Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Leverjag

Det är så härligt att läsa dina inlägg och reflektioner. Bra beskrivning av förminskande och skriva sanningar i andras trådar. Vi kommer på oss själva hela tiden, med undanmanövers... ;-)

Vet du, jag tror det är väldigt nyttigt för sådana som oss att träna på att vara helt öppna mot oss själv och fånga de där små tankefällorna och det tillrättalagda. Tycker du bidrar så fint här! Känns som du är stabil och går stadigt framåt. En riktigt bra vän verkar du också vara. :-)

Här är det nyktert, egentligen inga problem nu. Det är nog de "obligatoriska" Tillfällena som kan vara knepigare eller den miljön och tillfällen som förknippas extremt mycket med avkoppling. Det där tror jag också blir en vana när man varit utan några år. Att inte börja är utmaningen.

Min största utmaning är vardags- och jobbstressen. Trivs inte alls på jobbet och nu efter ledigheten blev det så starkt att jag bara undrar hur i helvete hamnade jag på ett sånt ställe! Helt omänskligt. Kultur och värderingar som inte stämmer alls med mina. Försöker hålla "kulturen" ifrån mig tills jag funnit ngt annat (där både hjärta och hjärna har en anställning helst).

Ha en fin fredag och stor kram S?

Tack för era fina inlägg! Eminin, Januari och Leverjag.
Det känns stabilt nu. Beslutet att inte dricka hemma är inte förhandlingsbart. Liksom du Leverjag, har jag mycket jobbstress och vardagsstress. Trivs ändå på jobbet nu, men jobbade ett par år på en arbetsplats där jag absolut inte trivdes med kulturen och det som premierades där. Det är jobbigt på nåt sätt att vara i sammanhang där man inte trivs och man kommer heller inte riktigt till sin rätt. Jag har också varit i sammanhang där jag varit med och förändrat kulturen på det sätt som jag vill. Tar några år och kräver allierade men jäklar vad skönt det är när en arbetsplats genomsyras av värderingar och ett arbetsklimat som man mår bra i. Det som känns viktigt när man är i sammanhang där man inte trivs är nog att fokusera på det positiva. Att verkligen förstärka det man upplever som positivt och jobba stenhårt för att vara sådan som man vill vara. Det är ibland lätt att hamna och stanna i en roll som man inte trivs i.

Just nu jobbar jag med stresshantering utan a och säga vad man vill, det är bättre utan i allafall. Det infinner sig inget behagligt lugn, det ska jag inte påstå. Men det infinner sig en planering och strukturering av hur jag ska hantera situationen. Jag känner mig också så nöjd många gånger över att jag inte dricker. Hade jag druckit nu så hade det varit en riktigt sorglig historia. Det finns många anledningar som det är och med lite vin på det hela också så hade det blivit ett jäkla trassel och jag hade inte kunnat förmå det jag behöver göra. Nu orkar jag hantera jobbstress och jag orkar finnas för mig själv och för mina barn.

Och till alla er som ff kämpar. För ett år sedan tvivlade jag så mycket på att jag skulle klara av att sluta dricka. Hade provat, misslyckats, lovat, misslyckats. Avskydde mig själv och min oförmåga. Men det kom, det funkade. Ingen rak väg... Men framåt gick det. Nån dikeskörning här och där. Men det är möjligt! Det är verkligen möjligt! Sluta inte att försöka.

LenaNyman

Det känns gott att ha dig här i forumet. Änglar hit och änglar dit; du är en sån fin tillgång. Opretentiöst och oförtrutet visar du stöttning och uppmuntran. Dagens ros är till dig. Vet du, jag gillar ju SL. Du påminner om henne, tycker jag. Det är en komplimang.

Stress och press på arbetsplatsen, ja. Jag jobbade ett tag (för länge) i en kultur där chefen styrde med rent psykopatisk hand. Jag var mycket nära att bli sjuk i själen. I stället fick jag tennisarmbåge, blev sjukskriven och ett annat kapitel tog sin början. Att jobba där inte både hjärna och hjärta får plats frigör en stor mängd urholkande energi.

Ja, det var väl vad jag hade på hjärtat just nu. Strax ska jag ta min bleka lekamen och mitt vinterfnasfejs ut i solglittret. Kram på dig. Just det, ja; precis som Leverjag tror jag att du är en mycket god vän. Puss!

