av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Berra
sön, 2012-06-03 - 21:06

Japp så var det då dags igen, för att göra veckans bokslut...
Mentalt förbereder jag mig för att se över vad som blev bra, och vad som blev mindre bra med veckan.
Det som är äldst (typ Måndagar då..) har redan fallit i glömska, och det är väl tur det då...
Jag har druckigt sprit, ja ni läste rätt..!

Hur kommer det sig då?, ja naturligtvis ofrivilligt...
En preparerad festis, låter det ännu mer konstigt tycker ni??
Tja för att göra en lång historia kort, herrföreningens sätt att kunna dricka "grogg" på allmänna platser, min som skulle vara opreppad blev fel, och första rejäla klunken....uäck!
Alltså ni vet inte egentligen hur förbannat äckligt jag tyckte det var, ärligt!
En hemsk brännande smak i munnen som följde hela vägen ner i strupen, och efterföljande kväljande rap, som jag sedan fick eviga påminnelser om under nästan en hel timme...
Det blev en positiv upplevelse ändå, jag har ingen..absolut ingen längtan efter den smaken igen,
jag kan inte fatta hur man kunde "blunda" för den hemska smaken tidigare, varför???
Reaktion?, noll!

Övrigt då?, vår egna dotters studentfest, ja den blev väldigt blöt...
Inte så mycket med alkoholen inblandad då, utan för att det har regnat mer här hemma än under en asiatisk regnperiod kan jag gissa, allting dyngsurt, rått och kallt.
Lite av en stämningssänkare, jovisst, men de hade en fin avslutning, och jag följde flaket de åkte på med ett välbehövligt avstånd, så att inte ölburkar och champagneflaskor skulle studsa på motorhuven, i bilen kände vi dunket ifrån den megastora högtalaren de hade på flaket.

Hon var fin i sin studentmössa och vita skira klänning, känslorna var översvallande när hon skulle ta farväl av sina klasskompisar och lärare, man visste inte vad det var som var tårar eller regndroppar, öl eller skumpa...

När de fällde ner baklämmen på flaket så vällde de ut en brun soppa, hundratals liter,
regn, öl ihoptrampade öl och cider burkar, tomflaskor osv..
Och två genomblöta tjejer fick sätta sig i baksätet, så skitiga och klistriga att jag borde ha använt en pressening, men lyckliga var de, och inte speciellt påverkade, tack och lov!!!!
Men hennes nya och fina studentskor såg ut som om någon hade spytt på dem, så äckliga!
Här hemma hade vi fyllt dynlådan med öl,vin,cider och annat som stod på baksidan, det var det enda som var bra med vädret, det höll sig kallt..

Jag som gammal alkoholveteran frågade hennes kompisar föräldrar som var närvarande,
är det okey om de dricker skumpa med alkohol i???, den är bara 8%-ig???
-Men hallå, de är myndiga nu, tar sina egna beslut, och dessutom vad jag än skulle tycka i vanliga fall så är detta just ett sådant tillfälle där jag skulle kunna tycka annorlunda- blev ett av svaren.
Jag kände mig nästan lite trälig i mitt alkoholtänkade just vid detta tillfälle,
alltid en förmyndande pappa, som aldrig kan släppa loss i tankarna..

Allt blev väldigt lyckat, en vecka av förberedelser två dagar att röja undan..
Två nyinköpta partytält och ett lyxigt parasoll regnade/blåste sönder, utan att en enda gäst gick ut under dem, det kändes väl som ett ganska så typisk svenskt beteende..
En utgift vi svenskar för alltid får leva med, att vi aldrig kan råda över det svenska vädret,
vi vill så gärna förbereda för det trevliga utomhus, och det bara kostar en massa pengar OM man inte använder det, partytälten och parasoller är en engångsartikel för oss i gamla Svedala.

Om man räknar hur mycket i tiotusentals kronor denna studentkalas har kostat,
så gör det ingenting i jämförelse vad den skada som kunde ha skett rent mentalt för de personer
som kunde ha möjlighet att dricka för mycket och åsamkat sig en massa bakfylleångest..
Man kan tycka att det är upp till var och en att ansvara för sitt egna drickande,
men att jag som arrangör av detta festtillfälle INTE ordnade så att det blev ett fyllekalas,
det blev en STOR vinst för mig..

Jag vill också tacka något "väsen" däruppe,
för att mina barn inte utnyttjade detta tillfälle för att:
Barn nr 1, inte drack för mycket..
Barn nr 2, inte såg detta (trots sin ålder..) som ett tillfälle att ens en gång testa alkoholen..
De hade alla en möjlighet, men inte tog den, ett ansvar under frihet som jag som tonåring naturligtvis hade tänjt gränserna för..
Ibland är jag glad att de inte upprepar en gammal tradition, utan gör som jag hoppas på att de ska göra, och att jag blir positivt överaskad...

