Det är aldrig försent

Det är klart att du också kan hitta en väg som funkar för dig! Ta professionell hjälp, förklara läget. Du kommer må så mycket bättre. Ha tålamod och sök dig framåt, livet kan vara så mycket skönare...

Nu har du bestämt dig. Nu är det all in på nykterheten som gäller. Bra ? Heja dig!

Kram ?

Hej Sattva! Jadu, jag ligger bara 3 månader efter dig på Forumet. 5 år och två månader. Nu drygt 50 helvita dagar. Hade en lång nykter period där i början, men stängde inte dörren helt. Vet nu att jag har medicinerat med alkohol för att jag har haft järnbrist under långa perioder. Nu medicinerar jag den istället och just nu är det helt lugn på alkoholfronten. Stängde dörren helt och så får det vara nu en längre period eller kanske alltid.

Kul (eller tråkigt) att du är tillbaka. Du gifte dig alltså med särbon? Det kändes så osäkert sist (var tvungen att uppdatera mig i din gamla tråd). Dricker han också för mycket?

Det har varit enkelt och ett stöd att stänga dörren helt nu. Känner att nu får jag istället ta ett beslut om jag ska dricka. Jag slipper velandet och förhandlandet och just nu tar det emot att ens tänka tanken även om det finns tillfällen. Just nu vill jag inte ha. Men så har jag också tragglat här till och från i 5 år.

Bra beslut att ta hjälp. (Av medicin eller annat). Jag har haft samtalsstöd under ett halvår med fokus på alkoholvanor på Riddargatan. Tror det finns webbkurs med samma material. Jag kan verkligen rekommendera att ta hjälp.... inte för att det höll mig nykter under själva behandlingstiden, men jag har verkligen behövt jobba och för den delen erkänna för mig själv att det är ett problem.

Hur du än väljer att göra med stöd så är det fantastiskt att du är här igen. Häng gärna på i mina nyktra fotspår. Jag mår psykiskt väldigt bra nu. Tror det är en kombination av järn och avsaknad av alkohol. Men det är extremt skönt när hjärnan börjar fungera som den ska. (Så se till att du får kolla dina värden också på din hälsokontroll). Vi hörs!

Hoppas verkligen dina provsvar kommer tillbaka som något positivt och inte alltför nedslående. Någon annan vet säkert bättre än jag men visst kan väl njurar/lever återhämta sig om man helt slutar med alkohol?

Hej, ja här har du en till som återkommit till forumet pga fortsatt drickande. Du är inte ensam Sattva, vi kämpar ju tillsammans härinne. Ta den hjälp du kan få i kampen mot adjävulen och lycka till. Jullan

Har läst lite i din tråd och tycker det var så strongt av dig att berätta för sjuksköterskan! Jag har också varit hos läkaren under årens lopp med förhoppningen att de skulle se, eller i alla fall fråga om mina alkoholvanor, men nej. Och i ärlighetens namn har jag varit lättad varje gång att slippa berätta. Jag var dock och gjorde ett hälsotest för drygt två år sedan, och blev uppringd av läkaren efter två dagar. Jag hade fettlever beroende av alkoholkonsumtion sade hon. Som jag grät när jag berättade för min man. Jag var tvungen att vara spiknykter i två, tre månader för att levern skulle bli bra, vilket den också blev efter två månaders nykterhet då jag inför en resa till Frankrike testade mig igen. Eftersom kroppen mådde bra och levervärdena var normala så började jag dricka igen - inte onormalt, men ändå sakta men säkert mot ett ohälsosamt drickande...Nu är jag nykter sedan två månader och är inne på den tredje. Har inte bestämt mig om fortsättningen än. Har ersatt alkoholen med godis och annat sött och mår inte så toppen som jag hoppats...Men jag är lycklig och stolt över att vara nykter. Hoppas du får bra hjälp nu när första steget är taget!
Kram

Och nästa fem års medlemskap. Trodde jag kunde dricka kontrollerat efter ett tag men nu är det helstopp som gäller. 15 dagar nu och det känns bara bra so far. Det hjälper mej liksom flera av oss att hänga med lite här och skriva. Nu är det dags att må bra. Vi kör på bara
Styrkekram

Om du är ärlig både mot dig själv och andra så blir det så mycket lättare att få hjälp. Förstår att du kan känna oro men du verkar vara på rätt väg med dig själv nu. Strongt att komma tillbaka hit också och att aldrig sluta försöka.
Vi hjälps åt att hålla riktningen framåt.
Kram

Jag ser nu att jag svarar lite sent. Visst är levern fantastisk, men fettlever är inte så enkelt att upptäcka. Jag hade t.ex fettlever för ett tag sedan, förmodligen har jag det fortfarande, men normala levervärden. Fettlever kräver ultraljud, magnetröntgen eller liknande för att se. Sen är det också tyvärr så att man om man väl har haft fettlever, snabbare får tillbaka det om orsaken till den blir återintroducerad.

