Hej!
Här läst på forumet ett par veckor. Samlat mod och kraft, idag skriver jag. Skriver för mig själv och ser detta som min dagbok och plats för reflektioner runt det som händer och sker. Men hoppas också på all den kunskap och vänskap som finns här. Vill ta nya tag, vill bli människa igen och är beredd att ge det en chans. Alternativet är skrämmande och den slutstationen vill jag inte ens tänka på. En dag i taget!
Det hela började för drygt tre veckor sedan, eller egentligen inte alls. Men det var då jag körde på fyllan och blev stoppad av polisen. Blåste högt och spenderade natten i en kal cell hos polisen. Ångesten och den overkliga känslan går knappt att beskriva. Var detta jag? Hur kunde detta ske? Vem är jag? Nu i efterhand inser jag att resan till alkoholhelvetet började långt tidigare. Jag hade bara inte sett det.
Första veckan var ett totalt kaos med jobb, privatliv och mina egna tankar och känslor. Kunde inte tänka klart och än mindre handla utifrån rena och kloka tankar. Drog på behandlingshem där jag efter två veckor avbröt den frivilliga behandlingen. Hemma igen och försöker reda ut livet. På jobbet hopas problemen med slarv som jag gjort och med ekonomiska följder. Nu är jag sjukskriven, ensam och rädd. Hur ska jag ta mig ur det här? Hur ska jag ta mig vidare?
Har det ganska bra om man tittar på ytan. Bra jobb, bor bra och har en alldeles underbar unge som jag har varannan vecka. Men bakom ytan finns en annan verklighet och den är det nog bara jag som fullt ut vet allt om. Bakom fasaden finns alkoholen, ångesten och flykten. Det är inget bra liv.
Har varit nykter, förutom 3 dagar då jag var som svagast, i 3 veckor nu. Ikväll har jag satt stopp. Oavsett vad som händer så ska jag lämna denna falska vän och bli mig själv igen. Detta är första steget och mitt namn är "En dag i taget"...