Kanske kanske är det min och frugans "uppfostran" som verkligen fungerar,
eller så ser de och tar notis om från sin far hur ett felaktigt handhavande av alkoholen verkligen gör skillnad på att mår bra, eller dåligt...

Hela livet är fullt av vägskäl, och jag tror att det viktigaste är att inte välja väg av gammal vana,
utan att våga prova nya oupptrampade stigar, hur mycket grupptrycket än vill styra dina val..
Att våga stå upp för sig själv har blivit mitt nya kall..

-Jasså, du är nykterist, varför då?
Jaha, och du är ateist, varför då..? kan man kontra med...
Eller varför röstade du blått senast?
Okey, jag berättar det, om du berättar om din senaste könssjukdom...
-Men det är väl ändå lite väl privat!, kanske han eller hon svarar...
JUST DET!, svarar du tillbaka...

Frågan är lika dum som frågan man ställer på fyllan till en bög eller flata,
"Hur har ni sex egentligen"...
Du vet svaret, men frågar av någon konstig anledning i alla fall,
din nyfikenhet och fantasi kittlar dina sinnen större,
än för vad gränsen är för vad som är känsligt eller inte..

Jag brukar ofta tänka, varför gör vi som vi gör???
Ibland är det för ofta förekommande så man undrar nästan som om vi inte alla är förprogrammerade på något sätt, vissa har det lättare för att bli missbrukare t.ex...

Mors Berra

Stigsdotter
sön, 2012-06-03 - 22:22

...över hur flatorna/bögarna gör än hur du gör när du inte dricker ;-)

Skämt å sido, vad härligt att läsa om studentfesten som blev lyckad. Det där ölflaks (hoppsan, menar förstås ölsprutandet på lastbilsflaket) förstår jag mig verkligen inte på!! Så gjorde vi inte på "min tid"!. Förstår inte alls poängen, alla vill ju klä sig fina och så ska man spruta ned sig med äcklig öl. På tal om äckligt - förra året vid den här tiden klev jag in på tunnelbanan och höll på att golvas av ölSTANKEN. Hoppsan, tänkte jag, här har någon tappat ut ett gäng ölburkar på golvet. Nähä då, det var tre fullkomligt dyngsura tjejer som stod där och stank ned hela vagnen. Yikes.

Mina små är ännu ganska små men jag funderar redan över hur man ska göra med det där, uppfostan. Ja, när det gäller alkohol då. Du verkar ju ha lyckats, har du några tips? Även jag hade tagit alla tillfällen i akt under festen att hiva i mig så mycket dricka som möjligt!!

viktoria
tors, 2012-06-21 - 07:35

Berra, vill önska dig och de dina en fin midsommar och hoppas du får lite sol på bara benen: )
Samtidigt passar jag på att lyfta fram din tråd som jag tänker kan vara fin och hoppgivande läsning för de som hittar till forumet under helgen. Kramar Victoria♥

Berra
tors, 2012-06-21 - 20:42

..men just nu är jag inget hoppgivande, för jag har precis tappat det...

Hela världen har rast samman och jag har tappat min "tråd", tyvärr...
Alla de ord jag har skrivit ovan om att behålla kontrollen över sitt egna liv är som bortblåsta,
är hängigare än någonsin, och det är så jävla tråkigt!

Kanske är lite bipolär i alla fall, ena dagen upp som en raket, nästa dag gräver jag tunnelbana...
Just nu går allt i nattsvart mörker, och jag ser inga små tåtar att dra mig upp till ytan igen...

Ingenting spelar roll längre, investerade bl.a min skatteåterbäring på en ny "leksak",
den gav mig ingen glädje alls, trots tidigare intresse, jag borde ha varit apglad..

Ska inte tjata om jobbet, men nu har jag isolerat mig helt ifrån de andra...

Tur att man har familjen, men även där börjar jag se slitningar i familjens relationer...

Mitt liv känns för närvarande rätt värdelöst, och jag försöker finna anledningar till varför jag ens ska ta nästa andetag...

