Det är aldrig försent

Profile picture for user Sattva

Jag har varit borta många år, inte har jag heller blivit bättre under dessa år. Fick en ingivelse att gåbin o läsa idsg, och läste från Nyckelpigan. Så fint att se att det kan bli bra!!
Jag själv är ett mindre successful exempel. Men jag kämpar på. Vill vara aktiv härinne igen. Få kraft av varandra!
Kram från Sattva

Profile picture for user Sattva

Läst en hel del härinne idag. Inser för hundrade gången att jag måste sluta detta destruktiva leverne. Hjärnan funkar sämre o sämre, jag glömmer o snurrar till det. Fattar inte sammanhang på möten på jobbet. Mår fysiskt o psykiskt allt sämre. Ska på en häksokontroll nästa måndag. Ska se om de har någon medicin jag kan ta. Antabus skrämmer mig men det måste ju finnas något annat?

Profile picture for user Kennie

Det är klart att du också kan hitta en väg som funkar för dig! Ta professionell hjälp, förklara läget. Du kommer må så mycket bättre. Ha tålamod och sök dig framåt, livet kan vara så mycket skönare...

Profile picture for user Sattva

Tack Kennie. Gick in på min profil o såg att jag varit medlem 5 år och 5 mån. Och har inte kommit någonvart...
Fast ändå så har jag ju det. Livet tar en vidare. Nu VET jag att jag måste släppa taget om alkoholen. Det finns inga dealar jag kan göra. Jag kan inte dricka normalt.

Profile picture for user Sisyfos

Hej Sattva! Jadu, jag ligger bara 3 månader efter dig på Forumet. 5 år och två månader. Nu drygt 50 helvita dagar. Hade en lång nykter period där i början, men stängde inte dörren helt. Vet nu att jag har medicinerat med alkohol för att jag har haft järnbrist under långa perioder. Nu medicinerar jag den istället och just nu är det helt lugn på alkoholfronten. Stängde dörren helt och så får det vara nu en längre period eller kanske alltid.

Kul (eller tråkigt) att du är tillbaka. Du gifte dig alltså med särbon? Det kändes så osäkert sist (var tvungen att uppdatera mig i din gamla tråd). Dricker han också för mycket?

Det har varit enkelt och ett stöd att stänga dörren helt nu. Känner att nu får jag istället ta ett beslut om jag ska dricka. Jag slipper velandet och förhandlandet och just nu tar det emot att ens tänka tanken även om det finns tillfällen. Just nu vill jag inte ha. Men så har jag också tragglat här till och från i 5 år.

Bra beslut att ta hjälp. (Av medicin eller annat). Jag har haft samtalsstöd under ett halvår med fokus på alkoholvanor på Riddargatan. Tror det finns webbkurs med samma material. Jag kan verkligen rekommendera att ta hjälp.... inte för att det höll mig nykter under själva behandlingstiden, men jag har verkligen behövt jobba och för den delen erkänna för mig själv att det är ett problem.

Hur du än väljer att göra med stöd så är det fantastiskt att du är här igen. Häng gärna på i mina nyktra fotspår. Jag mår psykiskt väldigt bra nu. Tror det är en kombination av järn och avsaknad av alkohol. Men det är extremt skönt när hjärnan börjar fungera som den ska. (Så se till att du får kolla dina värden också på din hälsokontroll). Vi hörs!

Profile picture for user Sattva

Grattis till dina 50 dagar!!
Och tack för bra råd. Jag har pratat med min man om allt detta och han stöttar mig. Jag vet dock inte exakt när jag orkar börja med nykterheten, även om jag förstår att det är NU jag måste ta tag i det. Avvaktar provsvaren. Det är främst leverproverna jag tänker på...hade ingen aning om att låga järnvärden kan spöka också. Men i vilket fall så blir det inom en snar framtid som jag stänger dörren.
Du är stark, har aldrig lyckats mer än kanske 3 veckor....

Profile picture for user Sattva

Ja som alla söndagar är jag trött o sliten. Pga alkohol. Tittar på playen på de program jag inte minns från fre o lör, men som jag vill se. Händer även på vardagar att jag inte minns vad jag sett. Blir ibland pinsamt på jobbet, jag tror jag har koll och så säger någon något om innehållet i något orogram...och jag har ingen sning om vad som menas...
Imorgon hälsoundersökning, bla levervärden.

Profile picture for user Sattva

Fick bla fylla i en blankett, där även alkoholvanor togs upp. Var helt ärlig. Sjuksköterskan pratade länge med mig om det. Menade att ett piller inte hjälper, att jag behöver gå in i behandling...Trodde inte att det var så illa. Har ju bara varit ärlig mot min man, och eftersom vi delar dryckesvanor så har jag aldrig fått något så tydligt. Känner mig lite vimmelkantig o tagen. Hon skulle kolla vad som finns.
Ska på uppföljande besök till läkaren om tre veckor. Tänker ändå någon sorts medicin, även om det inte är hela lösningen.
Får då också provsvar på blodprov, bla levervärden.
Det står helt klart för mig att jag måste sluta, snart. Och ju mer jag tänker på det, behövs nog mycket bearbetas.

Profile picture for user Jenna

Hoppas verkligen dina provsvar kommer tillbaka som något positivt och inte alltför nedslående. Någon annan vet säkert bättre än jag men visst kan väl njurar/lever återhämta sig om man helt slutar med alkohol?

Profile picture for user Jullan65

Hej, ja här har du en till som återkommit till forumet pga fortsatt drickande. Du är inte ensam Sattva, vi kämpar ju tillsammans härinne. Ta den hjälp du kan få i kampen mot adjävulen och lycka till. Jullan

Profile picture for user Rule74

Har läst lite i din tråd och tycker det var så strongt av dig att berätta för sjuksköterskan! Jag har också varit hos läkaren under årens lopp med förhoppningen att de skulle se, eller i alla fall fråga om mina alkoholvanor, men nej. Och i ärlighetens namn har jag varit lättad varje gång att slippa berätta. Jag var dock och gjorde ett hälsotest för drygt två år sedan, och blev uppringd av läkaren efter två dagar. Jag hade fettlever beroende av alkoholkonsumtion sade hon. Som jag grät när jag berättade för min man. Jag var tvungen att vara spiknykter i två, tre månader för att levern skulle bli bra, vilket den också blev efter två månaders nykterhet då jag inför en resa till Frankrike testade mig igen. Eftersom kroppen mådde bra och levervärdena var normala så började jag dricka igen - inte onormalt, men ändå sakta men säkert mot ett ohälsosamt drickande...Nu är jag nykter sedan två månader och är inne på den tredje. Har inte bestämt mig om fortsättningen än. Har ersatt alkoholen med godis och annat sött och mår inte så toppen som jag hoppats...Men jag är lycklig och stolt över att vara nykter. Hoppas du får bra hjälp nu när första steget är taget!
Kram

Profile picture for user Mattan

Och nästa fem års medlemskap. Trodde jag kunde dricka kontrollerat efter ett tag men nu är det helstopp som gäller. 15 dagar nu och det känns bara bra so far. Det hjälper mej liksom flera av oss att hänga med lite här och skriva. Nu är det dags att må bra. Vi kör på bara
Styrkekram

Profile picture for user Sattva

På kvälken igår fick jag sån ångest över att min arbetsgivare ska få veta. Men jag gick till en privat klinik just för att gårdagens privtagning och kommande provsvar o läkarbesök inte ska hamna i den öppna vårdens journalsystem. Tänk om de har rapporteringsskyldighet? Jag har ju också barn 14 och 16 år varannan vacka. Tänk om de gör en orosanmälan till socialen? Men sjuksköterskan verkade vara till stöttning och inget annat. Jag måste tro på det. Ha tillit till att min ärlighet var det rätta.

Profile picture for user Mattan

Om du är ärlig både mot dig själv och andra så blir det så mycket lättare att få hjälp. Förstår att du kan känna oro men du verkar vara på rätt väg med dig själv nu. Strongt att komma tillbaka hit också och att aldrig sluta försöka.
Vi hjälps åt att hålla riktningen framåt.
Kram

Profile picture for user Sattva

Drack alldeles för mycket igår. Ätit dåligt under dagen och alkoholen slog på ett sätt jag inte känner igen.
Har svaga minnen av inatt, att jag var ute och gick. Att jag inte kom in eftersom jag inte kunde minnas koden, vi har kodlås på ytterdörren. Att jag lade mig på en liten bänk utanför vår ytterdörr, men att jag sedan knackade och blev insläppt. Så otroligt skamfyllt och pinsamt. Har bett om ursäkt till den i familjen som öppnade. Detta är inte ok på något sätt. Jag måste verkligen sluta dricka för gott.

