Hittade till detta forum idag och har läst igenom flera trådar och insett att mitt problem inte är det värsta och att jag egentligen ska vara glad för att det inte är värre. Mitt alkoholproblem började egentligen för ett par år sedan när jag reste runt mkt i Sverige med jobbet. Jag blev ordentligt full flera gånger i veckan och satte mig själv i många svåra situationer. Jag insåg mitt problem där och då och tvingade mig själv att vara nykter i 3-4 månader med stor hjälp från min familj.
Jag dricker absolut inte på daglig basis och jag har inget problem att säga nej till alkohol men när jag väl börjar dricka så finns det inget stopp. Varje gång blir jag så full att jag vaknar upp dagen efter med ordentliga minnesluckor, oftast på flera timmar. Jag skadar aldrig folk men jag gör saker som jag upptäcker dagen efter. Saker som jag aldrig skulle fått för mig att göra nykter. Det är bara en tidsfråga innan jag kommer förstöra mitt förhållande eller förlora någon av mina vänner. Jag försöker att begränsa mitt drickande till att bara dricka öl men så fort jag fått i mig ett par öl och kommer ner till krogen så vill jag dricka sprit. Jag känner själv av när jag börjar bli full och då dricker jag lite vatten och intalar mig själv att: just ikväll är det lugnt, jag kommer sluta när jag känner mig för packad.
Jag vill kunna sällskapsdricka och bli "salongs-berusad" men jag måste lära mig att säga nej när jag väl börjat dricka. Finns det någon som varit i samma situation som lyckats begränsa sitt drickande? Känns skrämmande att det är först nu, 27 år gammal som jag inser mitt problem och erkänner det för mig själv. Trots att jag lovat mig själv att dricka med måtta så hamnar jag i den här sitsen i nästan varje gång. Jag behöver verkligen hjälp för jag kan inte fortsätta vakna på morgonen och inte veta vad jag har gjort under min "black-out". Det får vara slut nu.