Hej,
Provar detta för första gången, har läst runt på forumet och känner en positiv styrka bara av den förståelse det finns för varandra. Jag är en högpresterande skild mamma med flera barn, heltidsjobb, hus. Tränar, sköter jobb, hem, barn, utseende, har många goda ting i livet jag är lycklig över. Har ingen I min familj/omgivning som dricker för mkt.

Själv har jag haft ca 10 år bakåt med flera svåra händelser som jag bär med mig. Utöver att två närstående på kort tid gick bort i förtid på traumatiskt sätt, så levde jag 10 år med min exman som behandlade mig illa, nedsättande och elak dagligdags och livet var en kamp varje dag. Med mkt stöd utifrån lyckats jag komma ur det men jag kämpade med ångest och depression i ett par år då. Ett av mina barn har en NFP-diagnos vilket också bidrar till extra kämpande/stress (och lycka!).
Det "dolda"är en överkonsumtion av vin, pågått i 5-6 år, förvärrades gradvis till för ca ett år sedan. Träffade då min stora kärlek (som knappt dricker alkohol tack o lov). Sedan dess har jag lyckats bromsa lite och kämpar varje vecka med att inte få för många dagar där jag dricker för mkt vin. Typisk vecka lyckas jag hälften av dagarna avstå, nån dag dricka måttligt och fre lör dricka ca en flaska vin (alltså två sammanlagt). Jag blir berusad, trött, känslomässig och så bakis. Hör till skaran som inte kan dricka måttligt utan har jag druckit ett glas blir det gärna en flaska. Jag har vissa "triggers"; det är känslomässig stress kring minnen och kring mitt barn m funktionsnedsättning, det är långa ensamma kvällar hemma och det är fre lör kvällar med att korka upp vin och ha "helg". Samt sammanhang när det serveras mkt alkohol. Jag har också sömnproblem vilket påverkar till viss del. Jag vill inget hellre än att minska min vinkonsumtion från ca 15 glas i veckan till typ 4. Jag har dock försökt länge men lyckas inte bryta just helgmönstret. Att börja skriva och läsa här hoppas jag ska ge mig ytterligare styrka att nå mitt mål!

Heddali

Jag har lite funderingar på ens egen inställining till att sluta dricka. Det finns genomgående råd här att sluta dricka en längre period (inte bara minska). Samtidigt så finns tankegången att man lätt tar på sig själv en för stor börda med att tänka från början "Nu är det finito med alkohol, nu är jag nykterist!". Jag VET att jag inte klarar av måttfullt drickande i längden. Jag kan avstå i flera dagar utan problem men när jag väl dricker någon alkohol alls vill jag bara ha mer och mer. Jag vill inte ha ett glas vin till maten, det blir som självplågeri som slutar att jag dricker iaf 5 glas, gärna fler. Jag är nu inne på min 8 dag helt nykter, jag mår jättebra, hanterar det väldigt mycket bättre än jag trodde. Jag har nu ett par mer utmanande tillfällen framför mig. En större middag hemma hos mig på fredag. Ett sportlov upp till fjällen med flera vuxna och massor av barn, kommer bli intensivt och av någon anledning så dricker många i fjällen, det är öl till lunch, after ski och så vin på kvällarna. Jag vill absolut inte dricka men har en dålig impulskontroll, helt plötsligt (som jag gjort tidigare när jag försökt sluta) så stänger jag av allt jag bestämt mig för och så börjar jag dricka glas efter glas. Jag tror att jag behöver vara nykter jämt, att ställa in mig på ett nyktert liv. Mycket för min egen del, att det inte finns några kryphål. Jag vill så gärna ha ett liv där alkoholen inte styr hela min tillvaro.

LenaNyman

"Jag vill så gärna ha ett liv där alkoholen inte styr hela min tillvaro." Det önskar jag dig med och det går att nå dit. Tar man bort tiden som faktor så är du ju redan på god väg dit. Du tänker och funderar och reflekterar; se bara på din #10.

Håller med dig om dina tankegångar om att "bli nykterist". Kanske kan man se det som att varje dag jag inte dricker alkohol så är jag nykterist just den dagen? Allt för att inte skrämma slag på sig själv och liksom duka under av tyngden. Att tuffa på i sakta mak tror jag funkar väl så bra.

