av Alkoholist Javisst

Med risk att låta tjatig: men jag känner mig verkligen utanför samhället som nykterist!
På onsdag nästa vecka firar jag 5 månader nykter och jag känner mig så utanför och såååå tråkig!!!!

Jag har varit partyprinsessa sedan jag var 15 år! I 15 år så var det min identitet!! Jag var centre of attention i alla dessa år och vara alltid galnast, fullast, mest spontan och den som ALLTID var med på en fest!
Helt plötsligt (sedan den 3e januari) så har jag helt plötsligt bytt identitet!
Detta är något jag inte accepterat eller lärt mig att leva med ännu.. Jag saknar att vara galen partytjej... Vet det är patetiskt och att jag romantiserar, men jag saknar det verkligen!

Igår hade jag en riktigt tuff kväll pga detta och jag har inte kunnat sova inatt... Ligger bara och vrider och vänder mig och grubblar och tycker synd om mig själv och är bitter.
På jobblunchen igår så fick alla champagne i samband med ett rekord som kontoret slagit - jag låtsades dricka lite och gick sen på toaletten och hällde ut det... (förresten, gud vad starkt champagne luktar då man inte varit i närheten av det på nästan ett halvår).
Detta startade drickatankarna, avundsjukan och jag blev frustrerad.
Sedan slog klockan 17.00 och kollegor började snacka AW.. "Komigen nu, följ med, vad har hänt med dig?? Du följer aldrig med längre?"... Jag hittade på en ursäkt och gick och tränade istället.. Sur och ledsen, för jag gillar ju AW! Det är kul och socialt och man markerar att det blir helg - men jag har tyvärr kollegor som ALDRIG hade accepterat att jag beställde alkoholfritt att dricka... det är där skon klämmer. Det hade inneburit problem på jobbfronten och i min relation till dom. Det är svårt att förklara men det funkar inte att vara nykter alkoholist öppet i mitt jobb - det går bara inte!
Senare på kvällen var det en festival mitt i Oslo (där jag bor) och det var 2000 fulla människor utanför min lägenhet som ramlade omkring och var glada och lyckliga.. Jag blev ännu mer irriterad och frustrerad.
Runt 22 tiden började sms och missade samtal trilla in från ytliga bekanta och några av AW-kollegorna som ville ha mig med ut och festa. Jag ignorerade alla samtal och sms... Har ju ingen vettig ursäkt... Hade detta varit för ett halvt år sedan så hade jag slängt på mig party outfiten och på med klackarna och älgat ut! Men inte igår - la mig på soffan och såg på TV samtidigt som rutorna i lägenheten skallrade från festivalen rätt runt hörnet...

Om 2 veckor är det sommarfest med jobbet. Vi ska på ölsmakning och sen Michelin restaurang och få ta en djupdykning i restaurangens vinkällare... Jag har redan ont i magen och vet inte hur jag ska ljuga mig ur detta den här gången också.

Jag känner mig tråkig. Min identitet är borta. Jag är förvirrad. Jag jobbar i en miljö där alkohol är konstant en del av atmosfären... Tyvärr så gör jag kometkarriär och kan inte sluta pga kollegor som inte accepterar nykterhet... Men det här tär på mig mentalt.. Att alkohol är nyckeln in till gemenskap i samhället är det seriöst inget snack om.

Ebba
lör, 2015-05-30 - 09:44

seriöst inget snack om"

Jag håller inte med.
Det beror på ens egen inställning enligt mig.
Det är klart att det är ovant för dig eftersom att alkohol har varit en sådan stor del av ditt liv och umgänge och jag skulle vilja veta varför du anser att det absolut inte går att vara öppet nykter alkoholist på ditt arbete?
Det är väl SJÄLVKLART att det går?
Det är ju du som har makten över ditt eget liv, du mår bäst av att inte dricka för att du har druckit på ett sätt som skadat dig, det beslutet är ditt eget och det är ditt ansvar att ta hand om dig.
Att lägga över det på andra och säga att det inte går att vara öppet nykter på ditt arbete låter som en ursäkt för att slippa erkänna ditt problem.
Din arbetsplats verkar väldigt osund om alkohol styr de som jobbar där och om relationer er emellan ska skadas beroende på vad som finns i era glas.

Vändningen
lör, 2015-05-30 - 10:31

Jag förstår nämligen precis vad du menar Alkoholist Javisst. Jag är just nu i en organisation där det är lite lugnare, men jag har tidigare arbetat med bland annat upphandlingar och arbetat med leverantörer osv. Det ÄR kutym att dricka i sådana sammanhang, kom inte där och försök skriva på ett kontrakt med ett gäng japanska högt uppsatta myndighetschefer utan att dricka Saki! Jag har faktiskt rentav varit i sådana situationer att hade jag valt ett alkoholfritt alternativ, så hade jag vanärat det andra landets representanter samt satt affären på spel. Det finns givetvis olika nyanser av grått, men beroende på vad man jobbar med så kan det finnas en mer eller mindre oskriven alkoholkultur runt arbetet.