Profile picture for user TappadIgen

Som svar på av Rule74

Jag ser nu att jag svarar lite sent. Visst är levern fantastisk, men fettlever är inte så enkelt att upptäcka. Jag hade t.ex fettlever för ett tag sedan, förmodligen har jag det fortfarande, men normala levervärden. Fettlever kräver ultraljud, magnetröntgen eller liknande för att se. Sen är det också tyvärr så att man om man väl har haft fettlever, snabbare får tillbaka det om orsaken till den blir återintroducerad.

Levern är verkligen fantastisk, men inte oövervinnlig. Att man har fått ok värden på ALAT, ASAT, GT, ALP o.s.v betyder inte att levern är ok. Det betyder bara att den inte aktiv skadas. Nu är du ju nykter, så det är ingen fara med dig. Dock är det farligt att tro att ok leverprover get en frikort att dricka på något sätt.

Profile picture for user TappadIgen

Som svar på av Sattva

Förstår hur det känns. Har du någon plan framåt? Du har förstått att du måste sluta dricka för gott, och det är bra att ha kommit till den insikten, men det är ju som vi vet inte så lätt. Jag har inte följt din resa här så jag vet inte vad du har provat tidigare. Har du testat programmet här på alkoholhjälpen? Du får ju fylla i själv och göra jobbet, men jag tycker att det är ett bra stöd för mig i alla fall.

Profile picture for user Sattva

Hej TappadIgen!
Jag var aktiv här för några år sedan. Har fyllt i någon typ sv enkät här då, men inte denna gången. Är i sämre skick denna gången. Har troligtvis fler verktyg och bättre stöd, men har misslyckats så ofantligt många gånger...

Profile picture for user TappadIgen

Som svar på av Sattva

Det är inte enkelt, såklart. Jag förstår att det är tungt att misslyckas. Jag har varit där. Jag läste tillbaka litegrann vad du skrivit på sistone och det verkar som att du är på väg att få hjälp och det är ju bra. Fram till dess kanske du kan ta en dag i taget.

Bestäm dig varje kväll innan du går och lägger dig att du inte ska dricka nästa dag. Lägg upp en liten plan för vad som skulle kunna få dig att dricka och hur du kan ta dig ur den situationen. T.ex om du är på väg hem från jobbet och bilen verkar dra sig mot systembolaget, kör till en väninna istället och drick en kopp kaffe. Åk sedan vidare hemåt när du är på andra tankar och systemet stängt ändå.

Du klarar detta också! Skriv här när det känns tungt.

Profile picture for user Mattan

Och faktiskt ingenting att förlora. Förstår din ågren över kvällen och att du inte minns allting. Har varit där många gånger. Skickar kraft och styrka till dig att fortsätta försöka. Någon gång blir den första att bli nykter. Varför inte nu? Du och dina barn är så värda det.

Kram

Profile picture for user Sisyfos

Just det där när alkoholen slår till på ett sätt som man inte är van eller beredd på är så obehagligt. Jag vill aldrig mer uppleva det. Vet inte om det lättare blir så när man dricker mer sällan. Hur som helst, kan jag sluta så kan du. Nu dricker kanske din sambo, och då är det svårare tror jag. Kan ni sluta tillsammans? När man har hållit på så länge som vi har gjort så är det nog smartast att ta bort möjligheten. Det måste vara lite svårt att få tag i dricka. Men det är möjligt och tänk på häromnatten. Det blir fler sådana tillfällen när det slår snett och det vill man verkligen inte ha.

Profile picture for user Sattva

Tack för era stöttande ord! Jo min man dricker också men tycker inte att det är ett problem. Han stöttar mig dock i mitt beslut att sluta helt, och är beredd att göra ett uppehåll för min skull.
Barnen är en stor motivator för att sluta. Den äldsta tycker det är jobbigast och jag vill verkligen inte att de sista åren hon bor hemma ska vara såhär.
Jag vet att inget datum är bättre än något annat att sluta, men har hängt upp mig på 1 jan.

Profile picture for user Sisyfos

1 Jan är ju ett vanligt slutdatum.... tror nog aldrig det har funkat för mig. Det har alltid blivit 7:e eller nåt innan uppehållet kommer. I en av trådarna härinne hade någon satt 1 januari men kom på att det ändå var bättre att sluta den 31 dec. Tror det gick bra för hen. Det kändes som om du var rätt färdig med a den 8 november. Varför inte börja nu med ditt uppehåll? Det är rätt lång tid till 1 januari. Men det måste kanske mogna fram. Det du börjar med kanske inte heller måste vara så definitivt. Då blir steget så stort. Kanske nyktra veckor fram till 1 januari. Begränsad mängd. Ja, jättesvårt att begränsa mängden men det kan ni göra vid inköpet.
Du skriver att ditt äldsta barn tycker att det är jobbigt. Jag drack inte så ofta och då i smyg, men särskilt min äldsta for illa av drickandet. Jag visste att hen kontrollerade och oroade sig och ändå smygdrack jag. Och lovade att låta bli. Det gör rätt ont att tänka på för det har upptagit mycket tankar för hen. Och känslan när man är nykter de gånger barnen verkligen behöver stöd, den kan man leva länge på.
Men ta det i din takt Sattva. Du är tillbaka och du har din förra nyktra period i bagaget så du vet att du kan. Det behöver inte vara så definitivt faktiskt. Ta en vecka. Jag brukade ha nyktra semesterresor. Jag tror verkligen alla uppehåll gör gott.

Profile picture for user Sattva

Igår hände en jobbig sak. Min äldsta (16) vet jag sedan tidigare att hon inte gillar att jag är påverkad, igår sa även den yngre (14) att han tycker det är jobbigt. Jag sa att jag ska sluta helt 1 jan. Han sa varför inte sluta nu, är du så beroende? Det kändes jättejobbigt att förstå att han har förstått så mycket.

Profile picture for user Charlie70

De ser, känner och mår väldigt mycket mer än våra alkoholindränkta hjärnor kan förstå. Dessutom är ungdomar extremt välinformerade. Kanske mer än vi var på vår tid. Lyssna på dina barn!

Kram!

Profile picture for user Kennie

Det kanske är så att din 14-åring just börjat förstå, och då har du ju möjlighet att vända skutan innan han förstått allt, det kan ju vara en motivation att sluta direkt. Eller att dra ned ordentligt tiden som är kvar fram till nyår. Hur går det med vårdkontakten, får du bra hjälp där? Jag tror du har mer motivation nu än tidigare, du vill sluta, det är viktigt. Och nu kom även barnen med i bilden, kanske också kan ge extra kraft. Och tänk på att många kämpar i flera år och sen plötsligt lyckas de, de är klara med alkoholen, jag tror att du är där nu.

Profile picture for user Sattva

Varit på läkarbesök för uppföljning av den hälsoundersökning jag var på för ett par veckor sedan. Hade bra värden på levern, som jag oroat mig för. Men däremot precis över gränsvärdet för socker. Även lite högt blodtryck. Han tog själv upp alkoholen, eftersom sjuksköterskan som tog proverna hade pratat med honom. Fått naltrexon utskrivet.
Jag vill verkligen bli fri.

Profile picture for user Kennie

Du ska bli fri, du har makten. Alkohol är en giftig och beroendeframkallande vätska som vi måste späda ut och smaksätta för att göra den drickbar. Som tack kapar den våra hjärnor och tar över våra liv och får oss att svika dem vi älskar. Vi tror att den stillar vår ångest, men ångesten kommer från beroendet. Ta bort alkoholen så försvinner ångesten. Ta bort alkoholen så hittar hjärnan tillbaka till naturlig livsglädje. Och utan alkohol blir man en person man kan stå för, inget att dölja, bra nog. Alkoholen är inget man mister, den är något man slipper. Det känns inte så i början, men sanningen finns där. Kämpa och håll ut!

