Dags att kliva ut ur mörkret

Tack för ditt svar Myrkotten. Sisyfos får symbolisera mitt kämpande hittills. Det är många gånger jag nästan har fått upp stenjäveln... För att sedan nästan krossas av den när den rullar tillbaka.
Det känns lite annorlunda den här gången. Jag sörjer inte alkoholen hemma, sörjer inte att jag inte kan slappna av med fredagsvin (ha, ha, ha blev fredagsbönen med aoutokorrekt, kanske ett tecken). Har ersatt vinet med alkoholfria alt och slappnar av SÅ mycket bättre. Det är ju faktiskt inte särskilt avslappnande att fylla på eller dricka i smyg för att det inte ska synas hur mycket det blir. Myrkotten, du är en av de jag har lutat mig mot de senaste månaderna när jag har nästan slutat. Som vissa andra här vill jag vara social, orkar inte ta diskussionen etc etc. Älskar den närvaro som jag känner nu, när jag är nykter och inte heller behöver fundera över när jag ska få dricka. Älskar känslan av att få syn på ett systembolag, inse att det är lördag och att det är stängt och att det inre gör någonting. Men som sagt, kampen med stenen fortsätter. Förhoppningsvis kan jag nån gång byta forum till den andra sidan.

Tack för välkomnandet!
Ja Vilja, vi har nog olika processer när vi kliver fram. Jag tycker absolut att du hör hemma här och ska stanna. Jag blir också stärkt av de som lyckas. Det är mycket kloka tankar i alla trådar, de som lyckad likväl som de som det inte går så bra för till en början. Tycker om att Berra uppdaterar sin tråd här, trots att han varit nykter så länge. Trådtiteln talar för sig själv precis där i början av kampen. En annan tråd jag gillar är "Jag är bara lycklig när jag dricker". Det visar sig ju vara precis tvärt om med det. Rus är helt enkelt inte lycka. Inte för TS där i alla fall.

Tack Nyckelpigan, Ja, tror att det kommer att ha en avskräckande effekt för mig att faktiskt skriva här. Och skulle jag trilla dit så måste jag ju skriva om det här. Lite svårare då att förneka det för sig själv. Men jag känner mig också väldigt stabil i mitt beslut. Älskar att vakna pigg och fräsch, älskar närvaron och energin jag har haft i sommar. De fåtal ggr som jag druckit har ju bara varit tråkiga. Jag hör till de som funderar om jag kan ta ett glas vin till maten då och då. Inte hemma ensam, inte festa, inte använda vinet för att slappna av eller som belöning. Men kanske ta det där glaset till mat som faktiskt är gott. tål att tänkas på och jag ska skjuta upp det ett tag för att kanske aldrig göra det igen.

Ja, jag trivs bättre utan drickande. Har ju en lång process bakom mig som varit osynlig här i forumet. Med vita dagar och misslyckanden. Det känns annorlunda den här gången. Kanske för att jag körde ett sånt långt uppehåll och kanske för att jag bara kommer att dricka à-fritt hemma. Och du har rätt Vilja, ölen och de vita vinerna smakar helt ok. De röda kam drickas, men jag har ännu inte hittat nåt som egentligen kan ersätta rött vin. Men hemma kommer inget annat över tröskeln just nu, så där är jag i min process med detta. Det ska gå nu det här.

Då måste jag väl skriva det här inlägget. Älskar nykterheten, närvaron och lugnet jag känner som nykter, men ändå..,
Reste bort till en plats där alkohol är lättillgängligt och där jag tidigare druckit både öppet o i smyg. Redan på vägen dit hade jag nästan bestämt mig för att dricka. Ungefär som om man har en godispåse som bara måste ätas upp. Så jag drack i torsdags, inte ens det var särskilt trevligt eftersom det inte skulle märkas. Har eg aldrig gillat att bli full heller utan mest använt à för att få sova. Och det var vad jag gjorde. Blev lite full, tror inte det märktes, la mig att sova. Sov så jäkla dåligt, huvudvärk vid 2-tiden på natten, så jäkla bakis. Som i gamla tider helt enkelt. Jag blev tidigare ofta väldigt dålig om jag drack mycket. Det känns på sätt och vis bra att kroppen säger ifrån. Att kräkas i smyg är dessutom svårare än att dricka i smyg. Herregud, vilken dum jäkla idiotisk människa jag är. Vill inte tillbaka dit.
Idag vaknar jag istället efter att ha sovit gott en hel natt, ingen huvudvärk, ingen ångest. Kanske ska kila ut på en promenad nu på morgonkvisten. Måste lära mig hantera det här ställer där alkoholen är tillgänglig. Här kan jag inte hälla ut. Ska stanna här en vecka. Idag ska jag inte dricka.

Tack Nyckelpigan!
Det är nog viktigt det där att fundera över varför det händer. Drack vin till maten igår. Lagom mycket, två glas och det räckte med det. Sen blev jag sur på att jag hade allt ansvar för allt och drack en öl. Onödigt!
Kanske dricker vin till maten denna vecka också, högst 2 glas, men sen börjar vardagen och då är det slut. Det ska gå vägen det här.

Tack Nyckelpigan!
Det är nog viktigt det där att fundera över varför det händer. Drack vin till maten igår. Lagom mycket, två glas och det räckte med det. Sen blev jag sur på att jag hade allt ansvar för allt och drack en öl. Onödigt!
Kanske dricker vin till maten denna vecka också, högst 2 glas, men sen börjar vardagen och då är det slut. Det ska gå vägen det här.

