Den stora maktlösheten

Jag vet att makten är min. Det är mitt val att dricka eller att låta bli. Ändå känner jag mig så maktlös. Igår var det dags igen. Samtidigt som jag tänker att jag inte borde, låter jag bussdörrarna stängas vid min hållplats, låter mig föras vidare mot undergång. Samtidigt som jag tänker jag inte ska, ler jag mot expediten, betalar och stoppar biben i väskan. Nå väl, jag ska ändå bara ta ett glas. Idag är det dagen efter. Biben är ca halv tom. Huvudet värker, magen vänder sig ut och in, tarmsköljning. Illamående, ångest. Biben åker i soporna. För vilken gång i ordningen vet jag inte längre. Tillfällen har blivit till dagar som har blivit till år. Jag vet att jag förstör mitt liv. Jag är rädd för att dö. Jag lovar högt, dyrt och heligt att jag aldrig ALDRIG ska göra om det här. Jag vet att jag kommer vara nykter imorgon och säkert på torsdag men sedan... Jag har lovat förut. Jag gråter för jag känner mig så jävla dålig och så tusans maktlös.
Hur ska jag lyckas återta maken? Hur gör man?

@TappadIgen Tack så jättemycket för ditt svar. Det ligger nog väldigt mycket i det du skrev, att det är viktigt att sätta ord på saker, det leder till insikter. Jag ska fortsätta att läsa runt här och med arbetet att "definiera mig".

@Se klart Tack, jag ska testa det. Kanske har jag fel men känner att jag behöver börja med att försöka landa i att jag är här. Kanske har jag fel?

Så har dag 2 nästan passerat. Har riktigt längtat efter att få sätta mig ner både för mer läsning i alla andra trådar samt att själv få skriva.
Hade tur och fick ett snabbt besök på vårdcentralen, en sådan där videotid. Har fått Naltrexon utskrivet. Förstod inte helt hur det fungerar mer än att det ska minska suget. Just nu kanske jag inte behöver förstå mer än just det.
Jag tror som @TappadIgen klokt påpekade att skrivandet är viktigt för att sätta ord på saker och förstå sig själv. Förstå mig själv.... Jag förstår att det finns mycket jag inte förstår om mig själv också saker som jag förstår men inte velat ta till mig. Jag var exempelvis väldigt säker på min sak när jag skrev att dag 1 och 2 skulle vara lätta. Så fel. Den här kvällen är rent ut sagt skitjobbig! Skyndat från arbete till hemmet för att koppla upp mig till en utbildning. Bara få uppkopplingen mm att fungera gjorde att suget kom. Om jag haft kvar biben hade jag lätt hällt upp, säkert med åtanke om bara ett glas, vilket sedan hade blivit två, tre..... Istället fyllde jag upp en karaff med vatten. Läst i olika trådar att det är viktigt att dricka mycket vatten. Att inte ha druckit någon alkohol under kursen trots suget gjorde mig lite morsk. Faran över! Följde med dottern på hennes träning. Märkte att jag satt och räknade minuter. Tills vad? Tills jag fick dricka vin såklart. Med vetskap om att inget vin fanns hemma sammanslaget med en trött och grinig dotter dalade humöret. Hennes tjurighet och val av att inte ha studerat inför morgondagens matteprov fick mig vid hemkomst att fullkomligt explodera. Om jag bara haft vinet att stilla mig med! Gick så långt att jag lämnade hemmet för några minuter. Stor utanför porten i valet och kvalet om att gå till någon kvarterskrog, bara ett, ett litet glas. Den inre förhandlingen: "jag kommer må bättre och bli en trevligare förälder då" - "nej det blir du inte, för det blir nog inte bara ett glas och dessutom så ett glas är mer än inget". "men jag står INTE UT! bara ett glas, det gör väl ingenting" - "då kan du inte skriva att du klarat 2 dagar..." "men jag kan ju bara ta det i munnen, känna smaken och sedan sakta låta det åka tillbaka i glaset, då har jag ju ändå inte druckit!" Mitt i den där inre totalt snurriga dialogen förstod jag hur maktlös jag är. Vilket gjorde mig ännu argare. Jag ville känna att jag äger kontroll över alkoholen (jag kan stanna vid ett glas för att jag vill det) men inser att, även om det bara blir ett glas så är det ändå precis tvärt om. Så jag gick hem igen, satte mig ner och förhörde dottern på matten. Nu sitter jag otroligt stolt men samtidigt med facit i hand om hur kommande dagar, veckor och månader kommer att se ut så är jag rädd. Jag hoppas att tabletterna jag fått utskrivet kommer att vara en stöttande del i vägen framåt. Jag längtar tills den dagen kommer då jag inte står utanför porten i valet och kvalet, där alkoholen inte är det första som dyker upp i mina tankar för att döva stress, konflikter eller annat obehagligt. Fy vad jag längtar dit!

@Kennie Du har nog rätt, utbrotten som berättigar handlingen. Tack för den insikten.

@WildaMatilda Tack för styrkekramen, den behövs idag. Känns fint att läsa det du skriver om insikter, klarheter. Att de kommer utan alkoholen. Kanske inte på en gång men successivt. Det ger mig hopp. De insikter och "egobooster" jag fått ut av alkoholen är ju för visso insikter och kickar men varken sanna eller långvariga. Jag läste i en tråd, vilket jag tycker är så fint, att man ger sig ett nytt löfte varje dag om att vara nykter. Jag tänkte på det löftet i morse och insåg att jag kan inte det. Inte för innehållet i sig utan för att jag nästan aldrig har tagit mig själv på allvar, alltid andra först. En insikt helt enkelt. En sann sådan utan alkohol. Den svider. Ska passa på att reda i tankarna/skriva av mig lite här nedan innan jag beger mig till arbetet.

