Kan jag någonsin dricka normalt?

Profile picture for user kvinna 38

Kan jag någonsin dricka normalt igen?

Har utvecklat ett förhållande med alkoholen under många år. Tror aldrig jag har varit bra på att dricka lagom vid fest. Men vardagsdrickandet började väl för 6-7 år sen då jag pga olika omständigheter hamnade i en utmattningsdepression. Drack flera gånger i v. Och alldeles för mycket vid fest. Gick till läkaren och började med medicin mot oron. Gjorde en stor förändring i livet och mådde bra då. Minns inte helt men drack inte på vardagarna då. Dock ofta på semestern och för mycket på helgen.

De senaste två åren har det väl ökat igen. För tre veckor sedan bestämde jag mig för att sluta. Efter ett jullov med mkt alkohol som fortsatte när jobbet började igen. Det har gått bra. Drack två glas vin på konferens då det ingick. Var på fest och drack inte mer än mina bordskamrater. Åkte hem kl 23. Har en svart dag då jag drack för mkt mitt i v. Hällde ut bib:en efter det.

Min man är med mig och vet väl inte om allt men vet jag druckit för mycket.

Jag har aldrig druckit dagtid. Aldrig tagit en återställare. Aldrig kört bil på fyllan, dock bakfull. Började drickandet direkt när jag kom hem från jobbet.

Nu efter tre v mår jag bra. Så skönt att slippa ångest. Den vardagliga oron är mindre. Pigg på jobbet och tränar. Skönt att slippa smuggla och byta ut flaskorna. Skönt att inte oroa mig för att nån ska märka.

Men. Jag saknar vinet. Jag saknar att ta ett glas på fredagen när jag lagar mat. Jag saknar känslan som infinner sig. Jag tänker på det ofta.

Kan jag någonsin ha en normal relation till alkohol igen? Dela en flaska med maken. Nöja mig där. Gå ut med vänner och ta ett par glas. Nöja mig där. Eller är risken för stor att trilla tillbaka?

Profile picture for user IronWill

Många menar på att, nej det går inte. Och för majoriteten är det kanske så.
Andra att med väldigt tydliga regler och disciplin så kan det gå men tyvärr är det, oavsett om du väljer att sluta eller försöka dra ner, en kamp.
Det hjälper inte med vita perioder, man börjar där man slutade eller med goda intentioner men hamnar lätt precis där man var eller i en värre sits.
Jag tror att svaret på frågan är, om du vill det tillräckligt mycket så kan det gå. Men det blir som sagt inte lätt. Du är en av många som har en skadad koppling till alkohol och hittils finns ingen enkel reparation. Jag fixade inte att dra ner. Önskar som du att kunna ha en viss relation till alkohol, men dels tror jag inte på det eg. och dels blir den önskan mindre och mindre.
Hoppas du kommer fram till vad som funkar för dig.

Profile picture for user kvinna 38

Ja, jag vet att det blir svårt även för mig. Jag har funderat på vilka regler jag skulle vilja ha. Men det är ju bara det, att en person som behöver regler, egentligen inte ska dricka.

Jag saknar känslan av första glaset. Men mår nästan illa när jag tänker på bakfyllan och ångesten som följer. Jag kan ju inte dricka ett glas.

Men om jag skulle klara det. Dricka ett glas el två. En gång i veckan. Så vill jag ha det. Men kanske när jag först slutar längta som jag skulle kunna klara det.

Nästa v skidresa till alperna. Hur ska det gå tänker jag på.

Profile picture for user IronWill

Blir ju, som du säger, sällan ett glas. En enhet leder till nästa och så vidare. Risken är ju att ett glas och sen bryt nästan ger mer sug än det gör nytta. Men testa en längre nykterhet och se om du tycker det är lika jobbigt att stå emot. Skönt med en deadline så kan du tänka att sen kan du dricka. Och vi det laget kanske det bara är att fortsätta. Eller så provar du att dricka med väldigt tydliga regler. Köra på ”känn” leder nästan altid tillbaka.