Tack Aeromagnus!
Jag vill ha ett sunt förhållande till a. Men jag har mer och mer börjat fundera över vad detta är. Dricka vin till maten på helgen? Nödvändigt? Bra? Kul? Jag har haft vad jag anser vara ett sunt förhållande till a i nästan 30 år. Har inte gillat att vara full och har mått väldigt dåligt dagen efter om jag blivit det, så det hände nästan aldrig. Så jag har druckit kanske en halv flaska vin fred/lördag under många, många år. Vetat var gränsen gått, Sen började jag använda a som sömnmedel. Dricker för att koppla av och sova. Så djäkla dumt, för man sover inte bra med alkohol i kroppen. Har fått jobba på rätt bra för att få alkoholkonsumtionen gå överstyr och för att få ett kemiskt beroende. Har lagt av helt en månad, druckit måttligt igen de sista två mån ( med få undantag) och funderar nu mycket över vad som egentligen är ett "normalt" drickande.
Tänker att jag ska sluta med vanedrickande (fred/lör o sön, som det också blivit), sluta att använda a som sömnmedel OCH sluta smygdricka. Smygdricksbeteender har jag ärvt av min pappa. Tänker att jag kan dricka vin till maten i goda vänners lag. Och efter att ha läst vissa trådar så förstår jag också att man inte kan börja bjuda på middag titt som tätt för att använda detta som ursäkt. Och tänker att jag kan ta ett glas vin när jag träffar vänner ute. Som jag gjort tidigare.

Eftersom jag inte är beredd att sluta helt eller gå ut med det, så har jag druckit vin till maten på kvällarna. Hade kunnat avstå och det är egentligen för tidigt i min "nykterhet". Men det blir så många frågor som blir jobbiga då. Och eftersom det är alldeles för tidigt och även två små glas trubbar av omdömet, så funkar det inte klockrent just nu. De allra flesta kvällar har det funkat att dricka måttligt 2,5 dl vin till maten. Smygdiricksbeteendet som jag har här får jag kämpa med. Det går bra just nu. Snart är jag hemma igen och då finns ingen a tillgänglig. Jo, en flaska skumpa som jag fått precis när jag la av drickandet, så den får stå där den står. Där är jag nu. Det blir en lång, vit period när jag kommer hem så mycket ver jag. Kommer inte heller att börja om med obligatoriskt helgvin. Bara dricka i sällskap av andra än min sambo. Och då som jag gjort innan det brakade iväg och jag höjde toleransen. Kroppen verkar ju säga ifrån på samma sätt som tidigare igen, så eventuellt drickande kommer att få betalas dyrt. Aldrig mer säger jag idag.

Har druckit för att koppla av, för att somna.Tänk så jäkla dum den lösningen är. Hjärnan får ingen vila och ingen återhämtning. Nu sover jag gott, drömmer och börjar känna effekten av att hjärnan får sin vila. Bara jag minns detta när suget kommer. Usch vilket jökla gift alkohol är. Undrar hur kpnsumtionen egentligen påverkas av sociala medier oc drickande i Tv. Minns ni Dallas? Där drack man en whisky när man kom hem, men bara sue-Ellen hade svårt att hantera a. Sen var det väl först på 90-talet som det dracks vin ofta i svenska serier. Minns att jag noterade att de drack vin jämt i nån av de där långkörarna. Och efter att ha läst här inne, så ser man ju vad alkoholkulturen ställer till med. Kanske dags för motbok igen?

Tack för din kommentar drycker, de drack kanske mer än jag mindes i Dallas ändå.

Idag

Lyckades klicka iväg det förra inlägget.
Det här inlägget är till mig:
Idag är en sån dag när jag skulle velat dricka. Massor av saker som måste ordnas. Ensamt ansvar, svårt att koppla av etc etc. Normalt hade jag avslutat en sån dag med vin. Det finns a hemma, en flaska champagne som jag fick precis när jag slutat dricka hemma och min sambos öl. Undrar om jag hade druckit något av det om det varit för några månader sen. Kanske... Det hände ju titt som tätt då. Ångest för om sambon skulle upptäcka att jag druckit ur ölen. smussel o ångest.
Men jag känner mig trygg i mitt beslut att inte dricka hemma nu. Och älskar mitt nyktra liv. Älskar närvaron energin och sömnen framförallt. Har alltid älskat att sova, men med alkohol i kroppen är det inte samma sak.
Lördag för drygt en vecka sen drack jag för att det var tillgöngligt (inte här hemma). Tänkte att jsg kunde dricka 1/2 flaska för att jag ville ha, var värd det eller nåt annat, och flaskan hade skruvkork så det var ju fullt möjligt att dricka lagom... Men jag var genast där och drack upp upp hela flaskan. Fy attan vilken baksmälla man får när man vant sig av med a. Kräktes. Ovärdigt och eländigt!
Avvänjd o avvänjd förresten, på fredagen drack jag 50 cl vin o på torsdagen 2 glas för att det var aw och jag inte ville vara annorlunda. På torsdagen hade jag gärna låtit bli egentligen, men ville smälta in. På fredagen var jag på systemet o passade på att köpa lite vin som jag sen var "tvungen" att dricka upp för att det måste ta slut ( inte hemma). Funderar på om torsdagsdrickandet satte igång resten. Måste få ner detta på pränt för att förstå hur mitt drickande el inte drickande funkar. Inbillar ju mig att jag kan ta ett glas ute när jag varit nykter ett tag.
Men som sagt är fast i mitt beslut att inte dricka hemma o har heller inte gjort det på snart 4 mån. Och på den tiden har jag druckit för mycket kanske 5 ggr. I övrigt högst två glas vin. Och många, många helt vita veckor. Jämfört med hur det var när jag "slutade" så är det stor, stor skillnad. Jag upplever att jag har kontroll tönkte jag skriva, men det är ju inte sant med tanke på fredagen o lördagen för en vecka sen. Jag har nästan kontroll. Och dricker inte hemma. Funderar på att avstå helt. Så jag tvingar mig att skriva här, trots att jag misslyckats. Tvingar mig att erkänna det. Och det där med högst två glas vin var ju heller inte helt sant. Men jag vill ju gärna försköna saker märker jag. Jag drack en öl också vissa kvällar... I smyg!!! Men NU ska det bli en lång period... Hmm aw på torsdag. Vill just nu inte ha a, men vad ska jag svara. Tänker mig afri öl o kanske ett glas vin för att undvika frågor sen. Får se hur jag gör. Träffar dem sällan o fick så många frågor sist när jag inte drack. Vet inte om jag orkar ljuga igen.
Det här inlägget blir rörigt för andra, men jag använder just nu forumet för att förstå mig själv o få lite ordning på tankarna. Har nu bestämt mig för att jag dricker a-fri öl på torsd. Om jag själv vill sen så dricker jag ett glas vin. Jag tänker inte dricka för att de andra kanske undrar annars. Får ont i levern bara av att tänka på vin. Får se hur det går. Nu går jsg och lägger mig nykter och sover gott! God natt! 8 dgr, men jag räknar inte dgr.

