Hej

Jag är man, och har passerat 30.
Dock liten småberusad när jag skriver det här (som de flesta kvällar).

Vill inte skriva för mycket detaljer, då det lätt blir "obvious", men låt oss säga att det finns rätt mycket problem med alkohol och missbruk inom släkt och familj.

Själv har jag nog alltid haft svårt att hantera alkoholen, och vill påstå att jag haft svårt att sluta sedan tidig 20-års ålder.
Dock drack jag sällan eller aldrig på vardagar.
Det började först på allvar för ca 5-6 år sen, av olika anledningar, närhet till "bra" pub, ensamhet, osäkerhet jobbfester o.s.v.

Idag dricker jag nog ca 5-6 dagar i veckan, och då relativt mycket, knappt en hel flaska sprit.

Jag jobbar, ingen märker nåt, och jag dricker aldrig dagtid.
Min käresta kommenterar det ibland, och har uttryckt sin oro, men även hon har väldigt dålig koll på hur mycket jag egentligen dricker.
Jag är bra på mitt jobb, uppskattad och omtyckt, och har sällan eller aldrig fått kommentarer om mitt drickande på jobbet (ingen vet).

Så.... Hur gör jag något åt det här?
Jag ser egentligen inga negativa konsekvenser, ännu, men jag vet ju ändå att det är ohållbart, både privat, yrkesmässigt och ekonomiskt.

Har svårt att delge mer detaljer, eller definiera hur det egentligen är (utan att outa migsjälv), men för att prata klartext:
Jag är full som ett svin 25 dagar i månaden, ingen märker något, och det för inga konsekvenser. Ännu.....

LenaNyman

... och det är du själv (förutom din sambo). Och du tycker att det hela är problematiskt, för annars skulle du inte söka upp detta forum. Och apropå forum; varmt välkommen hit, Dnabogus. Bra drag att skriva detta inlägg nu, tycker jag.

Jag drack rätt många år och höll ändå ihop. Det där med att alkoholism eller alkoholistiskt drickande skulle vara progressivt och förvärras, äh, det var ju ingenting jag tänkte på dagligdags direkt. Först nu, när jag tittar i backspegeln, ser jag ju hur mitt dryckesmönster förändrades. Det förändrades genom att förvärras.

Räddningen för en kan ju tyckas vara att ingen märker nåt. Åh, ingen såg, vilken tur! Liksom. Men till slut kommer det ögonblick när antingen omgivningen märker eller att man själv är så himla spyless på situationen att man ser till att förändra den. Är du där nu?

/L