av Adde

..

Adde
ons, 2023-10-18 - 10:56

Fortfarande kan jag bli förvånad över mig själv hur jag reagerar och accepterar olika situationer i livet. Grejer som händer både mig själv och andra som jag i mitt tidigare liv som aktiv alkis hade gått igång fullständigt på passerar numera i stort sett bara förbi.
Jag undrar om det är med ålderns rätt eller om det är mitt tänk som förändrats så mycket ?
Skönt är det iaf att bara låta saker passera revy.
Men en sak som jag inte kan svälja är att jag....JAG.....kan bli förkyld ??!!
Det har inte hänt på år och dag men nu j-lar har jag fått allt gammalt också :(
Jag kan ju inte bara låta det vara och acceptera detta så jag spjärnar emot allt jag kan !
Det går ju liksom inte att sova bort allt men kroppen talar vänligt men bestämt om för mig att jag SKA ta det lugnt :( Men jag har svårt att koppla av när jag blir tvingad till det.
Jag har inte svårt att komma ihåg hur jag skulle ha känt om jag varit aktiv alkis och spätt på mitt dåliga mående med en flaska vodka och några 10.2 öl och då blir det lite ljusare.
Finns (nästan) alltid en positiv väg att se på eländet :)

Adde
lör, 2023-11-04 - 11:12

Av nån anledning så har mina tankar de senaste dagarna roterat runt mitt beslut att åka på behandling??
Jag försöker reda ut hur röran i min skalle såg ut då men det är ruggigt svårt. Jag kommer ju ihåg att jag var så enormt trött på mig själv och min oförmåga att låta bli alkoholen. Jag jobbade, söp, sov i ett enda tempo. Och blev mer och mer missmodig. Och jag trodde ju att jag var den enda som hade såna grymma problem med mig själv.
När jag började leta efter nån "som kunde fixa mig" så kände jag iaf att jag gjorde nåt för min egen skull. Det tog ca 6 månader innan jag tog beslut att åka på behandling, påhejad av ingen,
och jag levde hela tiden med föreställningen att nån skulle "fixa mig". Som trogen alkis så var jag ju så van vid att lägga skulden på andra så därför höll jag fast vid tanken att jag inte behövde göra nåt själv.
Det tog några dagar i behandlingshemmet att fatta att jag hade så gigantiskt fel !!!
Jag, jag enbart !, har makt nog att ändra mig själv och ingen annan !!!!
Mitt tänk ändrades succesivt med tiden och det tog inte så lång tid för mig att fatta att jag är herre över mina egna tankar och att orsak och verkan hänger intimt ihop med mitt leverne.

Mina tankar om att nån skulle "fixa mig" till att jag insåg att jag själv har makt att förändra mitt liv är hela nyckeln till mitt nyktra liv.

Tänk så enkelt det kan vara med nyckeln i handen !

Onkel F
lör, 2023-11-04 - 13:47

@Adde skrev:" jag levde hela tiden med föreställningen att nån skulle "fixa mig""
Så sant, så sant. Jag känner igen mig helt och hållet. Varför kan inte beroendemottagningen/AA/Gud bara "fixa mig"? Allt är upp till mig själv, andra kan hjälpa och stötta men inte mer.

Jag uppskattar dina inlägg. Reflektioner från en med lång erfarenhet hjälper även mig i mina försök att leva nyktert. Tolfte steget online så att säga.

Tack!
Onkel F

Adde
lör, 2023-11-04 - 14:06

Tack Onkel F !!!
Jovisst är det som 12e steget online men jag följer det inte helt slaviskt :-) Kul att jag kan dela nåt till dig <3

Just nu svallar mina känslor över när jag lyssnar på The Beatles senaste singel "Now and Then" !! Att höra John Lennons röst igen efter att den tystnade för 43 år sen ger mig rysningar ! Och tårar i ögonen <3 Vet inte hur många gånger jag lyssnat på den idag !!
Finns på Youtube.... Att kunna njuta av alla mina känslor fullt ut är också en del av min nykterhet !!