Profile picture for user lusios

mig så väl i ditt första inlägg...
Svaret på din fråga är spontant: nej, men samtidigt är vi alla olika och en del lyckas säkert med det...
Själv har jag provat otaliga ggr men det funkar inte...med en dåres envishet så tror jag att denna gången Ska det gå bättre att dricka lagom, att stanna vid det antal glas jag har bestämt mig för, att dricka för att det är så gott till maten men inte därefter men ICKE...visst fixar jag det ibland och könner mig så stolt och tror att NU SÅ ska det fungera framöver men så lätt var, är det inte...
Känner igen dina fördelar med att inte dricka....går ner i vikt, piggare, även spara pengar m.m. MEN också den ständiga avsaknaden av vin och ständiga tanken på vin....
Dock har jag sällan nån ångest för mitt drickande - kanske synd...?.
Håll fast vid fördelarna och ta en dag i sänder....det tar tid att vänja sig att vara utan, har jag förstått på andra som skriver här men det blir lättare...
Hoppas du ska hitta ett bra sätt att hantera det och ett sätt som du blir nöjd med under din resa...
Allt gott!
Hälsar Lusios

Profile picture for user santorini

Kan jag nånsin dricka normalt frågar du. Jag svarar nej på den frågan. Kan du ta det som ett svar och ett gott råd? Och lita på att vi är många före som testat och har stor erfarenhet? Då sparar du mycket på att inte behöva göra samma missstag.
Lycka till!

Profile picture for user Pianisten

Förmodligen många betydligt mer erfarna kommentatorer ovan som du skall lyssna på i första hand. Vill bara flika in att jag själv är inne i en test-period just nu att hitta en ny relation med alkoholen efter flera år av destruktivt veckodrickande jag också. Jag tror absolut inte att det är möjligt att dricka "normalt" igen om man kan uttrycka nått drickande så. Man får i så fall hitta sin helt egen nya väg och framför allt arbeta in helt nya vanor om man verkligen inte vill lämna alkoholen helt.
Jag kopierar in ett inlägg som jag gjorde till Virvla som är regler jag satt för mig själv för att tillåta mig att dricka, kanske något du snappar upp som känns användbart om du inte känner att du kan står ut med (det allra bästa) att sluta helt.
Dom regler jag satt upp för mig själv är:
*Får aldrig vara för att dämpa eller ta bort någon negativt
*Börja väldigt försiktigt, (som test 1, kan du njuta av 1-2 glas sen sluta?)
*Vänta på tillfällen som känns positiva och förgyller något
*Drick aldrig själv
*Drick inte vid platser/tillfällen som förknippar dig med dina gamla dåliga vanor. (För mig - hemma, i soffan framför TV,n)
*Låt det gå så lång tid som möjligt mellan gångerna, helst veckor, ALDRIG två dagar i rad och när du dricker, -drick sakta och mindre!
*Träna/motionera! Särskilt dagen efter lite alkohol, det återställer psyket väldigt effektivt! För och främst nått du gillar och inte tuffare än att du vill och orkar göra det fler gånger i veckan! Gärna något som håller uppe lite flås(puls), det gör underverk för psyket och måendet!
*Se alltid till att du mår bra inom dig innan du dricker igen!
*Skulle det nån enstaka gång råka bli några glas för mycket för du hade roligt? Döm inte dig själv, det är inte alkoholproblem att bli lite bakis nån enstaka gång.

...Jag började med detta så nyligen som i julas efter att ha haft en väldig dålig period i december, så kan ju inte direkt skylta med att min metod är väl utvärderad.. men jag har klarat av att dricka lite vid några fåtal tillfällen sedan dess igen och faktiskt njutit och att tolka av ditt Nick så kan vi vara i liknande ålder och kanske kan det fungera för dig med.
Min största nyckel är helt klart att jag hittat träningen, den har ersatt de lugn på kvällen som alkoholen behövdes för förr.

Lycka till med vad du än väljer!

Profile picture for user kvinna 38

Tack för era kommentarer.! Jag har nu dryga tre v utan alkohol. Fast jag har druckit en gång två glas och var nöjd med det då.

Kanske kan jag aldrig dricka igen. Att ni har rätt. Jag är väl lite naiv.

Dock vet jag att mina sämsta perioder, som båda varade i ca två år, utlöstes av riktiga kriser.

