Dags att kliva ut ur mörkret

Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Profile picture for user myrkotten

Välkommen hit!
Två veckor efter att jag gjort slag i saken upptäckte jag detta forum. Kanske jag hade tagit tag i saken tidigare om jag hittat hit.
Sisyfos; betyder det att du känner att du rullar upp en sten för berget om och om igen utan lindring?
Här får man misslyckas, en del har raka resor och andra krokiga, vi gör så gott vi kan.

Profile picture for user Sisyfos

Tack för ditt svar Myrkotten. Sisyfos får symbolisera mitt kämpande hittills. Det är många gånger jag nästan har fått upp stenjäveln... För att sedan nästan krossas av den när den rullar tillbaka.
Det känns lite annorlunda den här gången. Jag sörjer inte alkoholen hemma, sörjer inte att jag inte kan slappna av med fredagsvin (ha, ha, ha blev fredagsbönen med aoutokorrekt, kanske ett tecken). Har ersatt vinet med alkoholfria alt och slappnar av SÅ mycket bättre. Det är ju faktiskt inte särskilt avslappnande att fylla på eller dricka i smyg för att det inte ska synas hur mycket det blir. Myrkotten, du är en av de jag har lutat mig mot de senaste månaderna när jag har nästan slutat. Som vissa andra här vill jag vara social, orkar inte ta diskussionen etc etc. Älskar den närvaro som jag känner nu, när jag är nykter och inte heller behöver fundera över när jag ska få dricka. Älskar känslan av att få syn på ett systembolag, inse att det är lördag och att det är stängt och att det inre gör någonting. Men som sagt, kampen med stenen fortsätter. Förhoppningsvis kan jag nån gång byta forum till den andra sidan.

Profile picture for user Nyckelpigan

Jag tror precis som du skriver, att när man sätter sina tankar på pränt blir det inte lika lätt att sopa dem under mattan. Jag känner så igen mig i det, man dricker för mycket, får enorm ångest, gömmer undan det och kör på igen i en evig galen dans... Nästa gång går det bra! Säkert (som barnen säger om allt nuförtiden)... Vi hjälps år!

Profile picture for user Sisyfos

Tack för välkomnandet!
Ja Vilja, vi har nog olika processer när vi kliver fram. Jag tycker absolut att du hör hemma här och ska stanna. Jag blir också stärkt av de som lyckas. Det är mycket kloka tankar i alla trådar, de som lyckad likväl som de som det inte går så bra för till en början. Tycker om att Berra uppdaterar sin tråd här, trots att han varit nykter så länge. Trådtiteln talar för sig själv precis där i början av kampen. En annan tråd jag gillar är "Jag är bara lycklig när jag dricker". Det visar sig ju vara precis tvärt om med det. Rus är helt enkelt inte lycka. Inte för TS där i alla fall.

Tack Nyckelpigan, Ja, tror att det kommer att ha en avskräckande effekt för mig att faktiskt skriva här. Och skulle jag trilla dit så måste jag ju skriva om det här. Lite svårare då att förneka det för sig själv. Men jag känner mig också väldigt stabil i mitt beslut. Älskar att vakna pigg och fräsch, älskar närvaron och energin jag har haft i sommar. De fåtal ggr som jag druckit har ju bara varit tråkiga. Jag hör till de som funderar om jag kan ta ett glas vin till maten då och då. Inte hemma ensam, inte festa, inte använda vinet för att slappna av eller som belöning. Men kanske ta det där glaset till mat som faktiskt är gott. tål att tänkas på och jag ska skjuta upp det ett tag för att kanske aldrig göra det igen.

Profile picture for user LenaNyman

Välkommen hit är du, med sten och allt. Jag läser din #6 och kommer då att tänka på Stingos fantastiska ord: "Den som måste dricka är inte fri att dricka." Det låter som att du har den insikten redan.

Ser fram emot att stifta din bekantskap!

/Rolling Stones-Lena

Profile picture for user Sisyfos

Ja, jag trivs bättre utan drickande. Har ju en lång process bakom mig som varit osynlig här i forumet. Med vita dagar och misslyckanden. Det känns annorlunda den här gången. Kanske för att jag körde ett sånt långt uppehåll och kanske för att jag bara kommer att dricka à-fritt hemma. Och du har rätt Vilja, ölen och de vita vinerna smakar helt ok. De röda kam drickas, men jag har ännu inte hittat nåt som egentligen kan ersätta rött vin. Men hemma kommer inget annat över tröskeln just nu, så där är jag i min process med detta. Det ska gå nu det här.

Profile picture for user Sisyfos

Då måste jag väl skriva det här inlägget. Älskar nykterheten, närvaron och lugnet jag känner som nykter, men ändå..,
Reste bort till en plats där alkohol är lättillgängligt och där jag tidigare druckit både öppet o i smyg. Redan på vägen dit hade jag nästan bestämt mig för att dricka. Ungefär som om man har en godispåse som bara måste ätas upp. Så jag drack i torsdags, inte ens det var särskilt trevligt eftersom det inte skulle märkas. Har eg aldrig gillat att bli full heller utan mest använt à för att få sova. Och det var vad jag gjorde. Blev lite full, tror inte det märktes, la mig att sova. Sov så jäkla dåligt, huvudvärk vid 2-tiden på natten, så jäkla bakis. Som i gamla tider helt enkelt. Jag blev tidigare ofta väldigt dålig om jag drack mycket. Det känns på sätt och vis bra att kroppen säger ifrån. Att kräkas i smyg är dessutom svårare än att dricka i smyg. Herregud, vilken dum jäkla idiotisk människa jag är. Vill inte tillbaka dit.
Idag vaknar jag istället efter att ha sovit gott en hel natt, ingen huvudvärk, ingen ångest. Kanske ska kila ut på en promenad nu på morgonkvisten. Måste lära mig hantera det här ställer där alkoholen är tillgänglig. Här kan jag inte hälla ut. Ska stanna här en vecka. Idag ska jag inte dricka.

Profile picture for user Nyckelpigan

Jag känner igen mig i din berättelse så mycket att det är läskigt... Våra historier påminner mycket om varandras och jag drack också en gång under min nykterhet på samma sätt som du gjorde... Jag visste att jag skulle dricka och gjorde ingenting för att stoppa det. Det har iofs stärkt mig i min övertygelse att jag inte kan dricka. Inte för att min man inte vill utan för att JAG inte vill. Sedan kommer det att komma många förhandlingar framöver men det för jag ta då. Idag ska jag på stor fest och jag ska inte dricka en droppe a. Styrkekramar

Profile picture for user Nyckelpigan

Jag känner igen mig i din berättelse så mycket att det är läskigt... Våra historier påminner mycket om varandras och jag drack också en gång under min nykterhet på samma sätt som du gjorde... Jag visste att jag skulle dricka och gjorde ingenting för att stoppa det. Det har iofs stärkt mig i min övertygelse att jag inte kan dricka. Inte för att min man inte vill utan för att JAG inte vill. Sedan kommer det att komma många förhandlingar framöver men det för jag ta då. Idag ska jag på stor fest och jag ska inte dricka en droppe a. Styrkekramar

Profile picture for user Sisyfos

Tack Nyckelpigan!
Det är nog viktigt det där att fundera över varför det händer. Drack vin till maten igår. Lagom mycket, två glas och det räckte med det. Sen blev jag sur på att jag hade allt ansvar för allt och drack en öl. Onödigt!
Kanske dricker vin till maten denna vecka också, högst 2 glas, men sen börjar vardagen och då är det slut. Det ska gå vägen det här.

Profile picture for user Sisyfos

Tack Nyckelpigan!
Det är nog viktigt det där att fundera över varför det händer. Drack vin till maten igår. Lagom mycket, två glas och det räckte med det. Sen blev jag sur på att jag hade allt ansvar för allt och drack en öl. Onödigt!
Kanske dricker vin till maten denna vecka också, högst 2 glas, men sen börjar vardagen och då är det slut. Det ska gå vägen det här.

Profile picture for user aeromagnus

Hej Välkommen hit igen. Du måste nog fundera på vad du verkligen vill med ditt drickande. Dricka, inte dricka? Mycket lite? Vad händer om det spårar ur?

Profile picture for user Sisyfos

Tack Aeromagnus!
Jag vill ha ett sunt förhållande till a. Men jag har mer och mer börjat fundera över vad detta är. Dricka vin till maten på helgen? Nödvändigt? Bra? Kul? Jag har haft vad jag anser vara ett sunt förhållande till a i nästan 30 år. Har inte gillat att vara full och har mått väldigt dåligt dagen efter om jag blivit det, så det hände nästan aldrig. Så jag har druckit kanske en halv flaska vin fred/lördag under många, många år. Vetat var gränsen gått, Sen började jag använda a som sömnmedel. Dricker för att koppla av och sova. Så djäkla dumt, för man sover inte bra med alkohol i kroppen. Har fått jobba på rätt bra för att få alkoholkonsumtionen gå överstyr och för att få ett kemiskt beroende. Har lagt av helt en månad, druckit måttligt igen de sista två mån ( med få undantag) och funderar nu mycket över vad som egentligen är ett "normalt" drickande.
Tänker att jag ska sluta med vanedrickande (fred/lör o sön, som det också blivit), sluta att använda a som sömnmedel OCH sluta smygdricka. Smygdricksbeteender har jag ärvt av min pappa. Tänker att jag kan dricka vin till maten i goda vänners lag. Och efter att ha läst vissa trådar så förstår jag också att man inte kan börja bjuda på middag titt som tätt för att använda detta som ursäkt. Och tänker att jag kan ta ett glas vin när jag träffar vänner ute. Som jag gjort tidigare.

