Ja. Nu skriver jag det här så att jag har något att återvända till på tisdag när jag tycker att det väl inte är några problem att ta ett par glas vin till middagen.
Det är ett problem eftersom jag har ett problem.
Denna ständiga självmedicinering, denna stresshjälp, denna ständiga vän som gör vardagen lite, lite roligare. Jag måste sluta nu, innan något går åt helvete.
Jag är en mamma, jag är snart 40 år gammal, jag får inte förstöra det här. Livet.
Vad håller jag på med?
Min största ångest nu är att detta bara ska bli ännu en av alla de gånger jag säger att jag ska sluta och sen inte gör det. Hur ska jag fixa det den här gången?
Usch och fy fan.

Stigsdotter

.... och det är att det lär INTE bli lättare att klara av den tuffa (men säkert jätteroliga!!!!) utbildningen om du dricker.

Gör det någonting att du är oförberedd på kraven som ska komma? Om du inte riktigt vet vilka de är, vad som väntas, då kan du ju heller inte förbereda dig på annat sätt än att vässa pennan och se till att vara utvilad tills kurserna börjar.

Vem är du när du inte är den som är hemma med barnen? Ja inte vet jag, men på måndag kommer du i alla fall vara en mamma som påbörjar en (säkert jättespännande!!!) mastersutbildning för att lära sig en massa nya kuliga saker. Så småningom kanske du kan få nytta av din utbildning på en arbetsplats.

"identitetslös och därmed meningslös. Förlorad". Nämen hallå skärp dig! Vet du vad det är? Jag tror faktiskt att det är din lilla inneboende alkoholdjävul som försöker intala dig att du känner och är allt det där. Därför att, "nämen, hoppsan, titta här är ju en kräftskiva. Passar ju utmärkt i mitt tillstånd...". Men, nej, det går du väl inte på??

Många av oss tänker att "det bara blev så". Vi skulle bara ta ett glas och sen, utan att vi visste hur det gick till, stod vi där med halva Biben innanför västen. Det blir inte bara.

Det finns så många nivåer av planerande i en liten människohjärna så du anar inte. T.ex. på måndagen när maken frågar om det är OK att han går ut på lördag och jag (snäll som jag är, pyttsan!) säger att självklart ska du det, det var ju länge sedan ni träffades!! Det är ju för att jag då undermedvetet tänker att "ja vad bra då kan jag dricka hur mycket jag vill!!!"

Lycka till med kräftskiva och plugg. Styrkekram!

Askan

du är allt en bra person du. Tack.
Hemma från kräftskivan redan, nykter och trött och glad. Det var ju inte så farligt. Lite obekvämt att tacka nej eftersom alla trodde att jag var gravid igen men det är ju inte så farligt.
Det gick över förväntan! Hade väl inte sådär vansinnigt roligt men stillsamt trevligt.

Hoppas att din helg går bra, Vinter. Jag väntar med spänning på en rapport.

Askan

jag mat och gästerna dricker vin i matsalen. Min hjärna och jag brottas.
Men. Jag tar inte det första glaset idag.

Askan

vecka sen idag som jag startade den här tråden och resan.
Det känns så befriande det här att slippa självhatet och skuldkänslorna. Så oerhört befriande.

Vinter i min t…

Du har fixat både en kräftskiva OCH en middag under helgen, bra jobbat Askan!

Visst blir det mer stillsamt och.. trevligt (åh, jag har alltid avskytt det ordet men det kanske inte är så farligt? Är jag vuxen nu?) än vilt, utflippat och oförutsägbart. Det är i själva verket ganska behagligt, tycker jag i alla fall. Fast jag är fortfarande lite förvånad över att jag faktiskt tycker det. Jag har ju alltid varit värst! Men nej, det är inte längre roligt att behöva skämmas, smyga, sopa igen spår och låtsas att man är oberörd av sin baksmälla när andra skojar om att man "var i sitt esse igår"..

Det är så roligt att ha er här på forumet, som att ha en massa osynliga kompanjoner med sig på sin resa!

Stigsdotter

Ja kanske är det att bli vuxen att man helt plötsligt uppskattar stillsamt och trevligt. Fast det är ju också självinsikt det handlar om. För, egentligen, hur skojigt är det att vara den där packade som är i sitt esse. Särskilt ju äldre man blir. Risken är ju att man blir en patetisk fyllekärring som alla tycker lite synd om där hon härjar omkring som vore hon 25 fortfarande!

Visst är det toppen med osynglia kompanjoner med på resan - tack för att ni finns!!

Askan

ett stort varmt tack till alla som engagerar sig och bjuder in mig i era liv och tar plats i mitt.

I dag upprop och umgänge med folk som tagit studenten i våras (de får alltså inte ens gå på Systemet!)och andra, lite mer i min ålder. Större som människa än att jag spann som en katt när alla trodde att jag var 25 är jag inte.

