Startar jag nu om livet. Har nyligen avslutat Allen Carrs "Äntligen full kontroll. Lär dig behärska ditt alkoholintag". Titeln gjorde mig lite skeptisk. Jag tror nämligen inte mycket på att lära sig dricka måttligt (slutat räkna antalet gånger jag själv försökt). Vad är det vi vill med alkoholen? Vi vill bli berusade - iaf lite lagom. Är den mängd alkohol jag behöver för att bli berusad och upprätthålla berusningskänslan måttlig? Nej det är den inte eftersom jag byggt upp en tolerans. Ok, så om jag dricker måttligt kommer jag alltså inte att bli berusad. Vad är då poängen med det? Upprätthålla fasaden inför andra av att jag inte har alkoholproblem? Ja men det funkar - både en, två och tre gånger och kanske mer men plötsligt kommer den där gången när det inte gick. Då det blir mer än måttligt och jag vaknar dagen efter och inte minns mer än halva kvällen. Hittar sambon på soffan och undrar om jag har gjort något idiotiskt...typ ringt upp ett ex och fyllesnackat. Middagsresterna står kvar i köket, vinfläckar på diskbänken, ett av barnen sovande i sin säng och ett är inte i sin säng. (Sambon säger yrvaket "men han sover ju över hos NN (grannpojken). Ångesten vevar på i huvudet...har NN:s föräldrar varit här inne, blev jag knallberusad innan barnen somnade eller efter...Kollar mobilen, ex antal nummer som jag inte känner igen. Min Facebook är uppe, fan också! Stänger av telefonen. Orkar inte reda i det just nu, måste först få koll på "hemmaplan"....pejla sambons humör....

Väger de där gå gångerna man kan "kontrollera alkoholen" upp fylleslagen och ångesten? NEJ, SÅ FAN HELLER!

Jag köper Allen Carrs koncept - rakt av! Varför inte? MEN - den här gången kör jag med både hängslen och livrem och Antabusen åkte fram ur skåpet också...

För övrigt är jag en 47-årig kvinna med jobb, körkort och familj i behåll. Jag har inte RÅD att gå balansgång längre. Orkar inte träna och leva sunt en vecka, för att sedan hinka 3,5:or tre kvällar på raken. Förra veckan sa tonårsdottern till mig "mamma SLUTA laga mat när du druckit, beställ pizza i stället för jag orkar inte se ditt "fyllelagande" av mat. Då hade jag druckit EN 3,5:a....Så känslig är hon, så känslig har hon BLIVIT och det är JAG som bär ansvaret...

Så..nu är Antabusen intagen och skulle reptilhjärnan få för sig att det vore gott med en liiiten öl så har den inget att hämta!

Önskar oss alla en fin midsommar!

Kram!

Macadi

Min granne som är i 60-årsåldern ringde vid lunch. Full, ledsen och ömklig. Hon bråkar med sina barn och skyller allt på dem. Sitter med en halvfull flaska vodka och bråkar via sms med ett av barnen. Jag känner mig oerhört olustig...Ser ju klart och tydligt hennes del i det hela men vet att det inte är någon mening att försöka säga något....stoppar ner henne under en filt, går en runda med hennes hund och springer sedan en runda. Fick verkligen en inblick i hur vidrigt alkoholismens ansikte är. Hur moral, empati och sunt förnuft försvinner och ersätts av självömkan och ensamhet. Känner inte minsta sug i kväll!

Vändningen

Men OJ vad jag kände igen dotter där. Fast jag var 9 år. Men jag såg när min mamma hade druckit en enda öl. En folköl. Det syntes direkt, framför allt i ansiktet, då det syntes att planen var inte att stoppa med den ölen utan det var början till något. Det var som att se en djävul le genom min mammas i vanliga fall vackra ansikte. Brrr, jag får faktiskt gåshud när jag läser det du skriver, bara för att det skickar mig i 100 knyck tillbaka till min egen barndom och uppväxt. Att se min mamma laga mat lite påverkad, om så enbart av någon folköl, var hemskt. Äckligt. Jag blev illamående. Kände panik, ville bara fly, hemmet som skulle vara min borg och min trygghet, blev äckligt. Min mamma hade svårt o förstå. Var ju bara en folköl? Var ju inte ens full? Nej, inte just då, men hur många gånger hade jag inte sett henne full?