Eftersom jag inte är beredd att sluta helt eller gå ut med det, så har jag druckit vin till maten på kvällarna. Hade kunnat avstå och det är egentligen för tidigt i min "nykterhet". Men det blir så många frågor som blir jobbiga då. Och eftersom det är alldeles för tidigt och även två små glas trubbar av omdömet, så funkar det inte klockrent just nu. De allra flesta kvällar har det funkat att dricka måttligt 2,5 dl vin till maten. Smygdiricksbeteendet som jag har här får jag kämpa med. Det går bra just nu. Snart är jag hemma igen och då finns ingen a tillgänglig. Jo, en flaska skumpa som jag fått precis när jag la av drickandet, så den får stå där den står. Där är jag nu. Det blir en lång, vit period när jag kommer hem så mycket ver jag. Kommer inte heller att börja om med obligatoriskt helgvin. Bara dricka i sällskap av andra än min sambo. Och då som jag gjort innan det brakade iväg och jag höjde toleransen. Kroppen verkar ju säga ifrån på samma sätt som tidigare igen, så eventuellt drickande kommer att få betalas dyrt. Aldrig mer säger jag idag.

Profile picture for user Sisyfos

Har druckit för att koppla av, för att somna.Tänk så jäkla dum den lösningen är. Hjärnan får ingen vila och ingen återhämtning. Nu sover jag gott, drömmer och börjar känna effekten av att hjärnan får sin vila. Bara jag minns detta när suget kommer. Usch vilket jökla gift alkohol är. Undrar hur kpnsumtionen egentligen påverkas av sociala medier oc drickande i Tv. Minns ni Dallas? Där drack man en whisky när man kom hem, men bara sue-Ellen hade svårt att hantera a. Sen var det väl först på 90-talet som det dracks vin ofta i svenska serier. Minns att jag noterade att de drack vin jämt i nån av de där långkörarna. Och efter att ha läst här inne, så ser man ju vad alkoholkulturen ställer till med. Kanske dags för motbok igen?

Profile picture for user Drycker

Vi körde en lek som hette "drick med Dallas" En snaps för varje Dallas drink. I första säsongerna dracks det väldigt frekvent.
Nu är det ju &så mängder med alkohol reklam hela tiden, det förbättrar ju inte heller.

Profile picture for user Sisyfos

Lyckades klicka iväg det förra inlägget.
Det här inlägget är till mig:
Idag är en sån dag när jag skulle velat dricka. Massor av saker som måste ordnas. Ensamt ansvar, svårt att koppla av etc etc. Normalt hade jag avslutat en sån dag med vin. Det finns a hemma, en flaska champagne som jag fick precis när jag slutat dricka hemma och min sambos öl. Undrar om jag hade druckit något av det om det varit för några månader sen. Kanske... Det hände ju titt som tätt då. Ångest för om sambon skulle upptäcka att jag druckit ur ölen. smussel o ångest.
Men jag känner mig trygg i mitt beslut att inte dricka hemma nu. Och älskar mitt nyktra liv. Älskar närvaron energin och sömnen framförallt. Har alltid älskat att sova, men med alkohol i kroppen är det inte samma sak.
Lördag för drygt en vecka sen drack jag för att det var tillgöngligt (inte här hemma). Tänkte att jsg kunde dricka 1/2 flaska för att jag ville ha, var värd det eller nåt annat, och flaskan hade skruvkork så det var ju fullt möjligt att dricka lagom... Men jag var genast där och drack upp upp hela flaskan. Fy attan vilken baksmälla man får när man vant sig av med a. Kräktes. Ovärdigt och eländigt!
Avvänjd o avvänjd förresten, på fredagen drack jag 50 cl vin o på torsdagen 2 glas för att det var aw och jag inte ville vara annorlunda. På torsdagen hade jag gärna låtit bli egentligen, men ville smälta in. På fredagen var jag på systemet o passade på att köpa lite vin som jag sen var "tvungen" att dricka upp för att det måste ta slut ( inte hemma). Funderar på om torsdagsdrickandet satte igång resten. Måste få ner detta på pränt för att förstå hur mitt drickande el inte drickande funkar. Inbillar ju mig att jag kan ta ett glas ute när jag varit nykter ett tag.
Men som sagt är fast i mitt beslut att inte dricka hemma o har heller inte gjort det på snart 4 mån. Och på den tiden har jag druckit för mycket kanske 5 ggr. I övrigt högst två glas vin. Och många, många helt vita veckor. Jämfört med hur det var när jag "slutade" så är det stor, stor skillnad. Jag upplever att jag har kontroll tönkte jag skriva, men det är ju inte sant med tanke på fredagen o lördagen för en vecka sen. Jag har nästan kontroll. Och dricker inte hemma. Funderar på att avstå helt. Så jag tvingar mig att skriva här, trots att jag misslyckats. Tvingar mig att erkänna det. Och det där med högst två glas vin var ju heller inte helt sant. Men jag vill ju gärna försköna saker märker jag. Jag drack en öl också vissa kvällar... I smyg!!! Men NU ska det bli en lång period... Hmm aw på torsdag. Vill just nu inte ha a, men vad ska jag svara. Tänker mig afri öl o kanske ett glas vin för att undvika frågor sen. Får se hur jag gör. Träffar dem sällan o fick så många frågor sist när jag inte drack. Vet inte om jag orkar ljuga igen.
Det här inlägget blir rörigt för andra, men jag använder just nu forumet för att förstå mig själv o få lite ordning på tankarna. Har nu bestämt mig för att jag dricker a-fri öl på torsd. Om jag själv vill sen så dricker jag ett glas vin. Jag tänker inte dricka för att de andra kanske undrar annars. Får ont i levern bara av att tänka på vin. Får se hur det går. Nu går jsg och lägger mig nykter och sover gott! God natt! 8 dgr, men jag räknar inte dgr.

Profile picture for user Borgward

När jag läser din tråd slås jag av hur mycket ångest det verkar finnas i just tanken att dricka med kontroll. Upplever du då något positivt med ditt drickande?
Är det inte enklare att avstå och slippa tankarna fram och tillbaka?
Jag har valt att inte dricka alkoholfritt vin eller öl, eftersom det för mig närmare tanken på att dricka igen.
De gånger jag befunnit mig i sociala situationer och jag dricker cola zero eller vatten har jag förvisso fått frågor, men inte så många - mer för att jag alltid brukar dricka. Jag säger bara att jag kör en vit period tillsvidare. Det har ännu inte kommit någon följdfråga på det.

Jag är alkis, men det är min ensak och jag har inte tagit ordet alkis i min mun om mig själv till andra - ännu.
Det är ingen som har med det att göra - förutom jag själv och jag har väldigt mycket med det att göra.
Lycka till - är du ärligt mot dig själv, kommer du att klara det oavsett ditt mål.

Profile picture for user Sisyfos

Ja, tack för ditt svar Borgward. Tycker inte att jag har så mycket ångest runt alkoholen, men jag har funderat på det du skrev för ibland ser andra saker klarare än man gör själv. Ska tänka vidare.
Tycker själv att jag har mer ångest runt smygandet med alkoholen och dör har jag mycket att bearbeta dock. Har smygätit vid nåt tillfälle istället... Bättre för hjärnan, men dåligt för kroppen.
Drack två glas vin med vänner i torsdags för att jag ville. Funderade över om jag då var fixerad vid drickandet o alkoholen, men det kändes inte så. Började och slutade alkoholfritt. Drack vinet för att jag ville ha, inte för att passa in eller så. Sen förändras smaksinnet lite har jag märkt. Starköl är numera rätt besk (har bara druckit nån klunk) och vin är lite surt. Kan vara det som till slut får mig att avstå helt.
Får jobba med ärligheten, vill ju så gärna vara duktig.

Profile picture for user Nyckelpigan

Jag tycker du är stark som är ärlig här, som sättet allt på pränt och analyserar för att hitta din väg. Jag tror det är ett stort steg, när kag drack i somras skrev jag ingenting här eftersom jag visste vad svaret var, min hjärna fick på autopilot (jag ställde in den på det) utan att reflektera. Nu skriver du ner hur du tänker och vad du gör, reflekterar runt det... Jag tror det är en enorm styrka. Det är svårt att prata med andra på detta sätt; det är väl inte så svårt, sluta bara dricka... Men det är ju inte så enkelt för oss. Fortsätt skriva här och fundera, du har många kloka tankar! Tack för allt stöd du ger mig och många andra! Kram

Profile picture for user Sisyfos

Från att de första månaderna ha tänkt på alkohol otroligt ofta så är det numera väldigt sällan. Igår em dock kände jag en längtan. Funderade lite på varför det kom just då. För två veckor sedan kom suget vid ung samma tillfälle och då drack jag vin. Den här gången fanns det inte tillgängligt. Eller jag hade kunnat dricka om jag verkligen velat ha. Funderade i stället över varför det kom nu. Hade hållit igång hela dagen och var trött. För mig har alkoholen varit avkoppling... För att få sitta still och vila. Det var likadant vid förra tillfället. Hade haft ett jökla tempo hela dagen. Tror att jag har druckit för att koppla av och för att sova. Har eg aldrig gillat att vara full.

