Är nere på botten just nu. Känns som det. Har enormt mycket ångest över allt skit jag ställt till med, kan inte titta på mina barn utan att fundera kring vad jag utsatt dem för. Älskar dem så oändligt mycket.

Den senaste veckan har jag börjat läsa här igen. Blev medlem för ungefär 18 månader sedan och var då så peppad och tänkte vända skutan och lyckas gå ner till något slags "normaldrickande". Så klassiskt. "Om jag lyckas hålla min under riskkonsumtion så kan jag fortsätta dricka" liksom. Tjena.

Tänk att det inte är förrän idag jag på riktigt är beredd att erkänna att jag har ett problem. Jag arbetar ju för fanken inom socialtjänsten, arbetar med familjer och stöter på alkoholproblem titt som tätt. Inte förrän idag vågade jag på riktigt erkänna för mig själv att jag håller på att kasta bort allt som betyder något för mig. Släpper nu gradvis fram varje tanke som legat och väntat på att jag ska våga tänka den fullt ut. Ångesten. Jag dricker för att slappna av, för att känna att livet har någon slags mening, för att jag förtjänat lite vin, för att glömma att jag är och varit en ganska usel mamma osv. Jag har lyckats dölja mina problem utåt. Än så länge.

Slå upp "allvarliga alkoholproblem" och du hittar en bild på mig. Jag insåg det idag. Jag har inbillat mig att suget som kommer efter ett par vita dagar inte är ett beroende utan mer en harmlös och lite fånig vana.

Druckit barnens hela liv. I olika mängd och med vita perioder emellan, men alkoholen har alltid varit närvarande. Så sjukt. Så pinsamt. Så svårt att ha ett uns självkänsla när dessa tankar nu väl fått ta plats i huvudet. Min stora pojke är nu sju år. Har jag förstört honom? Det kan jag inte leva med. Min lilla pojke är fem. Har jag förstört honom också? Det kan jag inte heller leva med. Men det finns ju inga utvägar. Jag måste ju leva med det om det är så. Jag måste stå kvar och finnas till hands. Måste orka. Måste bli vuxen på riktigt. Försöker tänka och hoppas att jag kommer att bli modig av att gå igenom det här och att mitt mod kommer att räcka till för att reparera den smärta och oro jag åsamkat dem.

Jaja. Jag är tillbaka iallafall. Känns fint att skriva här, om så bara för mig själv liksom. Tankarna och självföraktet blir som lättare att bära när de formuleras i skrift. För stunden iaf. Tänker också att det kan vara bra att skriva för att sedan kunna gå tillbaka och läsa och påminna mig själv.

Bra att du öppnat upp för samtal kring a. Jag tror att du bara ska låta det landa i honom. Kör försiktigt! Vi bytte till sommardäck i helgen. Vädret skiftar mellan sol, snö, regn och hagel ☺

Så öppet och enkelt du öppnade upp om a med ditt barn! Bort med spänningen kring den.
Jag har också pratat med barnen. Vet bara inte om jag vågar LOVA att inte dricka igen. Är så osäker. Så svag. Känner mig deppig. Nej...! Men då får man resa sig! Upp! Träna! Bestämma sig om och om igen! Jag höll 56 dagar sist! Och lärde mig att faller man så faller man hårt! Det vill jag inte igen!
Hälsan och barnen främst!
Heja heja!! Nu håller vi det här! Oj, så stärkande att hålla ihop här! Få stödet!
Ha en fin dag!?

Fruhoppfull

Valborg i helgen. Ser fram emot lediga, nyktra dagar tillsammans med familjen.

Finner just nu ro i vardagen och i de rutinartade sakerna. Tycker att jag tacklar saker på ett bättre sätt än när jag var aktiv i drickande. Drar mig inte för att ringa de där jobbiga samtalen på arbetet och upptäcker att jag är mer avslappnad.

Nu ska jag surfa runt i alla nya trådar som kommit till sedan jag hade tid att sitta ner en stund med datorn och uppdatera mig om det senaste i de andra trådarna :).

AlkoDHyperD

man kan lova att ta hjälp, man kan lova att själv ta ansvar för sin nykterhet och därmed avlasta barnen. Man kan tala om hur ledsen man är över det som varit men att det inte är någons fel. Det räcker långt för barn att veta att de inte är orsaken eller att det inte är för att de är mindre viktiga som man kanske svikit dem eller sina löften. Om de frågar mer kan man förklara hur beroende fungerar (om de är tillräckligt gamla). Tydligt och sakligt skapar trygghet. Barn ser och förstår en hel del, och precis som du gjort, fruhoppfull, är det bra att öppna upp för samtal utan att pressa eller prata mer än de själva vill för stunden. Vet de att det är ok att prata om detta gör de det när de själv vill och behöver.

