Hej alla goa människor. Läst i trådar om alla kamp och kämpaglöd. Jag ska prova att via er stärka mig i mitt val. Nyktert leverne.
Var ska man börja? Levde ett alkoholiv modest mellan 17-30. Fick smak i FN-Tjänst, vi drack rätt kraftigt. Kom hem. Skilde mig...givetvis efter att aspackad varit otrogen.
Kom ut som singel 35-39 typ. Med fest 3 dagar i veckan. Träffade en ny kvinna, hon ställde krav. Då var konsumtionen 3 dar i veckan. Ohållbart. Jag sökte hjälp faktiskt, tyckte jag var duktig men fortsatte eländet. Skötte jobb och ungar men tog till vinet på kvällstid.
Skilde mig igen!! Dock denna gång inte alkoholrelaterat men störtdök ner i en slags depression denna sommar för 8 år sedan. Tog till dunkarna över sommaren och var nog inte nykter någonting....fram tills att jag min jävla idiot tog bilen hem 04.00 en natt efter en fest en sommarkväll. Kände mig helt fräsch men farbror blå tyckt inte det. Tack var denna händelse som jag sonat straff för via rättegång och annat gjorde att jag överlevde. Jag fick blåslås på bilen i 2 år och var tvungen blåsa 7-8 ggr per dag i bil samt 4 ggr per år lämna blodprov. I 2 år var jag helskärpt och var särbo med en fin kvinna.
Efter blåslåset och körkort åter med full access så kom "broder djävul" ganska snart åter. De sista 4 åren har jag levt hårt. Jag träffade min nuvarande fru och livet blev normaliserat igen....tacka fan för att "brorsan" dök upp och satte fart igen. Frun har ställt ultimatum ett antal gånger. Jag har nu det sista året utvecklat ett alkoholberoende som t o m gör att jag på dagtid tar ledigt och super, är nykter när hon kommer hem. Går upp och dricker när hon somnat. Helt sinnesjukt. Jag har ett högpresterande direktörsjobb typ så jag kan ljuga mig fram i arbetet med. I dec gick jag över till sprit. Och det är obra för mig.
Jag tog ett beslut i julhelgen att sluta dricka och pratade med frun. Jag har nu varit sober i 7 dagar och visst kryper det i mig. Men jag ska verkligen ge det en chans.
Jag var som sagt för 10 år sedan redan på g att förändra mig då jag sökte hjälp. Det funkade ju dock inte. Jag var efter rattfyllan väldigt "duktig". Saknar nästan dessa blås och kontroller:-(. Nu är jag dock helt på mitt eget sätt framme vid en brytpunkt. Alla har väl sina historier och detta forum kan ju vara som en datoriserat AA möte.
Det kanske är så att likasinnade har lättare att "prata". Jag somnat var kväll nu med en egen "bön". Bra P du klarade denna dag med.
Jag ska även ta tag i antabus snart. Det torde ju vara en kontrollfunktion som biter. Tack för att detta forum dök upp sådär bara när jag googlade.
Jag önskar alla en god fortsättning och lycka med sitt värv att avstå. Jag känner mig så usel att jag inte klarat av detta helvete tidigare under dessa 15 år jag jobbat för att utveckla ett beroende. Jag är ju ingen ond människa. Egentligen.
/Trygghet