Varje morgon lovar jag mig själv att gårdagens vinpimplande var den sista. Jag känner mig stark efter varje beslut och är självklart helt övertygad om att hålla detta löfte till mig själv. Lika självklart öppnar jag samma dag en ny flaska vin när jag kommer hem från jobbet. Det värsta är att jag inte känner den minsta skam inför mig själv.

Jag håller alltid mina löften till andra människor men mina löften till mig själv kan jag bryta hur många gånger som helst. Jag har lurat mig själv så många gånger att jag inte litar på mig själv längre. Alkoholen har skapat mitt självförakt vilket känns tragiskt mot bakgrund av att mitt självförtroende och min självinsikt tidigare har varit på en hälsosam nivå.

Jag vill tillbaka till mitt tidigare liv där jag var nöjd med mig själv och mitt liv. Det yttre, det materiella, är jag väldig nöjd med men det inre, jaget, håller på att förgås i skam, självförakt, misslyckande och bakfylla.

Hur gjorde ni som lyckades bryta ert destruktiva mönster? Har ni några tips till mig som snart börjar bli väldigt desperat.

Jag är medveten om att mitt rop efter hjälp inte är ovanligt på dessa sidor, snarare tvärtemot och att jag borde kunna hitta råd och tips under tidigare inlägg. Men att skriva är kanske också en hjälp. Jag måste få ord på mina problem och ni blir de första som får reda på att jag är en missbrukare.

Vändningen

Det är ändå ett stort steg att du väljer att "presentera" ditt scenario här. Du har nått en insikt och du är villig att förändra din tillvaro. Bra!
Vägarna och angreppssätten är olika och väldigt individuella, men det finns trots allt hjälp och vård. Jag känner igen mig exakt i det du säger och där och att viljan är stor på morgonen, men att man ändå dukar under för frestelsen och suget.

För mig blev det ju ett rätt duktigt bakslag som fick mig att sätta ner foten, men det är inget jag kan rekommendera (jag åkte dit för rattfylla). Det blev dock något som helt plötsligt fick mig att kunna stå emot suget bättre. För någon annan kanske det är att man inser att man kommer att kunna förlora sitt jobb. Sina barn. Eller kanske sig själv.

Det finns medicinsk hjälp att få, som minskar suget och/eller gör att man mår dåligt om man ens försöker dricka. Det finns också behandlingar i form av KBT, terapi och olika sorters program. Jag ser det inte som att det på något vis innebär en skam att ta den hjälp som faktiskt finns eller så. Zlatan i all ära, men utan tränare och coacher så hade han inte varit den han är idag.

Stort lycka till och BRA att du är redo för en förändring!

Genom att läsa på detta forum inser du att du inte har någon anledning att förakta dig själv. Vi är många som delar ditt problem. Det som knäckte mig i början, dvs för bara ett par veckor sedan, var ångesten inför tanken på att inte få bli full. Jag känner inte så längre utan har insett att jag inte orkar med den ångest som följer efter berusningen med allt vad det har inneburit av minnesluckor och oro för vad jag har gjort och sagt. Det som hjälpte mig var en så enkel sak som att någon skrev att man ska ta en dag i sänder och inte bestämma sig för "aldrig mer". Drick inte idag så får du se hur du gör i morgon!

Lessen

... har jordens ångest över att aldrig få bli full igen. Så rädd för det. Varför? Jag vet inte, släppa en snuttefilt och stå på egna ben. Kunna klara av sociala situationer utan att bedöva hjärnan. Inte få flyta bort i alkodimman en solig sommardag. Känner sorg över att släppa det livet. Men - jag kommer ju också att släppa ångest, bakfylla, hemska situationer som jag försätter mig i, minnesluckor, att jag varit otrevlig mot min man... Jo vinsterna är större. Ska försöka hitta ersättning i träning, choklad och att skratta med vänner. Det SKA gå... Kram