Ja, tack för ditt svar Borgward. Tycker inte att jag har så mycket ångest runt alkoholen, men jag har funderat på det du skrev för ibland ser andra saker klarare än man gör själv. Ska tänka vidare.
Tycker själv att jag har mer ångest runt smygandet med alkoholen och dör har jag mycket att bearbeta dock. Har smygätit vid nåt tillfälle istället... Bättre för hjärnan, men dåligt för kroppen.
Drack två glas vin med vänner i torsdags för att jag ville. Funderade över om jag då var fixerad vid drickandet o alkoholen, men det kändes inte så. Började och slutade alkoholfritt. Drack vinet för att jag ville ha, inte för att passa in eller så. Sen förändras smaksinnet lite har jag märkt. Starköl är numera rätt besk (har bara druckit nån klunk) och vin är lite surt. Kan vara det som till slut får mig att avstå helt.
Får jobba med ärligheten, vill ju så gärna vara duktig.

Från att de första månaderna ha tänkt på alkohol otroligt ofta så är det numera väldigt sällan. Igår em dock kände jag en längtan. Funderade lite på varför det kom just då. För två veckor sedan kom suget vid ung samma tillfälle och då drack jag vin. Den här gången fanns det inte tillgängligt. Eller jag hade kunnat dricka om jag verkligen velat ha. Funderade i stället över varför det kom nu. Hade hållit igång hela dagen och var trött. För mig har alkoholen varit avkoppling... För att få sitta still och vila. Det var likadant vid förra tillfället. Hade haft ett jökla tempo hela dagen. Tror att jag har druckit för att koppla av och för att sova. Har eg aldrig gillat att vara full.

Tack Aeromagnus, jag funderar ff på vad som är bäst. Vill ha ett ickeförhållande med alkoholen, d.v.s. Inte fundera bara leva med att det finns a och att jag kan dricka om jag vill. Men det blir nog aldrig helt problemfritt igen och kanske inte ska vara det heller. Mitt drickande just nu ser ut som när jag var runt
20 fast mer sällan... Dvs bara när jag går ut/träffar folk. Så de sista tre veckorna endast vid ett tillfälle. Och oerhört måttligt då, två glas. Har märkt att toleransen har avklingat, så jag blir lika bakfull som tidigare i livet. Jobbigt!

Närmar mig 100 nyktra dagar... Fast inte 100 dgr i sträck. Tror jag på 125 dgr har 93 helt vita. 27 med ca 2 glas och 5 dystra dagar. Mitt mål är att fortsätta så här. Att aldrig hamna där jag var. Och jag mår så bra nu. Levande, närvarande, utan stress och oro. Och bara det att det är lördag och att jag inte har ett besök hos tant grön ( som jag löste att nån kallade bolaget) inplanerat. Bara det är så jäkla skönt. Dessutom har mitt något osunda förhållande till a-fritt lugnat ner sig. Är måttlig även där :-). Jag hoppas kunna gå den här vägen. Just nu könns den rött och bra och okomplicerad. Men det är ju också så att jag inte är blind och döv för alla som liksom jag själv har trillat dit igen, gång på gång och som tycker att det inte är värt risken. Därför vill jag dokumentera här inne. Dokumentera, förklara och motivera. Mycket för mig själv. Om det inte funkar så ska jag gå tillbaka här och kunna läsa var det gick snett.
Jag är inte så mycket för dela mina problem och funderingar och ta hjälp av andra. Har alltid klarat mig själv, bagatelliserat och stängt in. Funkar så även på det här forumet märker jag. Något att jobba med kanske. Så AA kanske vore en riktig utmaning, men då vore det väl total nykterhet som gäller och jag vill nog fortsätta som nu. Minus de fem svarta dagarna då. Så alla ni som kämpar där ute, håll ut! Man blir mer levande.., nåt man alltid trott att alkoholen kan åstadkomma.

Flyter ja, inte på fel sätt. Just nu känns det enkelt och utan saknad. Hade tillfälle att dricka med det sociala som ursäkt i veckan, men drack a-fritt för att jag valde det. Ett aktivt val. Det börjar bli stressigt på jobbet och min vanliga reaktion hade varit att koppla sv med vin. Det är ju omöjligt för mig att dricka hemma annars kanske jag hade behövt ta hjälp sv möten eller medicin för att ändå inte falla dit. Men ska jag dricka hemma så måste jag gå på smygdrickande direkt och det steget är ju väldigt längt. Och just nu med de här förhållandena är jag trygg och nöjd i min nykterhet. Älskar att vara nykter och vill aldrig glömma bort det igen för att få en stunds avkoppling från stress.

Ytterligare en vit vecka. Stressigt... och då finns det något diffust sug där. En tanke på att vilja ha ett glas. Jag tror det är en längtan efter lugn och ro, tidigare åstadkommet med hjälp av a. Känner inte en saknad efter smaken på vin, vilket jag gjort tidigare. Så suget är något annat. Ska aldrig använda A som avkoppling igen. Skriver här för att minnas och för att det ska vara verkligt. Tänker på Santorinis och Berras inlägg och om hur de nu beskriver att de hanterar svåra situationer utan A. Och funderar lite över hur a hade påverkat i de situationerna. Innan jag slutade sist så var jag rejält fundersam om jag skulle klara det på egen hand. Jag hade försökt så många gånger. Ville inte söka hjälp för jag var orolig för orosanmälan. Sen slutade jag. Det har gått bra tidigare och sen urartat igen, men det är annorlunda den här gången. Tror inte att jag kan måttlighetsdricka här hemma. Har börjar ifrågasätta om en halv flaska vin fre, lör, sön ska betraktas som normalt. Tror nu att det är för mycket för de flesta egentligen. För man blir lite seg dagen efter. Det är tankar som jag har och som jag skriver här. Tänker nog inte börja propagera för nykterhet utåt. När jag drack "normalt" dvs 1/2 flaska fred, lör, ibland sön, så sa en kvinna en gång att hon tyckte att det var för mycket. Jag blev enormt provocerad. Nu är jag beredd att hålla med. Det känns onödigt helt enkelt. Bidrar till ökad tolerans och hur lite man än tror att det påverkar så blir man ju lite seg dagen efter. Jag mår helt enkelt bättre utan. Barnen också tror jag. Jag är närvarande även psykiskt och det känns bra. Det här får bli min påminnelse om jag skulle få för mig att börja dricka igen.