Morgon dag 3. Huvudet värker och tröttheten är enorm. Vet inte om det är enbart p.g.a. alkoholen eller även biverkning av att jag tog min första tablett igår. Det spelar egentligen inte så stor roll. Det är som det är. Har skrapat ihop en del övertid och lyckats få arbetsplatsen att tillåta ett par fria morgontimmar. Tänkt gå och ta ett dopp. Dyka i det kalla vattnet känns så rogivande. Nu regnar det och jag känner mig låg. Huvudet som ett dunkande "nästan tomt getingbo". En massa luft och så ett par envist surrande getingar som vilset flyger huller om buller. Röriga tankar. Som jag skrev ovan till WildaMatilda så har jag blivit delgiven gåvan av insikt i att jag aldrig tagit mig själv på allvar, mig själv först i det som är viktigt. Satt mig själv i 1a rummet har jag gjort vid en massa tillfällen då jag valt alkoholen framför allt och alla men inte i övrigt. Nu när jag har lite tid enbart för mig så har jag inte kunnat bestämma mig om jag vill ha te eller kaffe. Segrande logiskt argument blev att koffeinet kanske hjälper mot huvudvärken. I det finns ingen känsla. Jag vet inte vad jag är sugen på utan tar det jag logiskt tror att jag behöver. Kanske har det delvis varit så med alkoholen också? Känslorna ligger begravda så långt där nere att jag ger ett logiskt gensvar på någon svag impuls/önskan som defekt lyckats kravla sig över till medvetandet. Ex en orätt jag inte vetat hur jag ska hantera - gensvar: drick så känner du mindre, drick så kan du känna att du är bra! Eller: jag är stressad och (omedvetet) hungrig - drick så blir du pigg, mätt och avslappnad. Då jag har hållit på såhär i drygt 10 år (med med åren ökande alkoholintag) måste det undanryckta vara mycket. En stor svartglödande hårt packad boll av känslor där nere i magen. Den skrämmer mig. Nästan så jag vill googla ´Kan man dö av känslor´*S*. Jag tror inte någon har gjort det dock. Samtidigt infinner sig en nyfikenhet. Vad är det för känslor där nere? Vem är jag? Jag vill tro att i och med att orken sakta kommer öka och hjärnan klarna bollen där nere kan släppa ifrån sig en del i taget att få ses över och tas om hand. (Vem blir jag då?). Den nyfikenheten ger mig, i alla fall i skrivande stund, viljan till att vara nykter även idag. Försöka minnas att jag är viktig och jag vill veta och upptäcka mer av mig och just därav ska jag inte dricka idag.

Extremt trött, sover som en kratta. Eller kanske är jag morgonmänniska?, eller kanske natt eller kvälls? Tiden får utvisa. Hur som så in i bomben helt slut fast på ett annat vis än den vanliga efter flaskan/flaskorna kvällen.
Igår riktigt slut efter arbetet och lika så efter skolan trött barn. Som bäddat för konflikter. Konflikterna kom. Tog ett par minuter. Stillade mig och insåg att jag knappt ätit under dagen, troligen inte hon heller. Så vi bråkade oss vägen till och från Thaikiosken. Efter takeaway blev det bättre. Om inte för beslutet att inte dricka alkohol (eller om det funnits hemma) är jag 100 säker på att jag hade ställt mig och lagat mat, under tiden lätt tömt en flaska vin. Nu blev det inte så. Lite sparad disk också vilket är bra då jag inte orkat diska en enda gång sedan i måndags. Det får vara så. Orkar inte skriva eller tänka mer. Början på dag 4. Fredag. Fredagar är läskiga. Ta hand om er!

@Sattva God morgon Sattva, tack för ditt svar och framför allt grattis till nästan 9 månader! Jag är djupt imponerad. Av alla som kämpar vill jag tillägga.
Tack för delandet av infon gällande Naltrexone. Upplevde du några biverkningar? Jag tycker jag blivit väldigt törstig (på vatten!) och inte har någon vidare aptit. Sett det kan vara så i bipacksedeln men vet ingenting om hur en abstinens kan bete sig/om det kan ge samma symtom. Hur var det att sluta efter 4 månader? Just nu tänker jag att det är skönt att ha en form av "livboj" men det kanske beror på att jag är helt i början av resan att lära mig simma utan alkohol. Förlåt min nyfikenhet och du behöver såklart inte svar om du inte vill. Önskar dig en fin helg oavsett.

Så är morgon dag 5 här. Kan inte minnas senast jag varit utan vinet så många dagar. En segar i sig kanske, om än en liten. Kvällen var svår. Jag är alltid så trött på fredagar, en hel arbetsvecka. Fredagskvällarna har varit en fristad att kunna gå loss på vinet och veta att klockan inte ringer dagen efter. Helgerna har varit till för att "unna mig i överflöd".
Att kliva av för transportbyte precis där systembolaget ligger kändes som om någon ond makt verkligen inte ville mig väl. Det var, och det låter så fånigt när jag skriver det, riktigt svårt att inte göra en avstickare emellan utan gå direkt till nästa byte. Jag ångrade mig redan när jag hade bytt och dörrarna stängts. Väl hemma tittade jag på klockan och noterade att öppettiden var ytterligare några timmar. Fram till stängning tittade jag på klockan säkert var 5e minut. Ingen hunger. Kanske en biverkan av läkemedlet?, eller av att inte missbruka alkoholen? Med erfarenheten från ovan blev det middag och det hjälpte lite mot suget. Så det får bli första punkten i min strategi: Se till att äta regelbundet.
Vi har, benet och jag, för vana att träffa en annan singelförälder med barn nästan varje helg. Hon, mamman, dricker väldigt mycket (mer än jag) och hon har fungerat som "ett rättfärdigande" för mitt intag. Att vi dricker vin tillsammans är mer regel än undantag. Jag har strategiskt (om än med en lögn) ställt om vår kommande träff från lö till sö. Det minskar tiden till att kunna ses och minskar risken till intag. Egentligen borde jag kanske inte träffa henne alls nu men barnen är vana vid våra sammankomster. Har också börjat oroa mig för vad jag ska säga till folk framöver. Än klarar jag inte att vara ärlig. (Hur har ni andra gjort?). Försöker lägga tanken åt sidan och tänka att jag inte behöver oroa mig för något som inte hänt. Tror däremot en inövad strategi kan vara bra.
Hade en riktigt mysig kväll med barnet här hemma. Märker även att jag känner mig lite gladare, lite mer levande. Tror jag anar höstsolen genom gardinglipan. Ett par guldkorn att stoppa i fickan för att klara dag 5. Önskar alla här ute och mig själv en härlig och framför allt nykter lördag =)