Fruhoppfull

stillsamt. Att jag klarat av en vit, härlig månad. Satsar på ytterligare en sådan nu :).

Mår toppen. Ser fram emot att få gå och lägga mig på kvällen, läsa bok och sova gott. Har mer energi att ta mig an sådant som tidigare varit som tunga surdegar; ni vet sådana där projekt som att boka service på bilen, kolla nya sommardäck, etc etc. Inte så att jag hjular genom dagarna av lycka, men jag känner en stolthet och en frid i att veta att jag är nykter ännu en dag.

Härom veckan kom ett eldprov. Planeringsdagar med jobbet. "Obligatoriskt" vindrickande på kvällen. Min chef utbrast att det var en chock att jag inte skulle dricka. Inför hela gruppen. Haha, snacka om att alkohol är värdeladdat. Jag är en öppen och ganska transparent person, varför jag förstår hur det kom sig att min chef inte tänkte sig för. Det innebär kanske också att min chef inte misstänkt att jag har problem med alkohol? Jaja, hur som helst så höll jag min linje, nykter och lugn. Det var trevligt, även utan a.

Idag tänker jag på sloganen "sluta grogga - ut och jogga!", inte för att jag tänker ge mig ut i den kyliga men vackra majkvällen och löpträna precis, men ändå.

Nu ska jag läsa de trådar jag brukar följa, har inte hunnit dra igång datorn på ett tag så det är en del att läsa ikapp.

Bedrövadsambo

Grattis till din nyktra månad, och all energi du fått ? Otroligt klumpigt sagt av din chef, man ska verkligen tänka sig för! Dricka eller inte dricka är varje individs beslut, inget för andra att kommentera.

anonym11208

Visst är det fantastiskt att det inte känns lika jobbigt att ringa "jobbiga" samtal på jobbet och att man känner sig mer avslappnad. Jag drack igår och därav att jag hade en jobbig dag tror jag, men i kväll är jag nykter :-) Och en vit månad, hatten av! Så härligt att läsa att du mår så mycket bättre!!! Kram

Grattis till din månad! Visst är det skönt att kunna läsa utan att bokstäverna bara flyter ihop? :)

Fruhoppfull

...höll på att skriva avklarad, men det stämmer ju inte. Den har varit avnjuuuuuten hela tiden.

Lite sug på fredagen när jag såg alla sitta med sina glas rosé (huttrandes) på uteserveringarna. Igår, när solen sken, satt ännu fler människor på uteserveringarna och drack öl och vin. Då var suget faktiskt borta. Jag och maken åt god mat, promenerade (23000 steg!) och gick på museum. Njöt av hotellfrukosten. Sådant jag inte gjort utan en akut bakfylla sedan jag blev vuxen. Fantastiskt!

Men oj vad många dricker alkohol! Nu när jag själv inte dricker så märker jag hur lukten/doften (beror på hur en ser på det) av alkohol slår emot en när en går in på en restaurang eller in i hotellobbyn på kvällen. Människor en delar hiss med luktar och upprepar sig, trots att de verkar skenbart nyktra. Alkohol är så enormt förknippat med avslappning, att unna sig, vara ledig osv.

Längtar till nästa gång jag och maken kommer iväg. Men det var väldigt skönt att komma hem till två glada gossar som haft det hur bra som helst hos sin farmor också :).

Fruhoppfull

att jag varit vit sedan 8/4. Det har gått över förväntan.

Jag har försökt klura på vad det var som hjälpte mig. Självföraktet? Rädslan för döden? Mina barn? Antagligen en kombination.
Visst kan det kännas lite vemodigt en kort stund då och då. Som när vi var ute och tittade till husvagnen inför semestern och såg det lilla inbyggda vinskåpet. Då kan det kännas orättvist och jobbigt. När jag tillåter den tanken att finnas och låter den löpa linan ut så brukar vemodet lätta. Jag vill inte vara berusad tillsammans med mina barn. Jag vill vara närvarande. Jag väljer hellre vatten än att dricka ett-två glas vin. Jag väljer att vara pigg och jag väljer att kunna läsa böcker på kvällen istället för att däcka.

Vår äldste son konstaterade häromdagen när jag och han pratade om vin och öl att han tycker att det är skönt att vi inte dricker längre. Jag höll med honom. Han pratar om det på ett naturligt sätt med både mig och sin pappa, det känns skönt.

Något som är väldigt härligt är att vi precis upptäckt att vi väntar vårt tredje barn. Det är ännu så tidigt, men känns som en gåva. Så förutom att jag är, och kommer att förbli, nykter är jag nu även snusfri. Börjar ju likna värsta renlevnadsmänniskan jag. Haha.