Levern är verkligen fantastisk, men inte oövervinnlig. Att man har fått ok värden på ALAT, ASAT, GT, ALP o.s.v betyder inte att levern är ok. Det betyder bara att den inte aktiv skadas. Nu är du ju nykter, så det är ingen fara med dig. Dock är det farligt att tro att ok leverprover get en frikort att dricka på något sätt.

Förstår hur det känns. Har du någon plan framåt? Du har förstått att du måste sluta dricka för gott, och det är bra att ha kommit till den insikten, men det är ju som vi vet inte så lätt. Jag har inte följt din resa här så jag vet inte vad du har provat tidigare. Har du testat programmet här på alkoholhjälpen? Du får ju fylla i själv och göra jobbet, men jag tycker att det är ett bra stöd för mig i alla fall.

Det är inte enkelt, såklart. Jag förstår att det är tungt att misslyckas. Jag har varit där. Jag läste tillbaka litegrann vad du skrivit på sistone och det verkar som att du är på väg att få hjälp och det är ju bra. Fram till dess kanske du kan ta en dag i taget.

Bestäm dig varje kväll innan du går och lägger dig att du inte ska dricka nästa dag. Lägg upp en liten plan för vad som skulle kunna få dig att dricka och hur du kan ta dig ur den situationen. T.ex om du är på väg hem från jobbet och bilen verkar dra sig mot systembolaget, kör till en väninna istället och drick en kopp kaffe. Åk sedan vidare hemåt när du är på andra tankar och systemet stängt ändå.

Du klarar detta också! Skriv här när det känns tungt.

Och faktiskt ingenting att förlora. Förstår din ågren över kvällen och att du inte minns allting. Har varit där många gånger. Skickar kraft och styrka till dig att fortsätta försöka. Någon gång blir den första att bli nykter. Varför inte nu? Du och dina barn är så värda det.

Kram

Just det där när alkoholen slår till på ett sätt som man inte är van eller beredd på är så obehagligt. Jag vill aldrig mer uppleva det. Vet inte om det lättare blir så när man dricker mer sällan. Hur som helst, kan jag sluta så kan du. Nu dricker kanske din sambo, och då är det svårare tror jag. Kan ni sluta tillsammans? När man har hållit på så länge som vi har gjort så är det nog smartast att ta bort möjligheten. Det måste vara lite svårt att få tag i dricka. Men det är möjligt och tänk på häromnatten. Det blir fler sådana tillfällen när det slår snett och det vill man verkligen inte ha.

1 Jan är ju ett vanligt slutdatum.... tror nog aldrig det har funkat för mig. Det har alltid blivit 7:e eller nåt innan uppehållet kommer. I en av trådarna härinne hade någon satt 1 januari men kom på att det ändå var bättre att sluta den 31 dec. Tror det gick bra för hen. Det kändes som om du var rätt färdig med a den 8 november. Varför inte börja nu med ditt uppehåll? Det är rätt lång tid till 1 januari. Men det måste kanske mogna fram. Det du börjar med kanske inte heller måste vara så definitivt. Då blir steget så stort. Kanske nyktra veckor fram till 1 januari. Begränsad mängd. Ja, jättesvårt att begränsa mängden men det kan ni göra vid inköpet.
Du skriver att ditt äldsta barn tycker att det är jobbigt. Jag drack inte så ofta och då i smyg, men särskilt min äldsta for illa av drickandet. Jag visste att hen kontrollerade och oroade sig och ändå smygdrack jag. Och lovade att låta bli. Det gör rätt ont att tänka på för det har upptagit mycket tankar för hen. Och känslan när man är nykter de gånger barnen verkligen behöver stöd, den kan man leva länge på.
Men ta det i din takt Sattva. Du är tillbaka och du har din förra nyktra period i bagaget så du vet att du kan. Det behöver inte vara så definitivt faktiskt. Ta en vecka. Jag brukade ha nyktra semesterresor. Jag tror verkligen alla uppehåll gör gott.

De ser, känner och mår väldigt mycket mer än våra alkoholindränkta hjärnor kan förstå. Dessutom är ungdomar extremt välinformerade. Kanske mer än vi var på vår tid. Lyssna på dina barn!

Kram!