God morgon/förmiddag @Andrahalvlek
Tack för välkomnandet. Sent eller inte, ett välkomnande eller inget alls... jag är tacksam över att ha hittat hit. Det verkar finnas så mycket värme och medmänsklighet här.
Grattis och wow till 600 dagar! Så starkt. Förstår att du har en hel del goda råd och tips vilka jag gärna tar del av så ska, efter jag skrivit av mig lite in och läsa hos dig. Det med negationen ska jag ta till mig direkt. Det är ju precis som hos barn, de hör i princip aldrig ordet inte. Det känns heller inte som att jag förbjuder mig/nekar mig själv någonting. Har snubblat på just det många gånger tidigare där det har vänts ifrån: "jag ska inte dricka någonting ikväll" till att "det bestämmer jag väl själv/får jag göra om jag vill". Vilket i skrift inte ens är ett logiskt resonemang *S*.
Tyvärr hann barnen tala ihop sig över telefon vad gäller i em. Annars hade jag rakt av kört på den vita lögnen. Det jag kom på att jag kunde göra ytterligare är att minska tidsramen vilket jag gjort. När vi kliver innanför dörren tänker jag dra till med en migränkänning/varsel. Att dricka på en sådan är som att bädda för total katastrof. Det får nog vara så en tid, dvs att jag ljuger. Såklart sanningen måste ut men just nu är jag inte redo.
Jag hoppas att du har en fin söndag och att din kommande vecka kommer vara rent arbetsmässigt bättre än den föregående =)

Hej @Sattva, tack för svar. Jag tänker, utefter det du skriver, att jag helt enkelt får utvärdera läkemedlet allt eftersom. Jag hoppas landa i både tanke och handling där du befinner dig nu. Målet. Är så imponerad av dig och alla andra här inne, ni visar att, oavsett om ni har en krokig väg med återfall eller en mer...rak väg, att det verkligen kan gå. Det ger mig hopp. Och det känns så väldigt skönt att inte vara ensam i det här.

Förmiddag dag 6. Solen skiner och systembolaget är stängt. Som om det vore min födelsedag ;)
Sovit som en kratta och huvudet gör ont men det får väl vara så helt enkelt. Känns som att jag skulle behöva semester.
Lite oro inför besök hos väninnan ikväll men som jag skrev ovan till Andrahalvlek ska jag skylla på migränkänning/varning redan vid ankomst. Hjärnan arbetar redan på högvarv om att jag ska dricka citronvatten. Jag älskar citronvatten.

Hade min särbo över igår eftermiddag tills nu imorse. Höll mig sysselsatt med att leta efter ett nytt bord till vardagsrummet. Vandrandes runt bland allt det fina och alla "mindre fina prislappar" slog det mig hur mycket pengar jag lagt på alkohol. Helt sjukt! Har försökt att hitta en snittsumma och om man räknar in både fin-ful och bib så snittar det kanske på ca 80:-/dag. Så jag har öppnat ett konto och fört över 5x80 och tänker sedan, föra över ytterligare 80:- för varje dag. Tänker att en visuell syn kanske kan vara en hjälp på vägen. Det är ju galet mycket pengar. Speciellt i ett ensamhushåll där jag hela tiden sagt "vi har inte råd..." samvetet inte på topp.

I morgon är det måndag. Den värsta dagen på hela veckan. Rent arbetsmässigt är den vidrig. Det är ofta måndagarna som drar igång drickandet. Det var den förra måndagen jag drack ca 1/2 bib och sedan hittade hit. Jag är rent ut sagt SKITRÄDD för morgondagen!
Men first thing first: idag ska jag klara dag 6.

Tack alla att ni finns!

( Såg nu att jag missat att tacka @Ase och @Minabästaår för inläggen ovan. Inte helt med på hur sidan fungerar, citerandet och svarandet. Tack för att ni finns!, hoppas ni har haft en lika bra och kanske än bättre helg än jag =) )

@Se klart och @Andrahalvlek
Ni har helt rätt! Jag får beta av den alkoholfria stigen sund för stund, med pyttesmå steg. Det är så skört. Måndag imorgon och ju närmre den kommer desto oroligare blir jag för att det väldigt lätt kan gå åt pipan. (Speciellt nu när min arbetssituation förvärrats just måndagar. Gått från att vara tunga till att nu bli riktigt tunga i arbetsbörda). Jag får möta den så. Kanske rent av sekund för sekund. tack för kloka ord!

Kvällen gick bra. Inga lögner behövdes, men hade lugnt tagit till både en, två och tre om det behövts ska jag erkänna. Jag vill verkligen det här. Även om det känns tusans motigt och svårt så jo jag vill. Jag klarade dag 6. Mitt första riktigt stora prov kommer imorgon efter arbetet. Rädslan har inte släppt snarare ökat. Funderade nyss på om jag skulle ta dubbel dos av tabletterna imorgon. Har beslutat mig för att låta bli. Är lite "tabletträdd".
Jag rent ut sagt hatar måndagar, har alltid gjort. Dom har aldrig brukat blivit vackra, inte ens i tanken under en kraftig berusning/fylla. Just nu snurrar bara tankarna kring just det: Måndag, den stora tröttheten när jag snubblar ut från arbetsplatsen vimmelkantig och bara vill hem, få hjärnan att varva ner med vin. Jag är i skrivande stund inte sugen på vin, inte alls. Det första glaset brukar jag tom inte ens tycka är gott. Det är det 2a till 8e som smakar bra. Just på måndagar smakar dom mer än bra. Dom får mig att glömma dagen, som om den aldrig hade hänt. Som ni hör är jag helt besatt av måndagar. Besatt och riktigt rädd. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska hantera det. Inte alls.
Önskar er alla, oavsett vart och vad ni befinner er i en bra start på veckan.

Nu är måndagen här. Jag vill inte stiga upp ur sängen. Tar med mig de goda råd jag fått ovan av @Torn och @Andrahalvlek. Även en hel del tyska böner till ´Gud´ har sänts. Känns lite som att gå mot en säker avrättning, stramar i bröstet. Jag kommer inte dö. En stund i taget. Ska se varje stund i sig som en seger.