Profile picture for user aeromagnus

men jag skulle nog falla tilbbaka i mängddrickande om jag gjorde som du gör nu. Naturligtvis ska du göra det som känns bäste för dig. Fast jag tycker det är en farlig väg att vandra om man haft spritproblem. Dock är ju våra problem olika grava mm. Hoppas du får en bra vecka.

Profile picture for user Sisyfos

Tack Aeromagnus, jag funderar ff på vad som är bäst. Vill ha ett ickeförhållande med alkoholen, d.v.s. Inte fundera bara leva med att det finns a och att jag kan dricka om jag vill. Men det blir nog aldrig helt problemfritt igen och kanske inte ska vara det heller. Mitt drickande just nu ser ut som när jag var runt
20 fast mer sällan... Dvs bara när jag går ut/träffar folk. Så de sista tre veckorna endast vid ett tillfälle. Och oerhört måttligt då, två glas. Har märkt att toleransen har avklingat, så jag blir lika bakfull som tidigare i livet. Jobbigt!

Närmar mig 100 nyktra dagar... Fast inte 100 dgr i sträck. Tror jag på 125 dgr har 93 helt vita. 27 med ca 2 glas och 5 dystra dagar. Mitt mål är att fortsätta så här. Att aldrig hamna där jag var. Och jag mår så bra nu. Levande, närvarande, utan stress och oro. Och bara det att det är lördag och att jag inte har ett besök hos tant grön ( som jag löste att nån kallade bolaget) inplanerat. Bara det är så jäkla skönt. Dessutom har mitt något osunda förhållande till a-fritt lugnat ner sig. Är måttlig även där :-). Jag hoppas kunna gå den här vägen. Just nu könns den rött och bra och okomplicerad. Men det är ju också så att jag inte är blind och döv för alla som liksom jag själv har trillat dit igen, gång på gång och som tycker att det inte är värt risken. Därför vill jag dokumentera här inne. Dokumentera, förklara och motivera. Mycket för mig själv. Om det inte funkar så ska jag gå tillbaka här och kunna läsa var det gick snett.
Jag är inte så mycket för dela mina problem och funderingar och ta hjälp av andra. Har alltid klarat mig själv, bagatelliserat och stängt in. Funkar så även på det här forumet märker jag. Något att jobba med kanske. Så AA kanske vore en riktig utmaning, men då vore det väl total nykterhet som gäller och jag vill nog fortsätta som nu. Minus de fem svarta dagarna då. Så alla ni som kämpar där ute, håll ut! Man blir mer levande.., nåt man alltid trott att alkoholen kan åstadkomma.

Profile picture for user aeromagnus

Klarar man av alanserat drickande är ju inte det något fel. Bara bra att kunna ha kontroll. För mig blev de där 5 svarta dagarna kolsvarta så jag är glad om du lyckas hålla dig ifrån dessa. Det är ju sköt att vakna utan akfylla, kunna ta bilen kl 6 en söndags morgon

Profile picture for user Sisyfos

Flyter ja, inte på fel sätt. Just nu känns det enkelt och utan saknad. Hade tillfälle att dricka med det sociala som ursäkt i veckan, men drack a-fritt för att jag valde det. Ett aktivt val. Det börjar bli stressigt på jobbet och min vanliga reaktion hade varit att koppla sv med vin. Det är ju omöjligt för mig att dricka hemma annars kanske jag hade behövt ta hjälp sv möten eller medicin för att ändå inte falla dit. Men ska jag dricka hemma så måste jag gå på smygdrickande direkt och det steget är ju väldigt längt. Och just nu med de här förhållandena är jag trygg och nöjd i min nykterhet. Älskar att vara nykter och vill aldrig glömma bort det igen för att få en stunds avkoppling från stress.

Profile picture for user Sisyfos

Ytterligare en vit vecka. Stressigt... och då finns det något diffust sug där. En tanke på att vilja ha ett glas. Jag tror det är en längtan efter lugn och ro, tidigare åstadkommet med hjälp av a. Känner inte en saknad efter smaken på vin, vilket jag gjort tidigare. Så suget är något annat. Ska aldrig använda A som avkoppling igen. Skriver här för att minnas och för att det ska vara verkligt. Tänker på Santorinis och Berras inlägg och om hur de nu beskriver att de hanterar svåra situationer utan A. Och funderar lite över hur a hade påverkat i de situationerna. Innan jag slutade sist så var jag rejält fundersam om jag skulle klara det på egen hand. Jag hade försökt så många gånger. Ville inte söka hjälp för jag var orolig för orosanmälan. Sen slutade jag. Det har gått bra tidigare och sen urartat igen, men det är annorlunda den här gången. Tror inte att jag kan måttlighetsdricka här hemma. Har börjar ifrågasätta om en halv flaska vin fre, lör, sön ska betraktas som normalt. Tror nu att det är för mycket för de flesta egentligen. För man blir lite seg dagen efter. Det är tankar som jag har och som jag skriver här. Tänker nog inte börja propagera för nykterhet utåt. När jag drack "normalt" dvs 1/2 flaska fred, lör, ibland sön, så sa en kvinna en gång att hon tyckte att det var för mycket. Jag blev enormt provocerad. Nu är jag beredd att hålla med. Det känns onödigt helt enkelt. Bidrar till ökad tolerans och hur lite man än tror att det påverkar så blir man ju lite seg dagen efter. Jag mår helt enkelt bättre utan. Barnen också tror jag. Jag är närvarande även psykiskt och det känns bra. Det här får bli min påminnelse om jag skulle få för mig att börja dricka igen.

Profile picture for user Sisyfos

Känns som jag mer och mer lämnar alkoholismen bakom mig. Vet att jag måste vara medveten om att den finns där i hälarna och kan hinna ikapp mig igen.
Sept 2 glas vin.
Okt hittills i okt 1 glas vin
Men jag känner mig som att missbruksperioden i mitt liv är över. Är ofta så glad över att vara nykter. Kan hämta barnen när som helst, kan hjälpa dem med läxor utan att vara bladig. Och behöver inte planera mitt liv efter systembolagets öppettider. Och mår så mycket bättre.
Det är verkligen en kidnappad hjärna man har när man dricker för mycket. Undrar ff hur jag kunde hamna i det beroendet. Och hur jag kunde tro att det inte märktes. Om man märker själv så är det nog stor sannolikhet att andra också har märkt. Aldrig mer beroende, det är så det får bli.
Känns som att jag älskar mitt nyktra liv mer än a. Måste vara på min vakt förstås. Om det behövs dricker jag aldrig mer. Just nu känns det som att jag kan köra a-fritt hemma o nåt glas i sociala sammanhang. Magen blev dock lite gnällig över senaste glaset, så det kanske blir så att kroppen säger ifrån.
Och det är väl det där sociala i drickandet som känns lite knepigt att hoppa över ibland. De vänner man har som man träffar över ett glas. Fester skulle jag nog kunna köra a-fritt rakt av, men just när man sitter med en vän eller några stycken. Ja då dricker jag ett glas, men det är lite självreglerande för jag vill absolut inte bli bakis. Men det känns som man blir ett störande moment om man helt väljer a-fritt. Har helt enkelt inte tänkt klart om det är stolt nykter alkoholist jag vill vara eller oberoende fd alkoholist. Funderar vidare på detta.

Profile picture for user Valeria

tack för ditt inlägg på min tråd, det värmde! Vad stark du är som klarar ETT glas, det har jag faktiskt inte ens försökt att testa. Min harmoni fortsätter, är pigg och glad idag efter ett sexpack 3,5:or igår kväll. Ja, jag vet, men det är vad jag drack varje kväll under vardagarna tidigare........Så för mig är det en jätteskillnad. Det känns känns som att jag bestämmer över A och inte tvärtom. Ikväll blir det ett måttligt festande som jag ska klara.

Profile picture for user Sisyfos

Tack för funderingarna Valeria. Och ja Ett glas klarar jag UTE. Ute har jag i princip aldrig druckit för mycket... Eller druckit högst 3 glas typ. Men mina försök att kontrollera hemmadrickandet är misslyckande på misslyckande staplat på varandra. Piccoloflaska i början, som blir halvflaskor, som slutar i drygt 1 flaska vin/ kväll. Visst det funkar kanske för mig att begränsa det några veckor men sen är jag där igen. Men vi är alla olika och vårt drickande ser olika ut. Tror att man får hitta sin egen väg i detta. Sen hade jag själv egentligen ingen aning om hur mycket bättre man mår med ett väldigt måttligt drickande. Under de perioder när jag bara helgdruckit måttligt har jag aldrig hunnit koppla av i nykterheten, vilket jag har nu. Och jag kan ärligt talat inte begripa vad det var som kändes så viktigt med fredagsvin... El, jo jag kan förstå för längtan finns där men det är längtan efter avkoppling för min del och det funkar bra med a-fritt. Så jag har förhoppningsvis hittat en fungerande väg, liksom du kanske har gjort Valeria. Huvudsaken är ju att vi inte hamnar där vi en gång var. Där man kände sig maktlös mot alkoholen. Vi har kontroll!