Så sorry att jag inte är mycket till hjälp...kanske blir det bättre om ett ...tag.

viktoria
tors, 2012-06-21 - 20:59

Men kära, kära vännen! Vad tråkigt att du mår skit. Önskar det fanns något jag kunde säga, eller inte...jag lyssnar/läser istället. Tänker att mörkret som landat över mig ibland, så småningom alltid skingrats av ljuset ändå. Fast man inte anar det i svartaste natten, känns liksom omöjligt då. Din tråd är hursomhelst ett dokument över hoppet för mig. Ett bevis på att det går att lämna alkoholen bakom sig, för hur det än är skulle inget just nu bli bättre av att du tog dig en rejäl midsommarblöta, eller hur? Livet är så svårt ibland, nästintill omöjligt. Livet tar ju liksom ingen hänsyn. Det bara är, fortgår...som livet gör. Med allt vad som ingår, huller om buller och allt på en gång (sjöng Gösta Linderholm?). En varm kram genom cyber till dig Berra♥

mulletant
tors, 2012-06-21 - 22:08

dig Berra! Så ledsamt att du är nere ... vill instämma i viktorias kloka ord. Kanske du är lite bipolär - kanske du kan få hjälp med det. Kram igen, jag håller på somna men måste skicka hälsning till dig! God natt, sov gott! / mt

Berra
sön, 2012-07-01 - 23:59

Tack för att ni bryr er...

Livet är väl lite bättre, jag går på semester imorgon, men fortfarande allvarligt nedstämd...
Tidigare försökte jag se någon ljusning, men det har jag svårt för idag...
Har ingen ork för någonting, ganska apatiskt, så jag skiter i allt...

Vill inte att det neggiga ska smitta av sig i forumet så jag håller mig för tillfället borta från kommentarer...
Jag finns här och läser fortfarande allt, men just nu så är jag en "dålig" människa...
Jag håller mig samman för familjens skull, men skulle jag få vara för mycket för mig själv så skulle jag ramla sönder i bitar...
Jag vet ite längre vad som är limmet, och jag orkar inte heller bry mig...

Ledsen att jag inte kan bidra med mer än så, men det är min status för närvarande...

Annelie 60
mån, 2012-07-02 - 00:37

och försökt komma på något bra att säga som tröst men allt jag kommer på låter så banalt. Så väl jag känner igen den där känslan fast du verkar ha det sju resor värre. Hoppas att du snart får må lite bättre.

Kram!

mulletant
mån, 2012-07-02 - 05:21

du bidrar med det du är. Inte du och inte nån annan behöver vara stark-duktig-och positiv hela tiden. Det är ju det att vi är människor med svagheter och styrkor som vi delar med varandra som "gör" hela forumet... Egentligen som gör hela livet men irl (och på fb) spelar vi så ofta en roll och visar bara ytan.

Skriv du hur du har det - om du har ord ... Ibland har man inte det. Jag är i alla fall glad för din hälsning fast det är trist att du har det tungt. Fint att veta att du läser och följer med - du vet ju att du är en viktig person i min "ursprungliga" forumfamilj. En forumbrorsa. Jag tänker mycket på dig när mullegubber dricker Carlsberg:)
Kram, nu tar vi semester från jobbet men inte från varann! / mt

Leo
mån, 2012-07-02 - 11:00

Hej Berra!

Är relativt ny som "skrivare" på forumet men har läst inlägg i mer är ett år. Vill bara säga till dej att dina inlägg har betytt mycket för mig under denna tid. Hoppas att du får tillbaks din styrka och leva det goda liv som du verkligen är värd.

Stigsdotter
mån, 2012-07-02 - 12:28

Kanske är det som med gott och ont - om det onda inte fanns skulle vi inte veta när någonting är gott? Jag vill också säga till dig att även för mig betyder dina tankar och inlägg mycket. Om jag visste vad jag skule säga för att ge tillbaka och pigga upp dig nu så skulle jag skriva det på en gång. Kanske skulle det ändå vara bra om du fick vara för dig själv och tänka igenom allt som känns nu?

Många kramar

Berra
mån, 2012-07-02 - 21:52

Jag gör nog fel som "stänger in mig" i all självömkan...
Forumet ska ju vara "levandes" och innehålla alla sorters upp&ned-gång...

Jag provar och dra på mig "förbannad-manteln" igen, den har ryckt upp mig förr...
(Jag irriterar mig så stark på vissa saker att jag inte kan låta bli att tala ur egen mun,
och "chocken" över att ha tagit till orda brukar stärka mig i efterhand....)

