Hej. Jag är ny här. Har läst igenom äldre trådar i några timmar nu. Mycket nyttig och bra läsning, många starka historier och mycket att känna igen sig i.

Jaha. Då var det dags igen. Att ta tag i mina problem med a. I höstas erkände jag för mig själv och mina närmaste att jag hade problem med alkoholen. Trött på fyllan, trött på bakfyllan, lögnerna, att såra min tjej på en regelbunden basis. Ja, ni vet nog vad jag pratar om. Missnöjd, skamsen och ganska rädd.Ingen blev direkt överraskad när jag outade mina farhågor och jag fick mycket uppmuntran. Jag höll mig vit efter ett par veckor och ringde alkohollinjen. Det kändes otroligt skönt. Jag kände mig skarpare, lugnare och presterade bättre i skolan som jag nyss börjat på. Sen vet ni nog hur det gick. Som vanligt. Jag gick omkring och väntade på att de där två veckorna skulle vara över; att jag skulle få bli full igen. Det gick OK en period. Jag kunde sluta när jag ville, några glas bara. Säga nej. Inte sprit till varje öl. Sen började det. Den där lilla rösten i huvudet. Demonerna som sköter förhandlingen.

Jag har jobbat krog de senaste åren. Skaffat mig bättre och bättre jobb med mer betalt, på "bättre" ställen och hela tiden druckit mer och mer. Började jobba på ett ställe där många drack under arbetstid och man kunde dricka praktiskt taget gratis under lediga kvällar. Kände hela stan, kom in gratis och före i köer överallt och fick bättre priser på många håll. Mycket fest, tjejer och sprit. En enorm normalisering av ett sjukt intag. Omöjligt att vara värst. Lärde mig dricka det mesta och det bästa. slutade känna samma lyckorus. Tog återställare. Drack hårdare och oftare.

Träffade en tjej, började plugga. Allt flöt på bra, skötte mig bra i skolan och på jobbet. Jobbade två kvällar i veckan för att slippa ta lån. Drack lite i veckorna.
Kunde fortfarande inte hantera fyllorna. Fullast jämnt. Full på jobbet. Lögner om mitt intag till alla, inklusive mig själv. Började skita i saker. Blev dyngrak tidigt om kvällarna när tjejen var bortrest.
Ljög, svek och sårade. Förhandlade med mig själv, gjorde undantag hela tiden och hittade på skäl till att saker gått som de gjorde. Min tjej har vart nära på att lämna mig ett flertal gånger.

Senaste gången är jag mitt uppe i. Jag är under mycket press för tillfället. jobbar för mycket och har mycket i skolan och prover som ska in till nästa skola.
Nu har jag bestämt mig för att vara vit tills de är inlämnade. Det är 1,5 månad. Har hört att en rejäl svacka kommer efter ca 4 veckor, så 6 känns som en bra början. Funderar starkt på antabus. Någon som har goda, respektive dåliga erfarenheter att dela?

Kändes väldigt bra att skriva av sig lite. Jag ska ta mig igenom detta. Det ska gå den här gången. Lycka till, mig och alla andra i samma situation.

mod60

Hej
Jag är, som du, ny här på forumet men känner redan att jag tycker att jag blir lite starkare i min övertygelse om att sluta dricka genom att läsa här. Jag började äta antabus för ca 5 år sedan och det fungerade jättebra. Jag höll mig nykter i ett år. Tyvärr tyckte jag att nu kan jag hantera a och dricka som alla andra vanliga människor. Men det gick inte så bra. Ganska snabbt ökade min konsumtion och..... jag gör en lång historia kort. Jag drack veckans alla dagar och ångesten var enorm. Du vet! Nu har jag inte druckit på 19 dagar( känns jättebra) och använder ingen antabus men funderar starkt på att börja igen. Man kan bara inte dricka när man äter antabus. Du mår sååååå otroligt dålig. Jag provade och trodde faktiskt att jag skulle dö. Ring vårdcentral eller alkoholmottagning och prova. Du är ju motiverad nu. Jag skulle aldrig slutat och har låtit mitt förhållande med A gå alldeles för långt. Lycka till.....en dag i taget :)

flykten

Tack mod60. Finns det inga historier där någon lyckats vända sina vanor? Lyckats få det under kontroll? Jag är 26 år gammal, att sluta för resten av livet känns ju sådär. Jag är helt hundra på att mitt förhållande till a är skadligt och att jag använder det på helt fel sätt och mår dåligt över det.

Stingo

...så fortsätt, tills du nått sex månader. Först då börjar du vara dig själv igen, sådan som du är utan alkohol. Sen kan du besluta hur du går vidare.

För väldigt många är helnykterhet det absolut bästa eller till och men enda möjliga alternativet, men det finns nog de som kunnat övergå till ett försiktigt spritbruk. Själv kommer jag att göra ett försök, men har inte riktigt kommit igång med det ännu, så jag är fortfarande helnykter och nöjd
som det är. Som jag ser det, så krävs det att ens inställning till alkohol och drickande förändras i grunden. För mig innebär det främst att hålla det vanemässiga hemmadrickandet borta. För dig antagligen något helt annat. Till exempel att du helt lämnar svängen kring bartenderskapet och inför en stenhård "ingen sprit på jobbet" attityd, om du fortsätter med det.

mod60

Tack Stingo för dina råd. Det om 6 månader var intressant. Tänk att det tar så lång tid att bli sig själv igen.
Varför ska det vara så svårt att vara schysst mot sig själv. Det finns så mycket självdestruktivt i allas vårt förhållande till a. Man förtjänar att må bra och ha ett bättre liv. Ruset är inte värt det eller ångesten och allt galet a för med sig. Låter kanske lite moralisk men behöver tala till mig själv och övertyga mig själv om att jag är värd att må bra. Vill känna mig stolt över mig själv !
Till dig flykten så vill jag säga att du är väldigt stark som tittar på dig själv och ditt drickande som du gör. Du är ung och behöver inte leva år efter år i denna alkoholkvicksand ( någon annans ord men bra). Ta tag i dina problem nu och ta en dag i taget. En dag bara och se hur du mår. Du arbetar i en väldigt farlig miljö om man är "kär" i spriten.
Tänk dig att du är medelålders och skriver här ..... inte så kul men viktigt och det känns som att det hjälper. Detta forum fanns inte när jag var i din ålder. Kunde ha hjälp mig. Gå in och läs olika människors berättelser och ta till dig alla tips de skriver. Många bra och tänkvärd.
Jo då det finns många som kan leva utan a och som har jättebra liv. Tror du kan läsa många bra böcker, googla lite och se, om människor kända och okända som har lyckats säga adjö till sin bästa fiende!!!
ha en härlig kväll och framförallt tänk på hur bra du mår i morgon utan a.......