Om jag ska kunna dricka igen tänker jag precis som du skriver Pianisten, att aldrig för att döva. Utan när jag mår bra. Aldrig ensam. Inte ens hemma tänker jag är ok. Utan på tex bjudning el restaurang, där tillgången är begränsad. Inte dricka nästa dag och inte ha alkohol hemma.

Men först! Jag ska ha 5 månader utan a. Snart har jag gjort en månad!

Profile picture for user IronWill

Alkohol är socialt integrerat och en tröst för många av oss. Klart att det är en ”sorg” eller en stor livsförändring som man måste bearbeta. Men dels kändes det väldigt skönt när jag verkligen fattade beslutet och inte ”skulle försöka dra ner lite”, och dels så finns det så mycket annat att vinna på det. Men att man undrar och velar och önskar är en helt normal del av processen även om man fattat vad man måste göra.
Klart du kommer klara det!

Profile picture for user DetGårBättre

När vill vi oftast dricka? Vill vi verkligen dricka när vi mår bra på riktigt och känner oss laddade med energi? Vill vi dricka när vi har känslan inom oss att vara nykära? Tillför alkoholen något då? Vill vi inte dricka för att förstärka en känsla? När den förstärks vill vi oftast förstärka ännu mer. Sen vänder det ofta snabbt. Viljan att bedöva allt bara. Slippa känna. Sen är vi på ruta ett igen.

Allt går så klart att förändra men är det värt det? Det krävs mycket och risken är att man får betala ett högt pris. Än större risk är att det är värre om x antal år. Vägen tillbaka är än brantare!

Profile picture for user santorini

Som svar på av kvinna 38

Du har kommit väldigt långt genom att ifrågasätta ditt drickande och söka upp forum. Din process är igång. Jag tror att alla med beroendeproblem sökt olika alternativ först. Försökt normalisera sitt drickande, satt upp gränser och regler. Allt för att man inte står ut med tanken att aldrig få dricka alkohol igen. Det är ok. Det är en stor förändring och man är rädd av olika skäl. Alkohol är väldigt centralt i vårt samhälle och man blir annorlunda om man inte dricker. Man sticker ut och man ”stör” dom som också dricker för mycket men inte är klara att erkänna det eller göra nåt åt det. Det blir jobbigt ett tag men man växer också som människa av det.

Det går säkert ett tag att sätta upp en massa regler för sitt drickande och hålla det. Men är det värt det? Att alltid tänka på alkoholen och när, var och hur? Så mycket energi går till att styra upp det och statistiken visar tydligt att förr eller senare trillar man dit igen. Och det går väldigt snabbt att komma till sin gamla konsumtion och ännu mer. Suget kommer alltid att finnas där om man underhåller det.

Är det då inte lättare att sluta helt och arbeta sej igenom den processen? Jag säger tveklöst ja. Det är ett sorgearbete på sitt sätt. Man får vara arg och besviken. Det känns trist att man har druckit sej till ett beroende, att man är den typen helt enkelt. Men livet är inte rättvist. Det tar den tid det tar men jag kan lova att det blir bättre. Det går alldeles utmärkt att leva nykter. Man lär sej stå upp för det, man behöver inte hitta på ursäkter längre. Man är helt enkelt en som inte dricker alkohol.

Istället för att fundera på allt man missar så fokusera på alla vinster. Den stora friheten är det bästa. Att allt jag gör sker på nyktert huvud, bra eller dåligt. Att jag är pålitlig, jag kan vara barnvakt, köra bilen vilken tid som helst. Inga black-outs, ingen ångest på morronsidan över hur mycket drack jag egentligen? Ingen skam. Tänk igenom alla vinster.

Profile picture for user kvinna 38

Jag var på skidresa förra v. Drack vin el en drink varje dag. Ca 2-3 glas om dagen. Uppdelade på lunch o middag. Var aldrig full el bakfull. Kunde njuta av ett glas vin även om det inte gav någon effekt.

När jag kom hem fanns det ett sug de första 1-2 dagarna. Stod emot. Nu är det borta.

Jag inser det var riskfyllt och att jag inte bör utsätta mig för frestelsen. Jag vet att jag måste vara försiktig hela livet. Jag kommer aldrig kunna vara hemma med en bag-in-box, då blir frestelsen för stor. Men kanske kan jag klara av det sociala drickandet.