Profile picture for user Sisyfos

Dricka el inte dricka? Så kom en helg när jag skulle ut både fred o lörd. Fredag med vänner där det blivit mycket vin ibland när vi har setts. Drack ett par glas men hade även laddat upp med alkoholfritt så jag kunde varva. Tror att jag kom upp i 3/4 flaska. Hade väldigt trevligt o gillade att vara hyfsat klar i huvudet. På lördagen var jag orolig i kroppen. Inte sugen på alkohol, men det kändes som nån typ av stresspåslag i kroppen. På lör kväll blev det 1/2 glas vin och 2 öl. Blev mest trött. Jag hade kunnat välja a-fr öl, men valde att inte "sticka ut". Kanske lite fegt. Får fundera lite på det, men jag tyckte heller inte att det spelade så stor roll om jag drack. Konstaterade både i fredags och lördags att jag dricker långsammare än tidigare och att jag inte är fixerad vid drickandet utan mer intresserad av umgänget. Kan jag tro nu att jag har kommit ut hel på andra sidan? Jag var lite orolig för att två dgr på raken skulle sätta igång nåt sug, men jag tycker inte det. Spred drickandet under kvällen o då blir ju promillehalten inte så hög. Kanske därför som det inte triggat något begär. Skönt det för jag mår verkligen bra av att skippa hemmadrickandet, belöningsdrickandet och vanedrickandet. Så är jag nu fri? Vet inte, kan nog aldrig slappna av och börja slappna av med vin varje helg. Men jag känner heller inget behov av att vara "normal" med vin på helgkvällarna. Det är inte löngre för mig och jag känner just nu ingen saknad.

Profile picture for user Sisyfos

Vi har en årlig fest på halloween där jag till stor del har ansvaret för allt. Mat, barn dukning, disk etc etc. Förra året jobbade jag stenhårt för att "dricka ikapp" eftersom det var så mycket att göra så jag inte riktigt hann med de andra. Minns att jag smygklunkade ute i "köket". Hade varit oerhört pinsamt om nån sett mig. Och jag hann nog både ikapp och om några stycken den kvällen. Vet att jag blev rätt dimmig till slut. I år var det lugnare. Jag drack vin men jag smygdrack inte. Å jag hade trevligare och vet vad jag gjorde hela kvällen. Så mycket bättre än att stressa helt fixerad på drickandet. Men eftersom jag ska vara ärlig här inne på forumet så ska jag också skriva att det inte var helt problemfritt. Jag var inte helt opåverkad av att jag stressade runt och fixade allt medan de andra kunde sitta i lugn o ro o fylla på vin. Det blev kanske 4 glas till slut och lite huvudvärk fick jag. Men, men... Det var en halvseger i alla fall. Nästa gång ska jag inte tänka på drickandet alls... Eller jo, för att hålla räkningen så att det inte blir för mycket som mitt liv såg ut tidigare helt enkelt innan toleransen och beroendet eskalerade.

Profile picture for user Leverjag

Vilka intressanta funderingar du har och verkar faktiskt kunna "sluta" fast du dricker. Det är intressant att följa dina inlägg och se hur du ändrar inställning, smak och känslighet. Det verkar ändå som man måste vara väldigt uppmärksam på att inte dricka för ofta och för mycket om man inte ska trilla dit.

Det är starkt av dig att under så lång tid avstå fast du dricker lite i sociala sammanhang. Vet inte om jag skulle klarar det. Har bara känt att jag måste sluta helt men det innebär ju också att det blir väldigt definitivt och livsomvölvande. Nu för du hela tiden en diskussion med dig själv och reflekterar.

Tack för läsning och fortsatt lycka till. Ses!

Profile picture for user höstlöven

Känner igen så mkt du skriver. Har också samma problematik med belöning- och avkoppling hemma. Ute och socialt har det inte varit några problem.
En fundering om "komma ut på andra sidan". Känns delvis som man gör det när man bryter vanor under lite längre tid. Å andra sidan undrar jag om det finns en andra sida eller om man helt enkelt måste acceptera att man lever med denna beteendeproblematik.

Profile picture for user Sisyfos

Tack för ditt inlägg, Leverjag. Jag är långt ifrån säker på att det här fungerar. Just nu gäller det att inte vara för social :-). Eller kanske att vara helt nykter i så långa perioder mellan varven, så att man inte får sitt sinne grumlat.

Tänker just nu på om hur livet skulle ha fungerat om jag drack som förra året. Inte bra alls, helt enkelt. För stressigt på jobbet och sjukdom i familjen... Precis allt som gör att man vill fly en stund. Men just nu kommer jag bara ihåg hur dåligt det fungerade att fly med alkohol. Jag blev "besatt" sv jobbtankar initialt. Gjorde stora planer i mitt huvud... Faktiskt ganska jobbigt. Sen äntligen hade jag druckit så mycket att jag blev sömnig och slappnade av. Då var jag full och försökte dölja det för familjen. Så det var eg inte alls någon direkt positiv känsla i detta. Och sömnen... Vaknade svettig vid 3-4-tiden. Trodde att jag var i klimakteriet... Men det var missbruket. Annars har det gått över. Vågade heller inte gå till läkare om jag blev dålig av rädsla för att missbruket skulle uppdagas. Magen gillade inte alkohol och jag kunde inte ta alvedon om jag fick ont. Så det gäller för mig att minnas detta nu.

Jag vet att jag tar en risk som dricker ute och att det kanske är onödigt eg. Å andra sidan så känns och kändes det lite tryggt från början att det inte behövde vara så definitivt. Jag behöver inte "stå för" att jag har problem med a och visa att jag misslyckats med det. Just nu gnager detta tankesätt litegrann. Eftersom det kanske är just det som jag skulle behöva göra. Men jag är inte där ännu. Så nu tänker jag såhär. Kanske kan det fungera eftersom jag inte gillar att vara full i sociala sammanhang och brukade ha god kontroll för att jag blev så dålig om jag drack för mycket. Sen känner jag heller ingen längtan att dricka. Kanske kan bidra till att det skulle kunna vara en framkomlig väg. Just nu vet jag bara att jag aldrig vill hamna där igen!!! Och om jag märker att det kräver att jag avstår helt så får det vara så. Älskar att vara klar i huvudet och kunna köra när jag vill. Det finns helt enkelt så mycket positivt med att inte dricka så jag vill aldrig hamna där igen.

Profile picture for user RaniLee

och din resa. Även jag känner igen mycket i det du skriver och det ger mig mycket stöd. Mindes plötsligt alla 100-tals gånger jag kräkts halva dagen och varit så utpumpad att jag bara orkat gå mellan sängen och toaletten. Magen har alltid varit mig svagaste del och den är en god markör för hur jag mår. Ändå har jag många gånger druckit senare på kvällen om det varit lördag och hämgt över toan även nästa dag. Det är helt galet men visar hur strarkt suget/beroendet efter a är. Hur det påverkar den fria viljan som plötsligt inte ens finns där, utan kroppen går som om autopiloten tagit över mot a.

Tack för påminnelsen, den ska jag ta till när nästa skov av sug försöker lura mig. Jag har valt att säga att jag tränar/Yogar och att det inte passar med a. Får inga följdfrågor på det, utan mer en nick av förstårlse. Tycker inte att andra behöver veta allt.
Önskar dig en fin söndag!

Profile picture for user Leverjag

Vi är lite lika du och jag ;-)
Planer ja. De blir så klart hur jobbet ska lösas efter 1-2 glas. Behövde ofta A för att ta tag i vissa uppgifter men som du skriver blev man ju inte smartare, de stora planerna jobbiga för att de inte kunde genomföras, seg på jobbet, skam hemma och dålig sömn. Det börjar synas utanpå, kännas i kroppen, känns på lukten, mer oro och stress och initiativfömgan avtar kraftigt. Livrädd för läkarbesök ifall de tar prover.. Sakta går det utför....

Ja, det är verkligen en frihet att kunna ta bilen jämt och vara fri i nykterheten utan smussel och skam! Jag har heller aldrig haft problem socialt med A, men nu känner jag mig livrädd att dricka lite ska trigga mitt " vilja dricka mycket" och oftare.

Tror du klarar det bra. Du har kommit långt att druckit väldigt lite under lång period. Starkt av dig!

Profile picture for user Sisyfos

Ja, tycker att vi verkar vara många här som är relativt lika. Bra på våra jobb, planerar, organiserar och styr upp och sen dricker... Känner oss misslyckade, får ångest och dricker för att orka... Mer ångest, dålig sömn och dricker... Så galet!! Men det tog tid innan jag förstod att jag inte kan hantera "normalt" drickande hemma. Jag drack av fel anledningar och det fungerade inte alls. Just nu känns det avlägset att hamna där igen, men jag vet ju inte eg hur det gick till och hur jag kunde bli så fast. Var så säker på att jag kunde sluta om jag ville under så lång tid när jag bara fortsatte. Slutade några dar, nån vecka, ett par veckor och som längst 3 mån... Och var sen där igen tills jag på allvar började känna att jag inte kunde få stopp på det själv. Det gick, men bara för att jag inte längre kunde dricka hemma. Jag hade inte klarat det på egen hand, utan min sambo, som gjorde att jag inte längre hade möjlighet att dricka hemma. Och jag var nära att trilla dit igen, så nära. Och i somras gjorde jag det när jag hade möjlighet. Jag har fått en enorm respekt för alkohol och kraften i beroendet oavsett om det är kemiskt eller mer beteendeorienterat. En del i min ovilja att stå för mitt beroende och sluta helt är också en rädsla för att misslyckas. Jag misslyckades så många gånger med mina nyktra föresatser, men så länge ingen annan visste om det, så blir det inte ett offentligt misslyckande. Å andra sidan heller inget stöd och jag behövde verkligen stöd eller i alla fall vetskap om att inte kunna dricka, en slags yttre kontroll. För min inre kontroll fungerade inte alls. Att klara det "själv" är också viktigt för mig för att inte hamna i det som Nyckelpigan hamnat i, när någon utifrån ska försöka lära ut och tala om hur man ska leva sitt liv. Jag vet att det väcker mina allra mest omogna trotsiga sidor hos mig, så jag är tacksam för att min sambo låter mig hantera det här själv. Skulle kanske dricka sv ren trots om han försökte hindra mig. Så mogen är jag :-).
Så jag är ff livrädd för att trilla tillbaka och tacksam för att det här forumet finns. Tänk vad mycket man lär sig av andra och vad nyttigt det är att skriva här för att få lite perspektiv. Jag beundrar bland annat dig, Leverjag, du vågar återvända efter en period när det inte gått så bra. Jag beundrar er som vågar vara öppna med ert beroende för nära och kära. Det gör skillnad! Jag lär av er, men det går lite långsamt.