Samtidigt, bland de kollegor och festvänner du har där AJ, så har du också ett gäng som vaknar upp med ångest idag. Som döljer sina problem för dig. Som önskar att de var modiga nog att ta steget till ett nyktrare liv, men som är för svaga, som inte har kraften eller modet att göra det har gjort. Det döljer de för dig. Det är också lättare att racka ner på dig och kalla dig tråkmåns, för då känns deras liv lite bättre. För stunden. I en tyst stund nu på morgonkulan undrar jag om någon inte vaknar där och tänker "fan, ännu en dålig start på en helg".

Jag har tidigare på jobbtillställningar hittat på ursäkter till att köra bil. Då är det ingen som har kunnat klandra min nykterhet, men visst får man ta emot smädesord ändå. Det som fungerade för mig var att sätta ett större fokus på träning, både löpning och fitness/bodybuilding. Plötsligt drog folk igen kakhålet när jag sa att jag valde att inte dricka eller bara dricka lite. Jag förklarade det att låg på deff inför en tävling. Något ingen av de kollegorna hade klarat av. Plötsligt såg de mig som sund/hälsosam, träningskillen liksom, och plötsligt vände det på något märkligt sätt. Jag satt som den sunde och det var jag som kunde hånle åt de flytande kalorier de drämde i sig. Nu på senaste konferensen så bondade jag med en kollega som är elitlöpare/landslagsman och som inte heller drack så mycket. Vi bestämde tid på morgonen efter och drog ut och körde löpning ihop medan alla andra sov. Någon tyckte väl vi var tråkiga kvällen innan som bara drack 1-2 öl (jag suger på att dansa också, tycker det är pisstråkigt nykter, där måste jag vara salongsberusad iaf för att släppa loss 90-tals movesen hehe), men INGEN såg ner på oss dagen efter då vi varit uppe i ottan och sprungit. Tvärtom var det en och annan blick som i tystnad sade "önskar jag varit sådär pigg idag".

Jag har en förståelse för känslan och man ska faktiskt inte förringa att alkohol ÄR en del av vår kultur och att den även påverkar vissa yrkesområden. Det är svårt att gå i någon annans fotspår om man inte hoppar i dennes skor, men jag tänker spontant ändå som du beskriver det hela att jag skulle vilja räta på ryggen ännu mer och stå upp mot kollegorna och vännerna. När jag läser det du skriver vill jag bara ställa mig upp och skrika ut att "JAG väljer att leva mitt liv så här, för JAG mår bäst av det! Frågor på det!??! In my face please!!". Vad skulle det få effekt om du faktiskt satte ned foten och sa som det var en gång för alla (man behöver inte prata om missbruk eller beroende, utan mer förklara att man tar avstånd från alkohol ett tag eller något sådant).

Nästa konferens jag ska på, så kommer jag till skillnad mot den förra att behöva vara precis spiknykter. Inte ens en öl. Så det kommer att bli alkoholfritt alternativ och det har inte mina kollegor sett mig ta innan. Frågar någon så kommer jag att säga (precis som det också är) att det finns missbruk i mina tidigare generationer och att jag är mån om min egen hälsa och väljer alkoholfritt alternativ denna gång. Jag vet i varje fall redan nu att ingen kollega kommer att våga ifrågasätta det.

Min spontana tanke så som du beskriver miljön på jobbet och att du vill jobba kvar osv, är att du ändå kanske måste hitta ett sätt att ta tjuren vid hornen. Stålsätta dig, sätta ner foten i backen. Du kommer inte må bra av att leta undanflykter och "ta skit" i längden.

Ebba
lör, 2015-05-30 - 10:47

Jag tycker inte ens att du säger emot mig och jag nekar inte till att alkohol tyvärr är en social grej i samhället som försvårar för den som har problem.

För så ÄR det.
Det fina är att man kan förändra sin egen inställning till det :)

Och när jag ser tillbaka på mig själv så ser jag att jag har låtit yttre omständigheter få makt över mig istället för att ta makten själv.

Vändningen
lör, 2015-05-30 - 10:54

Visst är det så Ebba, känslan av att återfå makten över sitt liv och inte duka under för en kemisk formula är en skön känsla.