Känns som jag mer och mer lämnar alkoholismen bakom mig. Vet att jag måste vara medveten om att den finns där i hälarna och kan hinna ikapp mig igen.
Sept 2 glas vin.
Okt hittills i okt 1 glas vin
Men jag känner mig som att missbruksperioden i mitt liv är över. Är ofta så glad över att vara nykter. Kan hämta barnen när som helst, kan hjälpa dem med läxor utan att vara bladig. Och behöver inte planera mitt liv efter systembolagets öppettider. Och mår så mycket bättre.
Det är verkligen en kidnappad hjärna man har när man dricker för mycket. Undrar ff hur jag kunde hamna i det beroendet. Och hur jag kunde tro att det inte märktes. Om man märker själv så är det nog stor sannolikhet att andra också har märkt. Aldrig mer beroende, det är så det får bli.
Känns som att jag älskar mitt nyktra liv mer än a. Måste vara på min vakt förstås. Om det behövs dricker jag aldrig mer. Just nu känns det som att jag kan köra a-fritt hemma o nåt glas i sociala sammanhang. Magen blev dock lite gnällig över senaste glaset, så det kanske blir så att kroppen säger ifrån.
Och det är väl det där sociala i drickandet som känns lite knepigt att hoppa över ibland. De vänner man har som man träffar över ett glas. Fester skulle jag nog kunna köra a-fritt rakt av, men just när man sitter med en vän eller några stycken. Ja då dricker jag ett glas, men det är lite självreglerande för jag vill absolut inte bli bakis. Men det känns som man blir ett störande moment om man helt väljer a-fritt. Har helt enkelt inte tänkt klart om det är stolt nykter alkoholist jag vill vara eller oberoende fd alkoholist. Funderar vidare på detta.

Tack för funderingarna Valeria. Och ja Ett glas klarar jag UTE. Ute har jag i princip aldrig druckit för mycket... Eller druckit högst 3 glas typ. Men mina försök att kontrollera hemmadrickandet är misslyckande på misslyckande staplat på varandra. Piccoloflaska i början, som blir halvflaskor, som slutar i drygt 1 flaska vin/ kväll. Visst det funkar kanske för mig att begränsa det några veckor men sen är jag där igen. Men vi är alla olika och vårt drickande ser olika ut. Tror att man får hitta sin egen väg i detta. Sen hade jag själv egentligen ingen aning om hur mycket bättre man mår med ett väldigt måttligt drickande. Under de perioder när jag bara helgdruckit måttligt har jag aldrig hunnit koppla av i nykterheten, vilket jag har nu. Och jag kan ärligt talat inte begripa vad det var som kändes så viktigt med fredagsvin... El, jo jag kan förstå för längtan finns där men det är längtan efter avkoppling för min del och det funkar bra med a-fritt. Så jag har förhoppningsvis hittat en fungerande väg, liksom du kanske har gjort Valeria. Huvudsaken är ju att vi inte hamnar där vi en gång var. Där man kände sig maktlös mot alkoholen. Vi har kontroll!

Dricka el inte dricka? Så kom en helg när jag skulle ut både fred o lörd. Fredag med vänner där det blivit mycket vin ibland när vi har setts. Drack ett par glas men hade även laddat upp med alkoholfritt så jag kunde varva. Tror att jag kom upp i 3/4 flaska. Hade väldigt trevligt o gillade att vara hyfsat klar i huvudet. På lördagen var jag orolig i kroppen. Inte sugen på alkohol, men det kändes som nån typ av stresspåslag i kroppen. På lör kväll blev det 1/2 glas vin och 2 öl. Blev mest trött. Jag hade kunnat välja a-fr öl, men valde att inte "sticka ut". Kanske lite fegt. Får fundera lite på det, men jag tyckte heller inte att det spelade så stor roll om jag drack. Konstaterade både i fredags och lördags att jag dricker långsammare än tidigare och att jag inte är fixerad vid drickandet utan mer intresserad av umgänget. Kan jag tro nu att jag har kommit ut hel på andra sidan? Jag var lite orolig för att två dgr på raken skulle sätta igång nåt sug, men jag tycker inte det. Spred drickandet under kvällen o då blir ju promillehalten inte så hög. Kanske därför som det inte triggat något begär. Skönt det för jag mår verkligen bra av att skippa hemmadrickandet, belöningsdrickandet och vanedrickandet. Så är jag nu fri? Vet inte, kan nog aldrig slappna av och börja slappna av med vin varje helg. Men jag känner heller inget behov av att vara "normal" med vin på helgkvällarna. Det är inte löngre för mig och jag känner just nu ingen saknad.