Vad är det man säger.
"Av barn och gamla får man höra sanningen"
Kämpa på
Kram⚘

Det kanske är så att din 14-åring just börjat förstå, och då har du ju möjlighet att vända skutan innan han förstått allt, det kan ju vara en motivation att sluta direkt. Eller att dra ned ordentligt tiden som är kvar fram till nyår. Hur går det med vårdkontakten, får du bra hjälp där? Jag tror du har mer motivation nu än tidigare, du vill sluta, det är viktigt. Och nu kom även barnen med i bilden, kanske också kan ge extra kraft. Och tänk på att många kämpar i flera år och sen plötsligt lyckas de, de är klara med alkoholen, jag tror att du är där nu.

Du ska bli fri, du har makten. Alkohol är en giftig och beroendeframkallande vätska som vi måste späda ut och smaksätta för att göra den drickbar. Som tack kapar den våra hjärnor och tar över våra liv och får oss att svika dem vi älskar. Vi tror att den stillar vår ångest, men ångesten kommer från beroendet. Ta bort alkoholen så försvinner ångesten. Ta bort alkoholen så hittar hjärnan tillbaka till naturlig livsglädje. Och utan alkohol blir man en person man kan stå för, inget att dölja, bra nog. Alkoholen är inget man mister, den är något man slipper. Det känns inte så i början, men sanningen finns där. Kämpa och håll ut!

Håller med Kennie! Ett tal som platsar på vilket väckelsemöte som helst ? Och vartenda ord är sant dessutom!

Kram ?

Det är väl lite som att gå ur en dålig relation, att lämna ett beroende. Man är rädd att bli ensam, rädd för att det kommer bli jobbigt. Men när man väl tar steget undrar man varför man inte gjorde det långt tidigare. Angående vinsmaken så kanske ditt smaksinne vill hjälpa dig i rätt riktning!

Under de perioder som jag har varit utmattningsdeprimerad så har jag avstått från att dricka vin helt under de värsta 4-5 månaderna. Ren överlevnadsinstinkt tror jag. Men jag minns faktiskt att när jag provade att dricka ett glas vin vid något tillfälle så smakade det riktigt äckligt. Jag drack inte ens upp ett helt glas, det smakade för illa. Jag fick inte i mig det. Jag tror faktiskt att kroppen och hjärnan kan hjälpa till på traven genom att påverka smaklökarna.

Kram ?

Vad bra att du är på gång, och definitivt värt pengarna med coachen. Det finns så mycket annat som gör livet värt att leva, man upptäcker det undan för undan utan alkohol.

Du kanske flyr lite från tankarna på att sluta dricka. Jag tycker du ska ta så mycket hjälp du kan, det låter som att du mår så dåligt av drickandet..

Förstår att det kan vara bra med ett startdatum för att förbereda sig mentalt, men inte om det får dig att öka konsumtionen fram till dess, det låter riskabelt.. Kanske mest för att det blir en mental programmering liksom att du måste få tillräckligt av något du behöver för att klara dig utan sen. Så är det inte. Alkohol är inget vi behöver när beroendet väl gått över. Tillåt dig att vara rädd att släppa, men låt det inte hindra dig.

Ja, om man ändå ska sluta på måndag så kan man ju lika gärna passa på nu...
så har jag tänkt och gjort många gånger. Usch, det blir väldigt destruktivt precis som du skriver. Du har satt ett datum väldigt långt fram i tiden. Det hinner hända väldigt mycket dumt fram till dess om du fortsätter såhär. Jag känner igen det. Det är tillåtet just nu, för du ska ju vara duktig och sluta sen. Såhär i efterhand är ju logiken i det så dum. För mig infann sig heller aldrig 1 januari... Tiden fram dit däremot blev mer destruktiv. Ska tvinga mig att skriva lite om det. Du skriver att din värsta farhåga är att det ska bli känt... det var väl min värsta farhåga också. Nu är glorian på sned ordentligt. Det går också att leva med, men jag hade ju önskat att jag lagt av lite tidigare.

Herregud, va jag känner igen mig i det du skriver! Allt!

Jag minns t ex en helg när jag skulle åka på SPA, helt själv och hade verkligen sett fram emot detta! Tar med mig vin och sitter på rummet och dricker vilket gör att jag vaknar bakis dagen efter. Men på riktigt, vem f-n gör så?! Såå sjukt beteende..

Jag är där du är nu.. VET att jag måste sluta men vågar liksom inte ta det där sista steget.. "Nästa vecka ska jag ta tag i detta".. Och så passar jag på att dricka ännu mer tills dagen jag bestämt mig..

Nä, fy sjutton, det är rena cirkusen i mitt huvud just nu..