Profile picture for user Leverjag

Hej, Sisyfos

Hur går det? Hoppas allt är bra med dig och du, du kan återvända hit igen. :-) Du gör det för dig och ingen annan.

Min man, sa inget mer än att jag kommer inte gillar dig när du dricker. Han visste nog att jag blev trotsig annars. Jag var tvungen att ta beslutet själv. Att någon annan förbjuder funkar inte på mig.

Må väl!

Profile picture for user Sisyfos

Skriver i andras trådar. Känner mig färdig med mitt liv som alkis och det känns lite knepigt att beskriva när det går bra och även att jag ff dricker socialt. . Jag har kommit till ett stadium där jag känner mig trygg i att jag kan hantera det här. Fast jag vet fortfarande att kampen nog aldrig är över helt just nu vet jag dock inte hur jag nånsin skulle kunna hamna där igen..,, ja, så tönkte jag skriva, men sen kom jag på att "om det värsta skulle hända". Då förändras saker. Det finns inga garantier och kan säkert komma plötsligt men just nu är jag inte rädd längre utan känner mig trygg.

Läste i din tråd, Leverjag om din kloke son. Sin mamma upp i dagen ?. Starkt av dig att prata med barnen. Kanske borde du faktiskt göra en orosanmälan till soc. Det ska man kanske inte skriva här, men samtidigt måste drickandet få ett slut och jsg hade nog blivit nykter i en hast om soc hade börjat ställa frågor. Min son vet... Men jag har inte pratat om det. Måste göra det nån gång tror jsg... Men jag vill ju vara en duktig mamma och har svårt att prata om det här. Min sambo vet, men inte allt. I övrigt vet ingen. Så det tar emot. Men plötsligt händer det kanske. Men vad säger man när man verkligen inte vill stå för den sidan hos sig själv.

Profile picture for user Leverjag

Jag jag såg u det sen att du skriver i andras trådar. Ok, fattar. Vad skönt du känner att du har kontroll nu och Härligt att du stöttar andra här.

Ja, jag vet att man kanske borde. Har märkt att de inte vill ha kontakt när vi inte dricker ( jag slutade förra året först). Jag tror också att de undviker folk som ser deras missbruk. De hade faktiskt en incident, då skolan tagit upp att dottern hade sagt något i skolan. Oj, vilket liv det blev och rädsla för soc. Minskade något men tyvärr fick dottern känna av ilskan över att hon sagt något och kommer nog aldrig våga säga något igen.

Jag har även pratat med föräldrarna, då kvinnan bad mig prata med maken som uppmuntrade henne att dricka, som hon sa. Nu träffar jag knappt dem och vet inte hur de har det. Kan bara ana. Men ytan är fin och festligt glad och framgångsrik...

Ses och hörs!

Profile picture for user Sisyfos

Hmm, jag som varit så säker, så ointresserad och så övertygad om måttlighet, men igår hade vi en tillställning hemma. Jag hade köpt vin. Vi skålade i champagne o drack varsitt glas vin till maten. Men sen när gästerna gått så smygdrack jag upp resterna av vinet ( nästan en hel flaska). Hetsdrack utan att vara sugen. Blev såklart full, kräktes... Men de andra hade lagt sig så ingen märkte. Vaknade på natten o mådde illa igen. Och det var inte kul i dag. Funderar för mig själv varför det hände. Hur kunde jag vara så jäkla dum? Har en hel del med stress o gammal vana att göra tror jag. Och så beroendet förstås. Trodde inte att det skulle sluta så igår. Idag är jag absolut inte sugen.

Profile picture for user Mick

Våra gamla drickrutiner sitter djupt rotade i oss och vi kan bara hålla i oss så gott vi kan för att inte trilla, men det händer att vi gör det ändå.
Du fortsatte inte dagen efter och för det blir det en stjärna i boken.
Stå på dig ?

Profile picture for user Leverjag

Sisyfos, tack för att du berättar

Det är precis det jag intalar mig själv ska hända när jag dricker lite lagom socialt. Jag har redan passerat gränsen. Det kunde lika gärna varit jag som gjort det. Kanske bra att du blev dålig... Ja, min gärna håller på med mig och säger du har ju inga problem, alltid varit glad och trevlig och det är ju sååå tråkigt att vara nykter men jag vet vad jag är kapabel till. Tack för påminnelsen och fortsatt styrka i din förändringsresa.
Kram

Profile picture for user Sattva

Just de orden, och någon formulering i Vilkas svar, ger mig flashbacks till mitt förhållande till mat o ätande. Detta ältande; vad är normalt ( hon o den åt si o så mycket av ditt o datt, då måste det ju vara normalt...), och oförmågan att själv kunna veta gränserna. Att man inte har några gränser utan desperat försöker hitta gränserna genom att jämföra sig med andra. Den hjälplösa känslan! Så skönt ändå att alkoholen faktiskt KAN vara svart eller vit. Så slipper man undra på vilken sida
" normalt" man befinner sig.

Du kommer igen Sisyfos!!!!!

Profile picture for user Sisyfos

Tack alla för era ord! Nej hu, har ingen alls längtan efter mer nu. Funderar just nu mest på hur jag ska klara av jul och nyår. Jag var ju helt säker på att jag hade kontroll. Och jag brukade ju inte hälla i mig sådär förrän på slutet. Jag vet ju att det lätta svaret är att avstå helt. Men jag är inte där. Jag tycker att det borde gå att dricka litegrann. Men jag inser ju nu att jag måste ha en plan att hålla mig till. Jag vill dricka ett par snapsar (vi har tre-or glas) till sillen. Två högst! Får lov att köpa a-fri öl.
Och på nyår har vi fest hemma hos oss. Jag måste se till att ha afritt vin som jag kan varva med. Jag vill ju inte bli full och sjuk under kvällen.
Ja, hetsdrickandet... Det beteendet har jag. Inte inledningsvis, men sen. Så medan gästerna var kvar häromdagen drack jag även en a-fri öl när beteendet började och jag måste hålla skenet uppe. Måste se till att ha a-fria drycker på nyår. Julen vet jag att jag klarar.
Och sen är det såhär: om det inte funkar i jul så slutar jag helt. Men jag vill verkligen kunna hantera drickandet. Och tror ( i alla fall till häromdagen) att jag kan det. Gillar ju inte ens fyllan. Och på både julafton o nyår vill jag vara rätt klar i knoppen.
Tror att hetsdrickandet kom mycket för att jag stressat så på sista tiden. Sökte lugn och avslappning... Och det blev inte särskilt behagligt. Otroligt oskön känsla i kroppen igår.
Jag kommer igen men fick mig en tankeställare. Använde återigen a som medicin.

Profile picture for user Leverjag

Tack för inlägg i min tråd. Jodå känner igen oss i varandra ??

Jag har laddat md A-fritt och tänker inte dricka mer i år. Det har jag bestämt som en gåva till mig själv.

Vi får tänka på att klämma n meditation, träning/promenader så att den inte energin och balanse fylls på nu under dessa helger av etanolflöde.

God, god jul och kramar ❤️

Profile picture for user Leverjag

Ville bara hälsa sätskilt till dig och tacka för allt du ger härinne. Du är otroligt betydelsefull. Vill skicka massa kramar och hoppas du får ett fin nyårsfirande!

???✨?

Profile picture for user LenaNyman

Apropå forumänglar, du vet? Jag var bara tvungen att logga in för att stillsamt påminna dig om att du själv ingår i denna skara.

Ett fantastiskt fint 2016 till dig, S! Och kram.

Profile picture for user Sisyfos

Tack för dina rader Leverjag. De värmer. Många kramar tillbaka till dig, min Forumängel.
Och tack Andreas för din hälsning. Önskar dig ett gott nytt år!

Håller på med förberedelser för nyårsfirandet. Det blir inte helt nyktert. Förhoppningsvis, eller sannolikt, helt ok. Annars blir jag allvarligt skakad i min övertygelse om min kontroll. Gladdes på systemet att det blev så billigt. Förra året var jag ju tvungen att se till att det fanns dricka även för kommande dagar... Nu behövs inte det längre. Så jäkla skönt. Vet att det kan vara lite "provocerande" att jag dricker lite. Så länge det är lite och hanterbart så ser jag ingen anledning till att låta bli, då det inte väcker något sug och när det är i sociala sammanhang. Jag tycker att det är gott och trevligt. Å andra sidan halkade jag ju tillbaka i smygbeteendet där före jul. Tror inte det händer i kväll. Känner mig lugn och harmonisk inför kvällen. Känner mig också förväntansfull inför det nya året. Tror att det Blir bra, även om jag vet att det kommer att bli besvärligt eftersom en nära anhörig är svårt sjuk. Könns så skönt att vara nykter när jag tänker på sjukdomen och på allt annat trassel som också ska hanteras. Det blev en oreda i mitt huvud när jag skulle försöka hantera saker och drack. Nu är det såklart jobbigt, men könslorna blir inte förstärkta av alkohol.
Nej hörni, trots allt så kommer 2016 att bli ett fantastiskt år. Det kommer att blåsa, men nu står jag stadigt för första gången på några år.
Önskar alla forumkompisar härinne ett gott nytt år! Och ett gott nytt liv, för det är så det känns! Många varma kramar!