Profile picture for user Andrahalvlek

Håller med Kennie! Ett tal som platsar på vilket väckelsemöte som helst ? Och vartenda ord är sant dessutom!

Kram ?

Profile picture for user Sattva

Ja att jag är klar med alkoholen är helt tydligt. Läkaren pratade om att begränsa, bara köpa hem lagom mycket etc. Kändes inte som det är för mig. Jag vill bli den jag är, leva som jag lär (jobbar ju både med friskvård och sjukvård). Bli fri. Vågar bara inte släppa än.
Känner mig så ledsen o lite ångestfylld. Vet inte varför.
Köpte hem en box igår, samma vita jag alltid köper. Tog ett glas men det smakade äckligt. Luktade o smakade terpentin, jättekonstigt. Kanske nåt fel på boxen, eller kanske min hjärna som också fått nog, inte bara mitt psyke?

Profile picture for user Kennie

Det är väl lite som att gå ur en dålig relation, att lämna ett beroende. Man är rädd att bli ensam, rädd för att det kommer bli jobbigt. Men när man väl tar steget undrar man varför man inte gjorde det långt tidigare. Angående vinsmaken så kanske ditt smaksinne vill hjälpa dig i rätt riktning!

Profile picture for user Sattva

Ja det var en bra liknelse Kennie! Jag velade fram och tillbaka i alltför många år innan jsg vågade ta steget att skiljas från barnens pappa. (Är nu lyckligt omgift. Han dricker dock lika mycket som jag, vi möjliggör för varandra helt enkelt...).
Herregud så jag ältade det steget. Gick till och med tillbaka till honom efter ett första försök att bli fri.... Idag har vi en ok relation, 8 år senare. Men varje gång jag träffar honom och han drar sina egotrippade historier/bravader drar jag en lättnandes suck att jag slipper ha detta till vardags längre...
Ja liknelsen till det osunda äktenskapet till alkoholen kanske inte är helt fel, aldrig tänkt så!

Profile picture for user Andrahalvlek

Under de perioder som jag har varit utmattningsdeprimerad så har jag avstått från att dricka vin helt under de värsta 4-5 månaderna. Ren överlevnadsinstinkt tror jag. Men jag minns faktiskt att när jag provade att dricka ett glas vin vid något tillfälle så smakade det riktigt äckligt. Jag drack inte ens upp ett helt glas, det smakade för illa. Jag fick inte i mig det. Jag tror faktiskt att kroppen och hjärnan kan hjälpa till på traven genom att påverka smaklökarna.

Kram ?

Profile picture for user Sattva

Slängde boxen. Provade o kände direkt på lukten att nåt var fel.
Men oavsett om dåligt vin eller inte, så känner jag att jag verkligen förbereder mig mentalt. Nu snart ska det ske.
Har tagit kontakt med en privat samtalscoach inriktad på alkohol - och andra missbruk. Vill inte söka offentlig hjälp. Vet ju folk som jobbar där...kan inte bli avslöjad...
Coachen kostar pengar men jag får se det som en investering.

Profile picture for user Kennie

Vad bra att du är på gång, och definitivt värt pengarna med coachen. Det finns så mycket annat som gör livet värt att leva, man upptäcker det undan för undan utan alkohol.

Profile picture for user Sattva

Jag är inte mig själv om jag ska umgås med människor utanför familjen dagen efter jag druckit. Dels känner jag mig usel, dels är jag orolig att jag ska lukta. Att bli avslöjad som alkoholist skulle vara så ofantligt skamfyllt. Och ändå är suget så starkt att jag utsätter mig för faran att bli avslöjad hela tiden...

Profile picture for user Sattva

Ja mitt beteende är stört. Checkade in på hotell igår för tre nätter. Är på en friskvårdsgrej. Systemet ligger nära hotellet. Skyndade mig dit igår efter dagens slut, köpte 3 flaskor. Helt knäppt eftersom vi börjar varje morgon kl 7 med träning. Utöver detta köpte jag med mig från hotellbaren till rummet idag. Vad håller jag på med????

Profile picture for user Kennie

Du kanske flyr lite från tankarna på att sluta dricka. Jag tycker du ska ta så mycket hjälp du kan, det låter som att du mår så dåligt av drickandet..

Profile picture for user Sattva

Ja jag mår dåligt av att dricka, och fattar inte riktigt varför jag fortsätter. Har nog alltid varit sån här, allt eller inget. Ibland, i nyktra perioder, har jag tänkt/känt "ok, om det känns såhär bra o är såhär lätt, kan jag likaväl börja senare, och passa på att dricka nu".
Lite så är det så nu också. Har bestämt mig för 1 jan, och på något sätt måste jag dricka allt jag kan fram tills dess. Efter det finns ingen återvändo. Så rädd släppa!

Profile picture for user Kennie

Förstår att det kan vara bra med ett startdatum för att förbereda sig mentalt, men inte om det får dig att öka konsumtionen fram till dess, det låter riskabelt.. Kanske mest för att det blir en mental programmering liksom att du måste få tillräckligt av något du behöver för att klara dig utan sen. Så är det inte. Alkohol är inget vi behöver när beroendet väl gått över. Tillåt dig att vara rädd att släppa, men låt det inte hindra dig.

Profile picture for user Sattva

Jag känner inte riktugt igen mig själv just nu. Brukar inte vara såhär självdestruktiv. Är låg o nere. Pandemin spelar säkert in.

Profile picture for user Sisyfos

Ja, om man ändå ska sluta på måndag så kan man ju lika gärna passa på nu...
så har jag tänkt och gjort många gånger. Usch, det blir väldigt destruktivt precis som du skriver. Du har satt ett datum väldigt långt fram i tiden. Det hinner hända väldigt mycket dumt fram till dess om du fortsätter såhär. Jag känner igen det. Det är tillåtet just nu, för du ska ju vara duktig och sluta sen. Såhär i efterhand är ju logiken i det så dum. För mig infann sig heller aldrig 1 januari... Tiden fram dit däremot blev mer destruktiv. Ska tvinga mig att skriva lite om det. Du skriver att din värsta farhåga är att det ska bli känt... det var väl min värsta farhåga också. Nu är glorian på sned ordentligt. Det går också att leva med, men jag hade ju önskat att jag lagt av lite tidigare.

Profile picture for user Emmy123

Herregud, va jag känner igen mig i det du skriver! Allt!

Jag minns t ex en helg när jag skulle åka på SPA, helt själv och hade verkligen sett fram emot detta! Tar med mig vin och sitter på rummet och dricker vilket gör att jag vaknar bakis dagen efter. Men på riktigt, vem f-n gör så?! Såå sjukt beteende..

Jag är där du är nu.. VET att jag måste sluta men vågar liksom inte ta det där sista steget.. "Nästa vecka ska jag ta tag i detta".. Och så passar jag på att dricka ännu mer tills dagen jag bestämt mig..

Nä, fy sjutton, det är rena cirkusen i mitt huvud just nu..

Profile picture for user Sattva

Ja vad hjärnor kan vara knepiga!
Inser ju att min hjärna är helt kidnappad. Har kunnat vara i nuet idag och upplevt det jag är med om, men minst lika mycket tid har i hjärnan ägnats åt att tänka på vad jag ska äta o dricka nu ikväll...Ändå har jag betalt massor av pengar på den här helgen. Och den bygger på att man tar med sig dagen och reflekterar till nästa dag....Vilket jsg ju inte gör. Det är som om jag inte tar mig själv på allvar. Samma sak på jobbet. Har en massa saker jag borde ta tag i men är alltid så trött och tänker att det gör jag "sedan"...
Sisyfus, ja 1 jan är ett datum långt fram, jag vet. Men för mig är det då det är stopp. Jag hör vad du säger dock, på de veckorna kan mycket hända.... Jag tar gärna del av din historia!
Emmy, visst är det knäppt. Har gjort exakt samma sak på en egen spahelg....