Profile picture for user kvinna 38

Jag bestämde mig för 6 veckor sedan att sluta. Jag har druckit sen dess. Men bara ett tillfälle har varit okontrollerat i ensamhet. Övriga tillfällen i sociala sammanhang, måttligt. Men jag får inte tro att jag klarar det utan att vara väldigt försiktig.

Profile picture for user kvinna 38

Jag bestämde mig för 6 veckor sedan att sluta. Jag har druckit sen dess. Men bara ett tillfälle har varit okontrollerat i ensamhet. Övriga tillfällen i sociala sammanhang, måttligt. Men jag får inte tro att jag klarar det utan att vara väldigt försiktig.

Profile picture for user Småland

Hej !
Jag kan också dricka måttligt socialt om jag vet att jag kan gå hem och dricka vidare själv.
Jag tycker det verkar som du är i ett stadium.Du analyserar ditt drickande eller letar ursäkter för att fortsätta dricka.Vilket är bra då har du börjat jobba med dig själv.
Är det normalt att kunna dricka i sociala sammanhang inte själv?
Jag själv har också gjort detta och efter år av misslyckande så erkänner jag mig som alkolist har varit nykter två v på måndag
Är lite orolig inför helgen men är fast besluten att stå emot.
Mvh

Profile picture for user kvinna 38

Nej, det är inte normalt att kunna dricka i sociala sammanhang och inte själv. Men det är normalt att vilja dricka i sociala sammanhang och inte vilja el längta efter att dricka själv. Så det är klart att jag inte har ett normalt förhållande till alkohol. Det vet jag. Men jag vill klara av att kunna dricka ibland. Det är mitt mål med detta.

Profile picture for user Virvla

.. vad är det? Egentligen? Känner igen mig i dina beskrivningar. Jag vet att någonstans så sitter det i hjärnan. Jag har bestämt mig för att hålla upp 1 år. Inte druckit en droppe på 11 veckor trots att jag varit på konsert med dyngraka människor, har åkt skidor, har varit på fester. Det har gått bra utan alkohol. Jag drack mest i min ensamhet det sista. Det var för att döva. Jag har nu tagit tag i det som ligger som en ångest, oro och rädsla i mitt medvetande. Har tagit hjälp av både hypnos, healing, bioconterapi och psykolog. Det hjälper. För mig iallafall. (Utreds för ptsd och utmattningssyndrom)Vi är alla olika. Men jag har tron att mår jag bra behöver jag inte alkoholen på samma sätt som jag behövt innan. Sen vet jag att jag aldrig kan dricka större mängder igen, det vågar jag inte. Finns en rädsla och kommer alltid göra det. Har läst mycket och det finns de som klarar att återgå till måttlig konsumition. Men vi är alla olika, det måste poängteras. Haft kontakt med en som hade diverse diagnoser, den var på behandlingshem och fick hjälp på beroendemottagning. Den fick gå på antabus i 11 månader och reda ut sina diagnoser, idag är den fri från sina diagnoser och kan dricka måttligt, den kan hantera sina känslor på ett helt annat sätt och vet när den kan dricka och inte. Det är därför jag tror på ett längre uppehåll. Och programmera om hjärnan. Varje individ är unik och vi klarar av olika. Men framför allt, börja minska, bryt vanor och se var du står. Du kanske behöver helnykterhet ett tag. Ett nykterhetslöfte behöver inte vara livet ut. Man kan jämföra med rökare. Finns de som trillar dit totalt igen, finns dom som provar efter nåt år och tycker det smakar skit men det finns dom som klarar av att röka någon gång ibland. Oavsett hur länge de hållt på. Kanske likadant med alkohol?

Profile picture for user kvinna 38

Tack för ditt svar virvla!
Ja, jag tänker att jag ska vara helnykter ett tag. Inte dricka hemma, vilket min man är med på. Jag ska på en tjejresa i maj och då vill jag dricka. Jag tror jag klarar det utan att trilla dit.

Mitt drickande har varit värst i två perioder efter två jobbiga händelser. Den första var utmattning och depression. Gick i kbt men det hjälpte inte mig. Jag var alldeles för sjuk. Jag var orolig hela tiden för allt. Alkoholen dövade ångesten. Jag ville inte vara kvar längre. Så fick jag hjälp på vårdcentralen med medicin mot oro och allt blev mycket bättre. Andra gången utlöstes av en jobbig händelse som gav mig mycket ångest och mycket av oron kom tillbaka. Gick hos psykolog men var ju redan under läkemedel.