Jag skulle kunna skriva en bok om hur äcklig min mamma var så fort hon ens rörde något med alkohol.
Jag skulle kunna skriva en till bok om hur få mammor var så underbara som min mor. Som nykter. Som alltid ville allas bästa, men som dövade sin ångest med alkohol vilket orsakade skilsmässa, övervikt, dålig hälsa (senare hjärnblödning då hon höll på att dö för 2 år sedan och har inte ens fyllt 65 än) - och hon förstörde delar av min uppväxt som jag aldrig kommer att förlåta henne för. Hon har frågat så många gånger då jag har dömt henne, "kan du verkligen inte förlåta mig min son?". Mitt svar är nej, till den dagen hon uppvisar en lång tid av nykterhet. Den dagen kan jag glömma den sidan av min mamma som äcklade mig och istället minnas den sida av min mamma som jag ändå älskar. Jag har gett upp hoppet dock om att få uppleva det.

Macadi

Har en 7-årig son och jag får ångest i kubik när jag föreställer mig att han skulle behöva rädda hemmet för att jag på fyllan höll på att elda upp det...Det gör mig inte bättre än din mamma. Det är bara en fråga om hur långt sjukdomen progredierat...bara en tidsfråga. Det är ju inte som att någon PLANERAR att sätta eld på sitt eget hem eller orsaka översvämning....så hur kan man vara säker på att detta inte kommer att hända nästa gång man dricker...eller nästa...
Vi med alkoholproblem ÄR inte egoister, men vi BLIR det under inverkan av alkohol. Det blir människor som inte har alkoholproblem också om de dricker samma mängd alkohol...skillnaden är bara att de sällan gör det...
Min granne ringde vid 22.30 i går. Det gör hon när hon druckit, men inte när hon är nykter. Två olika människor....tyvärr dricker hon varje dag vilket gör att egoisten tagit över henne. Hon själv minns ju dock inte mycket av hur hon uppfört sig eller vad hon gjort på fyllan så i hennes värld finns bara den snälla, omtänksamma personen som tittar fram ibland - mellan fyllorna. Det blir så klart när man ser det utifrån.
Tack för att du delar med dig av din barndom Vändningen...Vem VILL egentligen ge sina barn sådana minnen? Inte din mamma heller naturligtvis, men jag förstår att det är svårt att förlåta när hon fortfarande dricker...
Man kan ju aldrig göra något ogjort, det enda man kan påverka är här, nu och framtiden....
Kramar!

Macadi

Jag har kommit fram till en sak som jag kanske egentligen alltid vetat om, men haft svårt för att inse och stå för...Jag gillar inte fester. Ni hör ju hur det låter!?! Värsta häxan surtant "nehe...om fester tycker vi INTE!"
Tyvärr är det så, men super man tillräckligt mycket så går ju allt! HEPP!
Tog till mig en sak som jag läste i Allen Carrs bok. "Om man inte tycker att en tillställning är rolig när man är nykter, så kanske det helt enkelt beror på att det inte ÄR en rolig tillställning". Så enkelt kan det ju faktiskt vara...Att gå på tillställningar där man sitter och äter och dricker timme ut och timme in - hur roligt är det egentligen när man själv inte dricker.? Hur många orkar festa 8-9 timmar på raken i nyktert tillstånd? Det är ju för sjutton en hel arbetsdag! Har man roligt trots att man är nykter så är det ju förmodligen helt enkelt för att det är en rolig tillställning? Detta bygger ju dock på att resten av festdeltagarna är hyfsat nyktra...
Ok, så kontentan av det här är väl egentligen att hyfsat nyktra tillställningar är roliga även när man är nykter. Dessa varar sällan till 4 på natten...Fester där folk är heldragna, är INTE roliga när man själv är nykter, men är det så konstigt egentligen?
Det kanske egentligen inte är mig det är fel på??? Jaja...en massa dravel men det är åtminstone inget fylledravel!!!
Kram