Profile picture for user Sattva

Mina ungdomar 14 o 16 år är här denna veckan. Förra "fyllohelgen" för typ 2 veckor sedan lovade jag dem att inte dricka på vardagarskvällar.
Ikväll föll jag igenom. Trodde jag hade försäkrat mig genom att skicka ett "godkännande" till dottern innan att köpa hem lite vin. Hon sa ja mot att bara jag börjar sluta helt i januari som jag sagt...
Så jag handlar hem glad i hågen.
Sonen kommer efter träning vid 21 och blir ytterst besviken att det står ett vinglas på bordet. Det känns mer än allt annat. Honom har jag glömt . Han har aldrig tidigsre dagar glömt något.
Han uttrycker att det är svårt att tro på mig alls nu. Vilket jag förstår. Och samtidigt är jag exakt densamma som förut, exakt samma mamma som just satt vid tv.

Profile picture for user mulletant

Råkade läsa ditt inlägg (sällan här numera) och tittade lite bakåt. Och du har rätt - du är exakt samma mamma, densamma som förut. En mamma med ett beroende och missbruk som hon kämpar med att få kontroll över.
Så bra att du hittat hit och söker hjälp! Lyssna på dem ’som gått före’ och ta till dig deras erfarenheter. De vet vad de talar/skriver om och kan vara ditt bästa stöd. Jag som vuxit upp med en missbrukande förälder och även upplevt missbruk i min relation önskar dig kraft att bryta och söka hjälp idag.
Det kommer inte att vara lättare en annan dag i kalendern.
Jag skriver också utifrån min erfarenhet att leva med en idag nykter man, många Alanonmöten och öppna AA-möten. Just nu finns många möjligheter att gå på möten online, till och med utan bild. Där finns många som varit och är i samma situation som du.
Jag önskar dig kraft att ta makten i ditt eget liv - det enda liv du har makt att förändra! Varmt Lycka till / mt

Profile picture for user Sisyfos

Det är det som gör ondast tror jag. När man sviker barnen. Att svika sig själv är en sak, men besvikelsen i barnens ögon, den gör ont.
Och de har rätt att vara besvikna. Hade förhålllandet varit det motsatta hade jag gjort allt för att hindra dem att dricka, eller något annat skadligt.

Du borde inte dra in barnen i ditt drickande med att de ska ge tillåtelse. Har tänkt mycket på det där. Jag urskuldade mig med att det hände så sälllan. För det gjorde det. Men min äldsta var väldigt orolig. Det har kommit fram mer nu när jag har slutat. Man vill att det ska vara en hemlighet. Och det är så jäkla skambelagt att det blir hela familjens hemlighet. Att ha saker man måste dölja och inte kan dela med någon gör ont. Jag var tvungen att säga till min äldsta att hen fick berätta. Det hade hen redan gjort med sin närmaste vän men det var nog för att vi har haft öppna samtal om det tidigare. När vi haft den diskussionen om att hen berättats, tog hen upp det med fler vänner och en kurator. Hemskt att ha sin smutsiga byk ute i offentligheten berättad av någon annan, för hen kanske har en annan version än den jag har. Men jag tror att det var nödvändigt. Det är inte barnens hemlighet. Barnen ska inte ge tillåtelse, det gör de enbart för att göra dig glad (och indirekt sig själva ledsna). Det här är väl i princip det enda område där jag tycker att USA har kommit längre än oss. Det känns inte som att det är lika skamfyllt där. Jag tror att den väl bevarade familjehemligheten måste ut i solen och spricka. Sen får man ta det därifrån, men det är inte familjens uppgift att hålla det hemligt. Det ger för stor skada.
Jag hoppas och tror att du lyckas där den 1 januari Sattva. Att helt stänga dörren underlättar. Att vara hjärtligt trött på skiten underlättar nog ännu mer. Det finns så många negativa effekter av alkoholen som du slipper. Tror att du har stora förutsättningar att lyckas eftersom du har ett jobb med fokus på välbefinnande.

Profile picture for user Kennie

Förstår att du har det tufft.. Om jag får ge dig råd så se till att ha stöd på plats inför alkoholstoppet. Du har ju en vårdkontakt redan, kan ni göra upp en plan? Tror det vore bra för dig att inte vara ensam i kampen. Och börja trappa ned redan nu, så att första januari blir första nyktra dagen. Dina barn är ju tydliga med hur de känner och tror också på dig, annars skulle de inte bry sig så mycket. Så du har mycket att vara stark för, det här ska du klara!

Profile picture for user Sattva

Tack alla för era svar.
Ja det är sant, det är inte ok att barnen ska ge tillåtelse. Det är faktiskt väldigt egoistiskt. Tänkte inte så igår....
Ja fy sjutton, jag ÄR innerligt trött på detta. Tänkte på det förut idag, vilket lidande detta är. Först stress-smyga till systemet efter jobbet. Livrädd bli påkommen av någon jag känner el kollegor. Sedan konfrontationen av sonen och hans besvikelse. Sedan inte må så bra idag på något plan, varken fysiskt eller psykiskt. På det stora hela en väldans massa lidande. Jag ser det klart.
Har en telefontid nästa vecka med coachen, för att lägga upp en plan. Har slutat 1 jan varje år i flera år, och vet att det går. Det är efter ca 3 veckor som det brukar bli tufft och spricka.

Profile picture for user Sattva

Igår förhörde jag sonen på biologiprov, 20.45 eller så. Hade inte gått om jag druckit.
Mycket av min motivation att bli nykter handlar om barnen. Mina egna tidiga minnen börjar i barn - och ungdomstiden, och rör sig kring mina föräldrars drickande. Hur min bästa kompis ska sova över, vi är kanske 9-10 år. Mina föräldrar börjar bråka o härja mitt i natten. Hon säger sökande "vaf händer...?". Jag låtsas sova... Hon är fortfarande min bästa vän, jag döljer mina alkoholproblem även om vi har sms kontakt vsrje dag; jag är "trött".
Barnen vet, min man vet ( han är också alkoholist mrn skulle aldrig erkänna det). För barnens och min skull vill jsg bli nykter. Vill maken vara med på tåget är det en bonus, men ärligt talat kommer han sist. Han är vuxen, medveten, vet vad jag kämpar med. Han går dra sin egen last...

Profile picture for user Sisyfos

Jag tror du är en bra förälder Sattva, annars skulle du aldrig få förhöra en 14-åring på läxorna?.
De vågar dessutom prata med dig om ditt drickDet är klart att man blir oerhört besviken på sig själv när man inte är fullkomlig. Jag har lovat min äldsta att inte dricka mer för att några dagar senare göra det igen. Det var då.
Vet inte om det är så enkelt nu för att det verkligen är mig det handlar om. Det är inte för barnens skull längre utan jag tar tid för mig själv. Prioriterar mig själv. Det har suttit så långt in och är minst lika svårt som att sluta dricka. Men jag tror det är ytterst nödvändigt. Kroppen och själen behöver kärlek och lugn. Då ryms inte längre alkohol. Tror jag ägnar 1-2 timmar åt mig själv varje dag nu. Promenad även om jag är trött, stretching även om jag vill sitta kvar i soffan. Fotbad. Städa för att jag mår bra av att ha det fint.
Kanske är det därför det funkar så bra nu och jag inte känner någon längtan. Kroppen och hjärnan får sin vila ändå för att jag ser till det.
(Å så min näringsbalans förstås en grundförutsättning för att få fokus).
Du kanske måste våga prata om din barndom också. Pratar du med barnen om det? Jag tror att det är viktigt. Å det gör också ont, att man gör precis samma sak mot de egna barnen som man for illa av själv. Men jag tänker att man också for illa av att det var en stor hemlighet. Den tyngden kan man lyfta av dem i alla fall. Och givetvis försöka vara nykter.

Profile picture for user Sattva

Och denna veckan blir det inget på vardagen. Vill inte utsätta barnen för det. Och inte mig själv heller.
Känner sådan trötthet. Inte ens min stora psssion känns lockande just nu. Vill bara vila...Men jag vet att jag mår bättre efter träningen så det är bara att göra efter jobbet idag...

Profile picture for user kvinna 38

Jag har läst din tråd och måste säga att jag blir bekymrad. Du skriver att barnen är din motivation att hålla dig nykter samtidigt som du ber dina barn om tillåtelse att dricka.

Vänta inte med att bli nykter, fördelarna är så många.

För att stå emot suget behöver du strategier, det finns mängder av tips kring detta på forumet men för mig har det fungerat bra med att "rida på suget". Acceptera det men inte agera på det. Och köp hem lite alkoholfritt, vad du föredrar. Och träning/promenader, vilket du redan verkar göra.