Nu mår jag bra. Jag har ingen större ångest. Oroar mig ibland. Har attarax om jag inte klarar av det.

Så jag vet varför jag drack. Jag vet att jag mår bättre utan alkohol. Jag vet att jag har ett riskbeteende. Så, ja jag bör vara alkoholfri en längre period.

Nästa på listan är att berätta för min närmsta vän.

Profile picture for user kvinna 38

Söndag.
En helg utan alkohol. En helg utan bakfylla. En helg utan ångest. En helg utan bråk.

Jag har blivit så lugn i mitt humör. Förut tog jag alkoholen för att dämpa stressen. Jag var ofta arg. Och nu fattar jag ju att det berodde på att jag drack/inte drack. Nu är jag fri från både fylla och abstinens.

6 v utan (nästan) alkohol. De första v längtade jag så mycket efter att dricka. Nu oroar jag mig för hur jag ska hantera att inte dricka i olika sammanhang. Vill aldrig dit igen.

Profile picture for user Fibblan

Vad skönt det låter med det lugnare humöret ?! Och att få känna sig fri- fri från abstinens
och fylla?!
Klart du vill fortsätta ha det på det sättet ?!
Hihi, vilken vändning! Håller med dig- nu bekymrar man sig snarare över hur inte dricka, vilka skäl man ska ange osv.
Låt oss aldrig gå dit igen - att jaga tillfällen till att berusa sig..
Starkt jobbat ❣️
Kram
/Fibblan ?.

Profile picture for user PimPim

Och det är så skönt att slippa baksmällan och all ångest den framkallat!

Ha en fortsatt härlig söndag ☀️

Kram PimPim ?

Profile picture for user kvinna 38

Tack Fibblan och Pim Pim!

Ja, det är nya insikter varje dag om hur mitt liv påverkades och kretsade kring att jaga ruset. Tex så tyckte jag det var skönt när min man var borta i jobbet, då kunde jag dricka ostört. Nu är han borta ikväll och (även om jag ff kan sakna vinet ibland) jag ska mysa med barnen och lägga mig i tid.

Jag var så rädd för att sluta och så ledsen över att inte kunna dricka mer, därav min rubrik. De första veckorna var tuffa men nu har det vänt. Skönt.

Profile picture for user Virvla

Som svar på av kvinna 38

.. känsla det där! Jag är inne på dag 85, börjar närma mig mitt delmål, 3 månader. Det är det längsta på jag varit nykter på ca 3 år. Tankarna på det finns där men det går att tänka bort. Fokusera på annat. Det går om man vill. Grattis till dig! ?

Profile picture for user kvinna 38

Varför fastnar vissa personer i ett beroende?

Kan det vara så att vi högpresterande (anser att jag är det, duktig flicka) som jag läser om i olika trådar har en hög press på oss själva och dämpar med alkohol? För att slappna av och släppa alla krav för en stund?

Profile picture for user Mrx

Jag tror att det är precis som du skriver att vi högpresterande människor har lättare att ta till alkoholen i avslappnings syfte. Jag gjorde i alla fall det. För mig var alkoholen en belöning när jag presterat som en galning både hemma och på jobbet. Ibland krävdes det några pilsner för att jag skulle orka koppla upp datorn och fortsätta jobba här hemma efter en lång dag på jobbet. När jag jobbat klart måste jag belöna mig med lite rödtjut för att kunna sova.

Profile picture for user Vinäger

Tror också att vi högpresterande tar till A för att orka med alla ibland snudd på ouppnåeliga krav vi ställer på oss själva. Vi pratar om omgivningens krav, men åtminstone vad gäller mig är det jag själv som höjer ribban hela tiden. Då jag har ett ledaruppdrag blir det nästan lite komiskt när jag peppar alla att det (oftast) duger med good enough medan jag själv måste prestera åtminstone lite bättre, helst mycket. Precis som jag försöker mina chefer i sin tur att få mig att förstå att mycket bra räcker, det behöver inte vara superduperbra. Vi kan väl konstatera att vi inte alltid lever som vi lär...