Vi har en årlig fest på halloween där jag till stor del har ansvaret för allt. Mat, barn dukning, disk etc etc. Förra året jobbade jag stenhårt för att "dricka ikapp" eftersom det var så mycket att göra så jag inte riktigt hann med de andra. Minns att jag smygklunkade ute i "köket". Hade varit oerhört pinsamt om nån sett mig. Och jag hann nog både ikapp och om några stycken den kvällen. Vet att jag blev rätt dimmig till slut. I år var det lugnare. Jag drack vin men jag smygdrack inte. Å jag hade trevligare och vet vad jag gjorde hela kvällen. Så mycket bättre än att stressa helt fixerad på drickandet. Men eftersom jag ska vara ärlig här inne på forumet så ska jag också skriva att det inte var helt problemfritt. Jag var inte helt opåverkad av att jag stressade runt och fixade allt medan de andra kunde sitta i lugn o ro o fylla på vin. Det blev kanske 4 glas till slut och lite huvudvärk fick jag. Men, men... Det var en halvseger i alla fall. Nästa gång ska jag inte tänka på drickandet alls... Eller jo, för att hålla räkningen så att det inte blir för mycket som mitt liv såg ut tidigare helt enkelt innan toleransen och beroendet eskalerade.

Tack för ditt inlägg, Leverjag. Jag är långt ifrån säker på att det här fungerar. Just nu gäller det att inte vara för social :-). Eller kanske att vara helt nykter i så långa perioder mellan varven, så att man inte får sitt sinne grumlat.

Tänker just nu på om hur livet skulle ha fungerat om jag drack som förra året. Inte bra alls, helt enkelt. För stressigt på jobbet och sjukdom i familjen... Precis allt som gör att man vill fly en stund. Men just nu kommer jag bara ihåg hur dåligt det fungerade att fly med alkohol. Jag blev "besatt" sv jobbtankar initialt. Gjorde stora planer i mitt huvud... Faktiskt ganska jobbigt. Sen äntligen hade jag druckit så mycket att jag blev sömnig och slappnade av. Då var jag full och försökte dölja det för familjen. Så det var eg inte alls någon direkt positiv känsla i detta. Och sömnen... Vaknade svettig vid 3-4-tiden. Trodde att jag var i klimakteriet... Men det var missbruket. Annars har det gått över. Vågade heller inte gå till läkare om jag blev dålig av rädsla för att missbruket skulle uppdagas. Magen gillade inte alkohol och jag kunde inte ta alvedon om jag fick ont. Så det gäller för mig att minnas detta nu.

Jag vet att jag tar en risk som dricker ute och att det kanske är onödigt eg. Å andra sidan så känns och kändes det lite tryggt från början att det inte behövde vara så definitivt. Jag behöver inte "stå för" att jag har problem med a och visa att jag misslyckats med det. Just nu gnager detta tankesätt litegrann. Eftersom det kanske är just det som jag skulle behöva göra. Men jag är inte där ännu. Så nu tänker jag såhär. Kanske kan det fungera eftersom jag inte gillar att vara full i sociala sammanhang och brukade ha god kontroll för att jag blev så dålig om jag drack för mycket. Sen känner jag heller ingen längtan att dricka. Kanske kan bidra till att det skulle kunna vara en framkomlig väg. Just nu vet jag bara att jag aldrig vill hamna där igen!!! Och om jag märker att det kräver att jag avstår helt så får det vara så. Älskar att vara klar i huvudet och kunna köra när jag vill. Det finns helt enkelt så mycket positivt med att inte dricka så jag vill aldrig hamna där igen.

Ja, tycker att vi verkar vara många här som är relativt lika. Bra på våra jobb, planerar, organiserar och styr upp och sen dricker... Känner oss misslyckade, får ångest och dricker för att orka... Mer ångest, dålig sömn och dricker... Så galet!! Men det tog tid innan jag förstod att jag inte kan hantera "normalt" drickande hemma. Jag drack av fel anledningar och det fungerade inte alls. Just nu känns det avlägset att hamna där igen, men jag vet ju inte eg hur det gick till och hur jag kunde bli så fast. Var så säker på att jag kunde sluta om jag ville under så lång tid när jag bara fortsatte. Slutade några dar, nån vecka, ett par veckor och som längst 3 mån... Och var sen där igen tills jag på allvar började känna att jag inte kunde få stopp på det själv. Det gick, men bara för att jag inte längre kunde dricka hemma. Jag hade inte klarat det på egen hand, utan min sambo, som gjorde att jag inte längre hade möjlighet att dricka hemma. Och jag var nära att trilla dit igen, så nära. Och i somras gjorde jag det när jag hade möjlighet. Jag har fått en enorm respekt för alkohol och kraften i beroendet oavsett om det är kemiskt eller mer beteendeorienterat. En del i min ovilja att stå för mitt beroende och sluta helt är också en rädsla för att misslyckas. Jag misslyckades så många gånger med mina nyktra föresatser, men så länge ingen annan visste om det, så blir det inte ett offentligt misslyckande. Å andra sidan heller inget stöd och jag behövde verkligen stöd eller i alla fall vetskap om att inte kunna dricka, en slags yttre kontroll. För min inre kontroll fungerade inte alls. Att klara det "själv" är också viktigt för mig för att inte hamna i det som Nyckelpigan hamnat i, när någon utifrån ska försöka lära ut och tala om hur man ska leva sitt liv. Jag vet att det väcker mina allra mest omogna trotsiga sidor hos mig, så jag är tacksam för att min sambo låter mig hantera det här själv. Skulle kanske dricka sv ren trots om han försökte hindra mig. Så mogen är jag :-).
Så jag är ff livrädd för att trilla tillbaka och tacksam för att det här forumet finns. Tänk vad mycket man lär sig av andra och vad nyttigt det är att skriva här för att få lite perspektiv. Jag beundrar bland annat dig, Leverjag, du vågar återvända efter en period när det inte gått så bra. Jag beundrar er som vågar vara öppna med ert beroende för nära och kära. Det gör skillnad! Jag lär av er, men det går lite långsamt.

Skriver i andras trådar. Känner mig färdig med mitt liv som alkis och det känns lite knepigt att beskriva när det går bra och även att jag ff dricker socialt. . Jag har kommit till ett stadium där jag känner mig trygg i att jag kan hantera det här. Fast jag vet fortfarande att kampen nog aldrig är över helt just nu vet jag dock inte hur jag nånsin skulle kunna hamna där igen..,, ja, så tönkte jag skriva, men sen kom jag på att "om det värsta skulle hända". Då förändras saker. Det finns inga garantier och kan säkert komma plötsligt men just nu är jag inte rädd längre utan känner mig trygg.

