Hej vänner.
Första gången jag tar mig mod till nått liknade som att skriva här.
Men jag bor utomlands och är på resande fot hela tiden. Mitt jobb är i underhållningsbranschen och även inom försäljningsindustrin (skulle man kunna säga, jävligt svårt att förklara, och vill gärna inte outa mig).

Hur som haver, alla i min bransch (95%) dricker (och även en stor del tar droger som jag har tagit avstånd från). Ingen, chefer, ägare eller nått har någonsin sagt ett ord trots att det är uppenbart att många i vår business kör på rätt hårt.

Jag är nu över 30 och känner att det börjar ta på krafterna något enormt. Det är ett par glas (oftast mer) som gäller, så gott som varje dag.
Alla vill hänga med "coola killen" men jag orkar inte mer. Jag känner mig absolut inte som nån "cool kille" utan mer som en snäll kille som hjälper alla i vått och torrt. Jag behöver inte alkohol (jo, kanske nån gång ibland) för att uträtta mitt jobb, men för att kontakterna ska hållas vid liv så behöver jag förstärka min indentitet genom detta. Detta har också lett till ett sömnproblem. Om jag inte tar ett par glas så blir natten outhärdlig ofta. Sover jag dåligt så mår jag superilla dagen efter, så de här få extra glasen hjälper mig ironiskt nog genom nästa dag. Det är inte på det viset att man vaknar upp och känner sig påverad fortfarande som vissa människor påstår. Det bara hjälper av ren kroppslig vana.

Jag var hos en doktor och pratade men klarade inte av hans moralpannkakor. Grejen är att jag skulle bara vilja vara lite mer mänsklig. Kunna köra några bärs vissa dagar och bara skita i det andra dagar.

Jag är inte ute efter någon intervention. Bara kanske likasinnade människor som har något tips och hur man lugnar ned sig en smula och vara lite mer förnuftig. Jag gör (nästan) aldrig bort mig, har aldrig vart "full på jobbet". Tycker bara det är så jävla kul att ta ett par bärs med goda vänner och sen har det utvecklat sig till att jag tar ett par bärs/vin när jag kommer hem också.
Doktorer, specialister och annat har jag inte tid med just nu. Är jättelycklig och har världens bästa jobb. Död/liv är för mig passé. Vill bara att tiden här på jorden ska vara så bra som möjligt medan den varar. Orkar dock inte med att må fysiskt/psykiskt dålig så som jag känner i vissa fall nu, och det tror jag kan ha att göra med den enorma health-grejen som är igång i media dagligen. Minst lika farligt enligt mig, med nya träning/bantningsmetoder varje dag. Hur fan går det ihop?

En sista sak jag kom på. Jag har en tjej som om möjligt kör på ännu hårdare. Det kan vara lite jobbigt. Och jag anser ofta det vara mitt fel. Därav det psykiska kanske? Vi pratar om det ofta, och båda fattar läget.
.
Men som sagt var, om nån ska svara på något supersvennigt "åh gud, stackare-vis", då skrattar jag bara och går och tar en bärs. Det får mig bara att bli lycklig för att inte vara en sån tråkmåns i detta korta lilla liv vi har. :) Jag mår ändå "oftast" fint. Ärligt mest sömnen som får lida i perioder och det är inte kul. Vägrar också ta sömnpastiller. Gillar inte piller och sån skit.

Hur bra mår du?

Puss / H

konstnären

Jag tror att det kan gå om du har stenhård disiplin och inte går över den gränsen. Låter kanske trist och jobbigt men kanske.
Själv hade jag passerat alla gränser.
Ha en fin dag
Konstnären