Hej på er.
Jag började ta antabus och har inte druckot på fyra dagar nu. Innan dess kunde det bli upp emot 4 boxar vin i veckan. Jag är kvinna strax under trettio. Mådde skitdåligt första dagarna med myrkrypningar i hela kroppen, svettningar och låg sömnlös. Nu börjar detta försvinna men känner mig fortfarande orolig i kroppen. Har haft problem med alkohol sedan nästan två år tillbaka då jag var i en destruktiv relation och sedan blev utsatt för mycket hot och även mordförsök. Nu står jag på väldigt rangliga ben och har läst lite i trådarna här. Tänkte bara efterfråga lite pepp!? Hur har det varit för er första veckan när ni slutat? Tips? Och det känns ju som att hjärnan fortfarande är helt fast i alkoholen, tänker inte på annat än att jag vill drick. Försöker vara ute och röra på mig varje dag, sysselsätta mig. Men saknar den här känslan att vara "bedövad" och känna mig bekymmersfri. Går det någonsin att få den härliga känslan igen utan alkohol? Vad kan man göra?? Ni verkar verkligen ha gjort förändringar många av er här inne, imponerande! Kram

Nagelbitaren

Hej och välkommen hit!

Det går ganska fort att bli någorlunda stabil i humöret. För mig har det tagit allt mellan 2-7 dagar beroende på hur mycket och hur länge jag druckit. Jag är/har varit en sådan som tar veckovisa hårda perioder lite då och då, där jag dricker i princip dygnet runt.

Det svåra är nog inte just att sluta - även om det känns fruktansvärt förjävligt de första dagarna. När humöret vänder upp igen - och ångesten släpper så sakteliga så är det så lätt att glömma allt det där dåliga. Man kanske tänker att man kan experimentera med att dricka kontrollerat - bara på helgen - bara öl - bara folköl - bara med andra osv. För mig har detta kanske fungerat en tid för att sedan snabbt eskalera till samma eller ibland tom värre än innan.

Du kommer snabbt må mycket bättre. Håll dig kvar, skriv och håll oss uppdaterade här.

Och grattis till ett mycket bra beslut. Bara gott kommer komma ur det!

Plommonet

Mår redan bättre. Är så stolt över mig själv. Men behöver mycket pepp utifrån också. Har sagt det till kuratorn och sjuksköterskan jag har kontakt med. Ska försöka berätta för min chef. Tänkte boka in ett möte med honom, en kollega som jag litar på och kuratorn. För jag vet inte om jag klarar berätta själv. Jag bara gråter. Någon som har erfarenhet av att berätta på jobbet?

rabarber

Hej och välkommen hit! Och grattis till ditt beslut och dina fyra dagar!! Jag är själv på dag 10 och kan berätta att det bara blir bättre :)

Har själv inte berättat på jobbet, men jag vet fler i forumet som har och har då fått mycket bra hjälp. Arbetsgivaren har en rehabiliteringsskyldighet, vilket innebär att de kan bidra med mycket bra stöd.

Det är ett modigt och starkt steg att berätta på jobbet! BRA där!!

Plommonet

Har planerat in att min arbetsgivare kommer till vårdcentralen så får kuratorn hjälpa mig att berätta. Gråter ju bara när jag ska prata om det... Nu har det gått en vecka sedan jag började ta antabus. Har hunnit med fyra träningspass också. Sömnen är inte den bästa. Sov knappt alls första nätterna. Sedan har jag sovit massor och sedan inget. Men jag är så glad att det går åt rätt håll! Tack för pepp, de är jätteviktigt för mig. Rabarber, har dina tankar på alkoholen lugnat sig något?

rabarber

Vad bra att du får stöd i att berätta för arbetsgivaren! Du visar för jobbet att du förstår att det är ett problem och att du tar tag i det. Att du har motivation att förändra. Det är super! Varje chefs dröm att det är så det går till! Stort lycka till i det!

Jo, och mina tankar har lugnat sig. Det var lite jobbigt förra helgen. Nu stundar en ny helg, och jag klurar på hur det ska gå. Det konstiga är som sagt att dagar har inte spelat någon roll för mig gällande mitt drickande. Varje dag var en fest, liksom. Men helgerna gör något speciellt med suget. Så det gäller att hålla sig sysselsatt. Ska på middag imorgon och har förvarnat att jag är "vit". Det i sig blir en motivator att verkligen vara det också. Sedan fortsätter jag med mina rensprojekt i garderober och lådor. Alkoholsug kan verkligen få saker att hända! Har väl aldrig varit så välorganiserat här hemma som nu ;)

Lycka till i helgen nu! Det grejar du! Och var STOLT över att du tagit steget att prata med din arbetsgivare. Det visar på STOR styrka! Galet imponerad av dig Plommonet!

Styrkekramar

Plommonet

Tack! Det blir fjällen i helgen. Typiskt tillfälle att dricka öl efter att man varit ute under dagen, rödvin till maten framför brasan osv. Och sug det har jag. Men abstinensen är borta och jag mår bra psykiskt, det är jag så tacksam för! Att vakna upp varje morgon och må bra. Jag tänkte köpa med mig ett alkoholfritt vin och några alkoholfria öl, för att känna mig "med i gänget". Det är väl inte optimalt att dricka sådant men just nu är att vara alkoholfri det jag prioriterar mest. Allt annat känns mindre viktigt.
Ja denna vecka utan alkohol har verkligen känts lång. Som du skriver, tidigare rann dagarna bara ihop, men nu är varje dag en kamp. Men det blir väl bättre med tiden. Du verkar också älvdigt stark, så bra att förvarna när du ska på middag. Då har du ju ännu en anledning att inte dricka, dvs att de andra skulle börja undra om du ändå drack.

Jag har läst lite mer i trådar här och kommit fram till att det är bra att ha en "egen" tråd där man kan skriva hur man mår eftersom. Så kan man gå tillbaka och titta hur man har mått och hur långt man har kommit, ifall motivationen tryter. Väldigt motiverande och igenkännande att läsa andras historier. Trodde människor med alkoholproblem bara var såna som sov i busskurer, men vi är ju som alla andra! De flesta har jobb, vänner, familj. Det känns skönt på något vis, det är ju en så ensam och skamfylld sjukdom.

Kramar

fiskarn

Hej och välkommen! Du har tagit ett bra beslut. Det är tufft i början, men det blir bättre. Jag sökte upp ett AA-möte, där kan man träffa andra med samma sjukdom och höra deras berättelser om hur dom har blivit nyktra. Det är en skön gemenskap där alla bryr sig om. Att få en sponsor som stöttar gav mig ny kraft och motivation. Om du berättar på jobbet kan du få bra hjälp, kanske samtalsterapi. Ta emot allt stöd du bara kan.
Vi får kämpa här tillsamman. Sätt inte upp för stora mål, ta en dag i taget och va stolt över varje dag.
Kämpa, det blir bättre!
KRAM!!