av Bollan

Har under senaste åren ökat mitt alkoholintag! Är en orolig själ och andvänder alkohol för att dämpa oron eller komma ner i varv. Inser att det inte är ett sunt beteende! Hur gör jag för att bli fri från det här! Dricker inte varje dag men går något emot är det lätt att dämpa lite!

Vändningen
sön, 2015-05-31 - 09:48

Välkommen till forumet och bra att du ställer frågan och funderingen kring ditt bruk! Läser du runt här på forumet så kommer du att se att vi är rätt många som använder alkohol just precis för att dämpa oro, ångest, kanske glömma eller förtränga för stunden något som är jobbigt.

Det finns kanske ingen snabb lösning eller enkelt svar på det du beskriver. För en del finns det något underliggande man behöver få bukt med, en rotorsak i sig som skapar ångesten/oron i grund och botten. För andra kan det vara att man helt enkelt har vant sig att känns något jobbigt i livet, så dövar alkoholen temporärt. Då är det primärt kanske alkoholen man behöver mota i grinden, samt öva sig på att stå ut med känslan att saker och ting inte alltid är guld och gröna skogar. Det finns allt från terapi till medicinering att tillgå, men det är så individuellt för varje person om vad som är bästa lösningen. Det är dock bra att du kommit till insikten och det är en bra början. Läs gärna runt i andras trådar här på forumet, kanske får du inspiration och vägledning till vad ditt nästa steg blir. Lycka till!

DryMartini
sön, 2015-05-31 - 10:17

Ett bra tips är att börja träna regelbundet, eller öka träningsdosen om du redan tränar. Jag har märkt att träning kortsiktigt har ungefär samma effekt som alkohol, men den långsiktiga effekten är betydligt bättre. Träning ger en spiral uppåt, medan alkohol (som alla vet) ger en spiral nedåt. Så, gör upp ett träningschema som passar dig och håll fast vid det, oavsett om det känns motigt eller ej. Börja träna bums som ersättning för alkoholen.

Bollan
sön, 2015-05-31 - 14:31

Jag tränar redan men kan absolut öka på ! Kan lätt bli att hitta ursäkter pga trötthet eller deppighet. Vilket naturligtvis leder till att ta ett glas vin! Vet ju hur bra jag mår av att röra mig! Ska genast ta tag ii ett träningsprogram! Tack!
Har du själv märkt resultat?

Bollan
sön, 2015-05-31 - 17:52

Har väl alltid använt mig av dämpande när jag haft ångest. Har funderat på det! Hamnar lätt i beroenden men har lyckats ta mig ur dom. Tex rökning för att ersätta med nikotintuggummin . Har vissa lättare att hamna i beroenden? Alkoholen har ersatt det andra!

Vändningen
sön, 2015-05-31 - 19:42

Socialt arv påverkar, dvs vilken miljö man själv växte upp i och vad man blev exponerad för och när. Sedan hävdar forskare att flera gener i samspel kan göra att vissa personer har lättare att bli beroende. En typisk beroendeperson är någon som kan bli fixerad vid något. Arbetsnarkoman, träningsnarkoman, cocacolamissburkare, det finns alla möjliga saker som folk blir fixerade vid och kör på frenetiskt med.

Jag tränar på en seriös nivå, men det påverkar bara mitt alkoholmissbruk nämnvärt. Klart, hade jag inte tränat alls, så är jag övertygad om att jag hade druckit MER. Så träningen i sig räddar ju upp tillvaron lite. I mitt fall behöver jag dock ta itu med det som skapar den största ångesten en gång för alla och då med andra metoder än att dämpa tillfälligt med alkohol.

Sattva
sön, 2015-05-31 - 19:53

Jag har levt med beroenden större delen av mitt liv. Fick anorexia som 15- åring, som övergick i bulimi. Sedan ortorexi ovanpå det. Hade några " friska" år när barnen var små. Därefter kom alkoholen in. Nu vill jag bli fri på riktigt. Har inte sett hela bilden förrän nu, hur jag gått från ett beroende/ missbruk till ett annat. Levde många år i destruktivt förhållande med verbal misshandel. Tror att ett viktigt steg för mig även är att förlåta mig själv, se på mig själv med empati.

DryMartini
mån, 2015-06-01 - 16:11

Jag har märkt tydliga resultat, både fysiskt och mentalt. Har haft vissa alkoholproblem till och från under de senaste åren och har tyvärr inte slutat med alkohol än, även om jag just nu låter bli. Inser nog att jag borde sluta för gott, men det är inte helt lätt. Dock har jag under senaste två åren gjort ganska långa upphåll med alkoholen. Ibland har jag bara druckit ett par öl eller ett glas vin, men då och då har jag druckit betydligt mer och oftare än vad som får anses normalt. Det jag kan konstatera är att det tar ett par veckor med dålig sömn och visst sug innan det går över för mig. Jag tränar ganska mycket och har gjort det under 1,5-2 år och det hjälper mig enormt att fokusera på annat än alkohol. För mig känns det som att behovet av träning ersätter behovet av alkohol. Jag vet att jag kommer att dricka i sommar. Och även om jag tror att jag kan dricka normalt kommer det nog inte riktigt att gå som jag hoppas. Jag får i så fall vänta de där två, kanske tre veckorna igen innan sömnen blir bättre och suget har försvunnit.

Varför slutar jag då inte helt? Jo, det är dels för att jag tror att jag ska kunna dricka normalt, dessutom för att det understundom är jäkligt gott och kul att dricka. Har dock funderat allvarligt på att lägga ner alkoholen helt. Det skulle göra det hela lättare och slutar man helt, vet man vad man har att rätta sig efter.

Valeria
mån, 2015-06-01 - 18:33

Det har du sett här på forumet! Jag vill inte sluta med A, men orkar inte med ångesten efter att ha varit full. Jag har, peppar peppar, klarat att dricka måttligt ett par veckor utan att använda A som tröst eller belöning. Klarar jag inte att hålla detta måste jag avstå helt, vilket jag inte vill. Insikten att jag inte orkar ha det som tidigare hjälper mig. Detta forum är en fantastisk hjälp!