Läste i din tråd, Leverjag om din kloke son. Sin mamma upp i dagen ?. Starkt av dig att prata med barnen. Kanske borde du faktiskt göra en orosanmälan till soc. Det ska man kanske inte skriva här, men samtidigt måste drickandet få ett slut och jsg hade nog blivit nykter i en hast om soc hade börjat ställa frågor. Min son vet... Men jag har inte pratat om det. Måste göra det nån gång tror jsg... Men jag vill ju vara en duktig mamma och har svårt att prata om det här. Min sambo vet, men inte allt. I övrigt vet ingen. Så det tar emot. Men plötsligt händer det kanske. Men vad säger man när man verkligen inte vill stå för den sidan hos sig själv.

Hmm, jag som varit så säker, så ointresserad och så övertygad om måttlighet, men igår hade vi en tillställning hemma. Jag hade köpt vin. Vi skålade i champagne o drack varsitt glas vin till maten. Men sen när gästerna gått så smygdrack jag upp resterna av vinet ( nästan en hel flaska). Hetsdrack utan att vara sugen. Blev såklart full, kräktes... Men de andra hade lagt sig så ingen märkte. Vaknade på natten o mådde illa igen. Och det var inte kul i dag. Funderar för mig själv varför det hände. Hur kunde jag vara så jäkla dum? Har en hel del med stress o gammal vana att göra tror jag. Och så beroendet förstås. Trodde inte att det skulle sluta så igår. Idag är jag absolut inte sugen.

Tack alla för era ord! Nej hu, har ingen alls längtan efter mer nu. Funderar just nu mest på hur jag ska klara av jul och nyår. Jag var ju helt säker på att jag hade kontroll. Och jag brukade ju inte hälla i mig sådär förrän på slutet. Jag vet ju att det lätta svaret är att avstå helt. Men jag är inte där. Jag tycker att det borde gå att dricka litegrann. Men jag inser ju nu att jag måste ha en plan att hålla mig till. Jag vill dricka ett par snapsar (vi har tre-or glas) till sillen. Två högst! Får lov att köpa a-fri öl.
Och på nyår har vi fest hemma hos oss. Jag måste se till att ha afritt vin som jag kan varva med. Jag vill ju inte bli full och sjuk under kvällen.
Ja, hetsdrickandet... Det beteendet har jag. Inte inledningsvis, men sen. Så medan gästerna var kvar häromdagen drack jag även en a-fri öl när beteendet började och jag måste hålla skenet uppe. Måste se till att ha a-fria drycker på nyår. Julen vet jag att jag klarar.
Och sen är det såhär: om det inte funkar i jul så slutar jag helt. Men jag vill verkligen kunna hantera drickandet. Och tror ( i alla fall till häromdagen) att jag kan det. Gillar ju inte ens fyllan. Och på både julafton o nyår vill jag vara rätt klar i knoppen.
Tror att hetsdrickandet kom mycket för att jag stressat så på sista tiden. Sökte lugn och avslappning... Och det blev inte särskilt behagligt. Otroligt oskön känsla i kroppen igår.
Jag kommer igen men fick mig en tankeställare. Använde återigen a som medicin.

Tack för dina rader Leverjag. De värmer. Många kramar tillbaka till dig, min Forumängel.
Och tack Andreas för din hälsning. Önskar dig ett gott nytt år!

Håller på med förberedelser för nyårsfirandet. Det blir inte helt nyktert. Förhoppningsvis, eller sannolikt, helt ok. Annars blir jag allvarligt skakad i min övertygelse om min kontroll. Gladdes på systemet att det blev så billigt. Förra året var jag ju tvungen att se till att det fanns dricka även för kommande dagar... Nu behövs inte det längre. Så jäkla skönt. Vet att det kan vara lite "provocerande" att jag dricker lite. Så länge det är lite och hanterbart så ser jag ingen anledning till att låta bli, då det inte väcker något sug och när det är i sociala sammanhang. Jag tycker att det är gott och trevligt. Å andra sidan halkade jag ju tillbaka i smygbeteendet där före jul. Tror inte det händer i kväll. Känner mig lugn och harmonisk inför kvällen. Känner mig också förväntansfull inför det nya året. Tror att det Blir bra, även om jag vet att det kommer att bli besvärligt eftersom en nära anhörig är svårt sjuk. Könns så skönt att vara nykter när jag tänker på sjukdomen och på allt annat trassel som också ska hanteras. Det blev en oreda i mitt huvud när jag skulle försöka hantera saker och drack. Nu är det såklart jobbigt, men könslorna blir inte förstärkta av alkohol.
Nej hörni, trots allt så kommer 2016 att bli ett fantastiskt år. Det kommer att blåsa, men nu står jag stadigt för första gången på några år.
Önskar alla forumkompisar härinne ett gott nytt år! Och ett gott nytt liv, för det är så det känns! Många varma kramar!

God morgon!
Blev en trevlig kväll. Glömde nyårslöftena, men har ju redan genomfört det viktigaste. Träning, viktminskning borde såklart genomföras under året, men känner ändå att 2016 ska bli ett år då jag gör saker som jag mår bra av och tycker är roligt utan måsten. Det kommer att inkludera träning eftersom jag tycker att det är kul.

Drack mycket måttligt igår. Dock lite bakis idag. Det var så här det köndes när toleransen inte hade satt allt ur spel. Vet att det inte kommer att bli en vana eller ovana mer. Känns lite konstigt att skriva så eftersom jag varit lite osäker tidigare, men jag vet nu att den här vägen kommer att funka.

Önskar alla er här på forumet en god, nykter fortsättning på det nya året.