Adde
sön, 2023-11-12 - 18:07

Fars dag.
Fast det har gått så lång tid för mig i nykterheten så straffas jag fortfarande på såna här dagar.
Visst, jag var absolut inget föredöme under en stor del av ungarnas barndom men jag har försökt att kompensera för det senare. Men sen ett antal år så har jag gett upp med att få ett normalt förhållande till arvtagarna.
Från den ena får jag ett mess en sån här dag och från den andra inget.
På min födelsedag likaså.

Nu tycker ju jag att de själva borde se över sitt eget beteende för att få ett bättre mående men det är sannerligen trögt. Jag kan inte hjälpa dem mer än vad jag gjort, nu har de eget ansvar.

Men jag har ju lärt mig att medberoendet är så mycket svårare att bryta än beroendet och att det inte funkar med tjat. Med åldern blir det så mycket svårare att vara helt ensam utan nån reell kontakt med ättlingarna, jag tycker det är tufft nog med alla andra som droppar av pga sjukdom/död och lämnar oss andra kvar i tystnaden.

Den stora sk familjehelgen nalkas och jag har börjat leta efter en reträttplats att tillbringa dagarna på. Det blir förmodligen ett ställe där man i stort sett äter, sover och äter lite till i 3 dagar :-)) Jag har varit där förut och jag trivits bra där så det blir nog samma i år.
Jag har märkt att det blir fler och fler som bokar sån vistelse för att slippa stressen och den hysteriska tid som blivit i jultider.

Det är rätt gott att vara nykter då så jag verkligen kan njuta av den goda maten <3

Andrahalvlek
sön, 2023-11-12 - 19:32

@Adde Så oerhört ledsamt 😢 Familjen är det viktigaste jag har och jag kan knappt tänka tanken att vi inte skulle ha en aktiv del i varandras liv.

Min ursprungsfamilj hade jag dock urkass relation med. På senare år, sen min mamma flyttade till min hemstad på mitt initiativ, har vi ändå lyckats få till en hyfsad relation.

Är det söner du har? Det är kanske fördomsfullt men män/pojkar är generellt urusla på att vårda sina relationer, till såväl familj som vänner. Kvinnor/flickor är generellt duktigare på det. Jag tror det sitter lite i våra gener - att hålla ihop flocken.

Jag hoppas att du hittar ett riktigt trevligt ställe att fira jul på 🥰

Kram 🐘

Kevlarsjäl62
sön, 2023-11-12 - 21:49

@Adde Jag slinker in här från "andra sidan" p g a att jag ser att det är precis så här det kan komma att bli i relationen mellan mina vuxna barn och deras pappa. Han har druckit i 30 år, genom hela deras liv. Jag flyttade i våras och inte långt efter bestämde han sig för att försöka bli nykter, för sin egen skull, det är alltså väldigt nytt. Vi har två barn varav det ena inte vill se honom alls och det andra har håller en ordentlig distans, men har viss kontakt. Jag träffar min man ett par gånger i veckan, inte som en partner direkt, mer som en nära vän och tycker att det känns ok. Bara det inte blir några krav. Vi är fortfarande gifta och just nu är det inte aktuellt med skilsmässa, jag tar en sak i taget och något nytt förhållande finns inte på kartan för mig. Det räcker nu, jag trivs utmärkt i mitt eget sällskap och kommer nog inte att återhämta mig från den långa tiden som medberoende i detta liv. Det får bli i nästa 😏
Vad jag undrar är hur du försökt kompensera, som du talar om och vad du upptäckt inte fungerar? Jag tror nämligen att det vore bra för mina barn att komma till ro med sin far. Att få ställa frågorna och kanske få en del svar så småningom. Jag tror bitterhet är en energislukare av rang och bara förgiftar ens sinne. Än är det så klart för tidigt, men min önskan är ju att de på något sätt kan landa i någon form av förlåtelse, för sin egen skull och självklart känner jag sorg även för min mans skull, liksom jag gör för dig.
Om du vill och orkar så fortsätter jag gärna tala med dig om detta.

