av 3lll3

Hej,

Min partner har sagt att om hen upptäcker att jag har druckit en gång till så kommer hen att kontakta familjerätten och ta mina barn ifrån mig.

Naturligtvis har jag slutat dricka. Men ska det här hänga över mig som ett hot under resten av vår relation? Jag förstår ju hen, men nu känner jag mig konstant granskad och misstänkliggjord. Hen tycker att det är hens rätt att ifrågasätta nästan allt jag gör med barnen på grund av att jag har druckit förut.

Jag vet inte hur jag ska tänka om det.

Li-Lo
tis, 2021-11-16 - 15:02

Hej och välkommen 3lll3

Tuff sits du sitter i. Att förlora någons tillit är smärtsamt och jag hoppas att du får svar av andra användare som kan berätta hur de hanterat den känsla du beskriver. Om jag förstår dig rätt har du tagit ett beslut om att leva ett nykter liv samtidigt har din partner inte riktigt hunnit bygga upp samma säkerhet än. Jag blir fundersam kring hotet om att förlora vårdnad. Det ska extremt mycket till för ett sådant beslut och om det inträffar är det sällan svart-vitt eller långvarigt. Kontakten med socialtjänsten syftar till att stärka föräldrar och se till att barn får det stöd de behöver.

Jag gissar att det är en kombination av din partners brist på tillit eller försök att motivera dig att vara nykter och tankar på vad familjerätten skulle kunna göra som tillsammans tränger dig. Inte så konstigt.

Du skriver att du inte riktigt vet vilket ben du ska stå på och det skiftar säkert. Klokt av dig att söka dig till ett forum som detta för få stöd, ideér och kanske reda lite i tankarna. Det kan ta ett lite tid innan en ny tråd får fart.

Vänligen (och grattis till ditt beslut) Li-Lo
Alkoholhjälpen

007?
tors, 2021-11-18 - 01:51

@3lll3 Tuff sits.

Ser man "klart" på det så är det nog väldigt vanligt att den beroende får bära skamhuvudet utåt. Ett bra tag. Det är lätt att axla den rollen och ta över de frustrationsmoment de medberoende har. Att missa att det finns två olika roller i denna kompott. Båda har problem att bearbeta.

Lätt att i ditt fall känna att man kan ha det så bara att tugga i sig. Man lastar sig själv så hårt att man accepterar att ta den bollen. Fast om den nu inte tillhör dig så varför ta den?

Frugan får bearbeta sina "demoner" som spelar fritt i huvudet och du dina. Bästa är väl om man kan hjälpa varandra så båda i framtiden kan leva ett liv värdigt liv och gå rakryggade? Att sluta älta det som varit är nog en riktigt bra preventiv åtgärd. Likaså en fin cocktail för återfall om man låter sig axla andras rädslor och göra dem till sina egna. At skopa över sin egen frustration och hota. I vilka andra sammanhang skulle man acceptera det?

Jag tror att värdighet är viktigt, inte minst för att hålla sig nykter. Det är inte värdigt att skicka iväg sådana hot om någon tagit tag i sina problem.