Hej!
Läser många inlägg här med stor igenkänning. Jag måste göra något åt detta. Jag förstår bara inte varför det är så svårt att inte fylla det där glaset med iskall Cava. Den där extra lilla lyxen som blivit till ev vana, ovana och sen slutat med att den lyxen är en flaska om dagen. Det är lördag morgon nu och 6 flaskor har jag druckit sen i måndags.
Jag blir så arg på mig själv. Jag har en jättefin familj ordnade förhållanden. Ett bra betalt jobb som jag trivs med. Jag känner mig lycklig för det mesta.
Men jag har varit med om en del. Barnens pappa tog sitt liv när de var ganska små. Jag blev själv med dem, ett av mina barn fick en cancersjukdom men blev frisk efter några års behandling.
Jag började att dricka i samband med en depression 2010. Det är de senaste året det barkat i väg. Jag tröst dricker och festdricker. Trött dricker och piggaupp mig dricker. Det finns alltid en anledning 👎🏻 Jag blir dock inte så påverkad ens av en hel flaska. Inga problem att sköta mitt jobb men rädslan om detta fortsätter kanske jag inte kan det. Har aldrig stanna hemma men jobbat och varit väldigt dålig många gånger.
Jag är en prestations prinsessa av rang. Jag har lyckats med allt jag förtagit mig men det har också gjort mig sjuk, flera gånger utmattning och depression. Det jag dock inte lyckats med är att sluta dricka.
Jag ska inte skylla ifrån mig men jag var ganska fysiskt aktiv förut. Så fick jag reumatism och fick svårt att röra mig, sen fick jag typ 2 diabetes och Hypotyreos. Sen har jag höga levervärden. Jag har lyckats klara mig genom två Cdt prov och ettPeth prov genom att läsa på hur de fungerar. Allt för att jag skäms så och vill eller vågar inte tala om för någon. Vågar inte ens söka hjälp. Min bror jobbar på apoteket. Han sa en gång när han fick känning av sin astma att han varit in och kollat om jag haft något recept på Bricanyl när han fick känning akut. Han kan mitt personnummer. Efter de blev det otänkbart att söka hjälp. Tänk om de skulle skriva ut något och min bror ser det spelar ingen roll att han har tystnadsplikt. Han skulle då veta. Det är klart att det varit mycket jobbigt i livet och sjukdomarna jag drabbats av gör saker tuffa. Fast jag är inte olycklig ändå kan jag bara inte låta bli vinet.