Råkade läsa ditt inlägg (sällan här numera) och tittade lite bakåt. Och du har rätt - du är exakt samma mamma, densamma som förut. En mamma med ett beroende och missbruk som hon kämpar med att få kontroll över.
Så bra att du hittat hit och söker hjälp! Lyssna på dem ’som gått före’ och ta till dig deras erfarenheter. De vet vad de talar/skriver om och kan vara ditt bästa stöd. Jag som vuxit upp med en missbrukande förälder och även upplevt missbruk i min relation önskar dig kraft att bryta och söka hjälp idag.
Det kommer inte att vara lättare en annan dag i kalendern.
Jag skriver också utifrån min erfarenhet att leva med en idag nykter man, många Alanonmöten och öppna AA-möten. Just nu finns många möjligheter att gå på möten online, till och med utan bild. Där finns många som varit och är i samma situation som du.
Jag önskar dig kraft att ta makten i ditt eget liv - det enda liv du har makt att förändra! Varmt Lycka till / mt

Det är det som gör ondast tror jag. När man sviker barnen. Att svika sig själv är en sak, men besvikelsen i barnens ögon, den gör ont.
Och de har rätt att vara besvikna. Hade förhålllandet varit det motsatta hade jag gjort allt för att hindra dem att dricka, eller något annat skadligt.

Du borde inte dra in barnen i ditt drickande med att de ska ge tillåtelse. Har tänkt mycket på det där. Jag urskuldade mig med att det hände så sälllan. För det gjorde det. Men min äldsta var väldigt orolig. Det har kommit fram mer nu när jag har slutat. Man vill att det ska vara en hemlighet. Och det är så jäkla skambelagt att det blir hela familjens hemlighet. Att ha saker man måste dölja och inte kan dela med någon gör ont. Jag var tvungen att säga till min äldsta att hen fick berätta. Det hade hen redan gjort med sin närmaste vän men det var nog för att vi har haft öppna samtal om det tidigare. När vi haft den diskussionen om att hen berättats, tog hen upp det med fler vänner och en kurator. Hemskt att ha sin smutsiga byk ute i offentligheten berättad av någon annan, för hen kanske har en annan version än den jag har. Men jag tror att det var nödvändigt. Det är inte barnens hemlighet. Barnen ska inte ge tillåtelse, det gör de enbart för att göra dig glad (och indirekt sig själva ledsna). Det här är väl i princip det enda område där jag tycker att USA har kommit längre än oss. Det känns inte som att det är lika skamfyllt där. Jag tror att den väl bevarade familjehemligheten måste ut i solen och spricka. Sen får man ta det därifrån, men det är inte familjens uppgift att hålla det hemligt. Det ger för stor skada.
Jag hoppas och tror att du lyckas där den 1 januari Sattva. Att helt stänga dörren underlättar. Att vara hjärtligt trött på skiten underlättar nog ännu mer. Det finns så många negativa effekter av alkoholen som du slipper. Tror att du har stora förutsättningar att lyckas eftersom du har ett jobb med fokus på välbefinnande.

Förstår att du har det tufft.. Om jag får ge dig råd så se till att ha stöd på plats inför alkoholstoppet. Du har ju en vårdkontakt redan, kan ni göra upp en plan? Tror det vore bra för dig att inte vara ensam i kampen. Och börja trappa ned redan nu, så att första januari blir första nyktra dagen. Dina barn är ju tydliga med hur de känner och tror också på dig, annars skulle de inte bry sig så mycket. Så du har mycket att vara stark för, det här ska du klara!

Jag tror du är en bra förälder Sattva, annars skulle du aldrig få förhöra en 14-åring på läxorna?.
De vågar dessutom prata med dig om ditt drickDet är klart att man blir oerhört besviken på sig själv när man inte är fullkomlig. Jag har lovat min äldsta att inte dricka mer för att några dagar senare göra det igen. Det var då.
Vet inte om det är så enkelt nu för att det verkligen är mig det handlar om. Det är inte för barnens skull längre utan jag tar tid för mig själv. Prioriterar mig själv. Det har suttit så långt in och är minst lika svårt som att sluta dricka. Men jag tror det är ytterst nödvändigt. Kroppen och själen behöver kärlek och lugn. Då ryms inte längre alkohol. Tror jag ägnar 1-2 timmar åt mig själv varje dag nu. Promenad även om jag är trött, stretching även om jag vill sitta kvar i soffan. Fotbad. Städa för att jag mår bra av att ha det fint.
Kanske är det därför det funkar så bra nu och jag inte känner någon längtan. Kroppen och hjärnan får sin vila ändå för att jag ser till det.
(Å så min näringsbalans förstås en grundförutsättning för att få fokus).
Du kanske måste våga prata om din barndom också. Pratar du med barnen om det? Jag tror att det är viktigt. Å det gör också ont, att man gör precis samma sak mot de egna barnen som man for illa av själv. Men jag tänker att man också for illa av att det var en stor hemlighet. Den tyngden kan man lyfta av dem i alla fall. Och givetvis försöka vara nykter.