Profile picture for user Sattva

Ärligt talat blir jag jätteirriterad att få denna "feedback" om att jag "borde" sluta nu, och underförstått att jag inte bryr mig om barnen om jag inte gör det. Det var ju en jäkla miss att skriva att jag hade bett "om lov" en gång till min dotter. Det har hänt en gång o jag ångrar det. Det behöver kanske inte upprepas igen, strö salt i såren?

Profile picture for user kvinna 38

Det kanske är irriterande, även om det var skrivet i all välmening. Det blir lite annorlunda när barn är inblandade men det är såklart ingen som tror att du inte bryr dig om barnen. Kanske kan du se på det annorlunda längre fram.

Vad behöver du för att sluta dricka? Du verkar ju ändå bestämd i att det är det du vill.

Vad vill du ha för feedback?

Profile picture for user Andrahalvlek

Visst skrev du att du hade slutat dricka den 1 januari flera gånger? Utan varaktig framgång i så fall. Kanske ska du välja en helt annan dag? Ibland kan det räcka med att göra annorlunda för att få saker annorlunda.

Håller med Kvinna38 om att dina barn utifrån det du har skrivit verkar vara väldigt påverkade av ditt drickande, och då är det inte konstigt att vi blir extra oroliga både för dem och dig.

De flesta av oss har också barn, och vi har enormt dåligt samvete för saker vi gjort och saker vi inte gjort pga bakfylla tex.

De flesta av oss som lyckats bli nyktra vill därför inte att en enda person ska drabbas en enda dag till helst. Så det är bara omtanke bakom våra kommentarer.

Kram ?

Profile picture for user Kennie

Jag förstår din irritation Sattva. Ibland blir det osynk mellan när man skrivit något och fått kommentarer på det och liksom rett ut saken, och sen går någon in och läser från början och kommenterar saker man känner att man diskuterat färdigt.. De som svarar har ibland inte läst andras kommentarer, utan bara följt trådägarens inlägg, och tänker kanske inte på att någon annan redan gett samma råd, och då blir det lätt irritation... Jag ser att du har stort fokus på dina barn, och ni kommunicerar kring att du dricker och vill sluta, det är det viktigaste tror jag. De är trygga med att ställa frågor och krav och visa besvikelse. Jag tycker det visar att de litar på dig och tror på dig. Stor kram till dig, låt inte det här få dig att tappa fokus, du är på rätt väg.

Profile picture for user Sattva

"Sprang på" sköterskan som jag träffade på hälsoundersökningen. Alldeles utanför huvudentren till mitt jobb, jag jobbklädd och helt tillsynes i tjänst med visir och allt.
Hon känner igen mig, tar några sekunder innan jag känner igen henne. Hon frågar hur GÅR det med DET??? Jag blir helt paff, svarar bara att det går bra. Hon visar ned händerna o säger " Så du slutade bara SÅ?". Jag sa ja. Hon frågar vidare o vidare, jag svarar mer o mer undvikande; detta känns inte rätt. Jag är hennes patient, hon har sekretess. Att konfrontera mig utanför mitt jobb, då hon är privatperson o jag i jobb. Det kan bara inte vara rätt, oavsett om "avsikten" är rättrådig eller inte. Känner mig så utlämnad. Till saken hör att hon också frågade mig om det bara var att gå in o boka tid för behandling... Jaha, ska hon bli MIN patient nu, eller ännu värre, patient till någon kollega? Vad ska hon då ställa för "oskyldiga" frågor om rn "viss" kollega???
Jag gick ju för fasiken till en privat klinik för att inte bli synlig bland mina kollegor...

Profile picture for user Onkel F

Solklart fall av överträdelse! Ingen skall ha tillgång till din journal utan ditt uttryliga medgivande. Det finns möjligheter att anmäla den här typen av händelser. Anmäl överträdelsen!

Profile picture for user Sisyfos

Oj så oprofessionellt! Vilken åkomma man än har sökt för kanske man inte vill stå och prata om det utomhus sådär. Hur kan man inte förstå det som vårdgivare.
Och hon borde ha märkt att du blev illa till mods och obekväm. Sanslös omdömeslöshet. Träffar du på henne nån gång mer så får du vara beredd att säga ifrån, för hon behöver ju förstå att man inte konfronterar nån sådär. Ja, jag tycker att du borde påpeka det för kliniken du går hos.

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag hade nog inte kunnat hålla tyst. Jag hade skällt ut vb där och då. Och anmält skiten ur hen. Så otroligt oproffsigt.

Kram ?

Profile picture for user Sattva

Hon var oproffsig redan när jag var hos henne som patient. Jag jobbar med rehabilitering, och när vi var klara med undersökningen började hon ställa frågor om sina egna krämpor. Den gången var jag ganska omtumlad eftersom jag just hade berättat om mina alkoholproblem, vilket var jättejobbigt. Så jag svarar på hennes frågor men känner även då att det inte känns rätt.
Borde ha reagerat redan då.
Ja jag ska faktiskt kontakta kliniken.

Profile picture for user Sattva

Det är verkligen skönt att vakna och inte behöva oroa sig för om alkoholen är ute ur kroppen eller inte!

Profile picture for user Vinäger

Håller med, så otroligt oprofissionellt. Tycker också att du ska anmäla.

Hoppas du får vakna utan oro i dag också.

Kram

Profile picture for user Smygdrickarn

Jag hade uppskattat en dialog om ämnet med sköterskan jag hade - om det hade varit initierat av mig. Inte av henne, ute i offentligheten. Allt annat hade inte varit ok, ett igenkännande "hej" på sin höjd enbart. Att hon dessutom tog upp sina egna krämpor när någon just blottat sig om alkoholproblem, är ju dessutom helt galet.

Profile picture for user Sattva

Detta att kunna lita på sina sinnen är så viktigt. Just nu känner jag inte att jag kan det. Jag vet inte om jag är irriterad över vad maken gör/ej gör pga att det är relevant, eller om det är för att jag är trött o slut. Jag vet inte om jag övertolkar det kollegor o chef säger, eller om någon faktiskt inte behandlar mig ok.
Är så trött in i märgen o känner mig aldrig återhämtad. Sover dåligt. Och nej, jag dricker inte varje dag så det är inte det...Men på något sätt tror jag att hjärnan inte fungerar som den ska.
Lyssnade på ett föredrag om hjärntrötthet igår. Där hade forskarna exkluderat alkoholberoende (genom audit). Hade ingen aning om att alkohol(miss)bruk kan ge liknande symtom som vid hjärntrötthet. Förklarar ju mycket hur jag mår...

Profile picture for user Mattan

Försök att vila och tänka bara snälla tankar om dig själv. Låt inte andras negativa energier träffa dig. Kan du ta några små steg för dig själv i rätt riktning? Sänder lite styrke och energikramar

Profile picture for user Kennie

Min upplevelse är att hjärnan är lugnare och orkar med så mycket bättre sen jag slutade dricka. Nu kan jag vara fokuserad och effektiv när det behövs, och sen känner jag en skönare trötthet när jag ska sova. Hoppas du hinner vila tillräckligt, för mig är det väldigt viktigt i alla fall, unna sig en liten paus varje dag. Styrka till dig!

Profile picture for user Sisyfos

Det är ju väldigt vanligt att alkoholister har olika brister. Vid avgiftning ger man B-vitaminer. Själv har jag gått med min järnbrist som nu är återställd och plötsligt finns en energi som jag inte haft på länge. Många som slutar med alkohol verkar få exakt samma ”kick”. Motsatsen mot vad du beskriver nu när tröttheten och oförmågan att glädjas är påtaglig.

Det är den mörkaste mörka december, så det är ju egentligen säkert naturligt att bli lite låg. Jag funderar mycket på om alkoholen faktiskt blockerar vår förmåga att ta upp nödvändiga näringsämnen och att det blir en extremt ond cirkel för hjärnkapaciteten när man dricker regelbundet.
Du kanske är där du behöver vara nu. Extremt less på att dricka, extremt less på att inte ha energi och vara glad.
Jag medicinerade de känslorna med alkohol. Det fungerade dåligt eftersom jag egentligen inte heller är så förtjust i att vara berusad. Förstod inte mig själv alls att jag drack, men till viss del så tror jag verkligen att jag fick nån typ av energi av det. Helt galet och egentligen absolut inte den medicin som jag borde haft. Undrar egentligen om näringsupptaget slås ut också av alkohol eller om det var det som var problemet från början.