Annars känns det bra, inget sug idag - det finns så mycket att göra! Så mycket framtid!
Mitt sluta dricka-projekt har även fått min man att fundera över hur central alkoholen har varit i vårt liv. Vilken ögonblicklig firar/helg/festgenväg det är. Nu i kväll så visste varken han eller jag hur vi skulle fira den här nystarten i livet och det slutade med korv stroganoffmiddag med barnen istf champagne som hade varit vår standardrespons.
Känner mig lite handfallen när det kommer till det där, firandet. Hur gör man nu? Man gör väl om och gör rätt men HUR?

Askan

dag idag. Vardag och barnagnäll och rastlöshet och köttfärssås och läxläsning och så press från maken om att jag bör göra mer och stökigt har det hunnit bli och kraven på utbildningen verkar vara högre än jag trodde. Usch. Idag ville jag verkligen verkligen verkligen dricka vin. Herre jesus vad jag ville. Men jag tänkte genom det- spelade filmen hela vägen sas, försökte komma på något som skulle pigga upp allt grått (men hittade inget mitt i allt) och försökte acceptera att ibland är det så, ibland är det körigt och tråkigt men det är inget farligt och i morgon blir det förhoppningsvis bättre OM jag bara inte dricker idag.
Det är inte farligt att ha tråkigt, det är bara tråkigt.
Nu ska jag skumma kurslitteratur och moffa i mig chips.
I morgon blir en bättre dag.

MissH

Usch, sånna dagar är verkligen inget vidare, då ska man vara extra snäll mot sig själv. Tycker jag att maken också kan vara, du behöver ju stöd nu snarare än mer press! Göra mer förresten, börja plugga och sluta dricka är två stora omställningar, man klarar inte att fokusera på hur mycket som helst samtidigt. Jag tycker att du är jättestark! Det tar tid att ställa om sig, ibland längre tid än man vill. Tryter orken får man låta Fröken duktig gå och gömma sig en stund och locka fram den fula egoisten istället och bara bry sig om sig själv. Sänder dig en styrkekram!

Stigsdotter

...vänta nu, göra mer, vad vill han att du mer ska göra? Nej, precis som MissH säger så behöver du nu stöd snarare än mer press. Han måste vara snäll mot dig nu!!

Och du, även om det inte blev bättre idag så kommer det att bli bättre. Vardagen är ju som den är och det är just vardagen som har varit min svåra tid, allt det där som du skriver om har jag tyckt blivit så mycket enklare med ett gäng vinglas. Men det är ju bara på låtsas. Ingenting blir bättre, tvärtom!

Jag tycker den var bra din mening: "det är inte farligt att ha tråkigt. Bara tråkigt" Det försöker jag lära mina ungar också - det är när man har tråkigt som kreativiteten får utrymme att flöda!

Askan

Ja den där vardagen alltså, den driver mig till vansinne just nu. Det är SÅ förbannat TRÅKIGT allting. Fast jag antar att det är det som gör att normalt folk längtar till helgen, för att då blir det liksom lite mysigare (och då menar jag inte bara att herr och fru Svensson får fyllna till lite)och rutinerna får ruckas på.
Jag har ju tyckt mig förtjänt av lite mer fest liksom mest hela tiden. Varje dag en fest, för det tyckte jag minsann att jag var värd när jag var så understimulerad och ensam och hemma och tog hand om barn hela tiden. Jodå.

Jag har inte kommit fram till så mycket nytt när jag tänker på det här, slirar mest runt. Kommer inte vidare i arbetet med mig själv.
Vad jag aktivt försöker göra är att sluta stressa mellan olika saker. När jag går till bussen på morgonen så går jag en raksträcka som avslutas med en korsning och där stannar bussen. Tidigare har jag liksom alltid småsprungit och tittat helt manisk framåt på vägen för att se om bussen bara glider förbi där framme. Och om den kört förbi så har jag blivit arg och stressad. På busshållplatsen står jag och vankar och kollar klockan och suckar och har mig. HELT meningslös stress. Så nu jobbar jag på att inte bry mig om jag ser bussen för jag kan ju ändå inte göra något åt det, när jag ser bussen har den redan passerat hållplatsen. Jag tror jag håller på med flera såna här grejer, stressar som fan över saker jag absolut inte kan påverka eller förändra och som definitivt inte blir bättre av att jag släpper ut mängder av kortisol i hela kroppen.
Jag försöker identifiera dem en efter en och lära mig att strunta i dem. Tänker faktiskt lite likadant som angående första glaset, tänker hela tanken. Spelar upp hela filmen. Så vad gör det om jag någon endaste gång är fem minuter sen till ett möte? Vad som händer är att jag kommer fem minuter sent. Det är inte mer än det. Ingen katastrof, inga underliggande betydelser, inga arga miner. Det vill säga ingen fara och inte värt det.
Ja, det där var kanske 500 tråkiga ord om att komma i tid till bussen, alla som orkat läsa hela får nu gå och hämta lite godis i skafferiet som tack. ;)

Vinter i min t…

Vill bara säga att jag känner igen mig i din busshistoria Askan. Har även kommit fram till att jag ständigt tänker tio steg framåt. Om jag äter tänker jag på att ställa in disken, om jag jobbar tänker jag på vad vi ska äta ikväll. Och så vidare. Som om känslan man har efter ett glas vin (tanken på nästa, nästa och nästa glas) har överförts på precis allting i mitt liv.

