Hej!
Jag har läst här till och från när jag hunnit. Massor av berättelser om kvinnor/män med liknande problem som jag upplever att jag har.
Jag har dock inte hittat bland alla dessa någon som kunnat beskriva min situation.
Jag har alltid sedan tonåren i min mening så här i efterhand iaf druckit "för mycket" och vid den tiden på fester helger osv. Jag är 57år och uppväxt med öl/drog och festande det var bara så.
Jag träffade en man när jag var i 19 år som var 8 år äldre som jag blev väldigt kär i men han visade sig ha kraftiga alkoholproblem typ dr Jekyll / mr hyde och en tid följde med både misshandel och stor kärlek....det var vi mot en ond värld...jag lämnade honom för gott när jag var 26 år varpå han tog sitt liv. Han hängde sig i ett hundkoppel! Det satte djupa spår hos mig och jag började trösta mig med folköl. Ingen visste på mitt jobb och jag självmedicinerade som sagt med folköl till och från satt typ framför spegeln och pratade med mig själv och grät och drack samt festade en hel del på helgerna. jag kände mig mycket ensam. Att bryta med honom hade varit en kamp med mörkläggning samt direktnummer till radio polis under kudden osv.
Jag gick vidare så skör och med så mkt ångest men skötte alltid mitt jobb. Träffade en ny man som jag förlovade mig med men som var otrogen och svek mig grymt och på det fulaste tänkbara sätt. Då började mitt tröstdrickande / självmedicineringen om med ny kraft! Folköl till vardags och fest med kollegor vänner som inte hade en aning...Jag skrev vid den tidpunkten många självmordsbrev som jag har kvar än idag och det var hårfint att jag inte valde den utvägen då.
Jag träffade efter ca 2 år en man igen som verkade "lugn" i mina ögon...rökte på lite men verkade jordnära och glad och ingav en slags trygghetskänsla. Jag sökte mig till såna män eftersom jag inte med mina tidigare erfarenheter inte kunnat närma mig en normal kille typ.
Han blev pappa till min älskade dotter men han visade sig vara en demon i situationer när knarket tog slut och vansinnet satte in så jag var nära att bli misshandlad till döds ngr ggr. OBS det var innan jag blev med barn och vi gifte oss faktiskt och jag födde min dotter som betyder allt för mig och är meningen med mitt liv. Vi Skiljdes 3 år efter hon föddes dvs jag lämnade honom.
Jag har sedan dess levt ensam med min dotter! Min dotter är min stolthet och jag har pratat mkt med henne om mitt liv och faror med alkohol osv. jag har hela tiden gått balansgång med hennes pappa så hon har bra kontakt med honom också och han och jag är vänner idag. Min dotter lever i USA just nu och innan dess reste hon jorden runt osv jag har alltid hjälpt henne och gjort det möjligt för henne.
Ok NU känns det verkligen som jag spårat ur och för att komma tillbaka så har jag tror jag iaf problem med alkohol!!!
Jag har alltid varit vacker och har alltid varit framgångsrik på mitt jobb och är det fortfarande! Jag har ett högstatus jobb (något jag fixat på senare år) och det går såå bra för min dotter men jag drömmer mardrömmar om nätterna och känner mig så ensam. Ja om allt och jag fortsätter att trösta / lindra detta med ngr glas vin om kvällarna!
Jag har ingen att prata med när jag kommer hem från jobbet och jag har ingen att dela något med överhuvudtaget! Min fråga är hur faan hittar jag motivationen jag klarar det inte på egen hand helt enkelt!
Känns som jag gått igenom helvetet rakt upp och ner och fortfarande står upprätt ensam !!! men på egna ben och inte vet hur jag ska klara att vara utan det den enda ångestdämpare jag känner till!
Vet någon kan ni hjälpa mig?
Tacksam för råd...:-(