Profile picture for user Mick

Hej.
Tack för ditt inlägg i min tråd.
Du har ju helt rätt angående att irritation, och hunger och törst sätter igång suget, jag jobbar på att lära mig hantera detta, det går framåt men tar tid.
Hoppas att det går bra ikväll för dig och att inte ett måttligt drickande sätter igång nåt, men jag tror du fixar det.
Kram och gott nytt år på dig ? ?

Profile picture for user Sisyfos

God morgon!
Blev en trevlig kväll. Glömde nyårslöftena, men har ju redan genomfört det viktigaste. Träning, viktminskning borde såklart genomföras under året, men känner ändå att 2016 ska bli ett år då jag gör saker som jag mår bra av och tycker är roligt utan måsten. Det kommer att inkludera träning eftersom jag tycker att det är kul.

Drack mycket måttligt igår. Dock lite bakis idag. Det var så här det köndes när toleransen inte hade satt allt ur spel. Vet att det inte kommer att bli en vana eller ovana mer. Känns lite konstigt att skriva så eftersom jag varit lite osäker tidigare, men jag vet nu att den här vägen kommer att funka.

Önskar alla er här på forumet en god, nykter fortsättning på det nya året.

Profile picture for user aqua

Som svar på av Sisyfos

Låter som en bra deal, att berika året med sådant som du mår bra utav. Jag hänger på :) Att dricka har för mig varit ett "måste", nu när det är lagt på hyllan, vill jag inte lägga på mig själv mer "måsten" utan vill njuta och unna mig mer av det jag EGENTLIGEN vill och behöver.
Gott nytt år och nykter fortsättning önskar jag dig med!

Profile picture for user Sisyfos

Är lite arg på mig själv just nu, med rätta!!! Nyårsafton måttlig skriver jag härinne och visst var den det tills gästerna gått. Men då passade jag på att klunka i mig lite som fanns kvar i flaskorna. Hyfsat nöjd med mig själv ändå tydligen här på forumet på nyårsdagen. Troligtvis för att jag ändå väljer att blunda för mitt beteende och för att det skulle vara ett problem. Tvingade ut familjen på nyårspromenad på nyårsdagen. Fortfarande nöjd med mig själv och glad att vara "nykter". På kvällen drack jag upp den gin som fanns kvar från vår fördrink när familjen lagt sig. Ville inte ha vinet som var kvar, men ginet måste ta slut. Det var inte så mycket kvar så ruset uteblev. Hällde vatten i flaskan så att det inte skulle synas att den var tom och min första tanke var att köpa ny gin så att det inte ska märkas att den är borta. Men jag hoppar över det. Jag vill verkligen inte börja det här året med att smussla och gömma tomflaskor. Dessutom är risken stor att jag skulle ha druckit upp både den gin som blev över och den som skulle sparas om jag köpt ny. Ingen önskan att dricka den 2 januari men rejält arg på mig själv. Så kom gårdagen. Var bortbjuden och drack ett par glas vin. Lagom fort, helt ofixerad. När jag kom hem drack jag upp det vin som var kvar sen nyår och snodde en öl från min sambo. Nu kom ruset också. Och vaknade som tidigare kl 4 på morgonen. Lite lätt illamående. Så otrevlig känsla i både kropp och själ.
Har nu bestämt mig för att inte ta mig till systemet för att ersätta ölen jag tog. Vet han att den saknas får jag väl bekänna.
Nu finns inget vin el sprit som måste ta slut. Skönt tycker jag, för jag har ju uppenbarligen ingen självkontroll alls. Det finns nu vatten i en ginflaska. En oöppnad flaska bubbel och min sambos öl, men jag kommer inte att dricka det. Hoppas jag har rätt! El jag vet att jag har rätt vad gäller just den alkoholen men inser att jag långt ifrån har mitt drickande under kontroll. Nu blir det en lång vit period igen. Å mitt inlägg om rus i farmors tråd var jag ju inte ens nykter när jag skrev. Vet ff inte om det är ruset som driver el om det "måste ta slut" el om det är nåt annat. Komplicerat är mitt förhållande till a i alla fall. Ledsen att jag inte heller härinne är fullt ärlig. Det är ju helt jäkla galet! Får väl lägga ett ärlighetslöfte för 2016, eftersom det även verkar vara det jag verkligen behöver jobba med. Så nu vet ni mina vänner!

Profile picture for user nystart

Kanner igen mig sa mycket i vad du skriver har. Hur manga ganger har jag inte trott att jag kan kontollera det for att sedan falla totalt. Hur ofta har man inte sagt nu far det vara nog, ska bara dricka ur det som finns kvar - for att sedan fylla pa och raka dricka igen.

Nej kom igen nu, jag vet att du kan klara detta och du har skrivit sa bra i min och andras tradar.

Idag ar vi nyktra tycker jag.

Profile picture for user Sisyfos

Jodå idag är jag nykter. Inget drickande hemma (nu när allt är slut) kommer att rädda mig nu när jag fått smak på det igen. Så jag vet att jag inte kommer att börja om sålänge jag inte tycker att jag måste fylla på ginflaskan för att dölja att jag druckit ur den. Så jag ska tillbaka i mina gamla hjulspår nu. Får se om jag lägger av helt.

Profile picture for user Sisyfos

Tack Vilja för dina funderingar, din medkänsla och din isfläckshistoria... Precis så är det... Reser mig upp, borstar av mig, tittar runt. Har ingen sett går jag raskt vidare, lite öm och lite tilltufsad. Man kan ju fundera på om det inte är bättre att bli sedd ändå. Få lite sympati och stöd. Ska sluta släta över åtminstone härinne.

Profile picture for user Leverjag

Om ärlighet. Blev så glad när jag läste det. Kändes som du befriar dig och skalar av lite gamla lager som inte behövs längre utan mest står i vägen för dig. Hindrar dig att kläckas från puppan, liksom. ;-)

Jag, som har extremt svårt för att ljuga (tom när det vore önskvärt) har ju ljugit en del för mig själv. Skam som suttit i för gamla inre lögner. Mest kanske en känsla av att inte vara sann mot mig själv. Och jag har gjort allt för att döva den känslan. Mycket handlar om att vara duktig...

Vad skönt. Du släppte masken och vi älskar dig lika mycket och troligtvis mer härinne nu när vi får ta del av ditt sanna jag. Jag ser det som en seger att ta sådana steg i sig själv! Jag bestämde mig också för att vara ärlig så mycket jag kan. Då och då behöver jag diskutera med mig själv vad som är sanningen egentligen. Vem är jag och det gör ju att jag lär känna mig själv mer och mer.

Detta forum är fantastiskt. Som en självterapi där vi formulerar oss och ser det vi formulerat och kan lära av det.

Tycker du är fantastisk!
❤️

Profile picture for user nystart

Det ar roligt men tragiskt att titta tillbaka pa sana har episode dar man lurar sig sjalv. Har ingen sett det sa har det inte hant. Minns nar jag forsokte lura mig sjalv som mest, jag drack fran 4 olika flaskor samtidigt for att undvika att det skulle se ut som jag druckit for mycket. For en kvarting sprit ar val inte en kvarting om det kommer 50% fran en flaska och 50% fran en annan?

Profile picture for user farmor

Så rakt på sak och bra du skriver! Jag känner själv att jag gärna vill ha en inspirerande framgångssaga att berätta. Det har tagit på att erkänna både för mej själv och för er andra medresenärer att jag inte ät ett lyckat exempel.
Jag tror att du precis som jag kommer närmare din egen sanning när du vågar sätta ord på vad du faktiskt gör.
Ja även du Nystart har ju samma erfarenhet av att lura sin omgivning men mest sej själv.
Vi fortsätter att vara ärliga här på Forumet, berättar den nakna sanningen och säger bara som det är.
Det är den enda vägen framåt. Visst vågar vi tro på förändring?! Jag gör det! Jag tror på förändringar både hos dej Sisyfos och andra ärliga vänner här. Jag tror också på mej själv...Men den biten är svårast.. Vi ger inte upp! Eller hur?

Profile picture for user Sisyfos

Nystart, det hade kunnat vara jag som drack ur fyra flaskor samtidigt. Hyfsat bra på mått o matte i vanliga fall men skulle också haft problem med att beräkna volymen i flaskorna :-). Eller kanske inte i flaskorna, men den mängd som slank ner i strupen.
Leverjag, tack för dina ord. ja forumet blir som en slags självterap men om man inte är ärlig... Då är det ju bara en slags fortsättning på alkoholistbeteendet. Hur som helst så är det slut med det nu. När man skriver blir det så uppenbart på nåt sätt att man försöker försköna sanningen. Nyttig insikt tror jag.
Ja farmor, vi har nog kommit en bit på väg båda två. Vi får jobba vidare här tillsammans helt enkelt. Ärliga!
Och ja, jag har haft mer sug nu än de senaste månaderna. Att dricka socialt är en farlig väg att gå. Dricker fortfarande inte hemma (när det nu inte måste drickas upp slattar) men det är en jäkla tur det just nu annars hade det varit lätt att fortsätta. Kan absolut inte måttlighetsdricka här Just nu är inget socialt inplanerat . Om nåt dyker upp får jag ta en allvarlig funderare på om det inte borde vara a-fritt några veckor till så jag kommer in i det igen.