För min del som bytt ut många av mina gamla festarvänner till träningsmänniskor istället, måste jag säga att jag just nu har ett umgänge där det i praktiken är tvärtom, att de föraktar nästan människor som super och blir fulla. Flera av dem är helnykterister och förstår inte vitsen med att dricka alls. De satsar istället på triathlon, simning, löpning, styrkelyft, bodybuilding, athletic fitness, crossfit och rentav ridning och prioriterar hellre en helg med bra tränings- eller tävlingsresultat mot för en fylla på krogen. Så det finns även olika segment i samhället och för min egen del är jag otroligt glad över att ha lämnat mina partypolare till det förflutna och kommit in i detta segmentet istället. Vi träffas och grillar 20 pers en kväll helt utan alkohol, eller möjligen att någon tar med sig en öl eller en miniflaska vin. Underbart!

Alkoholist Javisst
lör, 2015-05-30 - 14:07

Ebba och Vändningen! Tack för era svar.

Ebba jag jobbar - precis som Vändningen är inne på - i ett företag där alkohol är mer eller mindre en del av kutymen. Dessvärre.
Dock är det mitt drömjobb och därför så har jag inga planer på att leta nytt. Har inte pluggat i 100 år och jobbat dygnet runt i flera år för att sedan ge upp drömjobbet bara pga alkoholkulturen.
Jag kan inte säga att jag är nykter alkoholist i mitt jobb pga att jag jobbar i en bransch som är stenhård med sylvassa armbågar - visar du ett svaghetstecken på något område så vänds det svaghetstecknet emot dig direkt. Till och med min sponsor i AA har sagt till mig att "för guds skull, i din bransch, säg inget om din alkoholism".
Men du har nog en poäng i att det ligger mycket i min inställning.. Jag är inte helt nykter mentalt ännu. Dock så försöker jag inte ursäkta mitt problem och skylla ifrån mig, jag har aldrig gett ngn annan skulden för mitt beteende, jag tar 100% eget ansvar, det enda jag säger är att jag känner mig utanför i vissa sociala settings nu när jag inte dricker längre.
Alkohol är överallt hela tiden! Det är så accepterat i samhället att det är sjukt!
Du är stark, Ebba, som är öppen och ärlig inte bara med dig själv, men även din omgivning! :)

Vändningen - du är skön! Tack för upplyftande svar! Du har säkert rätt i att många av dom kollegorna som ville AW:a igår vaknar med ångest idag och ångrar att dom fylleringde AJ 4 gånger igår kväll och sms-bomabade mig.. Dom ligger säkert och roterar i svettiga lakan, många kronor fattigare och har ont i huvudet och vill bara att dagen ska vara över... Men där och då, igår kväll - med Kung Alkohol i blodet - då var dom världsmästare i allt och hade reptilhjärnor och tyckte alla vi som valde att inte dricka var losers, tråkiga och A4. Fyllon blir typ som dumma flockdjur.. Dömer de som tänker på morgondagen och föraktar oss i symbios.. Man blir ju seriöst blåst då man är full... Högljudd, slampig, ljuger, ramlar, pratar osammanhängande, trög, ful (!), ofräsch och jobbigt. Fattar inte att alkohol ens kan vara lagligt.
Jag har i takt med nykterheten blivit mer och mer fokuserad på träning (genomför mitt första triathlon om 3 veckor). Har försökt förklara min nya livsstil med bland annat träning inför triathlon men det har inte helt gått hem hos mina till viss del hjärndöda kollegor.
Duktig du är som klarar att hålla dig till 1 eller 2 öl. Avundas det! Jag kan dessvärre inte begränsa mig.. Allt eller inget. Så har det alltid varit och det blev som regel "allt" då det kom till alkohol.. Därför jag nästan fick skrumplever som 30 åring.

Vändningen
lör, 2015-05-30 - 14:56

Det gäller bara för mig om jag befinner mig på sociala tillställningar där jag inte vill göra bort mig, inför chefer mfl. Hellre torr och tråkig än redlös framför dem iaf. Den viljan att inte göra bort mig, gör att jag tappar suget för att dricka där och då. Hemma däremot när ingen ser om jag super så jag ramlar ur stolen är en annan femma. Hade mina chefer gjort hembesök helt slumpmässigt hemma hos mig på min fritid så hade jag varit nykterist sedan evigheters evigheter.... märkligt fenomen.

Kul med triathlon! Gjorde min debut förra året och det var helt klart skoj, även om jag är sämst på att simma. Var roligt att prova på dock!

Valeria
lör, 2015-05-30 - 15:03

I fredags var mina kollegor lätt bakfulla och en av dem sade lite surt till mig "att det var väldigt vad du var föredömlig igår" Jag kände mig jättestolt med tanke på alla gånger jag har stannat kvar till sist och blivit fullast av alla!!