Askan

idag!
Varit en jobbig helg med vitt vin ståendes i kylen. Var tvungen att gå upp och gråta en skvätt och sen gick det över. Känna känslorna var det ju, inte döva dem.
Men nu är vinet slut och jag har varut den som utan gnäll hoppat upp vid sju varje morgon. Sömnig - ja, men inte vresig och fylld av ångest och självhat.
Nu ska jag lägga mig med mina kursböcker och invänta nattens barnvandringar.
Imorgon ännu en icke bakfull dag! Bara det är värt ett stort hurra och en källa till glädje. Det finns hopp om livet.

Askan

Kaffe och tystnad, bara jag och katten är vaken.
Idag tar jag inte det första glaset.

höst trollet

Här är det också katten och kaffe ;-p Läste om vinet i kylen, och känner mig träffad... Jag har också en flaska.. Dividerar med mig själv, om det är för att jag är snål (avskyr att kasta saker) eller om jag har den som en nödfallsutväg.
Ja du vet som när man ska sluta röka och sparar en nödfallscigg..?
HÅller tummarna för oss båda! Jag har lyckats avstå, trots att gubben tog en öl igår och "frestade".. Typ: du kan ju ta ett halvt glas "för sällkaps skull"...
Jag orkade inte kommentera hans öl (och det blev bara en, åtminstonde i min åsyn) utan tog en loka-vatten istället och kände mig skitduktig inuti.
Ha en underbar dag!
kram trollet

Askan

mig som katten Gustaf och hatar måndagar. Jösses vad hela familjen var trött, det gastades ända in i sömnen ikväll. Nåja. Jag gastade inte utan behöll mig själv så lugn och redig. Tycker mycket om att jag fått tillbaka mitt gamla tålamod med barnen och inte går omkring och är konfliktsökande och grinig. Usch, blir ledsen när jag tänker på det.
DET är förresten en annan sak jag lagt märke till och undrar om det är likadant för någon annan.
Jag har blivit så blödig! Går inte en dag utan att mina ögon tåras vid ett par tillfällen. Huden är så skör på något sätt.
Allt går rakt in.
Det är väldigt olikt mig men inte heller det tycker jag särskilt illa om, snarare tvärtom. Jag gillar att inte vara den isdrottning jag alltid varit. Någonstans längst inne har jag nog alltid vetat om att jag är en mjukis men bara jobbat så väldigt hårt för att förneka det. Nu förstår jag inte längre varför.
Och angående vinet i kylen, inte var det mitt. Vi hade folk på middag igen och om de inte hade druckit upp den under kvällen hade jag hällt ut den. Släng din flaska, höstiga lilla troll! Bättre att inte ha den där nu när ingen ska dricka den eller hur?
Imorgon är det tisdag och jag har slutat räkna dagar och räknar istället veckor. Längtar tills det blir månader.
Kämpa på mina vänner.

MissH

Jadå det känner jag igen! Föreställer mig att det är alla undanträngda känslor som kommer ikapp, visst är det skönt? Jag har också börjat drömma mer än tidigare, tror det är samma där. Mitt riktiga jag som börjar ta plats :-)Härligt att höra att du njuter av din nykterhet, och bra jobbat!

Maria42

Har inte gjort på flera år, känner också nu när jag är trött. Förut satt jag uppe sent varje kväll för att hinna dricka så mkt som möjligt, kände inte tröttheten. Nu går jag o lägger mig, ligger i sängen o läser eller läser här från mobilen. Skönt!

Stigsdotter

Nä, nä, inte kasta sådant som är dugligt nej. Men handen på hjärtat: spelar det egentligen någon roll om vi häller vinet i oss eller i slasket? Resultatet blir ju detsamma, eller hur? D.v.s. vinet tar slut. Nä nu ljög jag, resultatet blir ju SÄMRE om vi häller vinet i oss själva för då mår vi dåligt eftersom vi egentligen inte vill dricka! Slasken får det bli!!

Och Askan, jag tror att du skulle ha lite nytta av den där sinnesrobönen som man läser inom AA: Gud (eller vad som helst), ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra (bussdjäveln åkte förbi), mod att förändra det jag kan (gå upp tidigare?) och förstånd att inse skillnaden. Den, och att andas i fyrkanter som jag just lärt mig om, tror jag kan, nej, VET jag kan vara mycket användbart för duktiga tjejer som stressar upp sig oftast helt i onödan.
Det är mycket skönt att strunta i det kan jag vittna om. Häromdagen hade vi sönder en lucka till frysen utan att jag fick ett anfall av ånger och ilska. Konstaterade bara helt lugnt att se där, där gick den i golvet och sprack sönder, men titta det går ju att använda den ändå! (att maken sen blev jättearg, antagligen mest över min "du engagerar dig inte i någonting längre"-reaktion bryr vi oss inte om ;-)

Kram på er!