Go kväll @Sattva och tack som checkar av. Det känns så stort att få läsa, förstå, att det finns andra här som genuint bryr sig och har hejat/och trott på mig genom dagen.
Jag har klarat det! Grät på väg till jobbet, dels över arbetssituationen, dels för att jag var så rädd för ett misslyckande. Det visar mig hur skört det är, och starkt vinets makt är över mig. På väg hem från arbetet gick hjärnans tankar i bejakande banor om att åka förbi systembolaget. Tankarna gick knappt att, även om jag försökte, hejda. Det var som en papegoja. Upprepade ett mantra. Var jättearg när jag gick av på rätt hållplats och hela vägen hem, för att jag inte handlade. Ilskan släppte först några timmar senare då maten var lagad, uppäten och läxor avklarade. Det som jag tror har varit de 2 mest betydelsefulla avgörandena är 1: Jag ska checka in här. 2: I någon tråd läste jag att det tar 10 dagar för alkoholen att helt gå ur kroppen och jag vill så gärna veta vem jag är utan alkoholen!
@Lavendelblomma du har helt rätt. Vad man känner är en sak, vad man gör en annan. Jag förstå det men än är jag långt ifrån säker på att mitt görande har kontroll över min känsla och vise versa. Det kommer säkert med tiden vill jag tro =)
@Vildasvanar: Välkommen! Är så pass ny här att jag inte har några goda råd att dela med mig av men kan intyga att du kommit till ett bra och varmt forum. Jag följer dig gärna och hejar på dig rakt igenom!
Är helt slut.
Kram till er alla och riktigt (så gott vi nu kan få till det ;) ) god sömn.

Morgon dag 8. Försovningsmorgon! Vill checka in men hinner inte skriva, vill tacka alla ovan. TACK!
Återkommer.
Med förhoppning om att vi alla ska lyckas även idag. Jag tror på oss! =)

Så har dag 8 snart gått. Slutade arbetet redan lite efter lunchtid idag. I vanliga fall har jag alltid storslagna planer på att jag ska passa på att promenera hem, göra storkok/matlådor, städa eller någonting annat nyttigt. Resultatet blir aldrig så utan istället oftast stor alkoholfest, fira att jag kommit ifrån tidigt, har många timmar på mig att både bli riktigt berusad och nyktra till. Besvikelsen mitt i det påverkade sinnet över att jag inte har gjort någonting av det jag planerat gör att jag känner mig än mer usel, ringer några vänner, beklagar mig, ringer samma vänner en stund senare då jag glömt att jag nyss ringt dem. Gör storslagna planer. Dagen efter ser jag nattliga spår efter att jag oftast haft någon form av försök till att ändå hinna med någonting, oftast matlådor. Köket i kaos och det tillagade är någonting oätligt vilket jag ändå under fyllan ätit det mesta av. Sedan behöver jag gå igenom sms, telefonen, Facebook - hur ofta behöver jag inte låsa senaste inläggen? Avboka alla bokade "storslagna planer". Ångesten över vad jag sagt, gjort, vad folk tror. Skammen över hela situationen.
Så idag när jag gick från jobbet, ut och äta med sällskap, kom till restaurangen, såg sälskapet vid bordet bredvid som delade en flaska rött tänkte jag på det som @Andrahalvlek skrev ovan HALT. Och ja, vad hungrig jag var!
Sällskapet ville in i köpcentret. Passerade bolaget. Det är första gången jag gjort det och inte gått in. En känsla av stolthet (men ropade gjorde dom, flaskorna). Hem, lagade mat till barnet, rotade fram mina flera år för små träningskläder, följde barnet till aktivitet, gick till gymet, köpte kort och ställde mig på löpbandet. Såklart tungt. Vad annat att vänta? Så bäst som jag stod där och harvade slog det mig att: jag gör ingenting med måtta. Antingen gör jag det hela vägen in i kaklet (som ex med alkoholen, eller tidigare med löpning och träning i stort) eller så gör jag ingenting alls/flyr. Är det vanligt bland oss med beroendeproblematik?
Hur som, det blev en totalt annorlunda tisdag helt enkelt. Dock måste jag erkänna att jag är sugen som f-n på vin! Det riktigt ekar i huvudet och även kroppen. Men kanske är även det ett T på HALT? Som @Sisyfos klokt skriver: Trött. Jag är väldigt trött! Att hålla sig nykter, att ändra sina vanor, (även om nykterheten såklart ger energi) så tar det på krafterna. Jo jag är trött, men även sugen på vin. MEN det blir inget vin ikväll =)
(Istället lite läsning i andras trådar. Jag känner mig lite som en "smygtittare" fast jag vet ju att det inte är så. Vilka idéer vi kan ha, vi människor.
Jag hoppas att alla fick en helt ok dag, fin kväll. Längtar tills imorgon då jag åter få chans att dela, läsa och ta del av er.
Nu skäms jag lite men vill även slänga till en KRAM!, jag är så glad att ni alla finns.

Tack! @Se klart Jo skammen...gjort är ju gjort. Bättre göra om och (försöka) göra rätt än att fastna i det som varit, som inte gör göra ogjort. Känslor har blivit så "missanpassade" i ruset, uppochnedvända, snedvridna och förvirrade. Bara att få lite rätsida på det, vilken ynnest!
Grattis till ca 630 dagar. Starkt jobbat. Du visar att det faktiskt är möjligt att skrapa ihop genom att ta en dag i taget.
Bra! Då jag älskar kramar ska jag klämma i med dom i de stunder andan faller på =)

Det är ett väldigt fint komplimang @Andrahalvlek =) tack! Kram
(Läste ditt svar ovan och somnade sedan nästan på momangen *S*)

@Sattva Ja verkligen! Det känns som en ynnest att varje dag få uppleva, och upptäcka lite mer av vad nykterheten har att erbjuda. Smärtfritt?, nej men än dock en ynnest =)

@Alexander Martinez Välkommen! Önskar dig en fin kväll.

Kväll dag 9/räddad av sömnen.
Vaknat med huvudvärk vilken tydligen bestämt sig för att hyra in sig hos mig, iaf idag.

Läste någonstans i någon tråd att det tar 10 dagar för alkoholen att gå ur kroppen. Om det stämmer är det 2 dagar kvar. Men nu är det dag 9 och dagens mål, att vara utan vinet (alkohol öht), kommer idag bli uppfyllt. Tack!

Det är märkligt hur det ter sig. Ju längre tiden går (det har inte gått många dagar men ändå) så känns det ytte-pytte lättare. Samtidigt svårare. Nu har tankar som: Jag kommer ALDRIG mer kunna dricka, det kommer ALLTID vara så här börjat genljuda. När de tankarna kommer blir jag både ledsen och arg. Över att jag gjort som jag gjort, över att det är så här det kommer behöva vara och även ledsen och arg att jag över huvud taget sörjer alkoholen i sig.