Adde
mån, 2023-11-13 - 09:49

Andrahalvlek : Det är en son och en dotter och dottern bor nära mig men det spelar ingen roll.

Tack för ditt svar Kevlarsjäl62 ! Direkt efter min egna behandling lobbad jag, och lyckades, få in dottern på en ungdomsvecka på mitt behandlingshem. Då, och flera år efter, satt det spår hos henne och hon insåg att jag har en sjukdom som jag inte kunde kontrollera med de verktyg jag då hade. Och hon insåg att hon inte var ansvarig för mitt mående och att hon mådde bra av att själv gå på Al-non och prata av sig. Men med åren kom allt det där i bakgrunden men hon behöll sitt sätt att beskylla mig för allt dåligt som hände i hennes liv fast jag inte ens var i närheten. Men liksom en aktiv alkis så är det ju så skönt att ha nån att skylla på....

Sonen har inte på nåt sätt varit intresserad av att lära sig något om sitt egna medberoende vilket medfört att han själv följer schemat och går in i usla relationer. Det enda han tagit till sig är att alkoholismen är en sjukdom som går i arv och har man dessutom levt i en sån familj så är man nästintill helsäker på att bli alkis själv, arv och miljö, så att inte dricka alls är en väldigt bra idè. Han är också medveten om att sjukdomen kan, så att säga, hoppa över ett led så hans barn är i riskzonen.
Jag försökte de första åren att prata så mycket jag kunde om det jag lärde mig om min sjukdom, försökte ta med dem på möten, både stora och små möten. I början gick det hyfsat men sen klingade det av, de hade väl hört tillräckligt ?? Dottern glömde det hon lärt från sin ungdomsvecka och gick också in i usla relationer. Hon skulle verkligen behöva gå en Familjevecka och jag är beredd att betala för henne men näerå....

Att känna att jag inget betyder skaver hårt ju äldre jag blir. När jag för ca 11 år sen hade tagit mig ur självmordsplanerna pga skilsmässa så skulle jag fylla jämt. 3 dagar före hade ingen hört av sig om hur det skulle tänkas bli på födelsedagen och jag höll tyst. Jag surnade till och tog en Helsingforskryssning utan att säga nåt och åkte iväg dagen före. Kändes ju lite knepigt men jag fick bra stöd av en tjej som då skrev här, Mie, och när jag kom fram fick jag ett kungligt mottagande av en finländsk familj jag känner (som inte visste att jag fyllde förrän jag klev ombord på båten igen :-)) ) . Så på det stora hela blev det en väldigt bra födelsedag ändå <3
Efter det så har jag lärt mig att leva mitt liv på mina villkor och göra bra saker för min egen skull.

Att vara en nykter alkis innebär inte per automatik att livet blir lättare men jag slipper gärna bakfyllan och det usla måendet jag hade då vilket är guld värt.

Kevlarsjäl62....jag fortsätter gärna och pratar om det här , antingen här eller mer privat på den fb-sida som hänger ihop med mitt nick Adde Addesson. Min bild är från stranden utanför Gullbranna när vi alla samlas med Sinnesrobönen (och återigen : Jag är inte religiös !!)