Jo jag har en lågperiod i mitt liv utan någon som helst anledning, jag brukar skylla på jobbet,
och visst den har en stor del i det, men man kan också vända på det...
Hur stor del av jobbet ska få ta över mitt liv???
Vissa av oss lägger ner sin själ i det vi gör, pretentiösa och vill vara så där "perfekt".
Sedan finns de andra som är villiga att gå över lik för att avancera,
och då kommer konflikter där sanningar bemöts med rena lögner, och då kan jag inte hålla käften.
Jag mår dåligt när alla andra på jobbet spelar med i någon sorts lögn, detta är kutym..!
Jag står med svaren, och ingen vill längre lyssna, tillintetgjord...
Håll käften och jobba, och det är precis det jag gör numera, aldrig ifrågasätta, bara jobba..
Frustrationen växer och jag håller på att mentalt brisera ut i en explosion,
och när jag inte får explodera, så förtvinar jag inuti, nedbruten...

Så antingen är jag en levnadskonstnär, eller så är jag bara en oförstådd tjurgubbe..???
Döm själva, det är bara här som jag vågar vara helt uppriktig, här spelar jag ingen roll...

Jo jag borde vara glad och positiv, det finns massor av anledningar egentligen...
Men jag har inte öppnat kanalerna för att gör mig mottaglig för dem, innesluten och "skyddad".
Inget får komma åt mig, varken av det goda eller dåliga, är innesluten i min lilla bubbla..
Jag kan finna tusen anledningar som rättfärdigar till att livet är skit för tillfället,
men inte finna en enda som gör det värt att ens orka leva, se fram emot morgondagen...

Livet blir så komplext att allting bara blir en enda grå sörja av....ingenting...
Jag har tappat fokus och vimsar runt i ett ingemansland...
Inget spelar roll längre, och så länge allt bara tuffar på i maklig takt så är det okej...
Jag sköter mitt jobb, betalar mina räkningar, gör det jag blir tillsagd att göra...
Men i ärlighetens namn, jag skiter i vilket...
Glädjeämnen är njet nada, inget bekommer mig...

Jag är självdestruktiv i mina tankar och om någon sa åt mig att dricka mig full,
så skulle jag göra det utan att ens lägga in mina egna värderingar i detta..
Jag tar inga egna beslut längre, håller käft och gör det de andra säger åt mig att göra...

En lealös trasa som ingen ens orkar lyssna på längre...

Sorry för allt neggigt, men det var det som kom ur mig...

Berra on the mood...

PersonligaPersson
mån, 2012-07-02 - 22:22

Vi har berövat oss själva den enklaste och snabbaste quickfixen mot jobbiga perioder i livet, dvs spriten. Å andra sidan slipper vi samtidigt myntets baksida, dvs att förvärra det hela. Livet blir mindre yvigt som nykter, vilket ju för det mesta är bra, men ibland en smula frustrerande. Ibland önskar man sig bara bort, in i dimman. Snabbt.

Stigsdotter
mån, 2012-07-02 - 22:55

Motion är bra mot sådana tankar, att ta ut sig riktigt ordentligt gör gott även för själen. Ut och spring eller gå till gymmet, snabb promenad, sparka i lerpölar.

Kram!

Leo
tis, 2012-07-03 - 12:27

Helt rätt av dej Berra att "spy upp all skit" inom dej i detta forum. Kan själv ibland känna tillvaron meningslös där alkoholen för min del varit en rejäl uppiggare men bara gjort att jag dagen efter känt mig än sämre. Önskat jag kunnat ge dej råd om hur du skall tackla ditt problem men får erkänna mitt tillkortkommande. Hur som helst, vi är många som tänker på dej och önskar dej allt gott. Kom precis på en fråga till dej. Är jobbet så viktigt? Kan du inte hitta ett annat förhållningssätt till arbete där du nedvärderar det på en´skala över vad som är viktigt i livet? Försöker själv göra det och istället uppvärdera min familj, vänner,fritid m m.

Berra
tis, 2012-07-10 - 01:09

..kallas det hos mig, semester...

Ja det blir verkligen som bomull runt hela ens medvetande, MIN tid...
Jag blir inte fistad av livets all jävelskap längre, jag är...jag finns...

Hade verkligen behov av årets semester, fiolsträngen var spänd långt över sin förmåga.
En vecka med massor av fysiska jobb hemma, och likaledes vid stugan har fått min hjärna att slappna av, lämnat allt det där gråjolmiga på jobbet, och ser livet genom mina egna ögon...
Jag ser den gröna naturen, känner blåsten, det kalla havet, hur småkrypen kittlar min hud osv,
alla mina sinnen kommer till sin prövning och det kommer nya inputs och det kittlar mig...
Allt är väl inte positivt, kliande myggbett och svidande flagnade solbrända axlar,
men det är SOMMAR, svensk sommar....