Profile picture for user kvinna 38

Efter ett års frånvaro är jag tillbaka. Halkade in på alkoholen igen på sommarsemestern. Jag antecknar i min telefon och ser att jag i oktober bestämde mig för att sluta igen. Verkar fungerat i oktober. Sen slutade jag skriva. Nu i januari hände en grej och jag hade sådan ångest att jag inte ens reflekterade över att jag inte borde dämpa den med alkohol. Det satt i i tre veckor. Med alkohol nästan varje dag.

Bestämde mig för att sluta i söndags. Är på dag 6 idag. Känns bra. Vad pigg jag är och vad skönt det är att få tid över till annat.

Jag vet ju varför jag dricker. Det är när jag får ångest och är orolig. Äter SSRI sedan många år tillbaka för det.

Varför har jag ingen varningsklocka som ringer och tar mig tillbaka till förnuftet när stegen automatiskt går mot systembolaget?

Profile picture for user Sofia

Ett års uppehåll härifrån och många nya, viktiga insikter har du fått med dig under den tiden låter det som! Du ser väldigt klart på din situation och vet precis vad som får dig att dricka. När ångesten blir stark blir det svårt att stå emot suget att dämpa den med alkohol. Det är ju det förrädiska med alkoholen, att den på kort sikt kan vara en så effektiv ångestlindrare men samtidigt ofta förvärra ångest i det längre perspektivet. Du kanske redan har testat lite olika saker, men en tanke jag får är om du skulle vara hjälpt av att träffa någon (t.ex. en KBT-psykolog) för att arbeta med ångest- och oroshanteringstrategier som du kan ta till när ångesten blir ohanterlig? Just att ha koll på sina tidiga varningssignaler och att ha en plan - vad gör jag istället för att dricka när ångesten slår till - kan vara hjälpsamt för att undvika framtida felsteg.
Grattis till dag 6 och att du känner dig pigg och får tid över till annat!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user kvinna 38

Jag gick i KBT en period när jag mådde som sämst. Jag kunde inte ta till mig några av redskapen för jag mådde helt enkelt för dåligt. Efter ett år så var jag på vårdcentralen och fick läkemedel utskrivet. Läkemedlet tillsammans med en stor förändring, till det bättre, så blev jag mycket bättre.

Men jag tror du har rätt. Jag är i en situation nu där jag skulle kunna ta till mig av en KBT-behandling på ett helt annat sätt.

Jag vet varför jag dricker. Jag vet att jag inte kan sluta när jag börjat. Jag behöver helt enkelt lära mig att inte börja.

Mitt första steg är att klara en fredag utan alkohol och be min man ta bort den som finns hemma.

Hur får man KBT-hjälp?

Profile picture for user Sofia

Hej igen! Det låter som en stabil plan för helgen, att ta hjälp av din man för att klara fredagen utan alkohol. Du formulerar dig oerhört kärnfullt, troligen kan många här känna igen sig i det du skriver - "Jag vet varför jag dricker. Jag vet att jag inte kan sluta när jag börjat. Jag behöver helt enkelt lära mig att inte börja." En väg till det är kanske att hitta andra sätt att hantera ångesten och du tänker dig att du nu är i ett läge där du faktiskt skulle kunna ta till dig en KBT-behandling. Det ser förstås olika ut på olika orter, det här med tillgången till KBT-behandling, men många vårdcentraler har psykologer eller KBT-terapeuter kopplade till sig numera, det kan vara en väg att kolla upp. Nu finns det ju också flera aktörer som erbjuder psykologsamtal via videosamtal, med vanlig patientavgift.
Trevlig helg och lycka till med din fredag utan alkohol!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Profile picture for user kvinna 38

En fredag utan alkohol blir det!

Ska kolla upp kbt och prata med maken.

Gjorde en god drink med ingefära, kanel, äppeljos och bubbelvatten!

Profile picture for user kvinna 38

Mitt mål är ändå att kunna dricka måttligt. Problemet är att jag nog inte vet vad måttligt är.

Igår hade vi gäster. Jag drack bubbel och vin till maten. Lite berusad men inte full.

Nu är jag nykter i två veckor. Tills jag ska på spa med tjejerna.

