Hej alla!

Jag är ny här. Hittade sidan för några dagar sedan och har läst en massa kloka saker...känner igen mig i så mycket. Men jag tror att det kanske ändå att bra för mig att skriva själv också och berätta om min situation...

Mitt liv är, utåt sett, tämligen perfekt. Jag är lyckligt gift och har en underbar dotter och underbara bonusdöttrar. Jag har massor av vänner, ett spännande och givande jobb... Jag har en egen häst som förgyller min fritid.

Och jag dricker vin VARJE kväll. Minst en flaska, men ofta mer. Jag som förr knappt kunde dricka två glas på en festlig kväll, har under de senaste fem åren arbetat upp en väldig tolerans...och ett väldigt behov. Jag har själv växt upp med en alkoholiserad mamma och en mindre närvarande alkoholiserad pappa, och lovat mig själv att jag ALDRIG, ALDRIG, ALDRIG skulle utsätta mina barn för detta... Så hur i helvete kunde det bli såhär?

Det går inte att slappna av på kvällen utan vinet... ingenting blir trevligt....bara grått och meningslöst, trots att jag vet att när jag väl hamnat i soffan med vinglaset så händer inget mer den dagen. Förutom att jag ibland blir fyllearg på min man för något jag aldrig skulle bli arg för annars. Jag har verkligen dåligt "ölsinne"...jag blir som en annan person. Tidigare har jag känt att jag kunnat kontrollera mängden i sociala sammanhang och druckit mindre på fest än en på en vanlig vardag...men nu har det också blivit svårare. Det kulminerade häromdagen när vi hade gäster och jag framåt natten blev tämligen otrevlig och började tala om "sanningar" om vad jag egentligen tyckte om en persons sätt att uppfostra sina barn...

Min man var så himla besviken och uppgiven dagen efter.

Nu känner jag att det räcker. Det går inte längre. Jag kommer att förstöra mitt äktenskap, hela mitt liv, min familjs liv. Har inte druckit sedan i onsdags och det känns ok nu, men jag vet att det snart kommer att komma krypande, känslan av att det kanske inte är så farligt ändå....

Jag tror verkligen inte att jag kan dricka på ett normalt sätt. Hur ska jag klara detta :-( ?

Månsken

Tack för att du delar med dig! Tycker du är stark och verkligen bra gjort att avstå sen flera dagar. Vi ska vara rädda om oss själva!
Kram

Saltcity

Bra beslut! Vi är många som precis som du insett att vi inte kan dricka på ett "normalt" sätt. Du är inte ensam. Det är en lång resa, men ge inte upp.
Vad som hjälpt mig är att fokusera på alla fördelar med att avstå, alla små detaljer. Att vara utan alkohol är frihet, det är något alkoholen aldrig kommer ge dig. Tycker från vad jag läser att du kommit en bra bit in i ditt missbruk.
Var snäll mot dig själv tillåt din kropp att återhämta sig. Kram!

Nyckelpigan

Välkommen! Jag har bara varit med här två veckor men det känns som mycket mer, har hänt så otroligt mycket inom mig. Jag har varit på forumet flera gånger per dag, läst massor och även skrivit. Här har jag hittat precis det jag behöver, stöttning utan fördömande, peppning och tips om allt möjligt. Även mitt i allt fått hopp om ett liv utan a som inte är helt meningslöst, vilket jag kände innan. Det där om att man förhandlar med sig själv finns även inom mig och då hjälper det att hålla fast vid forumet och få den där rösten son säger "det var väl inte så farligt, denna gången går det nog bra"att tystna (ett tag). Styrkekramar

Madeleine 83

Så du är inte ensam :-) Vad bra att du hittat hit och vad bra att du inte druckit sedan i onsdags. Se bara till att inte ta det första glaset så lägger sig suget alltid efter en stund.

Krokodillen

Åh, vad det värmer att läsa era kommentarer. Tack! Det är verkligen trösterikt att veta att man inte är ensam i sin situation. Det är så jäkla svårt att prata med sina vanliga vänner om detta...
Imorgon ska vi åka ett par dagar och hälsa på kompisar som verkligen är storkonsumenter av alkohol. Just nu känns det inte som att det kommer att bli ett problem att inte dricka, mest bara som att det ska bli tråkigt....sjukt tråkigt.
Vi får väl se...
Tror mycket på ditt råd, Saltcity, om att fokusera på fördelarna... Jag har räknat ut att jag skulle spara 2000kr i månaden på att skippa vinet... För att inte tala om kalorierna!
Förutom ett uteblivet självhat och em lycklig familj då, hehe...
Åh vad jag önskar att jag kan vända detta!

Kram och tack