Hur som helst, när du slutar den 1 januari kör nyttig näringsrik och varierad mat också. Nu när jag faktiskt mår bra igen är jag lite irriterad på att jag har varit hos flera läkare och de har inte sett några fel på mina värden. När man samtidigt då medicinerar med alkohol är det så lätt att tro att det är ens eget fel som dricker som gör att man mår som man mår. Jag tror att många som slutar och som får den där ”vara nykter kicken” faktiskt får tillbaka de näringsämnen som hjärnan behöver. För några av oss andra räcker det inte att sluta. Jag fick inte min kick förrän jag höjde mitt järnvärde. Nån annan kanske behöver nåt annat. Hur som helst
När man vaknar upp ur den där dvalan är det obeskrivligt skönt.
Kanske räcker det för dig med att sluta dricka, kanske behöver du nåt näringstillskott också, kaanske nåt annat för det är inget normaltillstånd det du beskriver nu. Det är som en depression. Jag har fattat nu när jag mår bra igen hur tråkigt livet var när jag inget orkade. Det är inte alltid guld och gröna skogar nu men inte heller det där du nu beskriver. En massa negativa tankar och ingen ork. Tvärtom!
Jag hoppas du uppnår det där normaltillståndet istället. 1 januari, det är dags att ta fram målbilden för 2021 och ta sig ur depressionen och nedstämdheten som kanske orsakas av eller i alla fall förvärras av alkohol.

Profile picture for user Sattva

Tack för ditt långa svar! Jag har svårt att skriva något längre hör, det blir inte den där autokorrekten, och jag skriver på mobilen så blir så trött av att gå tillbaka o justera allt...
Äter massor av tillskott av olika slag o äter mestadels nyttigt, men så mycket o så länge jag har druckit så har jag säkert brister. I vilket fall har jag nog förstörda signalsubstanser. Tänker ofta det, att jag inte ska dra så stora växlar kring min trötthet/ utmattning. Att det inte är en "riktig" utmattning, utan handlar om att min kropp o hjärna aldrig får ordentlig återhämtning. Skyller tröttheten på sömnbrist (till följd av klimakteriet) på jobbet. Vi är många i samma ålder, så jag blir inte ifrågasatt. Men fattar ju själv att det inte är hela sanningen...

Profile picture for user Ensam1984

NU har även jag läst din tråd. Jag är också en sån där "som börjar på måndag" ;) konstigt nog så har det alltid funkat bäst när jag bara kvickt har bestämt mig (gett upp) för det har känts rätt, och det har aldrig varit på en måndag. "Nu slutar jag" liksom, eller snarare "i dag dricker jag inte, och jag har inga planer på det i morgon heller". Men det är ju jag, jag är svart eller vit. 0 eller 100.

Jag tror också att den där känslan av att verkligen ha bestämt sig för att sluta alltid kommer vid ett vägskäl och att man innehar förutsättningarna för förändring just då. Just förutsättningarna, och att man riggar för sig själv - att man tänker igenom senarior och hur man kan agera, tror jag är bland det viktigaste. Att man stålsätter sig och faktiskt vågar vara sårbar och känna allt det där som man trycker ner är viktigt. Att man sätter en psykisk tvångströja på sig själv och bara tillåter sig själv att VÅGA vara nykter.

Du pratar om nedstämdhet. Jag tänker att alkoholen gör säkert inte saken bättre. Jag nyttjade alkohol innan som medicin för min odiagnostiserade ADD (tänk ADHD på insidan, hjärnan är 100 eller 0 - speedad eller trött, hyperfokus eller totalt ofokuserad osv). Jag hade inte kunnat få den och min ASD-diagnos om jag inte var nykter under en längre tid. Problematiken kring detta doldes en hel del av alkoholen för mig, och jag tänker att dåligt psykiskt mående vare sig det är en funktionsvariation eller sjukdom eller whatever så döljer alkoholen den riktiga orsaken, eller förstärker den. Vilket gör det svårt att behandla eller veta vilka strategier man ska använda sig av. Det var en avstickare....

Ett besök till läkare är ju aldrig fel. Men vad som är din väg är helt upp till dig, som du redan vet. Du verkar ju ha sökt en del hjälp redan och hoppas du genom det får stödet du behöver. :)

Jag ser att du vill detta och jag tror på dig!

Profile picture for user Sattva

Tack 1984 för ditt inlägg! Ja att "börja om" på måndag har också alltid varit min grej... Det är ju så nu också, 1 jan. Och så får det bli, jag flyttar inte datumet varken framåt eller bakåt...
Har varit hos läkare, och hsr recept på naltrexon som jag ska använda. Har en bokad telefontid med beroendecoach i början av jan. Och det bästa av allt, min man har äntligen börjat inse sina egna alkoholproblem och hur vårt drickande försämrar vårt liv. Att vi ofta är trötta istället för att göra roliga saker tillsammans. Att pågående renovering drar ut på tiden eftersom orken inte finns. Han är med på alkoholstoppet 1 jan, men han vill bara vara med den månaden. Jag hoppas han märker fördelarna och fortsätter nykter han också.
Om du som läser börjar undra kring mina ungdomar etc, så jag är fullt medveten om att de påverkas. Jag önskar att detta är ett ställe där jag kan skriva ärligt om mitt liv och min resa. Klartext; vill inte ha förmaningar om hur mina ungdomar mår...

Profile picture for user Sattva

Har alltid närtbmyten om mig själv. Tror det startade i högstadiet, då jag desperat ville vara omtycktboch helst ingå i något "gäng". Det hände aldrig, men jag "blev" iaf någon genom att vara bohemisk, sy egna kläder, färga håret etc. Utöver det var jag anorektiker, fast ingen visste vad det var. Min pappa skällde på mig att vara " normal". Min mamma hade fullt upp att utveckla sig själv som konstnär. Detta var tidigt 80-tal. Mina syskon har alla tagitnsina vägar, jag min. Levde många år i förnekelse av anorexin (hur jag nu o föräldrarna kunde det, vägde under 40 kg o var 16 år gammal...), som inom nåt år utvecklades till bulimi.som jag dolde under "sunt leverne o mycket träning" under många år. Till o med min exman tror jag inte fattade mig.
Allt jag eg vill säga om allt detta är att mitt liv hittills har varit en, inte lögn för det är det inte, men en dubbelteater.
Min nuvarande man vet (nästan) allt. Han vet allt om alkoholen. Han är den ende som jag varit ärlig om det med. Mina syskon vet inget. Vi pratar om min mammas drickande o jag spelar med. Jag är alltid nykter vid alla släktträffar. I ungdomen drack jag inte och har fortsatt på den linjen i släktsammanhang.
Detta är mycket skrivet till mig själv. Att få ner var jag är. Inte helt ärlig mot någon, utom kanske mot mig själv. Med viljan att vara helt sann som människa.
Men ser ju att jag har ett livslångt lärande att döljande har skyddat mig, så även ha empati för mig själv att hjärnan är programmerad att inte ljuga, men att underlätta...

Profile picture for user Sattva

Var på en yogafördjupning för 2 år sedan. Temat var " mastering the dependant personality". Trodde det skulle bli mitt livs viktigaste utbildning... Ingen tog mig på allvar kändes det som. Hade inga drogmissbruk utom alkoholen, inga "hemska" minnen. Ingen slående personalitet (är inte vacker, ej heller ful, varken smal eller tjock, har ingen önskan att ta plats o gör därför inget intryck). Kände mig så intetgjord! Hur knnde läraren lnte fatta att jsg hade sår, annars skulle jag inte varit med? Så trött på att vi tysta, duktiga tjejer/kvinnor alltid tas för givet. Hur dysfunktionell måste man bli för att synliggöras?? Jag hoppas att nästa generation, m7n dotters generatin, ska göra ett bättre jobb än vad jag kunnat!

Profile picture for user Mattan

Yoga och meditation har hjälpt mig massor under min senaste och förhoppningsvis sista nyktra resa. Har alltmer insett att jag måsta godkänna och älska mig själv för att kunna må bra och ge kärlet till andra. Mycket av det vi möter hos andra handlar om deras sår och rädslor. Vi ska inte göra dem till våra. Tänker att du har all energi och kraft inom dig. När du tar bort alkoholen kommer den blomma allt mer. Kram ?

