Hej
Jag är en man på 46 som helt enkelt kommit till insikten att jag dricker för mycket och för ofta och att jag behöver hjälp för att ändra mina ovanor. Jag dricker mig sällan jättefull utan istället ser jag en ära (helt sjukt egentligen) att dricka lagom mycket och få det perfekta ruset. Ofta när jag vaknar tänker jag tankar som, att idag ska jag inte dricka ngt eller idag ska jag ta en öl och en whiskey till Champions league. Tyvärr blir det sällan som jag tänkt, den vita dagen blir några folköl och en whiskey. Championsleague kvällen blir tre öl och tre whiskey osv. Jag ägnar mycket tid till att planera mitt drickande, exempelvis vad och hur mycket ska jag dricka i helgen. Har jag tillräckligt hemma eller behöver jag stödköpa. På helgerna kan jag gå in med föresatsen att göra mycket, umgås med min son, gå på bio, spela biljard, träna och umgås med min flickvän. När man summerar ihop helgen blev det ganska lite av det som var föresatsen i stället var det jakten på rus och dävna dagar som tog överhanden. När jag går till jobbet på måndagen är det med sömnunderskott, lätt bakfylla och en känsla av besvikelse över hur helgen blev som skapar ångest.
Avskyr att jag inte kan kontrollera mitt egna beteende bättre och avskyr att jag inte kan bryta mitt beteende. I januari tog jag en vit månad gick hur bra som helst, började sova bättre, tränade bättre, var en bättre pappa och pojkvän. Efter de trettio vita dagarna blev det värre än någonsin. Nu är semestern här och den har inte börjat jättebra, har tappat sugen att göra saker och håller mig helst för mig själv. Dags att rycka upp sig. Är sjukt sugen på att få kontroll över mitt liv igen. Dags att bli vit!
Samtidigt som jag har suget att sluta och bryta har jag dock andra tankar som hur kul det ska bli att gå på konsert ikväll och att få sänka några kalla, eller vad fint det ska bli att ta ett glas prosecco med flickvännen på balkongen på onsdag, så mycket i mitt liv kretsar kring hur kul och skönt det är med alkohol. Har en känsla av det här kommer bli svårt, men nödvändigt. Kommer nog att behöva mycket stöd.

Stingo

Din historia låter bekant, även om jag antagligen var litet längre ned i träsket för 11 månader sedan. På mig låter det, som om du har alla chanser, bara du bestämmer dig. Lätt behöver det inte vara, men definitivt möjligt.

En vit månad, har jag beskrivit som att börja klättra upp på ett fjäll, bara för att vända tillbaka när man når trädgränsen och kan börja se utsikten. Den första månaden är mest jobbig, men vi är många här, som har upplevt stora positiva förändringar i oss själva och våra liv under många månader efter att vi slutat, eller kanske ännu längre tid. Så om du funderar på att försöka dig på ett nytt uppehåll, så lönar det sig att ge dig betydligt mera tid. Kanske ett halvår?

Sen lönar det sig att satsa den tiden på att komma underfund med varför du dricker och ändra de delarna av ditt liv.

Lycka till!

drickerensam

Hej,
Ville bara säga: pepp! Ta alla chanser du får att ta rätt kontroll över ditt liv, jag känner redan att läsa här på forumet, och skriva lite här o där, hjälper mig hålla fokus. Så skönt ingen dömmer en om (=när) det går överstyr.