Är lite arg på mig själv just nu, med rätta!!! Nyårsafton måttlig skriver jag härinne och visst var den det tills gästerna gått. Men då passade jag på att klunka i mig lite som fanns kvar i flaskorna. Hyfsat nöjd med mig själv ändå tydligen här på forumet på nyårsdagen. Troligtvis för att jag ändå väljer att blunda för mitt beteende och för att det skulle vara ett problem. Tvingade ut familjen på nyårspromenad på nyårsdagen. Fortfarande nöjd med mig själv och glad att vara "nykter". På kvällen drack jag upp den gin som fanns kvar från vår fördrink när familjen lagt sig. Ville inte ha vinet som var kvar, men ginet måste ta slut. Det var inte så mycket kvar så ruset uteblev. Hällde vatten i flaskan så att det inte skulle synas att den var tom och min första tanke var att köpa ny gin så att det inte ska märkas att den är borta. Men jag hoppar över det. Jag vill verkligen inte börja det här året med att smussla och gömma tomflaskor. Dessutom är risken stor att jag skulle ha druckit upp både den gin som blev över och den som skulle sparas om jag köpt ny. Ingen önskan att dricka den 2 januari men rejält arg på mig själv. Så kom gårdagen. Var bortbjuden och drack ett par glas vin. Lagom fort, helt ofixerad. När jag kom hem drack jag upp det vin som var kvar sen nyår och snodde en öl från min sambo. Nu kom ruset också. Och vaknade som tidigare kl 4 på morgonen. Lite lätt illamående. Så otrevlig känsla i både kropp och själ.
Har nu bestämt mig för att inte ta mig till systemet för att ersätta ölen jag tog. Vet han att den saknas får jag väl bekänna.
Nu finns inget vin el sprit som måste ta slut. Skönt tycker jag, för jag har ju uppenbarligen ingen självkontroll alls. Det finns nu vatten i en ginflaska. En oöppnad flaska bubbel och min sambos öl, men jag kommer inte att dricka det. Hoppas jag har rätt! El jag vet att jag har rätt vad gäller just den alkoholen men inser att jag långt ifrån har mitt drickande under kontroll. Nu blir det en lång vit period igen. Å mitt inlägg om rus i farmors tråd var jag ju inte ens nykter när jag skrev. Vet ff inte om det är ruset som driver el om det "måste ta slut" el om det är nåt annat. Komplicerat är mitt förhållande till a i alla fall. Ledsen att jag inte heller härinne är fullt ärlig. Det är ju helt jäkla galet! Får väl lägga ett ärlighetslöfte för 2016, eftersom det även verkar vara det jag verkligen behöver jobba med. Så nu vet ni mina vänner!

Jodå idag är jag nykter. Inget drickande hemma (nu när allt är slut) kommer att rädda mig nu när jag fått smak på det igen. Så jag vet att jag inte kommer att börja om sålänge jag inte tycker att jag måste fylla på ginflaskan för att dölja att jag druckit ur den. Så jag ska tillbaka i mina gamla hjulspår nu. Får se om jag lägger av helt.

Tack Vilja för dina funderingar, din medkänsla och din isfläckshistoria... Precis så är det... Reser mig upp, borstar av mig, tittar runt. Har ingen sett går jag raskt vidare, lite öm och lite tilltufsad. Man kan ju fundera på om det inte är bättre att bli sedd ändå. Få lite sympati och stöd. Ska sluta släta över åtminstone härinne.

Nystart, det hade kunnat vara jag som drack ur fyra flaskor samtidigt. Hyfsat bra på mått o matte i vanliga fall men skulle också haft problem med att beräkna volymen i flaskorna :-). Eller kanske inte i flaskorna, men den mängd som slank ner i strupen.
Leverjag, tack för dina ord. ja forumet blir som en slags självterap men om man inte är ärlig... Då är det ju bara en slags fortsättning på alkoholistbeteendet. Hur som helst så är det slut med det nu. När man skriver blir det så uppenbart på nåt sätt att man försöker försköna sanningen. Nyttig insikt tror jag.
Ja farmor, vi har nog kommit en bit på väg båda två. Vi får jobba vidare här tillsammans helt enkelt. Ärliga!
Och ja, jag har haft mer sug nu än de senaste månaderna. Att dricka socialt är en farlig väg att gå. Dricker fortfarande inte hemma (när det nu inte måste drickas upp slattar) men det är en jäkla tur det just nu annars hade det varit lätt att fortsätta. Kan absolut inte måttlighetsdricka här Just nu är inget socialt inplanerat . Om nåt dyker upp får jag ta en allvarlig funderare på om det inte borde vara a-fritt några veckor till så jag kommer in i det igen.

Lånar ett nytt av Viljas ord. Tjuvsug känner jag nu. Börjar återigen fundera på att ersätta gin:en. ( och bli tvungen att dricka upp resten) men jag gör inte det. Vi har a hemma nu. En flaska bubbel o en flaska rödvin. Rödvinet har vi haft en mån. Bubbel har det stått i kylen hela min "nyktra" period (sen maj) Öl finns också. Alkoholen har inte stört ett dugg tidigare, men de sista dagarna så har det stört. Otroligt irriterande! Hur som helst ska jag inget ha. Och om jag dricker så ska jag berätta om det här. Ett steg är det ändå att skriva om suget. Förhoppningsvis försvinner de här tankarna snart.
Och tack studenten för dina ord. Jag hoppas fö att du avstår från a på semestern. Tror att man behöver fundera över alla situationer som man förknippar med a.