Profile picture for user Sattva

Jag slutade 1 jan som jag sagt. Maken också, men han vill bara hålla upp i en månad. Sedan dricka fre o lör, 2-3 flaskor (bara för honom dvs 1-1,5 flaska per kväll). Bävar redan för månsdsskiftet, men har läst i många trådar här att det inte är någon mening att se så långt fram. Ta en dag i taget.
Känns skönt att vara nykter men också en sorg att ha hamnat här. Att inte kunna dricka normalt.
Barnen är ju helt med på den nyktra resan, och jag känner ibland mig fångad i mitt löfte till dem. Som om jag är instängd i en låda och inte har någonstans att komma ut. Men jag vet att mina känslor just nu kommer att förändras. En dag i taget.
Tror dock jag gör ett parallellt misstag. Vill tappa några kilon, så har även böejat "banta". Vilket gör att känslan att varken få dricka eller äta det jag vill förstärker min känsla av att vara fångad o inte ha en väg ut. Kanske borde släppa dieten.

Profile picture for user Sisyfos

Ja, släpp dieten, om jag får tycka till. Det händer rätt mycket i kroppen när man slutar dricka och det kan kanske vara bra att kunna identifiera vad som är vad. Eller ät extra nyttigt istället en period i alla fall. Många tar vitaminer.
Såg ditt inlägg i min tråd och jag förstår dig. Det är enormt känsligt med barnen. Jag har valt att inte skriva om det så mycket, men har suttit och i princip lovat dottern att vara nykter och typ nästa dag druckit igen. Urskuldat mig med att det händer så sällan. Skulden och skammen var total. Man behöver inte nån som i det läget talar om hur olämpligt det är, för är det nåt vi som skriver härinne vet så är det att det är jäkligt dumt att dricka.
Bra jobbat med 5 dagar. Bra att ni tar en gemensam månad. Hoppas att mannen också upptäcker fördelen med att vara nykter under den månaden. För det är ju så många fördelar. Mer tid, större fokus, mindre ångest bland annat. Hoppas du snart ser fördelarna.

Profile picture for user Blenda

Hej Sattva, min förändring började också med ett löfte till ett (vuxet) barn. Den gången föll jag genom, i denna nystart – som hittills går bättre – fanns löftet kvar som en fond, men beslutet fattades helt för min egen skull. Hoppas och tror att du också landar i det så småningom.
Håller med Sisyfos, jag tror det kan vara bra att vänta lite med att banta. Unna dig det du vill ha att äta, åtminstone den första tiden. Jag fullständigt frossade i glass och choklad den första månaden, men nu när jag känner mig starkare i nykterheten har jag tagit tag i vikten också.
Kram!

Profile picture for user Sattva

Dag 6. Känns bättre idag. Det kommer gå bra. Jag kommer bli starkare. Ska njuta av resan mot ett stabilare psyke o kropp.
Som Blenda skrev, löftet till barnen är en investering. Men den djupaste drivkraften kommer ur att vänder jag inte skutan nu, styr jag rätt åt allt det jag absolut inte vill, att riskera jobb, hem/ekonomi, hälsa, barnen/relationen till dem.

Profile picture for user Se klart

Hej!
Jag har inte läst sin tråd tidigare, förstår inte att jag missat. Men läst tillbaka nu några månader. Grattis till att du hållt fast vid ditt datum, och att du håller i! Jag har inte så många fler goda råd än du fått, och känns som om du har koll på mycket! Men sen är det som om våra egna mest djupt liggande behov befinner sig i nån död vinkel.
Att det är så svårt att hitta dit.
Göra gott för oss själva.
Vad gäller barn så påverkas väl alla barn till föräldrar som hänger här på forumet. Skam och skuld är inte meningsfullt och har sällan varit någon vidare drivkraft. Jag tror mycket på detta att vilja TILL någonting, och inte bara vilja bort.
I tillet finns möjligheter (nya!) chanser och ett liv som vi inte har levt på länge. Jag tror på att lägga fokus också där, bygga en av dig arkitektritad framtid. Hur det kan bli! Veranda med sol, ett växthus ?. Alltså ett liv som du bestämmer över. Inte alkoholen, baksmällan, glömskan.
Det kanske inte känns så idag, men det är inte nån utopi.
Sorgen över ”varför just vi” blev såna som (troligen inte) kan mysdricks, sätta korken i flaskan eller bara vara som alla andra.
Den går över den med.
Jag tycker du skriver så klart, koncist om dig själv. Det är fint att läsa. Du har ett #teamsattva i ryggen här ?
En dag i taget har funkat för mig, ett helt år - igår.
Samt ett tufft jobb med att vårda min återhämtning, lata mig, säga jag orkar inte- trots att det inte funnits en enda ”riktig” anledning.
Som att lära sig ett nytt språk.
Jag talar inte flytande men kan beställa i en bar som man väl brukar säga ?.Aldrig något starkare än coca cola numera.
Hejar på dig och ska hänga med här. Det kommer att gå bra.
Ett år går fort. Det har gått fort, jag är nu en av de jag kände mig avundsjuk på när jag började skriva här, att hålla ut ett helt år! och nu inser jag att vi alla är samma, lika. Men ändå så olika.
Längtan efter ett bättre liv bär vi ihop.
Kram ?

Profile picture for user Sattva

Ju klarare jag blir i huvudet, desto fler pusselbitar faller på plats. Tack ni som stöttar!
@se klart, läste ditt inlägg till m7g igår morse o har burit det med mig hela tiden. Det ingav mig så mycket hopp och också insikten att behandla sig själv med ödmjukhet. Lära sig ett nytt språk, vilken fin metafor, det är ju precis så. Och språk lär man sig inte fort. Nyanserna kanske man aldrig lär sig helt. Men det är ok! Det talade också till mig att jag själv kan designa mitt liv, arkitektrita mitt liv. Vilken frihet det finns i det! Fyller mig med förväntan inför framtiden! Att ta hand om mig själv på riktigt.

Profile picture for user Sattva

Detta är mest för min egen skull, en insikt jag fick imorse då jag läste hos "smygdrickaren", så detta är en redigerad kopia av det jag skrev där. För att jag ska kunna gå tillbaka och läsa.

Den djupa inre ensamheten. Även om jag har fått uppleva äkta kärlek (barnens far o min nuvarande man) och har två jättefina ungdomar, dras jag med en djup inre ensamhet. Hade jag inte haft mina ankare (barnen ffa men även såklart maken) som ger min existens en djupare mening, vet jag inte var jag skulle ha varit i mitt missbruk nu. Hur uppfylld o lycklig jag än kan vara över dagen som varit, så finns behovet att gå in i dimman. Säkert ett kemiskt behov, men för mig även ett känslomässigt/mentalt. Jag är en social och utåtriktad person, men i grunden blyg och introvert. Tror detta inverkar på behovet att gå in i dimman.
Jag har inte valt att växa upp i den miljön jag gjorde. Jag har inte valt mina gener. Vissa människor är födda med en konstitution som gör att livet blir svårare. Redan från början. Det är liksom inte 100% kul att leva, redan från början. Men man kämpar på och försöker skapa det liv man vill ha. Men blir liksom inte av med sorgen, tomheten. Droger/alkohol/ andra missbruk hjälper för stunden. Man får en inre lättnad.
Om jag ska klara mig utan missbruk av något slag, behöver jag gå långt, långt bak i tiden och bygga upp mig själv därifrån. Det var inte mitt fel att det blev som det blev, men nu står jag här med detta livet och jag vill göra det bästa av det jag har.
Och förhoppningsvis inte lämna arvet vidare till barnen.