Klev av vid rätt hållplats. Gick förbi vanliga matbutiken. Tänkte "öl! gott!". Jag är ju inte ens speciellt förtjust i öl. Förhandlandet om en alkoholfri öl. Det blev ett nej. Jag vågar inte det. Att inte våga såg jag föst som ett nederlag, då alkoholfri öl är just alkoholfri. Sedan tänkte jag att "Jo alkoholen har makt, den skrämmer och lockar mig, lurar mig, vill att jag ska känna mig trygg i att den inte har kontroll, och sakta men säkert återföra mig till sig". Men jag kan välja att snuva den på konfekten och i det ögonblicket är makten min. Den tanken lockade och höll så pass att jag hann hem. Låste dörren, trygg. Sjönk ner i soffan: vin...vin....VIN! J-lar vad skönt det skulle vara.
In här på forumet. Läste @aAndrahalvleks svar om sömn. Somnade och sov tills barnet kom hem från aktiviteten. Räddad av sömnen.
Lagade mat, hängde med barnet och tv.n. Hjärnan: vin, vin, vin, vin, vin. Bara att erkänna: Jag är helt enkelt besatt av tanken på vin just nu. Är det kanske nu den kommer?, en annan form av abstinens?
Skulle vilja skriva att dagen och kvällen varit S-K-I-T! Känns så rakt igenom. Samtidigt är jag nykter och bara det gör att förra påståendet inte äger det högsta summeringen.
Nu mer ibuprofen och sömn.
Önskar er andra, oavsett status, några bekymmerfria timmars sömn.

@Andrahalvlek, @Sattva & @ Se klart.
Ni talar klokt. Att oroa mig för det som än inte är gör det hela mycket större och svårare. En dag i taget, en stund i taget. Det som är primärt är att jag är nykter här och nu. Ska försöka flytta fokus till allt jag vill utforska och reda i.
Visst måte jag erkänna att jag började längta framåt mot känslan av att "sörja vadå för nåt?" och att dagarna inte bara är någonting som skrapas ihop.
Det är så lätt att fly i tanken, bilda sig (mig) föreställningar om både det positiva och negativa. Flytta fokus från här och nu. Svårt att stå still precis där jag är. Jag behöver öva på det.
Just nu så är dock dagräknandet en del i min livboj. Att få addera ett sätt som hjälper mig att avstå. Vinnarskallen som kör helt in i kaklet ( i vad det än gäller) och som samtidigt vet att linan är väldigt skör.

Huvudvärken är kvar men har lättat lite. En form av "airhead-känsla" har tagit över. Har varit riktigt disträ på jobbet. Kanske även det symtom som måste genomlevas? Eller...kanske är det så jag egentligen är? (Hoppas iofs inte på det).
Har haft färre, men ett par riktigt starka cravings efter vinet ikväll. Vid ett tillfälle tänkte jag att jag kunde köpa mig en flaska, ta ett glas och låtsas som om det aldrig hade hänt. Nu är jag glad att jag inte gjorde det valet.
Helgen närmar sig. Ska åka iväg till en väninna under helgen. Hon är ingen storkonsument så är inte orolig att enbart ett nej inte skulle räcka men om det krävs kommer jag att ljuga. Det känns på ett sätt så dumt för någon gång kommer jag att behöva berätta och...nu är jag i framtiden igen *S*. Tillbaka. Här, nu. Om lögnen behövs imorgon så blir det så. Vad som händer framöver blir senare.

Jag är fortfarande lite fast i det där med 10 dagar så är alkoholen ur kroppen. Är det någon som vet om det stämmer? Jag har känt mig så (dumt ordval men) ´o-ren ´. Skulle vara skönt med det som en form av brytpunkt. Stämmer det inte så är det så och tiden som gått fram till idag precis lika mycket värd.

Har hunnit läsa runt ytterligare här. Än känner jag att jag inte har så mycket att ge/kommentera i andras trådar. Min tid och erfarenhet är alldeles för kort. Jag har märkt att jag längtar till forumet. Ibland känns det som att jag vill vara här jämt. Jag säger det mest hela tiden men glädjen över att ha hittat hit, få chansen att följa andra och själv skriva är stor =)
Kram till er!

@Andrahalvlek, kloka ord. Jag får öva, se varje situation som ”ny”. Det är den ju på sätt och vis också, utan alkoholen. Tanken som sorgearbete hjälper också. Tack 🙏

Jag hoppas det @Charlie70
Så starkt av dig att även sluta med nikotin. Gjorde du det samtidigt? Har märkt att mitt nikotinbehov ökat en aning de senaste dagarna. Kanske hänger ihop med någon form av abstinens. Vill, men vågar inte ge upp det nu. Kändes skönt att du förstod vad jag menade med ’ren’, var lite orolig det kunde misstolkas 😊🌺

Lördag dag 12:
Sitter på landstället och smygskriver i telefonen. Smyger man inte med det ena så med det andra 😂. Fast i det här läget är det långt ifrån pest eller kolera.
Fick frågan om vin igår. Det behövdes bara ett ”nej tack, är inte sugen”.
Så än så länge har det gått bra.
Strax ut i skogen.
Korthugget, orolig för att bli påkommen/få frågan vad jag gör så får bli punkt för nu.
Ta hand om er där ute!
Kram 🌻

Svar kommer, så tusans trött!
Vill bara checka in för lite läsning och checka av ytterligare en nykter (13) dag :)

@Se klart Tack, det är skönt att veta att jag inte är den enda som emellan varven önskar att jag kunde boa in mig på forumet :)

Vad roligt att det har gått bra både med alkohol och nikotin @Charlie70 =)
Hade ingen aning om att det bästa är at sluta med både och samtidigt. Men som sagt, klarar inte det just nu. Nikotinet är "min snuttefilt". Men med dig som förebild får det bli nästa projekt. Även om det just nu ligger lite långt i framtiden.

Kväll dag 14.
Just nu är det farligt. Det är måndag och den har varit mer än vanligt hemsk! De "nya" eller rättare Försäkringskassans återgång till sjukintyg efter dag 8 har redan markant ökat arbetsbelastningen på jobbet.
Just nu vill jag ingenting hellre än ett, två, tre, fyra eller fler glas vin. Samtidigt vill jag det såklart inte. Om det hade funnits hemma vet jag helt klart att dag 14 inte hade blivit av. Nu känns det som om det fortfarande hänger i luften, de båda vägarna. Bara 59min kvar tills bolaget stänger. En riskfaktor mindre.