Tack, tack tack LenaNyman ?! Ibland känns det så gott i själen att få komplimanger härinne... Även om man rodnar bakom skärmen och tänker att nja, jag vet inte jag... Så könns det fint och bra.
Har haft en sån skön dag. Åkt skidor, träffat nära och kära. Nu måste jag nog sova lite. Trött i kropp och knopp, men inte i min själ idag. Den har fått näring.

I min tråd ?
Läser i din tråd oxå, men vet inte riktigt vad jag skulle kunna skriva tillbaka. Du ligger så långt "före" mig, eller hur man nu skulle kunna förklara det. Men jag hejar på dig och blir så glad att du kommenterade min. Tack.

Kram studenten

Tja Studenten, med så många tillkortakommanden kanske man hamnar "långt före". Mitt sista(?) fiasko kom igår. Har ju haft en liten flaska gin fylld till hälften med vatten som jag på nåt sätt måste ersätta. Har känt mig rätt stark i min nykterhet, och lite nervös för att sambon skulle upptäcka det, så i lördags slog jag till och köpte en ersättningsflaska tillsammans med mitt alkoholfria. Hade räknat ut att jag kunde dela upp det i två flaskor och ställa båda i skåpet.... Eller jag var ju inte riktigt klar där hur jag skulle lösa det...,
Inhandlade flaskan ganska tidigt, var sjukt trött under dagen men hade en massa att pyssla med till ung 16:30, då jag var ensam och kunde fixa i ordning flaskorna. Att jag skulle smaka var ju ganska klart från början..., Liksom farmor längtade jag efter vila, men vi valde kanske fel alkohol för det (?).
Nä, jag ställde inte flaskan i höga köksskåpet. Då hade det ju varit jobbigt att få sig en slurk. När jag druckit ung hälften av det som var kvar funderade jag på om jag skulle hälla bort resten.., men nej. Det kunde ju vara bra att ha vid ett senare tillfälle. Tog kanske 15 min tills det blev "ett senare tillfälle".,, men då mina vänner gjorde jag något som jag aldrig gjort tidigare.,. Tog några klunkar och hällde sen ut resten. Man kan ju undra över varför jag inte hällde ut hälften från början och den bittra sanningen är nog helt enkelt att jag ville ha. Och att jag i så fall kanske skulle ha druckit den andra flaskan. Nu är jag rätt säker på att jag inte kommer att röra den. Det kommer att kännas riktigt pinsamt att logga in här och bekänna det i så fall.
"Måste dricka ur" är en stark drivkraft hos mig. Men den där flaskan känns tabu nu. Ruset då?
Blev inte alls behagligt trött... Snarare pigg, vilket inte hänt tidigare. Fick en Flashback till hur det var när det var som värst och när jag försökte dölja att jag var berusad samtidigt som att jag blev så medveten om att jag var det. Blir pladdrig... Så även igår. Nej, så inte värt det helt enkelt. Ingen positiv känsla alls.
Jag har slutat dricka (igen). Bara så att ni vet det.
Nu farmor får du döma mig hårt :-). Jag är lite dålig på det själv uppenbarligen.

Avslutat konto

Är sjukt imponerad av att du kunde dricka lite och hälla ut sen. Skulle jag aldrig klara. Har jag en gång fört glaset/flaskan till munnen och liksom passerat nej-gränsen i hjärnan då är det kört. Vi dricker ju alla på olika vis och av olika anledningar osv men till skillnad från dig så hade jag tömt flaskan under kvällen det är jag säker på. Du skulle ju också gjort det tidigare om jag förstår rätt men gjorde det inte. Small steps

Avslutat konto

Är sjukt imponerad av att du kunde dricka lite och hälla ut sen. Skulle jag aldrig klara. Har jag en gång fört glaset/flaskan till munnen och liksom passerat nej-gränsen i hjärnan då är det kört. Vi dricker ju alla på olika vis och av olika anledningar osv men till skillnad från dig så hade jag tömt flaskan under kvällen det är jag säker på.

farmor

Visst kan vi istället fnissa lite åt oss själva och hur lättlurade vi är?
Det är lite rätt åt oss att vi inte ens fick njuta av ett lugnande rus!
En erfarenhet är det också, att förvånat upptäcka att det inte ens är gott, inte ger en lugnande effekt. Bara ett flamsigt pladder som man försöker dölja för att inte avslöjas! Hahahaha helt galet!
Skönt att vara nykter! Nu fortsätter vi på den vägen! Kramar

Avslutat konto

Tyckte visst att det jag skrev var så bra att jag postade det två gånger ;) Sorry!