Macadi

Har gått 7 km och sprungit 5 km. Känns härligt att vara trött i kroppen. Det tråkiga är att jag känner mig föga social gentemot familjen. Har så mycket i huvudet och jag trivs bäst med att pyssla med praktiska saker så att jag får vara ifred och tänka...Hoppas att detta är något övergående. :(

Lessen

...du skriver. Det är som att läsa om mitt eget liv. Känner igen allt. Jag är visserligen lite äldre och har utflugna barn nu men.... Håller verkligen tummarna för dig att du ska må bra nu. Kramar om

Macadi

Och jag önskar dig det samma! Barn hemma eller inte, VI är värda ett bra, friskt liv!
Kram

Leva livet

Hej! Jag tycker alltid det är så jobbigt att läsa och höra när barn far eller farit illa! Det finns inget försvar alls i hela världen när barn inte får sina grundbehov tillgodosedda, och det skapar så mycket lidande även i vuxen ålder för det vuxna barnet. Kanske även för dennes barn om man inte fått hjälp att bearbeta det man gått igenom som barn. Inga föräldrar är felfria, men ett barn är helt utelämnad till sina föräldrar..Det måste vi alla komma ihåg ! Kram

Macadi

Leva livet. Det håller inte för mig längre att säga "men det är ju inte så ofta de ser mig så". Jag hör ju själv hur dumt det låter. Det bästa jag kan göra för mina barn är att se till att det ALDRIG mer händer. En annan sak som är viktig är att inte lägga locket på. Att alltid orka med att svara på frågor och inte backa för bitterhet och anklagelser...hur jobbigt det än är!
Min egen mamma drack inte (hennes pappa drack dock). Hon har skadat mig och min syster känslomässigt på ett oerhört subtilt sätt genom att villkora, fördöma, vara känslokall och elak. När vi tar upp det lägger hon över det på oss och spelar martyr. Nu sitter hon där ensam men jag orkar inte lägga energi på det längre....Hon hade väl sina skäl och hon gjorde sina val här i livet som hon får ta konsekvenserna av. Jag kan bara välja för mig och mina barn....

Kikarsikte

Som du skrev är så sant! Jag hatar att gå på fest och tippar alltid i mig kopiösa mängder för att stå ut och vara "charmig" och glad. Jag har konstaterat att det inte blir några fler fester för mig för det är då det spårar.

Du verkar ha kommit en bra bit i dina funderingar och jag önskar dig lycka till!

Macadi

ja tänk vad charmiga vi blir efter ett par flaskor vin. ;) Tror vi i alla fall...
Var på en sammankomst med jobbet i kväll och drack 2 alkoholfria öl. Vad underbart det var att bara sitta där och njuta av sällskapet och lyssna på andras "flamsande". Det var ytterst sparsamt med alkohol så ingen var berusad. Skönt att kunna ta bilen hem också. Just nu njuter jag av varje aspekt utav nykterheten, men det kommer säkert tuffare tider...
Lycka till du också Subtilia! :)
Kram