Helgen gick iaf bra. Första kvällen kunde jag låta bli genom att bara avböja vid tillfrågan. Andra kvällen var svårare. Då kom kommentarer som "men du kan väl bara smaka lite" och "är du verkligen helt säker".
Det lättaste vore förstås att berätta men jag är inte där än. Jag måste bli bättre på att komma på svar som klipper av/direkt tar bort följdfrågor. Körkort har jag inte så det går bort.

Min särbo (som inte har problem med a, och som jag heller inte förstår hur hen inte märkt av mina. Helt säker att så är fallet för det hade jag fått höra) har bjudit in till middag med gemensamma vänner. Nu ligger det lite i framtiden men jag oroar mig redan. Oroas mest av vad jag ska säga, mindre för att jag kommer falla. Fast den oron finns också såklart.

Får värmevallningar sedan några dagar tillbaka. Som om jag hade klimakteriebesvär. Vet inte om även det ingår i abstinensen?

Just nu känner jag mig allmänt förvirrad vilket jag tror märks. Tankarna åker huller om buller.
Förbannad på att det är så här.
Det går väl också över.

Kram till er och fortsatt fin måndag!

@Andrahalvlek Ja, det blir en hel del lättare när det inte finns inom direkt räckhåll. Måste erkänna att jag, som varken är (eller var) mkt för kakor eller bullar, dom har kunnat stå orörda i evigheter, nu kanske även måste slänga ut även dom *skratt* men det viktigaste först!

Tack för hejandet @Sattva <3
Att samla dagar kanske inte är viktigt in the long run men just nu hjälper det verkligen vinnarskallen i mig. Så det som du skriver stämmer, det hjälper i att inte vilja rasera och börja om. Alla redskap, hur banala eller tokiga dom är välkomnar jag just nu med öppen famn. Att få addera, om även i ental och nu tiotal, för mig, för min skull. Stort! =)

Tack för gratulationen @majsan_nu =) Följer, och hejar gärna på dig också.
*Kram*

Eftermiddag (15)
Väntar besök utav särbon till kvällen. Ska bli fint. Samtidigt vill jag bara vara ensam med barnet. Inte vara i interaktion med någon mer än nödvändigt. Tidigare har jag undvikit att bjuda över, umgås under vardagskvällar. Har alltid både för mig själv och andra primärt skyllt på att jag är trött efter arbetet, många plikter hemmavid. Sanningen är egentligen i 1a hand att jag har velat kunna dricka vin. Mycket vin. Det första påståendet, trötthet och plikter, äger sanning även det men inte i lika stor utsträckning. De vardagskvällar jag tidigare ändå valt att ha besök har jag varit bakis, så pass att jag oftast inte velat ha alkohol alls. Kvällen innan använts som ursäkt att tömma en flaska för att "imorgon kan jag ju inte". Om det ändå funnits något kvar dagen efterhar det snabbt gått ner följt av tandborstning etc för att dölja brottet.
Så här kommer ett sådant tillfälle där jag måste lära om och skaffa nya nyktra erfarenheter att införliva.
Ingenting är egentligen annorlunda nu förutom att jag inte är bakis/påverkad. Ändå vill jag bara fly. Inte till alkoholen direkt, bara fly. Avboka. Jag förstår inte varför jag är rädd. Eller är det någon annan känsla som gömmer sig? Kroppen är spänd och jag irriterad. På vad? Det är svårt det här, att inte veta vad som är någon form av abstinens och vad som är... ...vad som är över huvud taget. Det är bara att inse, jag har noll koll på att tolka mina egna känslor. Vilken spännande utmaning ( sagt sarkastiskt men med ett ärligt uns av skräckblandad förtjusning, bröstet krampar en aning). I kväll kommer jag vara nykter oavsett om jag vill eller inte *skratt* så det kan gå! ;p

Önskar alla en fin fortsatt dag och kväll!

Hur gick besöket på beroendecentrum @Rikan ? Jag tycker du är modig! Dit vågar jag mig inte. Starkt arbetat måste jag säga. Även grattis till 16 dagar.
Jag har bestämt mig för att jag, för att ge mig en chans, måste vara så ärlig jag bara kan. Det känns lite tufft men samtidigt väldigt skönt. Kanske ligger det något i ´ordspråket´ om att "sanningen sätter en fri".
Hoppas du haft en positiv dag och att få följa dig framöver.
Kram =)

Tack @Sattva =)
Att inte har ork är så nytt för mig. Eller kanske snarare insikten om att inte ha ork ;) Även om den kanske inte blir helt återställd så vill jag tro att den kan landa lite mer på + utan alkoholen. Det känns så bra att höra att du, oavsett, upplever det som helt ok. Gissar att mycket handlar om acceptans och insikt. Får hamna på min att öva på lista. Så får även bli ett tack! för det och en kram till dig!

Nykter kväll
(16)
I vanlig ordning läst runt här inne. Så många berättelser, öden, mycket klokskap och värme. Tänk att en del av livet kan få fyllas av välvilja. Själv är jag nog en kombination av naiv godtrogenhet och stark misstänksamhet ( i fråga om att andra, dock INTE här på forumet utan i övriga livet inte vill mig, utan vill ha någonting utav mig). Vilken diametral krock och vad mycket energi det måste ta! Jag måste sluta upp med sådant.
Tillbaka till det här med berättelser och öden. En känsla som slog mig är att oavsett om våra skildringar i mångt och mycket ser olika ut och varje individ har sin egen genuina berättelse känns det som att det finns en likhet. Då tänker jag inte på beroendet utav alkoholen. Det känns som att det finns något djupare. Vad vet jag inte. Det är heller ingenting jag tänker grotta ner mig i. Har ju fullt upp och behöver, även om jag gärna vill fly den uppgiften, ha fokus på min nykterhet.
Hade en konversation via text med särbon. Lyckades som bisats få in att jag tänkt ta en vit period under en tid på grund av arbetssituationen och att jag i och med den inte tål någonting och behöver ha fokus och ork. Ytterligare en lögn att addera till lögnernas hög. Som skrivet tidigare så har jag bestämt mig för att ljuga så länge jag inte vågar mer än så. Ändamålet får helga medlen. Svaret som kom var bra men kunde ändå läsa mellan raderna att det inte var helt poppis. Särbon har som sagt (vad jag vet) inga problem med alkohol och ändå.... vad mycket ett helnyktert val kostar, att ändå bli, om inte direkt så indirekt ifrågasatt. Nästan som tabu att inte vilja dricka utan en legitim anledning. Så märkligt! Jag har själv inte haft den inställningen till dem som, av vilken anledning som helst, valt att vara nyktra i mitt sällskap oavsett om det varit enkel middagsbjudning, fest eller utekväll.
Det känns som att jag bryter mot en normaliserad kodex. Rädslan över att genom att avstå alkohol bli lämnad utanför, av särbo, av vänner... tankarna drar iväg. Kort och gott går väl att säga att det händer väldigt mycket både inom- och utom en själv som en inte var beredd på.
Det är obekvämt att medvetet börja ta plats.
Tänk att jag ger mig själv plats =) wow!