Profile picture for user Studenten

Vad glad jag blev att du vågade skriva ditt inlägg om ärlighet, Vilket jätte kliv du gjort.
Ingen dömer dig så hårt som du dömer dig själv. Jag hoppas du mår bra idag och fortsätter reflektera.
Ta hand om dig.

Bamsekram, Studenten.

Profile picture for user Sisyfos

Lånar ett nytt av Viljas ord. Tjuvsug känner jag nu. Börjar återigen fundera på att ersätta gin:en. ( och bli tvungen att dricka upp resten) men jag gör inte det. Vi har a hemma nu. En flaska bubbel o en flaska rödvin. Rödvinet har vi haft en mån. Bubbel har det stått i kylen hela min "nyktra" period (sen maj) Öl finns också. Alkoholen har inte stört ett dugg tidigare, men de sista dagarna så har det stört. Otroligt irriterande! Hur som helst ska jag inget ha. Och om jag dricker så ska jag berätta om det här. Ett steg är det ändå att skriva om suget. Förhoppningsvis försvinner de här tankarna snart.
Och tack studenten för dina ord. Jag hoppas fö att du avstår från a på semestern. Tror att man behöver fundera över alla situationer som man förknippar med a.

Profile picture for user farmor

Ja Sisyfos, de situationerna är hur många som helst när man har druckit regelbundet. Jag försöker hitta nya rutiner och vanor. Inne på dag 3 har jag inte kommit långt. Ska tänka på tjuvsuget som kan lura bakom kulisserna.
Om dina händer plötsligt vilar på flaskan, häll ut det direkt i avloppet!

Profile picture for user Leverjag

Har funderat på det där att du brukar skriva att du inte söker berusning. Vad är det då tror du? Vad menar du med berusning? Jag har aldrig gillat att bli berusad så att marken gungar och jag tappar kontrollen. Druckit mig till en tolerans som gjorde att berusnngen var lugn, kunde få vinglig gång och sluddrande tal. Nästa var att jag somnade. Att vi har sug efter alkohol måste väl vara ett sug på berusning, tänker jag. Hur tänker du?

Jag märker att vara utan helt under längre tid verkligen tar bort suget. Sedan spelar hjärnan spratt då och då och sätter igång ett sug i vissa situationer ändå men det fysiska är borta. Det verkar som ledighetsdrickandet satte igång ett ökat sug i dig igen. Tror man underhåller det hela tiden om man dricker även måttligt.

Bra att du skriver om suget. Vit månad? Hoppas att du slipper alla sorters sug nu snart!

Kram

Profile picture for user Mick

Kan du kanske göra dig av med alkoholen du har hemma Sisyfos?
Jag är ju ganska ny i min nykterhet och strävar efter att lyckas med en längre tid nykter så mitt sug minskar, men en sak har jag lärt mig att nr 1 är att inte ha A hemma.
Önskar dig all lycka ?

Profile picture for user Sisyfos

Ibland är det så bra med frågorna på det här forumet. Så man får lite perspektiv på sina tankar. Tack Leverjag! Och tack alla ni andra som delar med er av era erfarenheter. Med ruset/berusning menar jag en slags "kick". Vissa verkar få "kicken" när de dricker - vid första tillfället ibland. De få ggr när jag har testat andra droger och fått morfin har jag känt effekten. En otroligt positiv känsla (kick) som jag inte har fått med alkohol. Jag upplever inte ruset av alkohol som nåt positivt alls. Har druckit för att sova. Nystart skrev att halva grejen för honom var "jakten" på flaskor. Jag tycker inte att jag får en kick av alkohol, i allafall inte som av andra droger (som jag undviker eftersom jag tror jag skulle fastna lätt). Jag tror att jag snarare i så fall får kicken av smygandet, ansvarslösheten, busigheten i att dricka när man inte får. Just fyllan blir nästan ett problem eftersom det är svårt att dölja när man är full och det ska ske i smyg så att ingen märker. Tror att jag med en dåres envishet arbetade upp ett kemiskt beroende som på sätt och vis kanske gav en kick mot slutet och det kanske är svårt att backa tillbaka, Men det känns som att det kemiska beroendet är borta nu och att det inte riktigt fungerar att dricka sig till "kicken".
Nu har vardagen börjat igen, suget har avtagit... Eller så är det kanske så att jag har nåt annat att tänka på än att försöka fly från min "duktiga mamma roll", eller präktiga värdinneroll eller rollen som samordnaren och motorn i familjen. Sanningen är väl den att jag inte vet varför jag har ett sug men alkoholen är egentligen inte den kick jag söker tror jag. Eller så lurar jag bara mig själv för att låtsas att jag kan dricka måttligt. Tror som du Leverjag, du kloka kvinna, att regelbundet drickande är förrädiskt och det kan mycket väl vara så att jag drack så att begäret väcktes, i så fall är jag djupt besviken på effekten. Det fanns inget positivt alls med detta när jag "tappade kontrollen" och drack för mycket. Inte då och definitivt inte dagen efter.
Så vad ska man nu kicka igång på? Smygäter just nu snacks... Funkar inte heller helt optimalt. Hur som helst har besattheten av alkoholen försvunnit igen. Kanske triggade jag min beroende hjärna för mycket ändå. Skönt att jag inte dricker hemma längre. Vet inte om jag skulle ha fortsatt. Ha det bra alla forummedlemmar. Tack för frågorna Leverjag. Och tack farmor för din uppmuntran. Hoppas du hittar dina vägar att ta dig ur drickandet.

Profile picture for user LenaNyman

Dansen, alltså. Det kanske är livet, glädjen, berusningen med att finnas till du letar efter? Att veva runt med storsläggan så det präktiga pansaret får sig en liten törn och en annan variant av dig också får plats?

Profile picture for user LenaNyman

Ska vi anmäla oss, du och jag, till en sån kurs där man klänger runt och upp och ner längs svenskt hett stål?

:D

Profile picture for user Leverjag

Den där kicken av alkohol har jag nog aldrig känt. Men i yngre dagar en eufori, energi och glädje. Avslappning känner ju alla. Många känner att det släpper på hämningar och blygsel. Sista åren kände jag bara avslappning, lite mer ork första glasen och sedan trötthet (somna/tuppa av). Vissa snedtänder på alkohol och gör galna saker eller blir väldigt våldsamma och aggressiva. Vissa får starka självmordstankar. Alkoholen vänjer vi oss med och känslan av ruset försvinner med tiden trots att vi är berusade.

Det där med trotsigt smyg eller bus kanske är något du är på spåren, detektiven. Göra lite uppror mot vardag och ansvarsrollen. Det kan jag känna igen mig i. Ska livet vara så här trist??? Lite festligt kan man väl få göra det. Eller är det duktig flicka som inte vill vara det hela tiden, kanske. Att slippa känna, bli avslappnad och slippa krav är nog den vanligaste anledningen generellt. Jag har själv haft alla dessa anledningar men de sista åren endast de sistnämnda.

Kul att höra hur du tänker. :-) skönt att du inte har sug längre. Stor godnattkram!

Profile picture for user Sisyfos

Tja varför inte lite Pole dance, LenaNyman! Lasternas summa är konstant som ni vet. "Eufori, energi och glädje".., jo men det är ju just det som jag menar med "kick". Alla sorger och allt ansvar försvinner. Kanske pole dance kan ha sån effekt? Det kanske räcker att det är lite busigt och förbjudet. Tack för att ni är här, tjejer!

Profile picture for user Leverjag

Hann se det där inlägget innan jag la ned huvudet på kudden och låg och log. Visst hänger jag med. Pax för dräkten svart burka med sparkdräktsfötter! Då ska ni få se på Pole dance! ?

Skulle haka på vilken dans som helst, faktiskt! Det här forumet får mig att både skratta och gråta. Levande! Älskar det. Älskar er!

?

Profile picture for user xoxo

Känner igen mig otroligt mycket ang att dricka för att få en kick. Jag får/fick en kick av själva berusningen, men den avtod snabbare och snabbare senaste 1-2 åren och ersattes av stark ångest och rastlöshet. Har försökt komma på något nytt att "kicka" på men det är svårt när jag har så svårt att ta mig iväg på saker och ting. Har delvis också börjat att inte försöka hitta något att kicka på när jag känner mig orolig och rastlös utan istället stå ut med dom känslorna, för att se att dom faktiskt avtar av sig självt tillslut. Men man vill ju såklart ha något i vardagen som känns lite busigt/förbjudet/rebelliskt.. Gäller att hitta rätt grej bara :)

Profile picture for user farmor

Jag tror att beroendehjärnor är särskilt känsliga för socker och snabba kolhydrater. Det är samma reaktion i hjärnan på socker som på alkohol. Snabba kolhydrater omvandlas snabbt till socker i blodet och ger samma effekt. Så för att hjälpa sej själv på vägen är socker,,snacks, mackor....mm inte någon tröst som hjälper.
Själv äter lag Lchf, tycker att det är en hjälp på vägen.

