Hej allesammans!
Ny medlem här på forumet och vet inte riktigt vart jag ska börja.
Alltid själv tänkt på att jag druckit för mycket, efter en öl så har jag i yngre dar bara fortsatt tills man blivit för onykter. Under de senaste åren har detta eskalerat och jag har druckit i smyg, haft vodka i garderoben, garaget med mera. För 2-3 månader sedan kom min sambo på mig och jag blev livrädd, rädd för att hon sa att jag kommer förlora både henne och våran lilla dotter.

Jag tog kontakt med en beroendeenhet och har pratat med dem flera gånger, haft samtal öga mot öga. Visste nog innerst inne att bara samtal inte skulle hjälpa men förnekade det och fortsatte med enbart samtal. Efter att jag blev påkommen så höll jag upp i lite över två månader, men för 2,5 vecka sedan fick jag återfall och köpte samt gömde vodka i garaget.

Idag kom min sambo på mig igen och helvetet bröt ut (vilket jag självklart förstår) och nu säger hon igen att jag får se fram emot ett liv av ensamhet och att varken hon eller min dotter kommer finnas i mitt liv. Jag vill verkligen sluta och veta att jag är en idiot, respektlös och jävligt självisk med det jag gjort. Kommit till insikt idag för första gången att jag inte klarar detta själv, pratat med min kontakt på beroendeenheten och sagt att jag behöver hjälp. Att jag vill träffas snabbast möjligt och titta på alternativen, jag vill ha antabus eller dylikt till att börja med.

Känns dock motigt och jag blir nedstämd när jag tänker på att förlora min älskade flickvän och våran dotter, vill inte att det ska bli så! Ser fram emot och hoppas att antabus eller dylikt hjälper, kan köpa en alkomätare så hon kan kolla mig om det är vad som krävs. Hon säger att jag har förstört allting och att vårt förhållande aldrig kommer bli detsamma... Jag har tänkt på min dotter och sambo när jag druckit efter återfallet, mått dåligt, haft ångest och självfallet efteråt tänkt "vad fan håller du på med?" men ändå så slinker alkoholen ner igen. Att jag inte älskar henne och min dotter stämmer verkligen inte, jag älskar inte alkoholen mer än dem men det är så jag förstår att hon tycker. Det är mer som att jag per automatik dras till smygandet och drickandet trots att jag tänker på min dotter och inombords som sagt känner "vad fan håller du på med din idiot!".

Min värld har rasat idag känns det som, funderar på varför jag återgick till att smyga och dricka. Jävla skit!
Läst en del trådar idag om människor med liknande problem, kände att jag behövde skriva av mig och känns verkligen som att jag fick ut mer ord och tankegångar genom att skriva istället för att prata om det.

Tack till alla som orkar läsa!

Perran2013

Svikit mig själv och alla andra, förstört mig själv, mitt liv och andra dras med ner. Satt på toa för ett tag sedan, kände och känner mig fortfarande helt borta i skallen... stirrade på tvättmaskinen i typ 15 minuter... Now what?

Nykter i dag

Hej Perran2013 !

Bra att du tagit kontakt med beroendeenheten igen, för du behöver hjälp ! Be om anatbus, för då får kroppen ett bryt med drickandet. Och det allra bästa är om du får komma till mottagningen och få anatabusen, inte ha ansvaret själv att ta den, för det funkar väldigt sällan. Då samtalen inte funkade så bör du nog fundera ett steg längre - behandling kanske, eller kontakta AA ? Jag tar antabus själv på mottagning 3 ggr/vecka samt går på AA 1 gång/vecka och det funkar jättebra för mig. Enbart samtal funkade inte för mig heller, förnekade precis som du i början att jag behövde något mer. Tog flera återfall innan polletten ramlade ner, då insåg jag att jag behövde gå ett par steg längre för att förbli nykter.

Nu har du tagit ett återfall. Sånt händer faktiskt ofta då man har alkoholproblem/är alkoholist, det är en del av sjukdomen. Man kör i diket, och det är tråkigt/jobbigt för alla. För en själv och de i ens närhet. Se till att styra upp på vägen igen, och ta en dag i taget.

Detta forum kan vara bra att använda då man behöver ventilera sig med likasinnade eller har frågor. Nu har du ju tagit dig hit, det är ett steg. Ta nu nästa med beroendeenheten.

Vi finns här !

Kram

Hulda

Steven

Jag känner igen en hel del av din situation. Jag smygdricker och gömmer tomma ölburkar för att min sambo inte ska veta. Jag dricker inte varje dag. Starköl 1 gång veckan kanske och folköl i smyg 1-2 ggr. Jag mår bra den korta stund jag dricker men så fort alkoholen går ur mår jag piss.

Jag blir pappa i början av nästa år och jag vill inte att barnen ska ha en alkad farsa i framtiden.

Vi får ta stöd av varandra och tillsammans hitta motivationen.