Ögonlocken på väg ner. Innan dom sluts en önskan om vårt allas välmående och kram.
/KL

@Sattva & @knickan
Så fint med 2 historier där det ändå gått bra med att sluta med alkohol i en relation. Jag hoppas det blir samma för mig. Tiden får utvisa. Skulle det komma fram att så inte är fallet kanske det ändå är till det bästa. Tiden får utvisa. Oro i onödan skulle jag nog kunna kvala in till OS med *S*.

Toppen att mötet gick bra @Rikan *tummen upp* (i brist på gubbar och symboler)
Jotack bra, men jag tycker det är ganska kämpigt.
Som jag skrev tidigare tycker jag du är otroligt modig.
Hoppas antabus kan hjälpa dig. Jag har fått Naltrexone utskrivet. Vet inte hur länge det är tänkt att jag ska stå på det. Såklart man önskar (eller iaf jag) ett liv utan både alkohol och läkemedel. Jag tror att det handlar om att man vill känna sig så... "normal/problemfri" som möjligt. Å den andra sidan så om jag behöver stå på det hela livet för att undvika alkohol så får det vara så. Ungefär som en diabetiker tar sitt läkemedel livet ut. Nu är vi ju i början av vår resa så tiden får utvisa. Önskar dig en fin lördagskväll =)

Eftermiddag (18)

Jag var så trött igår kväll att jag inte orkade skriva en rad här. Kampen mot vinet var nog den värsta hittills. Att se de två föregående meningarna tillsammans gör fenomenet tydligt. Så bra ord i rad kan vara ibland.
Efter tuff och lång dag på jobbet kom dribblandet redan på väg hem. Hann gå så långt att jag i tanken gått från att jag skulle köpa en liten flaska vin, bara ta ett glas till att bilden i huvudet visade en stor, ibland flashar av en bib. Jag gick av på fel hållplats, systembolagshållplatsen och benen gick på autopilot. Jag vet inte exakt vad men helt plötsligt vände jag, gick åt andra hållet. Jag tror det var tanken om att jag visste att 1 glas blir inte 1 glas det blir allt och sedan gärna mer.

Dagen har rent arbetsmässigt varit lika tung. Blev vägen förbi Coop och en snart uppäten chokladkaka.
En notering jag har gjort idag är att nykterheten (dvs att inte vara bakis eller bakistrött/alkoholsliten) fått mig att bli lite tryggare på arbetsplatsen. Jag vågar ta mer plats. Jag har alltid, även om jag inte velat, tagit plats men alltid varit väldigt obekväm eller osäker och ofta ångrat att jag sagt ditten eller datten. Idag på arbetsplatsmötet sa jag det jag behövde säga utan att känna mig obekväm.
Oftast så har jag känt mig som en drottning när jag druckit vin. Eller nja, det är väl lite att ta i men jag har känt mig bra och självsäker. Men kan det kanske vara så att det egentligen är precis tvärt om? Ju mindre alkohol desto större utrymme för äkta självkänsla att få börja gro?
Har lovat åka iväg till särbo nu ikväll. Har inte lovat någon ankomsttid så varför inte prova någonting nytt: inte stressa utan lägga ifrån mig datorn, sätta alarmet på 15min och bara blunda. Vilken rebell jag är! *S*

Önskar er alla en bra start på helgen =)
Kram!

Snyggt jobbat med att låta bli vinet till räkorna @Rikan ! Det är ju annars en, tänker jag, betingad rätt vad gäller just vin. Att ni båda drack äppeljuice och inte enbart du måste också ha underlättat tänker jag? Hur kännas det att ha vin/alkohol hemma? Jag är säker på att jag inte skulle klara av det. Förlåt nu blev det många frågor.
Jag har aldrig heller vänt i dörren tidigare jag heller. En gång för säkert mer än ett år sedan hade jag plan på att ta en vit period. Då var jag inne, ställde flaskan i en låda vid kassan. Gick ut med dunkande hjärta. Fick en riktig ångestattack. När attacken var över åkte jag till ett annat bolag. Jag måste hålla mig så långt bort som möjligt helt enkelt *S*

Här är det lite molnigt ute men hopppas att solen skinit- och skiner på dig =)
Kram

Tack för hejjarropen @Sattva =)
Även för, även om det direkt inte var en påminnelse, så om att det kommer komma fler sådana kamper att vinna.
Jo precis, äter Naltrexone nu. Har vid tidigare tillfällen tänkt på det du skrivit om att jag inte skulle få önskad effekt just p.g.a det. Det har hjälpt. Någon enstaka gång har tanken om att "jamen dåsa, då kan jag ju ta ett glas bara för att det är gott. Kommer ju ändå inte vilja ha mer" slagit till. Men med handen på hjärtat så har jag nästan aldrig tyckt att det första glaset smakar bra.
Låter härligt det du skrier om att du nu inte alls har sug. Grattis och bra jobbat till dig! =) Kan tänka mig det ligger mer bakom det resultatet än endast läkemedlet?

Önskar även dig precis som Rikan här ovan, en fin höstsöndag. Kram!

Söndag morgon (20)

Morgon, vitgrå himmel.
Sedan jag slog upp ögonen vid 7.09 har ångesten börjat smyga sig på. Kunnat hålla den lite på avstånd genom att läsa och svara här i forumet. Det är inte ångest över alkohol utan arbetet.
Jag kan ärligt säga att jag HATAR måndagar. Eller rättare den katastrofala arbetsbördan måndagarna innebär. Med det sagt så punkt! (Ett tillägg över att jag är glad att systembolaget är stängt är på sin plats)

Jag har vagt tänkt över 2 saker senaste dagarna. Börjar med den minst farliga:
Borde jag inte gå ner lite i vikt? Dryga 2 snart 3 veckor kanske är lite för kort tid. Eller kanske har jag varit undernärd och att det är det som spelar mig ett spratt?

