Lång historia kort, har typ förlorat min fru precis, vi har bestämt att separera efter att bägge har varit struliga med ärligheten.. Och jag har ju inte varit hjälpt att jag dricker mycket... Å nu hotar min snart att bliva exfru att ta barnen om jag inte slutar å dricker, i torsdags efter att ha druckit alldeles för mycket å hota min fru att ta livet av mig så skjutsade hon in på på psykakuten.. Visste inte annat vad jag skulle göra men där var det ju inte mycket hjälp.. Utan hem därifrån med ett vipors till vårdcentralen dagen efter... Så dit på besök å fick prata åt med sköterska där, å där jag berättat om mitt problem, så tog. Hon lite leverprover å så, och sen bestämdes att jag skulle ta kontakt med beroendemottqgningen på sjukhuset och att hon skulle ringa på fredagen som kommer.. Fint så långt iallafall..

Men har inte druckit sedan dess, men efter då lite bråk med exfrun å å ett släktkalas där ingen vet om än att vi ska separera å självklart fick man ju en korg med öl i present.. Skål å grattis liksom... Så efter den pärsen så skriker kroppen efter att ta något å man kan slappna av å slippa smärtan i kropp å själ.. Så hur fan gör man nu liksom..

Och livrädd också att man snart ska sitta utan jobb eftersom jag kör i yrkesmässig trafik om dagarna, har dock aldrig kört påverkad!

Men dricker i varje annat tillfälle som ges

/Daniel

Minz

Att vara ärlig, handlar om att våga vara det inför sig själv. Sen kan jag tycka att oavsett vad, så kan alla vara oärliga p g a rädsla. Frågan är om det finns något som eg betyder något i slutändan när det gäller rädslan? Så klart om det gått så långt att man skadar sin omgivning, så bör man nog fundera över det man håller på med. Livet är kort. Barnen växer upp. Jag tror att det är viktigt att vara en del av deras liv. Men annars, vi är ju bara människor. På gott och på ont. Förhoppningsvis gör vi vårt bästa och det mesta kan man förlåta. Kämpa på och lägg allt annat är sidan. Det kan bli bra till slut.