Profile picture for user Se klart

... att du skriver ner dina insikter, de finns då alltid att gå tillbaka till.
Du har så himla rätt i att vi föds med olika känslighet, kanske rentav livslust, olika förutsättningar och predestinationer.
Jag har varit ett mycket känsligt (och argt!) barn.
Alltid känt mig udda, lite utanför.
Ofta tänkt att ”utan barnen” vore jag förlorad.
Men långsamt och med stigande ålder har jag blivit allt mer ok med den jag är. Varken bättre eller sämre. Lika värd.
Att vara nykter har hjälpt mig att se saker klarare, en del jobbigt, sånt som jag tidigare inte orkade tänka på. Men sen är det som ett uppskjutet besök hos tandläkaren- väl där så är det inte så fasansfullt som fantasierna kan vara.
Det gäller att leva sig igenom. Vara där. Stå ut. Gå ett steg till.
Jag önskar dig mod och tålamod. Vill också, men det tror jag du förstod, poängtera att mitt prat om det arkitektritade livet har noll och inget att göra med pengar. Materialval i livet, är liksom något annat och hur det än är, med pengar, så är vi alla lika så till vida att känslor, innerlighet och kärlek går att odla precis i vilka zoner som helst. ?

Profile picture for user Sattva

Se klart, jag förstår precis vad du menar med att det arkitektritade livet handlar om den inre resan. Att faktiskt kunna omdefiniera och rita om. Välja själv och inte vara ett offer. Att odla, kultuvera det man vill driva upp i sin lilla odling. Vårda det, se det spira. Jag känner det, vad du menar!
Inser mer och mer att mina problem alltid funnits. Också varit mycket arg som barn o tonåring, men som upoväxten var, fanns det inte plats eller resurser. Jag förstår att detta är mycket tidiga sår som jag med tiden hittade "strategier" att hantera. Har eg bara gått från missbruk till missbruk (ätstörningar etc). Var i destruktivt förhållande alldeles för länge med ffa verbal misshandel.
Ja herregud, lilla Sattva, du lärde dig ju aldrig som barn att hantera din personlighet och din känslighet. Din själ ville ju bara få ro, känna sig trygg.
Dags att SE KLART, förstår dig som har det nicket att det är mångbottnat!
Idag dag 9 och jag är uppe tidigt, nykter!

Profile picture for user Kennie

Tack Sattva och Se klart för fina inlägg som får mig att reflektera. Härligt att du är på dag nio och vaknar tidigt och förhoppningsvis utvilad, bra gjort!

Profile picture for user Sisyfos

Bra jobbat Sattva! Känns verkligen som du är på rätt väg. Fokus på annat än på alkohol. Tror det är viktigt att förstå sig själv och sina sammanhang och att förlåta sig själv (och alla andra runt omkring). Jag har haft en trygg uppväxt om man jämför med många vänner, men det finns mönster i vår familj som jag måste vara uppmärksam på min egen del i. Inte så lätt alla gånger, det är lätt att halka tillbaka. Jag är extremt beroende av att alla omkring mig mår bra. Gång på gång slår jag Knut på mig själv i mina gissningar på vad de behöver. Tror inte att det är bra för nån om jag ska vara ärlig, men det är inte så lätt att bryta de där invanda mönstren.
Nykterheten hjälper såklart till i att bryta mönster och tänka klart. Tänker att du också verkar ha nått dit där man faktiskt är så jäkla less på att dricka. Du har ju tagit så många steg nu också. Det kommer att gå bra det här.

Profile picture for user Sattva

Dag 10. Detta går bra! Haft lite sug en kort stund idag, men tror det mest var sorg eller saknad efter "belöningen" som brukar hägra på söndagskvällen. Jag äter ju Neltraxon som ska minska suget, och jag tror det funkar. Dessuton vet jag att medicinen gör att jag inte får "belöningseffekten", det lugnande eller kicken ellwr vad det nu är. Receptorerna är blockerade. Så det hindrar mig också att tänka steget vidare. Det kommer ändå inte att ge mig det jsg vill. Men eg har nykterheten bara varit positiv. Bra kommunikation med ungdomarna. De har inte varit retliga på mig för att jag är påverkad; upprepar mig, glömmer svaren jag just fick etc...
Jag o maken har kollat långa filmer, utan att somna. Kunnat minnas dagen efter vad vi sett. Maten har varit extra god. Att dricka te och äta en bit god choklad har varit en njutning.
Idag trött men ändå haft reserver. Inte legat i soffan hela em o vilat. Städat!
En känsla av lugn. Mindre jobbångest. Kunna vara i nuet.
Ja, såhär kan jag absolut tänka mig att fortsätta må!
Enda nackdelen är en ökad hunger. Vet inte om det har med medicinen att göra eller om kropoen faktiskt är van att få så mycket mer kalorier varje dag från vinet. Men mitt mantra är nu " var snäll mot dig själv". Så jag äter det jag vill. Det blir ändå inga extravaganser, bara inte så mycket restriktioner.
Tack alla som kommenterar. Jag är dålig på att kommentera själv. Läser desto mer och följer!

Profile picture for user Kennie

Härligt att du mår så bra! Känner igen alla de fördelar du beskriver. Och då kan vi må hela tiden, det är häftigt när man återfår kontrollen över sitt liv. Bra jobbat!

Profile picture for user Andrahalvlek

Bra att du skriver när det känns riktigt bra, vissa inlägg kan man behöva gå tillbaka till när man har sämre dagar. Den första tiden är det verkligen berg- och dalbana, men backarna planar ut med tiden.

Kram ?

Profile picture for user Se klart

Vad skönt att du haft en bra helg, jag känner exakt igen mig i det du skriver, inklusive den ökade hungern. Men också; minnas långa filmer (jag har visst inte kognitiva problem...) unga vuxna som är glada och inte irriterade, en man som var bättre än sitt rykte.
Det som har hjälpt mig allra mest att hålla mig nykter är att jag varit nästintill larvigt uppmärksam på goda, eller positiva förändringar, händelser. Som en vardagsmyra med dammsugare.? har jag liksom letat, gnetat och hittat.
Idag satt vi och pratade en stund efter middagen och huruvida vi (jag och min man) känner oss trygga på riktigt eller trygga på låtsas.
Och jag som växt upp med lite skadade tentakler, känner mig inte som ett lejon direkt, men fullt duglig och stark och trygg nog att bära mig själv. Ibland mina barn. De tankarna hade aldrig uppenbarat sig, eller hållit sig flytande tillräckligt länge för att kännas. I en sjö av måste-unna-mig-vin-det-är-ju-måndag.
Just sayin. Kram och heja dig!

Profile picture for user Sattva

Dag 12. Fått känna på triggers idag.
- Jobbet/ prestation
- Trötthet/ låg energi
- Hunger
- Uppbokad

Hinner inte mer än komma till jobbet innan pressen slår till. Redan där ett sug, eller längtan att fly till att vara på ett ställe utan press.
Sov för lite inatt o varit trött. Inte bara i huvudet utan också en matthet o tyngd i kropoen. Längtan att få lägga mig i soffan och bara vila.
Varit hungrig hela dagen. 90 min efter lunch borde man ju inte vara hungrig? Litet mellanmål, men längtar efter att vara MÄTT. Ska snart jobba/träna så det får vänta.
Hade önskat vara ledig ikväll o kunna vila, men är bortlovad/uppbokad o kan ej avboka (jobb).
Antar att en beroendehjärna inte tål obehag och vill fly? Min kortsiktiga lösning på dessa känslor/ tillstånd är att fly in i lugnet o fristen som vinet ger. Men jag fattar ju att det är en väldigt osmart lösning. Det mildrar bara obehaget i stunden.

Profile picture for user Kennie

Ja, som du säger så har nog alkoholen möjliggjort en tillvaro där vi inte är så snälla mot oss själva.. Med för mycket jobb och annan stress... Men som du också säger, det är bara en tillfällig lösning, ett energilån med väldigt hög ränta... Kan du på något sätt schemalägga ditt jobb så att du inte får heldagar där både dag och kväll är uppbokade? Apropå mat, har sett en del kommentarer om att man kan behöva vitaminer och järn när man slutar dricka, kanske värt att kolla? Kämpa på och unna dig vila och god ma, det är du värd!

Profile picture for user Sattva

Ja vilket jra uttryck, det är ju precis vad det är! Räntan är skyhög...
Äter en mängd vitaminer o mineraler redan, men de kanske inte kommit kroppen tillgodo pga alkoholen. Får sitta lugnt i båten och rida ut vågorna. Det är ju bara dag 12...får lära mig tålamod.
Japp, det blir tydligt att jag troligtvis behöver förändra saker i min vardag för att orka i längden.