Så det farliga. Det jag verkligen inte vill skriva om:
Jag har inga problem med att erkänna att jag har ett alkoholberoende eller att jag missbrukar (sedan några veckor tillbaka har missbrukat alkohol för sista gången förhoppningsvis).
Men jag kan inte skriva: jag är... och så ordvalet för en person som har kroniskt alkoholproblem. Jag kan inte ens viska det tyst för mig själv. Jag har kunnat tänka tanken framför spegeln. Det är så långt jag har kommit.
Jag förstår inte varför. I vad haken ligger. Jag vet att det troligen i långa loppet mer stjälper än hjälper mig att inte kunna sammanfoga orden.
Ser ner på människor som precis som jag dricker för mycket gör jag inte. Många i min släkt dricker för mycket och vissa både nu levande samt bortgång har varit kraftigt alkoholiserade. Jag har vänner och bekanta som numera är nyktra till följd av kraftig alkoholkonsumtion. Jag tycker om dom hela bunten.
Finns det någon vinning i att kunna sammanfoga de orden? Eller går det precis lika bra med "jag är alkoholberoende"? För det klarar jag utan problem att iaf skriva och att vara öppen med här på forumet. (Inte än i övriga livet)
Jag är lite rädd för att trycka på spara måste jag erkänna. Samtidigt har jag lovat mig att vara sann och skriva om allt för att kunna ge mig en ärlig chans.

Nu har tiden flugit, jag och barnet behöver frukost. Så valet mellan att trycka på spara eller ej är det enda som är kvar.
(Såklart en fin dag och kram till alla *kram*)
Ok here we go... 1, 2, 3....´spara´

@Annabell @Andrahalvlek och @Sattva tack för era svar.
Har under dagen som gått låtit frågan få ligga och bearbeta passivt. Har förstått att det finns flera sätt att förhålla sig till frågan och tänker att jag så småningom kommer landa i vad som blir väst för just mig. Kanske försöker jag lättvindigt skjuta undan den men har för nu tagit beslut att låta det ligga lite på framtiden. Fokusera på här och nu, bekanta mig med den konstanta nykterheten, kämpa mot begäret som när det bjuder upp till dans hela tiden vill mig åt det motsatta hållet.
Dagen har varit tuff. Inte direkt suget på vin, det har infunnit sig vid några tillfällen men överskuggats utav en bergochdalbana i andra känslor. Jag har varit glad, ledsen, glad, uppgiven, glad, arg, uppgiven, irriterad, glad, orolig och just nu känner jag mig tom och ledsen.
Träffade min särbo en stund och den kvällsstunden på grund av alla känslosvallningar blev inte bra. Eller jag vet inte om den blev dålig men jag tror det, att jag sabbade kvällen på grund av humöret. Att jag inte var glad och tillgänglig. Jag är nog rädd för att inte duga som jag är. Ytterligare en känsla som jag tidigare kunnat trycka undan med hjälp av en förträfflig berusning. Det känns som om jag passerat in i medelåldern men har endel omogna känslor eller kanske bättre beskrivet outvecklade sidor kvar. Jag vill tro att även de kommer bli bättre utan alkoholen som blockering. Jo, jag tar mig ann utmaningen men ska villigt erkänna det ska bli skönt att få börja med huvudet på kudden några timmar.
Med tillförsikt och kram till er!

Nej vad tråkigt att läsa @Amarone :(
Nu vet jag inte något om din/er situation men hoppas du finner bästa sätt för dig att reda ut och landa i.
Kram <3

Tack @Annabell =) Jodå, jag susade förbi i ett nafs! Måste erkänna att jag gärna hade hoppat av i farten ;p
Hoppas även du har dragit alkoholen vid näsan (eller kanske blivit snuvad på den, hur som) och går en nykter och skön sömn till mötes?
Kram*

Måndag kväll (21)
Eller vänta...21 dagar blir ju 3 veckor! Vad både fort och långsamt tiden har gått, eller går.
Har idag gjort följande noteringar:
1) Kom till arbetet. Stort manfall på en MÅNDAG. Stressen sköt i höjden = tänkte på vin redan 07.46.
2) På vägen hem riktigt supertrött = tänkte på vin.
3) I affären när jag funderade på att göra diverse matlådor under kvällen = såg mig pyssla i köket i sällskap av en flaska vin.
Stress = vinsug, trötthet = vinsug, matlagning = vinsug. Tre områden att lära om och lära rätt i.

Fortfarande orolig för det här med särbon. Vet inte om det är jag som inbillar mig och kanske genom det skapar någonting som egentligen inte hade funnits alls. Vi ska ses imorgon. Ska försöka slappna av och lägga oron åt sidan.

Vidare har jag funderat på om det är viktigt att kartlägga när/hur jag började min strålande vinkarriär. Om en sådan kartläggning kan vara till någon nytta. När jag var yngre drack jag inte i alls i princip. Jag var sedd som den tråkiga som på sin höjd tog en öl eller en drink tills jag var en bra bit över 20. När jag fyllde 20 hade jag inte ens haft tanken på att köpa hem någon alkohol till gästerna som alla tyckte jag var en riktigt udda filur *S*. Det fanns så mycket annat roligt i livet då, inget utrymme för något vindrickande på hemmatid. Nu ser ju livet annorlunda ut med barn och allt vad det innebär. Äsch! Såklart finns förklaringen till hur det blev som det blev någonstans mitt emellan då och nu men egentligen så är det idag och framåt som har direkt avgörande betydelse (gissar jag? rätta mig gärna om jag tänker knasigt).

I dag har jag inte övat på att på ett positivt sätt ta plats. Däremot har jag heller inte känt mig...´í vägen´ utan bara varit. Det har varit väldigt skönt. Slippa tänka att jag säger eller gör någonting tokigt för att hjärnan är alkoholslö.

Vet att jag skriver det här i princip varje inlägg men jag är såååååå trött. Sover fortfarande som en kratta och vaknar jag vet inte hur många gånger varje natt. Jag förstår att sömnen, om än störd, måste vara mycket bättre än den jag tidigare fick av att dricka mig till sömns. Längtar efter den morgon jag får vakna pigg och utvilad =)
En annan sak jag skriver i precis varje inlägg är någonting om hur glad jag är över att ha hittat hit. Och så brukar jag vilja skicka en kram till alla.
Så kom det med i kväll också ;)
//KL