Låter joxigt med fjällresan plus impulskontrollen. Å andra sidan är det ett kanontillfälle att visa dig själv att nu jäklar menar jag allvar med detta. Och visst klarar du det; ditt namn är ju Heddali!

Kram

etanoldrift

Jag har haft liknande problem och är idag nykter alkoholist. (jag är medberoende också, men på god väg att tillfriskna)
Jag blev alkoholist, för att jag försökte kontrollera hur mycket dåvarande man drack (dömt att misslyckas!) Tanken var givetvis, att om jag drack en del, så fick han i sig mindre.. ledde bara till att han köpte mer!
Sedan drack jag för att det var enklare att stå ut med en onykter människa som flamsade, tramsade, fick utbrott och blev allmänt "saggig".. Jag var nog uppe i en flaska vin per dag åtminstone 5 dagar i veckan.. Tills jag inte orkade vara "alkoholist" längre. Jag mådde för fysiskt dåligt av det och det plus att min fd:as beteende blev sämre, skrämde mig..
Jag känner inget direkt sug idag, utan det är mycket enklare att avstå (min upplevelse!) Men jag vet att får jag ETT glas, så kommer genast längtan efter mer... Även om jag kan stoppa där (i sociala sammanhang) så känns det så himla onödigt att utsätta mig själv för det.
Idag är det ingen som ifrågasätter vad jag dricker, när jag t.ex. är på kurs och sover över..
Länge gick jag också funderade på om det skulle kännas "sorgligt" att aldrig kunna dricka ett glas vin..
Jag kom fram till att det kan jag om jag vill.. men numera så vill jag inte!
Önskar dig allt gott!
kram/e

Januari

Intressant att läsa dina tankar, jag känner igen ditt resonemang.
Jag själv hängt här sedan 1 januari, då jag bestämde mig att ta tag i problemet... Första månaden klarade jag "måttlighet" utifrån de mål jag satt upp, men sedan ökade drickandet sakta men säkert. Dricker på liknande sätt som du, alltså; jag kan avstå men när jag börjar har jag svårt att begränsa mig. Så, nu är jag där, dit jag anade att jag skulle komma, att jag ska försöka att inte dricka alls. Gillar det LenaNyman skriver, att inte skrämma slag på sig själv, utan ta en dag i taget. Jag försöker tänka så; jag drack inte igår, inte idag och förhoppningsvis inte i morgon heller. Och det är ju rätt bra faktiskt ;)

Aldrig mer

Tio dagar Heddali! Det går ju bra! :)
Jag fick en rejäl näsbränna i helgen (LOB - total förnedring) och har nu för avsikt att avstå från alkohol. Har alldeles just precis nyss registrerat mig som medlem här. Surfade in på en tråd och känner igen mig i allt du beskriver. Kan inte njuta av ett eller två glas vin utan vill alltid ha mer. I sociala sammanhang riskerar jag alltid att bli fullast och göra bort mig...med ångesten som följer. Ja, men allt det där. Eftersom den risken alltid finns måste jag nog fimpa drickandet helt.
Har i övrigt verkligen ingenting att klaga på i livet. Bra jobb, fina barn, fin man, fina vänner osv. Min pappa är dock alkoholist.
Men nu jäklar måste det blir ändring - medan jag kan.
Det jag i första hand ska försöka undvika nu är att känna mig för stark mot slutet av veckan och tänka "inte är det så farligt - nog kan jag ta mig ett glas vin..." osv. Det är där jag behöver stödet just nu.
Oj vad jag bara skrev om mig själv känns det som, förlåt. Kanske en nybörjargrej :)
Kämpa på!

