Hej alla! Är ny här. Varför dricker jag? det är nog den svåraste frågan för mig att besvara...jag gillar rusningen som uppstår i hjärnan, de senaste åren har jag druckit varje dag,snitt några starköl och en halv flaska vin, ibland en hel flaska. Problemet är att jag dricker för att jag kanske inte trivs i mitt sällskap, jag blir uttråkad när jag är själv, ser ingen egentlig mening med diverse saker. Jag sköter mitt jobb, jag har ett bra jobb, är inte borta någonting från jobbet pga alkoholen. Jag vet att jobbet är det sista som ryker.Problemet är att jag i min relation blir aggressiv, elak mot min man, säger elaka saker till honom som jag inte kommer ihåg. Har med andra ord blivit personlighetsförändrad. Han känner inte igen mig, inte jag heller. Jag känner mig instängd och fångad och vill komma loss från detta beteende.
Egentligen borde jag sluta helt med alkoholen. Den fyller dock någon funktion i min hjärna som jag inte vet eftersom hjärnan vill ha det hela tiden.
Jag har druckit dagligen i flera år; 8-9 cirka, min hälsa är helt ok, mina blodvärden, lever mm är fullt normala. Jag kommer aldrig kunna ha ett normalt förhållande till alkoholen...vad det nu kan innebära. Det är som med rökning...antingen röker man eller inte, den som röker när hen dricker är ingen rökare..Antingen fimpar man o så är det bra med det, man kan återfalla i rökning efter 20 års tid, man är rökare/läs också alkoholist. Arvsanlag för det finns, min mammas bror, inte min mamma eller pappa.
Måste jag ha en vit månad? Hur blir det sedan? Det är som med viktminskning; man uppnår ett mål på-15 kg t ex, sedan då; får man äta allt igen? Ok, vit månad, månader...sen? Jag gillar ju att dricka.
Tack för svar.

Mick

Ja, varför dricker man, det finns nog många spekulationer om det.
Att kunna dricka igen efter en vit månad och tro att allt är bra igen, det kan jag säga är helt uteslutet, du skulle med all säkerhet halka in i gamla mönster ganska omgående.
Det lär finnas dom som lärt sig dricka normalt efter 6-12 månaders nykterhet, men dom är väldigt få.
Som du själv skriver så bör du nog fundera på att slopa alkoholen helt för en lång tid framåt, du skriver att du druckit dagligen i 8-9 år och då räcker inte en vit månad, hjärnan måste få tid att läka och bli av med gamla vanor, försök ersätta dom med nya vanor, det är en mycket tuff och lång resa, men det går.
Titta inte för långt framåt då känns det svårare, ta dag för dag, eller t.o.m timme för timme om det behövs, bestäm dig redan på morgonen "att idag dricker jag inte vad som än händer " ta en dag i taget.

Du har tagit ett första steg genom att skriva här, håll dig kvar här och var inte rädd för att fråga om råd i andras trådar.
Här finns mycket stöd att få och det har hjälpt många här.
Lycka till ?

Mick/

cruella

Hoppas du får stöd här på forumet så du kommer vidare. Jag tycker inte heller du ska grubbla över vad som händer sen! Är det lönlöst att ens försöka sluta dricka bara för att det finns en risk att trilla dit igen, senare? Du känner dig fångad och vill komma loss från ditt beteende så då är det väl värt att ge det en chans, eller hur? Jag ska heja på dig!

blomstra

Jag är också ny här, inte ens en vecka gammal. Jag mådde väldigt dåligt första dygnet, dels för att kroppen reagerade på avsaknad av dricka, men mest tror jag det var ångest vad allt drickande har ställt till med. Men framförallt en stor förvirring över hur mitt liv ska se ut med mig som nykter. Under en väldigt lång period iallafall. En stor sorg. Det har varit en stor hjälp de här dagarna att hänga här på detta forum. Alla har sin historia.
Bra Hedda att du tog dig hit, du har tagit ett stort steg.