Vi har fiskat strömming under ficklampssken, checkat av kantarellställena som är under tillväxt,
jagat iväg grävlingen som rotar i våra sopor under sina nattliga räder, lyssnat på fasantuppen som hade sin utmaning med den vanliga hönstuppen en morgon, svurit över svartmyrorna som byggt bo i torrfiggan och kliver runt på våra skinkor när vi nyttjar dess faciliteter...
Ungdomarna sitter och kollar filmer på mediaspearen tills det ljusnar, och är omöjliga att få att äta frukost före eftermiddagens inträdande...

Allt är precis som det ska, och frågan dök återigen upp senast idag om min alkoholförtäring,
grabben passade på att fråga i bilen så att hans kusse skulle få höra med min egna stämma VARFÖR jag har valt att inte dricka längre....

Det känns inte ens besvärligt längre, bara ett faktum...
Kul ett par timmar, ångest i dagar, och för den som inte har fått uppleva det, bara att testa...
För det kommer, var så säker, inte frågan OM det kommer, utan NÄR man i livet ska kunna göra en omvärdering över vad som är värt och viktigt för just mig, ingen annan...

Jag skiter i om alla av mina vänner dricker, eller inte, alltid eller aldrig, för mycket eller för litet, oansvarigt eller inte, mitt beslut är mitt beslut...jag dricker för tillfället INTE...
Och kommer att fortsätta med det så länge det känns bekvämt och jag inte behöver omvärdera det....
NÄR det kommer att ske spelar för tillfället ingen roll, jag välkommnar det lika mycket som ett benbrott, man vet aldrig om det kommer, eller kanske aldrig....
Men när det har kommit så är det ett faktum, den dagen, den sorgen, inget jag ska behöva oroa mig för just nu, eller sen...

Men är jag rädd för benbrott, så utsätter jag mig heller inte för några risker...
Jag förknippar inte livets härligheter med alkoholhaltiga samband längre,
och visst fanns det ett liv innan alkoholdebuten, eller hur...

Allt är inte detsamma, men jag har lärt mig en annan sak, sluta jämföra...

En nötallegiker försöker inte hänga upp&ner i ett snöre i ett träd efter att ha druckigt 2 liter sur grädde för att försöka lura sin allergi...kanske kanske det funkar den här gången...?
Men på något sätt försöker en alkoholallergiker göra det gång efter annan, och det är på något sätt socialt accepterat, döva spritsmaken, dämpa baksmällan osv..

Slutar aldrig förvånas över hur starkt alkoholen förvrider vårat normalt så logiska tänkande,
till något som verkar så absurt, både i nykter och i ett onyktert tillstånd...

Ibland och till och med ofta, så känner jag mig som..."the lonely walker"...

Berra

Berra
ons, 2012-07-11 - 13:47

..för att bli en aktiv nykterist...?

Skillnaden mellan att vara en passiv nykteriskt och en aktiv alkoholist är det "förbjudna" tänket.
Jag SKA inte, hela tiden...

En aktivt nykterist tänker som oftast jag vill inte, vill inte fölora mig själv igen..

Finns inga hemliga piller, inga övertygande psykologer som trycker på "knappen".
Inga genvägar där något annat utifrån hjälper en att enkelt bli fri...

Viljan finns i tanken, inte i "får inte", "ska inte", "kan inte"..."bör inte.."
Så länge det finns en liten öppning för en liten liten möjlighet att dricka, så kommer den...

I minnet kommer flasharna över hur jäkla trevligt och kul det kan vara, hur mysigt det kan bli...
Man glömmer helt det där tråkiga som nästan alltid händer också, när man passerar gränsen för när det trevliga blir otrevligt, det blir som bortblåst varje gång...
Men det brukar komma, smygandes och krypande, man blir lätt överkänslig och överreagerar...
Man säger och gör saker mot personer som man normalt sätt älskar,
man vet att det fel, men man står på sig av någon konstig anledning..
Allting blir bara fel och man tycker att folk har missuppfattad hela saken...

Man kan hoppas att de andra tänker att han/hon bara var full, och lägger sedan inte mer energi där...
Men gör de det?, hur förändras förhållandet av sanningar sagda på fyllan???

Själv brukar jag tänka på morgondagen, hur jag redan idag kan styra den, bort från ångesten...

Det är inte alls tråkigt, det är att få ta lite mera kontroll över sitt egna liv...
Allt hänger inte på att få det "roligt" med ett berusningsmedel där man inte får kontrollen,
det brukar bli mera o-roligt i två olika bemärkelser...

Man vet vad man vill, men inte alltid vad man får...
Om presenterna innehåller huggormar, spindlar och skorpioner om vartannat,
så ska man kanske inte till slut ta emot gåvorna, utan stå över...

Livet är inte alltid så lätt att leva, men man behöver inte självmant göra det svårare.

/Berra