Jag har aldrig haft ett sug av Alkohol. Det är fester och tillställningar där övriga dricker stora mängder som det går utför för mig väldigt ofta. Jag har alltid sedan jag började dricka när jag var 16 år druckit för stora mängder när jag druckit. Det finns ingen spärr när jag kommer över den gränsen. Det bara händer. Jag blir redlös och minns endast fragment från kvällen. Ångesten blir värre ju äldre jag blir. Jag har en fantastisk fru som aldrig dricker sig redlös. Hon har alltid kontroll och måste alltid vara rädd för att jag skall supa ner mig tills jag spyr i något dike på väg hem från festen. Jag har nu några år försökt hålla mig till öl och vin. Det har resulterat i att jag tappar kontrollen mera sällan. Det händer allt för ofta i alla fall. Finns det någon som är som jag. Inget sug men kan inte kontrollera drickandet då det blir fest? Hur brukar ni göra då ni går på fest för att försöka kontrollera drickandet. Jag har pratat med mina vänner och sagt att jag är rädd för att dricka starksprit och att jag inte har någon bra koll på drickandet. Jag och min fru pratar alltid om det då det har gått över styr, senast igår.

Nyckelpigan

Jag gjorde ungefär som du, försökte på olika sätt kontrollera mitt drickande på fester... Men till slut tog ursäkterna slut. Mitt förslag är att ta en vit period, läs på forumet och fatta sedan beslut när du varit utan a en längre tid. När jag slutade märkte jag att även om kag inte drack så ofta så styrde a mina tankar även när jag inte drack. Hoppas du hittar din väg, här finns mycket stöd! Kram

är ett läkemedel som sägs bidra till att man kan stoppa när man börjat. Det påverkar hjärnans belöningssystem på något sätt så att belöningen uteblir. Ska testa det inför en AW på torsdag

Kassörskan

Varje besvikelse är dock ett tillfälle att lära sig något på. Vi förändras och kommer lite klokare och starkare ur varje besvikelse, om vi vill.
Jag har varit medlem här i snart 2 år. Aldrig kommenterat något eller skapat en egen tråd. Men nu är det dags och hoppas kunna bidra med något vettigt.
Gick i "väggen" och är nu i en återhämtningsfas. Fortfarande skakig och balanserar på en lina som tar all kraft av mig. Kommer hem från jobbet och orkar inte mer än äta och sen sitta och läsa. Går och lägger mig samtidigt som yngsta barnet.
Min far är nykter alkoholist sen 35 år tillbaka. Min bror är i skiten men klarar arbete och familj.
Känner att livet är grått och trist och mellan varven drar jag på och dricker mig dyngrak. Min man som är sååååå präktig får bädda ner mig och ser till att dagen efter blir ett rent helvete.
Vet att jag utan honom legat i sängen hela dagarna med en whiskyflaska under armen. Jag skulle vilja leva ett ensamt, härligt liv. Utan tjat och anklagelser, men kan inte.
Life's a piece of shit