Jag har läst din tråd och måste säga att jag blir bekymrad. Du skriver att barnen är din motivation att hålla dig nykter samtidigt som du ber dina barn om tillåtelse att dricka.

Vänta inte med att bli nykter, fördelarna är så många.

För att stå emot suget behöver du strategier, det finns mängder av tips kring detta på forumet men för mig har det fungerat bra med att "rida på suget". Acceptera det men inte agera på det. Och köp hem lite alkoholfritt, vad du föredrar. Och träning/promenader, vilket du redan verkar göra.

Det kanske är irriterande, även om det var skrivet i all välmening. Det blir lite annorlunda när barn är inblandade men det är såklart ingen som tror att du inte bryr dig om barnen. Kanske kan du se på det annorlunda längre fram.

Vad behöver du för att sluta dricka? Du verkar ju ändå bestämd i att det är det du vill.

Vad vill du ha för feedback?

Visst skrev du att du hade slutat dricka den 1 januari flera gånger? Utan varaktig framgång i så fall. Kanske ska du välja en helt annan dag? Ibland kan det räcka med att göra annorlunda för att få saker annorlunda.

Håller med Kvinna38 om att dina barn utifrån det du har skrivit verkar vara väldigt påverkade av ditt drickande, och då är det inte konstigt att vi blir extra oroliga både för dem och dig.

De flesta av oss har också barn, och vi har enormt dåligt samvete för saker vi gjort och saker vi inte gjort pga bakfylla tex.

De flesta av oss som lyckats bli nyktra vill därför inte att en enda person ska drabbas en enda dag till helst. Så det är bara omtanke bakom våra kommentarer.

Kram ?

Tack andrahalvlek för ditt kloka och förtydligande inlägg. Inte drabba en enda person en enda dag till - precis så.

Jag förstår din irritation Sattva. Ibland blir det osynk mellan när man skrivit något och fått kommentarer på det och liksom rett ut saken, och sen går någon in och läser från början och kommenterar saker man känner att man diskuterat färdigt.. De som svarar har ibland inte läst andras kommentarer, utan bara följt trådägarens inlägg, och tänker kanske inte på att någon annan redan gett samma råd, och då blir det lätt irritation... Jag ser att du har stort fokus på dina barn, och ni kommunicerar kring att du dricker och vill sluta, det är det viktigaste tror jag. De är trygga med att ställa frågor och krav och visa besvikelse. Jag tycker det visar att de litar på dig och tror på dig. Stor kram till dig, låt inte det här få dig att tappa fokus, du är på rätt väg.

Solklart fall av överträdelse! Ingen skall ha tillgång till din journal utan ditt uttryliga medgivande. Det finns möjligheter att anmäla den här typen av händelser. Anmäl överträdelsen!

Oj så oprofessionellt! Vilken åkomma man än har sökt för kanske man inte vill stå och prata om det utomhus sådär. Hur kan man inte förstå det som vårdgivare.
Och hon borde ha märkt att du blev illa till mods och obekväm. Sanslös omdömeslöshet. Träffar du på henne nån gång mer så får du vara beredd att säga ifrån, för hon behöver ju förstå att man inte konfronterar nån sådär. Ja, jag tycker att du borde påpeka det för kliniken du går hos.

Jag hade nog inte kunnat hålla tyst. Jag hade skällt ut vb där och då. Och anmält skiten ur hen. Så otroligt oproffsigt.

Kram ?

Ja, man njuter verkligen av det, att vakna hel liksom...

Håller med, så otroligt oprofissionellt. Tycker också att du ska anmäla.

Hoppas du får vakna utan oro i dag också.

Kram

Jag hade uppskattat en dialog om ämnet med sköterskan jag hade - om det hade varit initierat av mig. Inte av henne, ute i offentligheten. Allt annat hade inte varit ok, ett igenkännande "hej" på sin höjd enbart. Att hon dessutom tog upp sina egna krämpor när någon just blottat sig om alkoholproblem, är ju dessutom helt galet.