Ibland är det så bra med frågorna på det här forumet. Så man får lite perspektiv på sina tankar. Tack Leverjag! Och tack alla ni andra som delar med er av era erfarenheter. Med ruset/berusning menar jag en slags "kick". Vissa verkar få "kicken" när de dricker - vid första tillfället ibland. De få ggr när jag har testat andra droger och fått morfin har jag känt effekten. En otroligt positiv känsla (kick) som jag inte har fått med alkohol. Jag upplever inte ruset av alkohol som nåt positivt alls. Har druckit för att sova. Nystart skrev att halva grejen för honom var "jakten" på flaskor. Jag tycker inte att jag får en kick av alkohol, i allafall inte som av andra droger (som jag undviker eftersom jag tror jag skulle fastna lätt). Jag tror att jag snarare i så fall får kicken av smygandet, ansvarslösheten, busigheten i att dricka när man inte får. Just fyllan blir nästan ett problem eftersom det är svårt att dölja när man är full och det ska ske i smyg så att ingen märker. Tror att jag med en dåres envishet arbetade upp ett kemiskt beroende som på sätt och vis kanske gav en kick mot slutet och det kanske är svårt att backa tillbaka, Men det känns som att det kemiska beroendet är borta nu och att det inte riktigt fungerar att dricka sig till "kicken".
Nu har vardagen börjat igen, suget har avtagit... Eller så är det kanske så att jag har nåt annat att tänka på än att försöka fly från min "duktiga mamma roll", eller präktiga värdinneroll eller rollen som samordnaren och motorn i familjen. Sanningen är väl den att jag inte vet varför jag har ett sug men alkoholen är egentligen inte den kick jag söker tror jag. Eller så lurar jag bara mig själv för att låtsas att jag kan dricka måttligt. Tror som du Leverjag, du kloka kvinna, att regelbundet drickande är förrädiskt och det kan mycket väl vara så att jag drack så att begäret väcktes, i så fall är jag djupt besviken på effekten. Det fanns inget positivt alls med detta när jag "tappade kontrollen" och drack för mycket. Inte då och definitivt inte dagen efter.
Så vad ska man nu kicka igång på? Smygäter just nu snacks... Funkar inte heller helt optimalt. Hur som helst har besattheten av alkoholen försvunnit igen. Kanske triggade jag min beroende hjärna för mycket ändå. Skönt att jag inte dricker hemma längre. Vet inte om jag skulle ha fortsatt. Ha det bra alla forummedlemmar. Tack för frågorna Leverjag. Och tack farmor för din uppmuntran. Hoppas du hittar dina vägar att ta dig ur drickandet.

Tja varför inte lite Pole dance, LenaNyman! Lasternas summa är konstant som ni vet. "Eufori, energi och glädje".., jo men det är ju just det som jag menar med "kick". Alla sorger och allt ansvar försvinner. Kanske pole dance kan ha sån effekt? Det kanske räcker att det är lite busigt och förbjudet. Tack för att ni är här, tjejer!

Upp tidigt, iväg till slalombacken. Sol och ljus hela dagen. Glada barn, trött i kropp, lite kall.
Dricker te i soffan.
För ett år sen drack jag för mycket på kvällen, vaknade alldeles för tidigt, typ 5, seg, seg, seg. Om vi kom ut var det mycket senare. Jag hade också tyckt att det vore en bra idé och välbehövligt med lite a nu på eftermiddagen. "För att värma mig" oc "som belöning".
Men den lyckokänsla man får efter en sån här dag är bättre utan alkohol. Allt sånt här blir lättare för mig utan alkohol. Tänk om jag hade varit tvungen att planera in ett besök på systemet också. Hade sabbat hela dagen.
Det är såna här stunder nu för tiden som ger mig lugn, lycka och en viss stolthet över att ha tagit mig ur det där otroligt destruktiva beteendet. Ska aldrig nånsin hamna där igen!

Söndagen är inte lika aktiv. Nu har jag fastnat på forumet igen. Ni är så fina, ni som finns härinne. Januari, såg inte ens att du stavat fel. Tack för dina inlägg och hurrarop. Jag snubblade över ett inlägg från nån med namnet sysifos tror jag, tänkte att jag stavat fel först, men det var inte jag som skrivit. Personen är inte aktiv nu och har säkert varit medlem längre än jag. Men det är lite lurigt att namnen kan bli så snarlika.
Och tack så mycket för era ord LenaNyman och Leverjag. Mina forumhjältar. Fast Farmor kommer med all säkerhet snart att hamna i den kategorin.

Dags att göra lite nytta! Ha det bra nu alla forumkämpar!

Måste klistra in Leverjags sammanfattning om känslor man får av missbruket, så att jag minns om jag läser min tråd. Skam, ångest, trötthet, illamående, ilska, sorg, skuld, apati, olust, rastlöshet och saknad. + nervositet och rädsla. Låt mig aldrig glömma detta! Det är inte en bra idé att börja igen!!!

Eualia, måttligt för mig har ändrat sig mycket under resans gång. Jag har en annan respekt för alkoholen nu. Och det irriterar mig att det var så lätt att falla tillbaka i beteendet. Jag hade inte riktigt väntat mig det. Eftersom jag inte dricker hemma, så kan jag fortsätta att testa. Jag kommer inte att tro att jag kan hantera drickande här hemma. För min del spelar det ingen roll om sambon dricker ett par öl till helgen. Jag har gjort ett eget val och trivs nykter, så att han dricker påverkar. Inte mig.
Nystart, det är helt ok att "svamla" i min tråd. Jag har utnyttjat andras trådar för att skriva om det jag skäms mest för. Behövde berätta det, men vill ha lite integritet och då ville jag inte skriva hör. Och 100 % ärlig... Jag märkte att jag hade en tendens att försöka verka lite bättre än vad jag var. Och då kunde jag vara lite mer ärlig i andras trådar, men här ville jag inte erkänna... Det blev så motsägelsefullt på nåt sätt. Och plötsligt lite tydligt vad jag höll på med. Jag började skriva här för att tvinga mig att hålla mig nykter o för att det skulle vara pinsamt att erkänna att jag föll..,, och när jag gjorde det så ville jag inte kännas vid det, skrev om det i en bagatelliserande stil. Har lite lätt att förlåta mig själv... Bra på många sätt, men det gör också att det kanske blir svårare att få ordning på drickandet. Så jag försöker nu att vara ärliig så ärlig man kan vara när man inte vet riktigt vad som är samt, som du så klokt uttryckte det, Nystart!
Och farmor, både ärlighet och integritet är viktigt för mig också. Sen uppskattar jag att läsa trådar där folk delar med sig mer, men vi är olika i det avseendet och det får man respektera.

Nu måste jag sova och drömma mina underbara nyktra drömmar. Har en period med otroligt symboliska drömmar. De säger viktiga saker hela tiden. Och i natt fick jag ett mycket viktigt budskap om vad som är viktigt i livet.