Detta är för mig dag 3 utan alkohol. Första gången på några år som jag hållit upp så länge... har läst flera gånger om dagen här i forumet sedan i måndags och det är en fantastisk känsla att inse att jag inte är ensam. Att min relation till alkohol inte är unik, att hur den får mig att känna och bli inte är min personlighet utan snarare alkoholens personlighet. A får mig att tro att livet är tråkigt utan den, att jag är tråkig utan den...
Jag har länge haft flyktiga tankar om att allt dåligt i mitt liv är förknippat med att jag druckit men jag har låtit de tankarna fladdra iväg för fort för att faktiskt förstå vad det betyder. Under dessa tre dagar, efter att jag börjat läsa här, har jag tvingat mig själv att gå igenom all skit jag gjort mot mig själv och andra och kommit fram till följande:
Inte ett enda katastrofalt beslut, fruktansvärd händelse eller dagar och nätter fyllda med ångest har förekommit utan att alkohol på något sätt varit inblandat. Jag har ibland bara haft en ren jävla tur att det inte slutat värre än det gjort....
Det har bara gått tre dagar, vilket inte är så mkt men det är tre dagar utan ångest och det betyder mkt för mig!
Men jag vet att det kommer bli en svår kamp och jag är inte säker på hur det kommer gå om inte min man vill sluta tillsammans med mig... Jag vet att det här kommer vara det svåraste jag någonsin gjort...
Men jag SKA lyckas, för mig och mina fantastiska barn och TACK till alla er som kämpar samma kamp som jag och som vågar berätta om det här så jag får ta del av det ni tänker och känner!!!! Jag är inte ensam och ingen av er heller!❤️

Tack för tips❤️ Jag har funderat på AA och dess relation till Gud... Jag är verkligen inte religiös och tror aldrig jag kommer bli det men ibland har jag önskat jag kunde. Att ha en trygghet i att det finns något större.. Men nej, jag har det inte i mig. Däremot tror jag ändå att det finns delar jag kommer kunna använda så jag kommer gå dit och lyssna helt enkelt?
Kram❤️❤️?

DetGårBättre

Ja, det är ju fritt att dela, eller lyssnar man bara. Jag är ju troende vad gäller Gud och Jesus och har varit länge.

Men inom AA så får man välja högre makt själv typ om man ska se stegen. Det kan vara vad som förutom en själv.

Sinnesrobönen är ju faktiskt väldigt sann bara. Jag kan tycka en del är sektliknande men vadå? Jag är en fri individ och på AA tvingar ingen dig till något.

Jag är där mest för att dela och lyssna. Många dricker mest kaffe. Vissa lyssnar bara. Allt känns accepterat. Det är ju vad gruppen gör det till. Ingen är dömande iaf och jag trivs med det sociala där. Saknar faktiskt möten där jag bor. Funderar på Makmöridag istället. Tänka tänka tänka... ???

Men jag gör ju inte så mycket om dagarna annars!

Det är just det med att man kan välja, att bara lyssna eller prata, som tilltalar mig. Sen tycker jag att alla sätt är ju bra utom de dåliga... vad man tror på är upp till var och en så länge det hjälper en att bli en så bra människa man vill vara...
Jag vill gärna vara en människa som kan umgås med mina barn och få dem att må bra, vill också kunna vara någon som kan stå ut med sig själv... Men den dagen väntar jag fortfarande på.
Idag har varit en farlig dag. Något har svävat runt mig, fladdrat. Jag har varit ofokuserad, rädd och skakig... Har svårt att förklara det även för mig själv men det har varit en dag då jag borde bara stannat hemma...
Så många gånger jag tänkt att bara jag slutar dricka kommer jag att bli bra, göra rätt, vara perfekt. Och jag har verkligen trott på det! Men en dag som denna, en dag då tankarna skenar vilt och gör mig fladdrig och ouppmärksam, blir jag smärtsamt medveten om min egen otillräcklighet.
Fast det är väl så vi människor är, otillräckliga ibland, fantastiska ibland...
Idag var jag dock inte så fantastiskt. Vem fan lyckas skrapa och buckla en lånad lastbil två gånger på samma dag???? I nyktert tillstånd...
Låter nog så trivialt, ingen kom ju till skada men det bakis-liknande tillståndet jag befunnit mig i idag skrämmer mig. Vem vet vad som händer nästa gång jag tappar koncentrationen, fokus?
Känslan av att inte kunna lita på mig själv hänger kvar.
Det enda jag kan göra är att inte dricka. Och det tänker jag inte heller.
Det här är ju livet som det är på riktigt utan bedövning. Kanske är det inte så konstigt att vi människor alltid försöker hitta sätt att undkomma....