Heddali

Tack för era svar alla, det är så välbehövligt att få andras reflektioner (dvs andra som förstår). Jag tror att tanken "aldrig mer" kan bli för stor och därför finns en pedagogik att hålla sig i tanken till nutid och närmsta tiden. Jag känner mig själv och är rädd för att trilla in i gamla hjulspår, det är som att avhållsamheten bara fungerar när jag är på helspänn att inte släppa garden. Idag har jag på kvällen tänkt mycket på vin, känt smaken i munnen, fantiserat om första glaset till god mat etc. Läste en intervju med den relativt unga manliga skådespelaren som sen många är nykter (tappat namnet) som konstaterade i intervjun att han aldrig hade druckit för den goda smaken utan alltid druckit för berusning. Och att det då är meningslöst att dricka måttligt. Jag känner igen mig så i det, att jag vill nå "buzzen", och hastar mig igenom 3 glas vin. Att som med min käre partner dricka ett pyttelitet glas vin endast på en fredagkväll är för mig i det närmaste tortyr. Jag får sitta och ägna all koncentration åt att inte vepa i mig pytteglaset och fylla på rejält några gånger till. Men min lyckade avhållsamhet sista tiden är mkt tack vare att jag inte exponerats för alkohol, och nu när det kommer andra tider framåt med folk som dricker i min omgivning så önskar jag mig styrka.

En tanke som tröstar mig är just att jag tidigare funnit varje tillfälle att dricka vin. Det har varit fre, lör, ons (för då "får" man dricka vin), ja och ibland tors och sön också har känts som lite helg för vin. Sen har jag haft dagar jag varit trött, det har varit någon som varit dum (ofta mitt ex), jag har varit stressad. Sen har jag unnat mig för att det är sommar (10veckor), för att det är jul (hela december), för att det är påsk, för att det är tjejmiddagar, skidresor, för att jag ändå hade hemma. Och så klart för att fira och det är alltid festligt med bubbel. Och köper man bubbel och har annat vin till maten så har man ju ökat vinmängden bara sådär. Så jag vet att det inte finns någon ände på ursäkter och jag kommer alltid hitta tillfälle att dricka. Och då finns det inte någon mening med att dricka vid ett tillfälle, eftersom de tydligen står som spön i backen i mitt huvud :-).

LenaNyman

... full i skratt när du radar upp anledningarna man skapar för att få hälla i sig. Kommer nämligen att tänka på en grej jag läste för ett tag sen om just det. Fanns ingen annan anledning så dög plogbilen. "Wihoo, här kommer plogbilen, nu sprättar vi upp! Tjoho, här kommer den igen..!"

Ja. Jag önskar dig också styrka. Blir du borta en vecka eller hur var det? Du behöver ett par rejäla mentala skygglappar och massor av lugn tillförsikt.

Heddali

Det är verkligen så! Läste farmors kloka kommentar i en annan tråd att man måste välja varje dag att avstå just av de skälen, att hjärnan letar upp tillfällen. Sportlovet till fjälls blir en vecka, men det är vettiga sansade personer så jag har ändå en god chans att lyckas avstå om jag bara är med på det själv...

Eulalia

Håller med om att ta det precis så. Jag bestämde mig för en längre nykter period, men ta motgångarna som de kom. Inte tänka framåt i det fallet, då blev det för jobbigt. Kram

Heddali

9 dagen och det lätta i beslutet har blivit lite tyngre. Har en ångestkänsla i bröstet, varit grinig mot min käre, har inte fått något gjort på jobbet. Har som ett inre skavsår. Försöker komma på alternativ som ska lätta trycket inom mig, har inte kommit på något egentligen. Är fortfarande väldigt målinriktad att inte dricka fast det är jobbigt. Känner mig lite som i en bubbla, fast i min irritation och olust till allt just nu. Har en eftermiddag och kväll fylld med hämtning och skjutsning av barn till aktiviteter vilket kanske blir räddningen, är så illa tvungen hur jag än känner . Gnäll gnäll, som ett svart moln över huvudet...

Levande

Jag tror du är rädd och har fel bild i huvudet, låter kanske dumt men rätt målbild kanske hjälper dig. Se dig frisk och glad på fjället och komma tillbaka med en styrka som du kan leva på länge.
Hjärnan är skum lurar än att starta bråk, stress allt för att det är då man får dricka men den måste ju ge upp någon gång, så andas djupt och ta strid med den.
Hoppas du får en härlig semester/L