Försök att vila och tänka bara snälla tankar om dig själv. Låt inte andras negativa energier träffa dig. Kan du ta några små steg för dig själv i rätt riktning? Sänder lite styrke och energikramar

Min upplevelse är att hjärnan är lugnare och orkar med så mycket bättre sen jag slutade dricka. Nu kan jag vara fokuserad och effektiv när det behövs, och sen känner jag en skönare trötthet när jag ska sova. Hoppas du hinner vila tillräckligt, för mig är det väldigt viktigt i alla fall, unna sig en liten paus varje dag. Styrka till dig!

Det är ju väldigt vanligt att alkoholister har olika brister. Vid avgiftning ger man B-vitaminer. Själv har jag gått med min järnbrist som nu är återställd och plötsligt finns en energi som jag inte haft på länge. Många som slutar med alkohol verkar få exakt samma ”kick”. Motsatsen mot vad du beskriver nu när tröttheten och oförmågan att glädjas är påtaglig.

Det är den mörkaste mörka december, så det är ju egentligen säkert naturligt att bli lite låg. Jag funderar mycket på om alkoholen faktiskt blockerar vår förmåga att ta upp nödvändiga näringsämnen och att det blir en extremt ond cirkel för hjärnkapaciteten när man dricker regelbundet.
Du kanske är där du behöver vara nu. Extremt less på att dricka, extremt less på att inte ha energi och vara glad.
Jag medicinerade de känslorna med alkohol. Det fungerade dåligt eftersom jag egentligen inte heller är så förtjust i att vara berusad. Förstod inte mig själv alls att jag drack, men till viss del så tror jag verkligen att jag fick nån typ av energi av det. Helt galet och egentligen absolut inte den medicin som jag borde haft. Undrar egentligen om näringsupptaget slås ut också av alkohol eller om det var det som var problemet från början.

Hur som helst, när du slutar den 1 januari kör nyttig näringsrik och varierad mat också. Nu när jag faktiskt mår bra igen är jag lite irriterad på att jag har varit hos flera läkare och de har inte sett några fel på mina värden. När man samtidigt då medicinerar med alkohol är det så lätt att tro att det är ens eget fel som dricker som gör att man mår som man mår. Jag tror att många som slutar och som får den där ”vara nykter kicken” faktiskt får tillbaka de näringsämnen som hjärnan behöver. För några av oss andra räcker det inte att sluta. Jag fick inte min kick förrän jag höjde mitt järnvärde. Nån annan kanske behöver nåt annat. Hur som helst
När man vaknar upp ur den där dvalan är det obeskrivligt skönt.
Kanske räcker det för dig med att sluta dricka, kanske behöver du nåt näringstillskott också, kaanske nåt annat för det är inget normaltillstånd det du beskriver nu. Det är som en depression. Jag har fattat nu när jag mår bra igen hur tråkigt livet var när jag inget orkade. Det är inte alltid guld och gröna skogar nu men inte heller det där du nu beskriver. En massa negativa tankar och ingen ork. Tvärtom!
Jag hoppas du uppnår det där normaltillståndet istället. 1 januari, det är dags att ta fram målbilden för 2021 och ta sig ur depressionen och nedstämdheten som kanske orsakas av eller i alla fall förvärras av alkohol.

NU har även jag läst din tråd. Jag är också en sån där "som börjar på måndag" ;) konstigt nog så har det alltid funkat bäst när jag bara kvickt har bestämt mig (gett upp) för det har känts rätt, och det har aldrig varit på en måndag. "Nu slutar jag" liksom, eller snarare "i dag dricker jag inte, och jag har inga planer på det i morgon heller". Men det är ju jag, jag är svart eller vit. 0 eller 100.

Jag tror också att den där känslan av att verkligen ha bestämt sig för att sluta alltid kommer vid ett vägskäl och att man innehar förutsättningarna för förändring just då. Just förutsättningarna, och att man riggar för sig själv - att man tänker igenom senarior och hur man kan agera, tror jag är bland det viktigaste. Att man stålsätter sig och faktiskt vågar vara sårbar och känna allt det där som man trycker ner är viktigt. Att man sätter en psykisk tvångströja på sig själv och bara tillåter sig själv att VÅGA vara nykter.

Du pratar om nedstämdhet. Jag tänker att alkoholen gör säkert inte saken bättre. Jag nyttjade alkohol innan som medicin för min odiagnostiserade ADD (tänk ADHD på insidan, hjärnan är 100 eller 0 - speedad eller trött, hyperfokus eller totalt ofokuserad osv). Jag hade inte kunnat få den och min ASD-diagnos om jag inte var nykter under en längre tid. Problematiken kring detta doldes en hel del av alkoholen för mig, och jag tänker att dåligt psykiskt mående vare sig det är en funktionsvariation eller sjukdom eller whatever så döljer alkoholen den riktiga orsaken, eller förstärker den. Vilket gör det svårt att behandla eller veta vilka strategier man ska använda sig av. Det var en avstickare....