Helt offtopic : Det är minus 25 i norra Norrland :O

Kevlarsjäl62
fre, 2023-11-17 - 18:53

@Adde Adde Jäklar vad kallt, redan! Några minusgrader i Svealand, men det gillar jag.
Du verkar ha gjort väldigt mycket för att få en hållbar relation till dina barn. Vad jag undrar lite över är om du haft en bra relation nån gång och, ursäkta uttrycket, supit bort den eller om du missat allt från början? Jag har nog kommit fram till, i vårt fall, att min man aldrig riktigt fått någon nära kontakt med våra barn. Han har inte mäktat med och inte varit helt närvarande. Ganska tidigt, efter förskoleåren, insåg ju också barnen att när pappa busade och skojade var han inte "på riktigt" och den nyktra pappan var allt för ofta sur och arg. Det fanns aldrig någon aggressivitet i hans rus, han lallade mest omkring, tyckte han var skojig och var allmänt nöjd med tillvaron och sig själv. När barnen var små var det en ganska kul pappa, men de genomskådade ju allt så småningom och i takt med att de blev äldre eskalerade också missbruket, så när de var tonåringar kunde han inte alls vara där för dem.
Han hade sitt liksom.
Jag kan faktiskt relatera en del till dina känslor, eftersom jag fått min beskärda del av besvikelse, sorg och ilska från barnen. Mitt medberoende har ju inte varit så mycket bättre än deras pappas missbruk, det har jag insett den hårda vägen. Ibland när de ställt mig mot väggen och jag känt att jag tappat deras respekt har jag också surnat till. "De tror att livet är så enkelt" har jag tänkt då och undrat vad de vill att jag ska göra, mer än att lägga mig platt och erkänna att jag kunde ha gjort bättre val och varit en modigare mamma. Jag har aldrig sagt det, bara tänkt det.
Jag funderar också över det du säjer om att inte betyda något och där tror jag du har fel. Den av mina barn som nu är helt avvisande mot sin pappa är också den som visat mest sorg genom åren. Hon har saknat och saknar en pappa, en manlig förebild som satt henne främst, som visat att hon är värd det bästa. Det har varit väldigt tydligt i flera av hennes relationer att hon inte varit säker på sitt värde och sökt sig till fel partners. För om inte ens egen pappa tycker att man är det viktigaste som finns, vilken man ska då kunna känna så? Ändå är hon en ganska tuff person, utåt. Hon har gjort en ordentlig, inre resa och blommat ut till den intelligenta och starka kvinna hon innerst inne är. Men hon är kränkt och jag hoppas inte att det kommer att göra henne bitter för evigt.
Sonen har mer distanserat sig, bestämt sig för att han inte har någon pappa och behandlat honom mer som en släkting eller kollega. När min man nu verkligen gör ett allvarligt försök att bli nykter för första gången vänds hela hans värld upp och ner. Hur ska han förhålla sig nu? Det blir nästan jobbigt, han har ju förlikat sig med verkligheten.
Alltihop är komplicerat och fullt av svåra känslor, men det behöver jag ju inte tala om för dig. Du lever ju också mitt i det.
Jag är en introvert jävel, fast ingen tror det, så jag har inga sociala medier. Vi får prata här om du har lust att fortsätta utbyta erfarenheter.
Ha en fin fredagskväll. Ikväll njuter jag av att bara umgås med mig själv och är glad att jag kan känna så ibland.

Adde
lör, 2023-11-18 - 11:22

"Jag är en introvert jävel..." skrattar jag åt för den frasen/stämpeln skriver jag under på !!
Jag kan vara/är ? väldigt social i rätt sammanhang men jag håller hårt på min personliga skyddsmur som jag nog skaffade tidigt i min alkiskarriär. Typ : Hit men inte längre.

Min relation med min barn kan nog sysselsätta massor av hjärnskrynklare i massor av år. Jag har nog aldrig gillat barn speciellt mycket men jag har engagerat mig i mina barns intressen tidigt. Jag var den som alltid skjutsade, byggde lektorn med extra allt, såg till att vi kom iväg på tältsemestrar och senare utlandssemestrar trots våra låga inkomster. När barnen var små drack jag knappast alls men det ändrades när de började skolan. Jag startade med klassiska whiskeyn på fredagskvällen, vinet på lördagen, starkölen till bastun på söndagen osv. Sen ökade mitt supande markant och de sista 10 åren spårade det ur totalt.