Profile picture for user Januari

Har läst din tråd. Tack för alla tankar och erfarenheter du delar. Jag känner igen mig i så mycket! Bra att reflektera över vad man söker med alkoholen. Du verkar ha insett faror och fallgropar.

Farmor, det där med beroende och socker tror jag stämmer väl. Finns en bok om det, "sockerbomben i din hjärna". Jag började läsa men lade av, kanske dags igen. Hon menar bl.a. att man liksom sopar banan för annat beroende genom socker. Intressant.

Profile picture for user Sisyfos

Upp tidigt, iväg till slalombacken. Sol och ljus hela dagen. Glada barn, trött i kropp, lite kall.
Dricker te i soffan.
För ett år sen drack jag för mycket på kvällen, vaknade alldeles för tidigt, typ 5, seg, seg, seg. Om vi kom ut var det mycket senare. Jag hade också tyckt att det vore en bra idé och välbehövligt med lite a nu på eftermiddagen. "För att värma mig" oc "som belöning".
Men den lyckokänsla man får efter en sån här dag är bättre utan alkohol. Allt sånt här blir lättare för mig utan alkohol. Tänk om jag hade varit tvungen att planera in ett besök på systemet också. Hade sabbat hela dagen.
Det är såna här stunder nu för tiden som ger mig lugn, lycka och en viss stolthet över att ha tagit mig ur det där otroligt destruktiva beteendet. Ska aldrig nånsin hamna där igen!

Profile picture for user Leverjag

Vad härligt det låter! Det livet är värt mycket. Tänkte på din tråds namn om att kliva ur mörker. Tycker du, vackra människa, träder fram ur skuggorna mer och mer!

Vill bara skicka mina varmaste tankar och kramar till dig, forumgudinnan. ;-)
???

Profile picture for user LenaNyman

Leverjag är före med alla kommentarer jag har på tungan! :D

Får väl upprepa mig då. Tycker också att din silhuett blir allt tydligare. I takt med det finns det ännu mer att tycka om.
Härligt med en dag i slalombacken! Var evigheter sen jag åkte. Hoppas att det blev soligt, hyfsat fallfritt och att chokladen smakade namnam. :)

Och du, Sisyfos. Om nu vare sig du eller jag är pedagoger; vad är vi då? Jo, vi är stålstångs-ålare in spe, det är vad vi är.

Kram!

Profile picture for user farmor

Det låter ju helt fantastiskt!
Tänk att man KAN förändra sina vanor ( ovanor)
Tänk att det kan kännas såå mycket bättre!

Profile picture for user Sisyfos

Söndagen är inte lika aktiv. Nu har jag fastnat på forumet igen. Ni är så fina, ni som finns härinne. Januari, såg inte ens att du stavat fel. Tack för dina inlägg och hurrarop. Jag snubblade över ett inlägg från nån med namnet sysifos tror jag, tänkte att jag stavat fel först, men det var inte jag som skrivit. Personen är inte aktiv nu och har säkert varit medlem längre än jag. Men det är lite lurigt att namnen kan bli så snarlika.
Och tack så mycket för era ord LenaNyman och Leverjag. Mina forumhjältar. Fast Farmor kommer med all säkerhet snart att hamna i den kategorin.

Dags att göra lite nytta! Ha det bra nu alla forumkämpar!

Profile picture for user Sisyfos

Måste klistra in Leverjags sammanfattning om känslor man får av missbruket, så att jag minns om jag läser min tråd. Skam, ångest, trötthet, illamående, ilska, sorg, skuld, apati, olust, rastlöshet och saknad. + nervositet och rädsla. Låt mig aldrig glömma detta! Det är inte en bra idé att börja igen!!!

Profile picture for user Spöketimig

Läst hela din tråd nu och vilken resa. Så härligt jobbat...
Och sammanfattningen ovan av känslor ska jag ta med mig på min nylagda väg framåt mot ett liv utan vinrus....har lätt huvudvärk och olust idag. "Bara" dag 4...
Hade gott kämpar!

Profile picture for user Eulalia

Jag har inte hunnit läsa din tråd riktigt, men jag blev nyfiken när du skrev att vi var lika. Så nu har jag läst. :-)
Jag har försökt (för ca 1 år sen) att dra ned på mitt drickande. Jag vill kunna dricka måttligt i mitt liv. Det höll i sig några månader, men sen föll jag dit igen. Nu har jag förstått att jag måste vara helvit åtminstone en längre period för att kunna förändra mitt drickande. Å funkar det inte sen att måttlighetsdricka, så får jag lägga av helt. Kan du inte få med din karl på en längre helvit tid? Jag och min sambo kom fram till att vi skulle ha en helvit senvinter och ev vår.
Jag tycker oxå att det är väldigt jobbigt att vara helt ärlig här, men jag har tvingat mig själv. För en del i alkoholberoendet är ju ljugandet. Usch, jag avskyr det. Det är så skönt att slippa det och jag vill aldrig mer behöva ta till lögner.
Du har rätt, vi är lika och har kanske rätt lika karlar. Jag har oxå använt alkohol för att slappna av, både för stress och för oroliga situationer. Och för att kunna sova. Nu sover jag som en....ja jag sover så jäkla bra! Känner oxå igen det där med att jag tyckte att jag kunde belöna mig efter en dag ute. Vi åker oxå massor med skidor, både utför och längd, och så är både jag och min sambo jägare. Vi har nästan alltid avslutat en sån dag, med att dricka nåt, precis som du skriver, belöna sig, "värma sig" osv. Slut på det nu!

Hold on, vi klarar det här tillsammans.

Kramar! :-)

Profile picture for user nystart

Visst vill vi alla vara arliga har inne, men det ar ju jattesvart att vara 100% arlig. Det ar valdigt svart att skriva allt och hela livssituationen. Sen ar det ju valdigt svart att vara helt arlig nar man inte alltid vet vad som ar sant. Sa ar det for mig iallafall. Det var valdigt vemodigt for mig att skriva att jag foll igenom i forra veckan, jag vet inte ens sjalv varfor. 4 dagar rent helvete, jag drack 3 av dom. Det varsta for mig var inte att jag drack utan att jag foll tillbaks i det gamla destruktiva tankandet. Det ar det jag maste ut ur, drickandet kommer paverkas positivt sa lange jag ar pa en positiv plats. Ursakta att jag ar inne och yrar i din trad.

Profile picture for user farmor

Det fungerar alldeles utmärkt. Ärligheten gäller främst insidan och det som verkligen påverkar ens liv. Hur man ska klara att hantera motgångar. Sedan spelar det ingen roll vad man kallar sina motgångar och prövningar. Där är vi alla individuella. Frågan är vad det väcker inom mej och hur jag själv kan hantera det. Yttre omständigheter behöver vi inte dela med varandra för att kunna få förståelse och stöd.
Så jag förespråkar både integritet och ärlighet.

Profile picture for user Eulalia

Farmor, för mig är integritet jätteviktigt. Jag delar inte alls allt och jag vill inte det heller och jag anser som du, att det inte behövs för att få förståelse. Det jag försöker är att vara så ärlig som jag vågar om alkoholproblemen här på forumet.

Profile picture for user Sisyfos

Eualia, måttligt för mig har ändrat sig mycket under resans gång. Jag har en annan respekt för alkoholen nu. Och det irriterar mig att det var så lätt att falla tillbaka i beteendet. Jag hade inte riktigt väntat mig det. Eftersom jag inte dricker hemma, så kan jag fortsätta att testa. Jag kommer inte att tro att jag kan hantera drickande här hemma. För min del spelar det ingen roll om sambon dricker ett par öl till helgen. Jag har gjort ett eget val och trivs nykter, så att han dricker påverkar. Inte mig.
Nystart, det är helt ok att "svamla" i min tråd. Jag har utnyttjat andras trådar för att skriva om det jag skäms mest för. Behövde berätta det, men vill ha lite integritet och då ville jag inte skriva hör. Och 100 % ärlig... Jag märkte att jag hade en tendens att försöka verka lite bättre än vad jag var. Och då kunde jag vara lite mer ärlig i andras trådar, men här ville jag inte erkänna... Det blev så motsägelsefullt på nåt sätt. Och plötsligt lite tydligt vad jag höll på med. Jag började skriva här för att tvinga mig att hålla mig nykter o för att det skulle vara pinsamt att erkänna att jag föll..,, och när jag gjorde det så ville jag inte kännas vid det, skrev om det i en bagatelliserande stil. Har lite lätt att förlåta mig själv... Bra på många sätt, men det gör också att det kanske blir svårare att få ordning på drickandet. Så jag försöker nu att vara ärliig så ärlig man kan vara när man inte vet riktigt vad som är samt, som du så klokt uttryckte det, Nystart!
Och farmor, både ärlighet och integritet är viktigt för mig också. Sen uppskattar jag att läsa trådar där folk delar med sig mer, men vi är olika i det avseendet och det får man respektera.

Nu måste jag sova och drömma mina underbara nyktra drömmar. Har en period med otroligt symboliska drömmar. De säger viktiga saker hela tiden. Och i natt fick jag ett mycket viktigt budskap om vad som är viktigt i livet.

Profile picture for user farmor

Vill bara säga att jag uppskattar dina inlägg både i min tråd och i andras! ?

Profile picture for user Januari

...som tittar in och skickar en hälsning till dig Sisyfos. Tror dina tankar och att du delar med dig av dina erfarenheter betyder mycket för många av oss andra härinne! Många kramar