DetGårBättre

Vissa dagar känns skit. Bara att acceptera. Sen går vi framåt. Känslorna försvinner, det är viktigt att veta när eet känns jobbigt. Var tacksam för de bra dagarna.

Tess45

Det där är livsfarligt, Amanda vännen.
Jag har druckit i stor del när jag har råkat ut för rejäla käftsmällar, tex en sjukskrivning jag inte fick pengar för och ekonomin går åt skogen.
Det triggade igång en period för mig.
Jag måste alltså ha en plan för att inte göra det första tanken säger (drick) när något går åt skogen.

Efter beroende hjärnan säger "sup" så tänker jag "nej, jag ska känna det här utan bedövning"
Sen spelar jag upp alla vidrigheter a orsakat eller kan orsaka.

Ja Tess, det är ju det: livsfarligt. Om det som hände igår hade hänt under tiden då jag drack hade jag hällt upp ett stort glas innan jag ens hunnit hänga av mig ytterkläderna efter jag kommit hem... Det gjorde jag inte igår dock men det var otäckt. Jag har känt mig så stark och fantastisk när jag insett att jag faktiskt kan klara att leva nykter. Men att inse att jag kan klanta till det utan alkohol skrämde mig även om jag VET att ingen är perfekt...
Men va fan, shit happens känner jag idag. Och jag är ju faktiskt lite flummig ibland...
Jag gör som du, tänker på hur mycket värre det skulle bli om jag drack. Det skulle bli katastrof av allt. Då skulle ingenting bra finnas kvar längre... Det gör mitt val enkelt: jag fortsätter att INTE dricka.
Idag firar jag 107 dagar? Känns förbannat bra!!
Kram till dig Tess❤️ Vi har gjort ETT bra val iallafall och det kan vi vara stolta över!! Men det ska gudarna veta: det är inte lätt att vara människa....

Upptäckte just att jag räknat fel.... Känns ju som en evighet sedan jag drack sista gången men idag är det 85 dagar nyktra. Visserligen är även det en aktningsvärd siffra i min värld fast hur fan jag räknade sist kan man ju undra...
Men räknar inte så ofta längre, tänker mer att den 31 juli slutade jag dricka alkohol.
Och hittills går det ju bra.

Liten stor

85 dagar är ju jättebra! Du verkar stark i ditt beslut. Heja dig

ProViva

Nu har jag läst hela din tråd och det har varit stark läsning.

Tack för allt du delar. Fantastiskt resa!

Jag hittade inte din styrka i mig själv men fick, och tog emot, hjälp och är på banan nu.

Fortsätter följa tråden och hoppas att fortsätter väl på den väg du valt.

Idag har jag lite "studs i dojjan" känner jag. Energi på mitt eget lite trötta vis...
Fast ångest ibland bränner till under huden. Det kommer ta mycket lång tid att tugga i mig all skit jag orsakat och skapat. Lång tid att smälta och få ur systemet. Om det nu någonsin kommer ut. Men det är ju inte så konstigt, för många år har gått utan att jag tagit en endaste tugga...
Önskar det fanns mer tid idag.

Tess45

Genom att ta till a så behöver man inte handskas med omedelbara eller pågående problem.
Jag började självmedicinera med a.
Det ledde i slutändan i att jag hamnade i perioder i slutet.
Man flyr med a och skapar sig ännu större problem.
Vi behöver lära oss att handskas med motgångar utan att filtrera känslor i ett filter dränkt utav alkohol.

Det farliga är att inte minnas det där fula och äckliga som finns där som en seg äcklig massa.
Vi behöver vada ner i den sörjande steg för steg.
Först då slipper jag fly.

