Jag vet och har vetat länge att alkoholen tar en alldeles för stor del av mitt liv. Jag dricker alldeles för mycket, alldeles för ofta.
Just nu står jag i ett vägskäl. Jag vet exakt vad som är det bästa för mig.. Det är att lägga flaskan, alkoholen och framför allt ångesten på hyllan. Men jag vill inte. Det är så sjukt konstigt. För alkoholen gör mig mest ont. Men jag vill så gärna klara av att dricka hälsosamt. Vilket jag gör i perioder.
Ångesten som är kopplad till alkoholen och alla blöta nätter har ju de senaste åren eskalerat. Och det har eskalerat ganska drastiskt.
Insikten av allt det här gör att det är ännu konstigare att jag inte "vill" bli nykter. Självklart vill jag. Samtidigt som jag inte vill gå miste om allt som är kopplat till min romantisering av alkohol..
Att stå här, men ena foten i att välja nykterheten och andra foten i att fortsätta "leva som ung". Är otroligt jobbigt!
Förlåt att det är luddigt och troligtvis osammanhängande. Men det är så hjärnan, själen och hjärtat är idag.
Vad är det som ska få mig att ta steget? Jag har provat och misslyckats. Jag tror att spärren sitter i att inte våga ta an utmaningen att leva i nykterhet i oron av att återigen misslyckas.
Jag ville bara skriva av mig. Kanske få bli hörd och förstådd.
All kärlek till er som kämpar, men framför allt all respekt!
/ S.