I en beroendefamilj cirkulerar allt runt den beroende vare sig man vill eller inte. Allt i familjen är i jämvikt så länge allt knallar på med en aktiv alkis och en familj som snurrar runt denne.
Om nu alkisen slutar kröka och förändrar sig själv så blir det obalans i den mobil som familjen utgör. Gamla konflikter, åsikter om andra, nya vägar att lösa konflikter (helt plötsligt funkar det inte att skylla allt på alkisen) osv blossar upp och söker sin plats i den nya läge som uppstått. Jag hade anledning att surna till åtskilliga gånger för skit jag helt oförskyllt blev beskylld för.
Din historia om dina barn är också en kopia över mina barn. Andra helgen på behandlingen var familjen på besök och det var stort för mig. Jag fick visa dem runt och bla visa Sinnesrobönen (och för femtioelfte gången : jag är inte religiös) som har kommit att betyda så mycket för mig med det viktiga budskap den i all sin enkelhet betyder för mig. Sonen kommenterade då : Nu kommer du att tjata om det här varje dag. Han var ju inte kapabel att sätta sig in i hur gigantiskt min förändring var. Det var oändligt med insikter och känslor som rusade genom huvudet den månaden jag var där. Jag lyckades att flytta en av mina efterbehandlingsdagar till den dag som dottern slutade sin ungdomsvecka och det blev ett lyckokast ! Hon hade lärt sig så mycket och hade så mycket att prata om så hon var inte tyst nån under den 3 timmar långa hemfärden :-) Det var verkligen en lyckad vecka för henne. Jag fick ju också förmånen att få vara med under några dagar på en Familjevecka och det var nog minst lika bra för min utveckling att få vara med där som det var för henne på sin vecka. Det är så många som skulle behöva gå en sån vecka !!

Idag lever jag mitt liv och jag sköter mig själv utan ungarna. Men ibland vore det så kul om de kunde höra om jag behöver hjälp med nåt som nu framöver när jag ska opereras i en annan stad och jag förmodligen är drogad dagen efter och därför inte en bra bilförare. Paybacktime så att säga....

Ta hand om dig i första hand nu ! Du vet att du är den viktigaste personen i ditt liv !!

Flarran
sön, 2023-11-19 - 03:16

Hej Adde!

Tittar bara in så här denna söndagsmorgon för att hälsa. Du har mycket intressanta tankar kring inte minst alkoholbiten. Ser att du har varit med om en hel del liksom.
Önskar dig en trevlig dag.

Ha det gott!

Kevlarsjäl62
mån, 2023-11-20 - 20:38

@Adde Ja du min vän....jag önskar att jag också kunde "ta in nånstans" och bara äta och sova jul detta år. Utan barnbarnen hade det nog kunnat bli så. Jag känner mig så trött, så trött och julen, familjehögtidernas familjehögtid, kommer verkligen att bli ett kvitto på att ingenting är som det varit. Jag kan fira lite jul med min dotter och mitt yngsta barnbarn på julaftonens eftermiddag, men dit är ju inte hennes pappa (min man) välkommen. Sedan får jag väl tillbringa kvällen hos min man som jag inte bor ihop med och som jag betraktar som en vän numer. Han ska väl inte behöva sitta ensam hela julen.
Min son är varannanveckaspappa och det är inte hans tur att fira jul med sitt barn, inte farmors tur heller då med andra ord. Han pyser iväg till sin sambos föräldrar för julfirande där.
Till gammelfarfar, som inte ens vet att jag har flyttat, får vi dra en vals om att båda hans barnbarn firar jul på annat håll i år. Det börjar lukta lite Lars Norén om den stundande storhelgen.