Macadi

och just när jag tänkte "ska jag inte känna av något sug?", så dök det upp. Ledig dag, ruggigt väder, planerar att baka fröknäcke och göra en liten burk god blåbärsmarmelad och lite annat smått och gott. Känner mig lugn, avslappnad och nöjd med livet. Då dyker den där lille lömske typen upp och sätter sig på axeln och viskar "hade det inte varit härligt att mysa med lite rödvin i kväll? Du fixar att dricka lite nu när du mår så bra! Kom igen, att dricka en halv flaska vin är normalt, det gör ALLA ibland.". Det är NU det blir svårt. Jag vill slå på den där lille djävulen. Jag vill dränka honom. Misshandla honom, stampa på honom, doppa honom i tjära och fjädrar. Han förtjänar det! Han ska förgöras, på något sätt ska det gå! I DAG ska han inte få lov att bestämma i mitt liv i alla fall. I dag är det JAG som bestämmer. Jag ska springa en lång runda och njuta av mitt fröknäcke och blåbärsmarmelad framför tv:n i kväll! Det är jag värd. Det är min familj värd. Fokuserar stenhårt på allt utom alkohol...den här dagen ska bli BRA! :(

kör du fortfarande med antabus? Jag har nu varit nykter två veckor, och jag mår för det mesta så himla bra. Jag tar antabus två gånger i veckan på vårdcentralen för att någon ska ha koll på mig, och det är jag tacksam för. När nu sommaren - kanske - kommer snart, blir det svårt för mig vet jag och det är en stor trygghet. Som någon sagt, nykterhet är underskattat!

Kikarsikte

Det gör du rätt i dränk henom i det vin den försöker få dig att dricka! Känner igen det där suget som kommer ibland, men då min man inte dricker alls nästan förutom vid väl utvalda tillfällen så skjuter jag upp mitt eget vindrickande till den grad så jag glömmer bort det. Så jag har nog hans avhållsamhet att tacka rätt mycket för att det inte blivit mer drickande för min del.

Skönt att du lyckades få tyst på den! En mening som satt sig i huvudet på mig efter att jag läst runt här en del är "man ångrar aldrig en nykter kväll" och det är så sant som det var sagt. Det har blivit mitt mantra när jag får för mig att fundera på att planera in några festligheter med vin eller andra alkoholhaltiga drycker.

Macadi

men min mage mår inte så där jättebra av dem. Nu hoppade jag över i måndags men den mentala spärren finns ändå där. Man kan ju reagera upp till 2 veckor efter sista tabletten. Jobbar på sjukhuset så jag vill INTE komma in på akuten med en Antabusreaktion! :)
Skönt att du känner att de hjälper dig! Nykterhet ÄR underskattat. Det är det som är så knasigt. Jag VET att jag hade mått skit om jag druckit i dag. Har inga som helst illusioner om att jag och alkoholen har en mysig och fungerande relation. Jag har lurat mig själv så många gånger att jag inte ens kan tro på det när suget är som värst. Jag VET...och ändå blir jag så sorgsen när jag tänker "aldrig mer". Aldrig mer vad? Däcka i soffan...vakna 4 på morgonen svettig och ångestfylld med minnesluckor....ölburkar i tvättkorgen som jag glömt....pinsamheter på Fb...aldrig mer VAD? Det finns ingen romantik och inget mysigt kring alkoholen för min del, och ändå finns saknaden där någonstans. Precis som vilken annan destruktiv relation som helst, men alkoholen är ingen människa, den är en giftig substans...Så sjuk man är!

Macadi

Det skånska vädret är ju inte precis något som får en att hoppa jämfota just nu, men när suget slår till så mår jag bäst av att komma ut. Blev långpromenad med vovven, jordgubbsplockning med familjen och sedan en mil i skogen - hälften löpning och hälften powerwalk. Nu är kroppen trött och suget efter ett glas vin obefintligt. :) Blir jordgubbar med glass och film i kväll. Letade lite tips på filmer med alkoholproblem som tema. Låter ju sjukt men för tillfället jobbar jag intensivt med att inte hamna i det där lättsinniga stadiet där man helt plötsligt inte tycker att man har några problem. Försöker att hela tiden påminna mig själv på olika sätt...."When a man loves a woman" är bra men har redan sett den ett par gånger så det blev "A lovesong for Bobby Love". Varm dusch och soffan nästa. Because I'm worth it! ;)
Kram!