av Hubba Bubba

Jag hade väl aldrig trott att jag skulle uppsöka en sådan sida som alkohjälpen men efter att ha läst lite i forumet, kändes det faktiskt bra.
Många fina inlägg med respektfulla kommentarer.

Here goes:
Jag är 35 år, singel, jobbar i kulturbranschen i en ledarställning. Bor i en relativt stor stad.
Nu har det hänt igen. Sitter här med ångest efter en helg fylld med fest och alkohol. (På sätt och vis jobbrelaterat.)

I mitt jobb ingår det mycket representation, arrangemang på kvällstid - gärna i festligt lag. Alkohol är i stort sett alltid något som ingår, serveras och är lättillgängligt. Ofta gratis, eller till starkt reducerat pris. Det "förväntas" lite av mig att man aldrig tackar nej till ett glas. Jag tycker också om att vara i centrum och är som regel på glatt humör, typ - en rolig person att ha på en fest. Pratar, dansar och minglar mer än gärna. Men det är detta med att kunna begränsa sig. Jag dricker mig allt för ofta allt för full. Något som ofta leder till dåliga beslut på kvällen och stor ångest dagarna efteråt.

Jag har upp till flera gånger skadat mig när jag varit berusad. Ramlat ner för trappor, snubblat, skurit mig på glas, knä ur led efter häftig dans. You name it. Detta är något som jag kan leva med.

MEN jag utsätter mig också för annan direkt fara och blir ibland väldigt omdömeslös.

Jag har ett otal gånger vaknat hemma hos okända män utan att veta var jag är. Jag kan faktiskt inte komma ihåg sist jag hade sex nykter. Detta hände också i helgen. Inte för att skifta fokus helt men det var inte ett bra samlag - för mig. Det var inte ett övergrepp - jag tog lika mycket initiativ innan och allt var frivilligt. Men det var ganska våldsamt. Det som skrämmer mig är att jag på sätt och vis nästan medvetet uppsöker dessa situationerna / personerna när jag blir full. Jag är vanligtvis en ganska stark kvinna, uttalad feminist och den nyktra versionen av mig, skulle aldrig finna sig i att bli behandlad på det sättet som den fulla versionen av mig gör.

Jag har tänkt mycket på detta igår och idag, men det var skönt att skriva av sig.

Ellan
mån, 2018-09-10 - 22:11

Hej,
Och välkommen till forumet. Att sätta ord på sina tankar, känslor och beteenden har en märklig effekt på flera av oss. På ett sätt tycker jag att det är befriande men sanningen blir oxå väldigt påtaglig. Att inse att vi har stora problem med alkoholen och landa i att en förändring bör ske är ett första steg. I mina ögon det viktigaste. Sedan är frågan vad blir nästa steg? Hur känner du kring att ta hjälp utifrån? Att hänga här på forumet och skriva men även läsa om andras tankar är jättebra. Framför allt är min känsla att jag inte är ensam i detta. Jag lever numera som nykter alkoholist men då jag vet vilken stark beroendeperson jag har inom mig är jag inne lite då och då för att inte glömma.
Att bruka våld på sig själv, att gå över alla gränser, att vara destruktiv mot sig själv det leder sällan till något gott. Jag var som aktiv en riktig kick-sökare och älskade bekräftelser i alla dess former. Det är ett beteende jag jobbar med att förändra hos mig själv... och idag har jag inte samma behov av det.
Många börjar sin nyktra bana genom att ta en längre vit period för att sedan utvärdera. Hur tänker du kring det?
Fortsätt skriv här på forumet för vi är många här på forumet.
Ta hand om dig.
Kram
Ellan