Ja, det är så det är. Många avskyvärda saker jag gjort har jag gjort för att jag är jag men de värsta har jag ändå gjort pga eller under inflytande av alkohol. Nu när dimman lättat slår det mig med full kraft, innebörden och resultatet av det jag faktiskt gjorde. Jag kan inte förmå mig till att berätta men jag tror att det här på forumet finns förståelse för hur det känns. Hur en bottenlös skam och avsky för sig själv känns. För det är ju vad alkohol ger oss, förr eller senare.
Känner egentligen inget behov av att gå in på detaljer eller "lätta mitt hjärta", för gjort är gjort och det enda jag kan göra är att se till att det inte händer igen, att jag inte skadar de jag älskar mest av allt på denna jord. Det är det enda jag kan påverka: framtiden.
Och visst är det så som du säger, man måste nog minnas allt skit man ställde till med för att inte börja igen. Minnas utan filter.
Kram till dig( invaderar snart din tråd igen???)

Till Liten Stor, Pidde och ProViva! Tack för pepp och kommentarer. Att inte känna sig ensam i det här har betytt och betyder så mycket för mig!!! Den här kampen hade jag inte kunnat vinna dag efter dag utan er alla här på forumet. Det bara är så. All styrka till er❤️❤️❤️❤️❤️

Magika

Amanda! Du är verkligen inte ensam! Känner så igen mej.Jag är så duktig på vardagarna, tränar mycket, städar,är en omhändertagande mamma,sambo och vårdare( på jobbet).Men då helgen kommer tar suget tag i mej, och det slutar nästan alltid med katastrof!!! Är så trött på dethär!!Ge mej kraft att sluta dricka!!!!

Tack Magika!!
Och detsamma, du är inte ensam heller! Visst är det en befriande känsla? En bra känsla att börja med. Jag kände alltid att jag inte dög, vad jag än gjorde var det inte bra nog. Jag var tvungen att bli ännu mer perfekt trodde jag. Men det jag behövde var att sluta dricka för att kunna få känna stolthet över allt jag gör. Stolt istället för att se mig själv som en hycklare.
Styrkan har du inom dig, men du hittar även mycket styrka här på forumet! Fortsätt läsa och kommunicera här. Destruktiva beteenden är svåra att bryta och jag tror man måste försöka hitta orsaken till dem. Försök lätta på pressen du sätter på dig på dig själv till att börja med! Oftast är den mycket större än pressen från andra... Jag håller tummarna för dig och lycka till!!??❤️

Jag har förändrat mitt drickande. For now... Känner att jag vill och behöver gå vidare, till det vidare livet men även anhörigsidan för det här kan liksom sluta hur som helst och jag behöver hjälp och råd eller åtminstone att någon lyssnar...
Kram på er❤️❤️❤️❤️

Nä, jag pallar inte riktigt att börja i det vidare livet... Jag stannar kvar här ett tag till.
General A har snart omgrupperat sig känner jag. Hans starkaste argument är att alla faller någon gång, inget att bli så upprörd över. Och gör jag inte det, faller igen alltså, då är jag ju ingen riktig alkoholist och då borde jag ju kunna dricka igen, eller hur?
Ibland kan jag också få för mig att börja dricka igen bara för att bevisa för min man hur illa det faktiskt är... bara släppa taget och supa tills han inser. Men det är ingen bra idé, det VET jag ju.
Jag tänker på min äldste sons ledsna ögon från de kvällar jag faktiskt minns att jag sa godnatt till honom. Tänker på alla mornar jag vaknade och trodde jag skulle dö av skam. Tänker på vinflaskorna jag gömde i badrummet för att kunna dricka när vi hade besök.
Vill jag tillbaka dit?
Nej, i helvete heller. För det är där jag hamnar om jag dricker igen.

AlkoDHyperD

Ha, ha. Eller hur? Om jag håller mig nykter (för att jag vet att det går åt helvete om jag dricker) kan jag ju inte vara alkoholist...
Så då borde jag ju kunna dricka....
För att få reda på om jag verkligen är alkoholist.
Och när jag för hundrade gången får det bevisat håller iag mig nykter.
Tills något i mitt huvud viskar - du är ju nykter, då kan du ju inte vara alkoholist....
Lurad!
Men du synade lögnen Amanda!
Kram

AlkoDHyperD

För alkohol är inte bra för mig. Så jag skiter i det. Oavsett om jag skulle vara alkis eller ej. Gillar inte vad det gör med min annars så fantastiska viljestyrka, självkänsla och målmedvetenhet. Gillar inte att min vilja blir kapad. Gillar inte att vara besatt av tankar på hur jag ska få till nästa fylla.
Så där.
Nu finns det inga argument för att testa alkoholist-tesen. ??