Profile picture for user kvinna 38

men jag vet ju också att det egentligen är svårare att dricka måttligt än att inte dricka alls. Men för mig känns det som ett väldigt jobbigt steg att ta.

Att dricka måttligt innebär ju att hela tiden vara medveten och försiktig. Att gå över gränsen och trilla dit finns det alltid en risk för.

Man vill ju egentligen komma till det stadiet där tankarna inte kretsar kring alkohol. Vare sig det gäller att dricka eller att inte dricka.

Jag testar ett tag att dricka måttligt vid väl valda tillfällen. Men inte hemma när det bara är jag och maken. Och absolut inte själv. Om det går inte fungerar får jag tänka om.

Så skönt det är att inte vara bakis och ångestfylld när klockan ringer på morgonen.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag tror också att kampen blir mer påtaglig om man dricker ibland jämfört med inte alls.

Ungefär som med godis faktiskt. Tar jag en godisbit ur en skål på bordet, då äter jag mer godis utan att jag knappt tänker på det. Tar jag ingen godisbit alls så är det lättare att avstå helt.

Samtidigt har du en sund inställning till att dricka måttligt, dvs att inte dricka hemma ihop med din man och aldrig ensam. Kan du hålla dig till den planen är det kanon.

Fortsätt skriv här så vi får följa dina framsteg ?

Profile picture for user kvinna 38

Tack andrahalvlek!

Jag ger det ett försök iaf. Nu har jag 9 av 10 nyktra dagar bakom mig.

Jag tänker att jag borde klara det för att jag inte varit ”så djupt nere i skiten”. Men sen tänker jag på alla de gånger jag varit berusad ensam med barnen, handlat vin på lunchen och smygstartat på jobbet, försovit mig, mm. För mig är det ensamdrickandet som är det största problemet men också det jag tycker om. Men även jag blir lätt för full på fester och skämmer ut mig.

Skönt att vakna utan illamående imorgon iaf!

Profile picture for user kvinna 38

Jag oroar mig alltid för något. GAD om ni känner till. Det varierar vad jag oroar mig för. Just nu är det sonen och saker kring honom. Det kan vara sjukdomar, framtiden eller vänner (tycker de om mig?)

Jag går redan på SSRI sedan flera år. Alkoholen har varit ett sätt att slappna av. När jag dricker minskar oron och jag får en paus i tankarna. Dock vaknar jag ju med samma oro men också med ångest över att jag druckit.

Det är skönt att inte dricka men jag längtar efter en paus just nu.

Profile picture for user Se klart

Hej
Håller såklart med dig om att oron minskar när man dricker.
Men sen ökar den.
När det får lite tid i nykterheten så minskar oron och stressen, och det håller i sig. Blir bättre och lugnare.
Vad jag vill säga är att vi triggar både lugn och oro med alkohol men när kroppen får möjlighet att ta hand om sig själv, så gör den det.
Sen finns det tusen skäl till att det kan vara skönt att lägga sig i soffan med ett vinglas men helt säkert är att vi får betala, ofta med ökad stress och ångest.
Allt det här vet du ju, bara påminner! ?

Profile picture for user kvinna 38

Jag vet. Och förmågan att tänka klart (!) samt ta tag i det som oroar minskar ju betydligt vid bakfylla.

Profile picture for user kvinna 38

Igår var vi hos vänner och kollade på mello. Det serverades såklart vin. Jag drack väl 3 glas under kvällen. Ok ändå även om jag planerat att vara nykter. Målet att dricka måttligt fungerar hittills. Men det har ju bara gått två veckor. Så än kan jag inte slappna av.

13/15 dagar alkoholfri.

Profile picture for user kvinna 38

Hemma-arbete gjorde mig inte gott. Är på dag 6 som nykter idag. Denna gång är det maken som sagt ifrån. Så om jag inte vill förlora allt får jag nog se till att fixa detta.

Profile picture for user kvinna 38

Dag 16. Fuskade med ett litet glas bubbel på en student och ett glas rosé som jag inte kunde motstå när det låg en kall öppnad flaska i kylen när vi kom till landet. Men men... ganska bra ändå. Utmaning blir det rejält att inte dricka på semestern. Vad ska jag göra då liksom?