Ett besök till läkare är ju aldrig fel. Men vad som är din väg är helt upp till dig, som du redan vet. Du verkar ju ha sökt en del hjälp redan och hoppas du genom det får stödet du behöver. :)

Jag ser att du vill detta och jag tror på dig!

Yoga och meditation har hjälpt mig massor under min senaste och förhoppningsvis sista nyktra resa. Har alltmer insett att jag måsta godkänna och älska mig själv för att kunna må bra och ge kärlet till andra. Mycket av det vi möter hos andra handlar om deras sår och rädslor. Vi ska inte göra dem till våra. Tänker att du har all energi och kraft inom dig. När du tar bort alkoholen kommer den blomma allt mer. Kram ?

Ja, släpp dieten, om jag får tycka till. Det händer rätt mycket i kroppen när man slutar dricka och det kan kanske vara bra att kunna identifiera vad som är vad. Eller ät extra nyttigt istället en period i alla fall. Många tar vitaminer.
Såg ditt inlägg i min tråd och jag förstår dig. Det är enormt känsligt med barnen. Jag har valt att inte skriva om det så mycket, men har suttit och i princip lovat dottern att vara nykter och typ nästa dag druckit igen. Urskuldat mig med att det händer så sällan. Skulden och skammen var total. Man behöver inte nån som i det läget talar om hur olämpligt det är, för är det nåt vi som skriver härinne vet så är det att det är jäkligt dumt att dricka.
Bra jobbat med 5 dagar. Bra att ni tar en gemensam månad. Hoppas att mannen också upptäcker fördelen med att vara nykter under den månaden. För det är ju så många fördelar. Mer tid, större fokus, mindre ångest bland annat. Hoppas du snart ser fördelarna.

Hej Sattva, min förändring började också med ett löfte till ett (vuxet) barn. Den gången föll jag genom, i denna nystart – som hittills går bättre – fanns löftet kvar som en fond, men beslutet fattades helt för min egen skull. Hoppas och tror att du också landar i det så småningom.
Håller med Sisyfos, jag tror det kan vara bra att vänta lite med att banta. Unna dig det du vill ha att äta, åtminstone den första tiden. Jag fullständigt frossade i glass och choklad den första månaden, men nu när jag känner mig starkare i nykterheten har jag tagit tag i vikten också.
Kram!

Hej!
Jag har inte läst sin tråd tidigare, förstår inte att jag missat. Men läst tillbaka nu några månader. Grattis till att du hållt fast vid ditt datum, och att du håller i! Jag har inte så många fler goda råd än du fått, och känns som om du har koll på mycket! Men sen är det som om våra egna mest djupt liggande behov befinner sig i nån död vinkel.
Att det är så svårt att hitta dit.
Göra gott för oss själva.
Vad gäller barn så påverkas väl alla barn till föräldrar som hänger här på forumet. Skam och skuld är inte meningsfullt och har sällan varit någon vidare drivkraft. Jag tror mycket på detta att vilja TILL någonting, och inte bara vilja bort.
I tillet finns möjligheter (nya!) chanser och ett liv som vi inte har levt på länge. Jag tror på att lägga fokus också där, bygga en av dig arkitektritad framtid. Hur det kan bli! Veranda med sol, ett växthus ?. Alltså ett liv som du bestämmer över. Inte alkoholen, baksmällan, glömskan.
Det kanske inte känns så idag, men det är inte nån utopi.
Sorgen över ”varför just vi” blev såna som (troligen inte) kan mysdricks, sätta korken i flaskan eller bara vara som alla andra.
Den går över den med.
Jag tycker du skriver så klart, koncist om dig själv. Det är fint att läsa. Du har ett #teamsattva i ryggen här ?
En dag i taget har funkat för mig, ett helt år - igår.
Samt ett tufft jobb med att vårda min återhämtning, lata mig, säga jag orkar inte- trots att det inte funnits en enda ”riktig” anledning.
Som att lära sig ett nytt språk.
Jag talar inte flytande men kan beställa i en bar som man väl brukar säga ?.Aldrig något starkare än coca cola numera.
Hejar på dig och ska hänga med här. Det kommer att gå bra.
Ett år går fort. Det har gått fort, jag är nu en av de jag kände mig avundsjuk på när jag började skriva här, att hålla ut ett helt år! och nu inser jag att vi alla är samma, lika. Men ändå så olika.
Längtan efter ett bättre liv bär vi ihop.
Kram ?