Leverjag

Ville bara skicka en hälsning och önska dig fortsatt kraft och tack för ditt inlägg i min tråd (och andras). Ditt fasta beslut kommer att hjälpa dig. Jag har också skrivit om att vara i vakuum, bubbla och känna sorg, deppighet under första veckorna i nykterhet. Det släppte efter ett tag och det kändes fantastiskt efter det. Det kommer och går nu i perioder men ångesten och det riktigt djävliga slipper jag. Det är ovant att leva nyktert och i början upptar det så mycket tid, kraft och fokus. Jag tror verkligen på vanor, att de sakta byts ut och normaliseras. Ett tag drack jag massa A-fritt liknande hur jag drack alkohol. Efter ett tag släppte det och jag har inget sug efter det heller. Det är många substitut och sug som försvinner ett efter ett och jag börjar vänja mig med att livet inte handlar om alkohol och jag tänker knappt på det längre.
Att stålsätta sig, ge sig tid och dag för dag göra saker som stärker oss, tror jag på. Äta och dricka bra, röra sig, få dagsljus, sova tillräckligt och vila mentalt ger bra förutsättningar för att hitta en ny balans och orka förändra våra tankar och vanor. En dag i taget och inte idag, är bra att tänka.

Det kommer gå jättebra! Många som egentligen vill dra ner på alkoholen och i smyg beundrar den som tackar nej. ;-)

Kram

Nyckelpigan

Hej! Jag känner så väl igen mig i det du skriver, jag drack som du gjorde... När kag började min resa här var det i början av sommaren förra året och vi skulle även iväg på resa med kompisar... Om det är för tufft i början - dra en nödlögn om varför du inte dricker (tar medicin t ex), det viktiga är att du orkar vara nykter. Senare kände jag att jag måste kunde säga nej utan att ha en ursäkt och det är fortfarande svårt, men i början behöver man inte ha mer press än man har. Vad gäller detta med "aldrig" kan det vara hisnande... Eftersom jag visste att det inte var tal om en vit månad för mig valde jag att istället säga "tills vidare" samt ta den berömda "en dag i taget". Jag hoppas du hittar din väg! Kram

Heddali

Så fanns ni där, tack för det! jobbigaste dagen hittills, har en sån sjukt stor lust att dricka så jag står nästan inte ut. då gick dom första 8 dagarna så lätt och nu 9 dagen som jordens bakslag. Har som en storgråt som vill bryta ut, värk i bröstet, står nästan inte ut i tillvaron. Allt allt allt jag vill är att dricka vin. Jag har inte köpt något och jag ska skjutsa hela kvällen så jag är "tvungen" att avstå i vilket fall. Är väldigt intressant med det här tänket att man skapar stress och ångest och gräl för att få ett skäl att dricka, det ligger verkligen något i det Att det man tycker är "stora" problem ger ursäkt åt befrielsen med att dricka. Jag ska mangla mig i genom denna dag. Punkt.

Leverjag

Imorgon är en ny dag och då kan allt kännas annorlunda. Det svänger fort på gott och ont. Tänk vad bra att du inte kan dricka ikväll! Imorgon kan allt kännas bättre när du vaknar.

Kram

LenaNyman

... manglingen, Heddali?

Man kan vara så väldans upp och ner. Särskilt i det här första skedet då det handlar om att avprogrammera sig. En riktig utmaning. Och när man ligger där i sin säng på morgonen, just på väg att vakna ordentligt, och man möter sig själv utan bakisångest; den rena känslan tror jag aldrig jag kommer att ledsna på.

Du är fin.

Kram!

Heddali

Hade kanske 6-7 timmar eftermiddag o kväll när känslorna stormade, samtidigt som jag kände mig utmattad och jag tror jag tänkte på vin var 30 sekund. Tänkte flera ggr att det är inte värt det, jag fortsätter mitt vinpimplande och orkar iaf finnas till. Men härdade ut, och nu för nån timme sen så la sig ångesten och drevet, är supertrött nu. Blev bara äppeljuice och chips som kvällsnöje?!

Levande

Härligt att det släppte och du vann striden mot draken, nu är du dagens hjälte.
Kram och bra kämpat

Jackofhearts

att du besegrade suget, stark jobbat! Nu vet du av erfarenhet att det lägger sig och nästa gång blir det mindre jobbigt att stå emot. Släpp den där inre dömande rösten för en stund och känn dig stolt över det här. Låt inte din självkritiska sida förminska den här bedriften. Du är grym, ingenting annat. Dagens hjälte helt klart!