Nja så lite var det ju inte. Kanske 12-15 cl sprit. Men det var första gången jag hällde ut i alla fall. Alltid nåt positivt.
Ja farmor, jag fnissade lite igår redan när jag såg ditt inlägg och jag gjort nåt mycket värre :-).

Leverjag

Ha, ha. Du är så härlig som berättar hur det är när vi håller på med våra trix och omvägar för att få det vi suktar efter. Det är starkt att hälla ut! Jag har gjort det ett par gånger men oftast inte.

Inte så mycket att sukta efter alltså. ;-) Nu är det avklarat och du är på väg vidare igen. Så bra!
Finns inget hemma hos oss, annars vete fåglarna hur jag klarat stunder när allt varit kaos i mig.

Kram

Eulalia

det där...jag visste här för ett par veckor sen att jag var tvungen att köpa ett par öl, som jag druckit ur för ett antal veckor sen och som jag visste att min sambo hade koll på. Så det gjorde jag. Å han vet inte att jag gjort det. Usch. Hur man beter sig. Men nu är det slut på det. Se det så du oxå, och ta nya tag.

Kramis på dig Sisyfos

Det är nästan skönast nu. Att inte hålla på att smussla med att ersätta alkohol. Det var förknippat med sån ångest att jag skulle bli upptäckt, avklädd och synlig i mitt misslyckande. Kan få flashbacks över den oro jag kunde känna. Nästan tappa andan av ångest. Vet ni att man kan stänga ölburkar igen så att de nästan ser oöppnade ut? Då kan de stå där med vatten. men det livet är förbi nu. Gin;en är påfylld och jag tror faktiskt inte att jag kommer att dricka upp den. Har inte ägnat flaskan en tanke faktiskt. Kanske nån gång t.o.m. Kan skaffa ett barskåp.... hade ett för länge sen med nån jätteäcklig likör... Men även den slank ner till sist, så ett barskåp är nog att leka med elden.

Eulalia

Ja jag håller med, att slippa smusslandet o lögnerna är urskönt!! Usch vilken ångest vi har utsatt oss själva för.

Klok.kvinna

Har läst igenom din tråd och det lär mig så mycket. Just om detta att försöka dricka med någon slags kontroll. Jag har ju inte försökt det, hittills bara låtit bli helt, men jag önskar ju att det ska gå.
Skillnaden mellan oss är att jag bor ensam och bestämmer själv att jag inte ska ha något vin hemma.
Har annan sprit men det lockar inte så det är helt lugnt.
Tror inte jag hade klarat av att avstå om det funnits vin hemma, eller jag vet att det inte gått.

LenaNyman

Den här tåren jag nämnde inne hos mig - den kom efter jag hade läst följande mening av dig: "Och du har slutat dricka Lena." Det var en sån där krampaktigt framsprungen tår som ville säga ja, jag har ju det, jag haaar ju det.

Puss. Gott att du finns här.

Leverjag

Så är det. Jag funkar som du socialt men inte med hemma-drickandet. Smyga, smussla, planera. Ångest och rastlöshet. Bra att påminna sig.

Tack underbara du för ditt stöd. Jag har inte riktigt hunnit med i inläggen här. Du bidrar så mycket till så många.

Vad skönt att du fortsätter din stabila bana och avslöjar fler hemlisar. Tror det är jättenyttigt. Jag gick in på typ tre ställen på väg hem och satt och "jobbade" innan jag åkte hem om jag inte kunde dricka hemma. Blev sjukt jobbigt och pinsamt.

Kram och godnatt. Hoppas du får en fin vecka! ?

Orka

Och vet ni att man kan hälla tillbaka vin i en Box genom att lägga den upp och ner, hålla den öppen samtidigt som man försiktigt häller vin i en liten gräddsnipa??såå galet!!
Kram! Orka

Leverjag

Vi beroende har så fantastiskt många sinnrika uppfinningar och lösningar på våra "problem" att dölja vårt missbruk samtidigt som vi maximerar intaget. Vi borde kanska samla alla tokerier i en tråd? "Alkoholistens uppfinningsrikedom- trix och hemlisar"? Både medberoende och beroende kan fylla på och ha glädje av... ;-)))

Vad säger ni?