... att du skriver ner dina insikter, de finns då alltid att gå tillbaka till.
Du har så himla rätt i att vi föds med olika känslighet, kanske rentav livslust, olika förutsättningar och predestinationer.
Jag har varit ett mycket känsligt (och argt!) barn.
Alltid känt mig udda, lite utanför.
Ofta tänkt att ”utan barnen” vore jag förlorad.
Men långsamt och med stigande ålder har jag blivit allt mer ok med den jag är. Varken bättre eller sämre. Lika värd.
Att vara nykter har hjälpt mig att se saker klarare, en del jobbigt, sånt som jag tidigare inte orkade tänka på. Men sen är det som ett uppskjutet besök hos tandläkaren- väl där så är det inte så fasansfullt som fantasierna kan vara.
Det gäller att leva sig igenom. Vara där. Stå ut. Gå ett steg till.
Jag önskar dig mod och tålamod. Vill också, men det tror jag du förstod, poängtera att mitt prat om det arkitektritade livet har noll och inget att göra med pengar. Materialval i livet, är liksom något annat och hur det än är, med pengar, så är vi alla lika så till vida att känslor, innerlighet och kärlek går att odla precis i vilka zoner som helst. ?

Tack Sattva och Se klart för fina inlägg som får mig att reflektera. Härligt att du är på dag nio och vaknar tidigt och förhoppningsvis utvilad, bra gjort!

Hejja dig, håll ut och håll i som man så populärt säger :)

Bra jobbat Sattva! Känns verkligen som du är på rätt väg. Fokus på annat än på alkohol. Tror det är viktigt att förstå sig själv och sina sammanhang och att förlåta sig själv (och alla andra runt omkring). Jag har haft en trygg uppväxt om man jämför med många vänner, men det finns mönster i vår familj som jag måste vara uppmärksam på min egen del i. Inte så lätt alla gånger, det är lätt att halka tillbaka. Jag är extremt beroende av att alla omkring mig mår bra. Gång på gång slår jag Knut på mig själv i mina gissningar på vad de behöver. Tror inte att det är bra för nån om jag ska vara ärlig, men det är inte så lätt att bryta de där invanda mönstren.
Nykterheten hjälper såklart till i att bryta mönster och tänka klart. Tänker att du också verkar ha nått dit där man faktiskt är så jäkla less på att dricka. Du har ju tagit så många steg nu också. Det kommer att gå bra det här.

Så bra du skriver ned här. Så kan du gå tillbaks och bli stärkt.
Heja dig! Kram?

Härligt att du mår så bra! Känner igen alla de fördelar du beskriver. Och då kan vi må hela tiden, det är häftigt när man återfår kontrollen över sitt liv. Bra jobbat!

Bra att du skriver när det känns riktigt bra, vissa inlägg kan man behöva gå tillbaka till när man har sämre dagar. Den första tiden är det verkligen berg- och dalbana, men backarna planar ut med tiden.

Kram ?

Vad skönt att du haft en bra helg, jag känner exakt igen mig i det du skriver, inklusive den ökade hungern. Men också; minnas långa filmer (jag har visst inte kognitiva problem...) unga vuxna som är glada och inte irriterade, en man som var bättre än sitt rykte.
Det som har hjälpt mig allra mest att hålla mig nykter är att jag varit nästintill larvigt uppmärksam på goda, eller positiva förändringar, händelser. Som en vardagsmyra med dammsugare.? har jag liksom letat, gnetat och hittat.
Idag satt vi och pratade en stund efter middagen och huruvida vi (jag och min man) känner oss trygga på riktigt eller trygga på låtsas.
Och jag som växt upp med lite skadade tentakler, känner mig inte som ett lejon direkt, men fullt duglig och stark och trygg nog att bära mig själv. Ibland mina barn. De tankarna hade aldrig uppenbarat sig, eller hållit sig flytande tillräckligt länge för att kännas. I en sjö av måste-unna-mig-vin-det-är-ju-måndag.
Just sayin. Kram och heja dig!

Ja, som du säger så har nog alkoholen möjliggjort en tillvaro där vi inte är så snälla mot oss själva.. Med för mycket jobb och annan stress... Men som du också säger, det är bara en tillfällig lösning, ett energilån med väldigt hög ränta... Kan du på något sätt schemalägga ditt jobb så att du inte får heldagar där både dag och kväll är uppbokade? Apropå mat, har sett en del kommentarer om att man kan behöva vitaminer och järn när man slutar dricka, kanske värt att kolla? Kämpa på och unna dig vila och god ma, det är du värd!