Adde
tors, 2023-11-23 - 17:39

Jag väljer ju själv hur jag vill göra med julen och det var en enormt skön känsla när jag äntligen kom på att valet är helt och hållet mitt. Första julen så hade dottern lessna tankar på att jag skulle sitta ensam hemma. Efter det har jag rest bort.
Vad jag vänder mig emot är det gigantiska köpvansinnet och överflöden på mat när så många är utan. Visst, jag gillar mat, men inte till priset av ett skavande samvete. Jag är inte helt säker på hur det kommer att bli i år för jag väntar på en stor operation men kommer jag inte iväg så kan jag volontära på ett ställe som ordnar fest på julafton för de som inte själva har möjlighet. Är det inte så julen egentligen ska vara ?

Jag har varit på resande fot i några dagar nu och fått uppleva fina artister och museer som tillsammans gör att jag fyller på mitt måbrakonto <3 Jag känner att jag verkligen behöver såna här påfyllnadsdoser av måbragrejer !!
Inte nånstans ser jag fylla eller drogpåverkan. En äldre dam ramlade omkull och genast rusade folk fram för att hjälpa <3 Underbart att se <3
I morgon kommer jag att åka förbi kön till Bolaget och känna lycka över att jag inte hänger där längre !!
Till skillnad mot så många andra så tar jag en vit fredag i morgon !!

Adde
lör, 2023-12-02 - 11:39

Som jag skrivit så många gånger förr så blev jag så otroligt känslig efter ett tag i nykterheten ! Känslorna svallar så otroligt så tårar rinner på mina gamla gubbkinder !! En sak som satte i gånget nu var att jag fick höra Edelweiss, sången från Sound of Music, med Christopher Plummer själv <3 och inte den dubbade versionen med Bill Lee. Såååå mycket bättre och med mer känsla !! https://www.youtube.com/watch?v=c1TaI4NvVBQ
Att få njuta av mina känslor är så stort och jag känner mig så levande jämfört med min aktiva alkistid då allting var helt avstängt. Att jag stängde av mina känslor kom smygande och var inget eget beslut utan det bestämdes helt av alkoholen. Allt som tog bort fokus på spriten var ju helt förkastligt och skulle bara gömmas. De enda gångerna jag grät var när självömkan slog till med besked vid en viss promillehalt och jag storgrät till jag kunde supa mig över den biten.
Nåt annat känsloliv fanns inte.

En annan sång jag fäller tårar till är Gabriellas sång, gärna med, som här, med Helen Sjöholm : https://www.youtube.com/watch?v=7ZwZQKZNdTA För en tid sedan fick jag förmånen att få höra Sonja Aldèn framför den med samma resultat : Tårarna rann !

Jag har många gånger funderat över om jag hade slutat med alkoholen tidigare om jag fattat hur mycket jag missade med mitt avstängda känsloliv ? Mycket fick jag lära mig om mig själv under behandlingen men jag har inget minne av att man lyfte känslolivet ??? Jag kan självklart ha fel men det kan ju också vara så att jag själv skulle upptäcka den delen av mig själv utan påverkan av nån ?

Att ta hand om mitt känsloliv, lära mig känna empati med alla oavsett hudfärg, sexualitet,religion, handikapp, språk mm mm är en sån stor förmån att bara det är en belöning för min nykterhet !

Ta hand om er och njut av det nyktra livet !

Adde
sön, 2023-12-03 - 11:00

Just den här årstiden så snurrar mina tankar väldigt mycket på hur min sista tid som aktiv alkis var.
Det var så mycket som hände inom mig när jag för första gången letade efter en riktig lösning på mitt missbruk. I mellandagarna "förhandlade" jag med behandlingshemmet om pris och inställelse och det slutade med att jag bestämde att jag skulle vara på plats den 13 januari = min första helnyktra dag <3
MEN.....med facit i handen så kan jag ju se att i och med att jag själv erkände för mig själv att jag var en alkoholist (alltså det första steget i 12-stegsprogrammet som jag då inte visste om) så gick allting helt plötsligt så mycket enklare !! Det var inget jag tänkte direkt på då utan det kom senare.
Men att erkänna för mig själv att jag ÄR en alkoholist förenklar så otroligt mycket !