Så är det dag 26 utan vin. Jag har från att sovit bra till att sova dåligt. Men det är väl något jag får ta. Sen alla dessa tankar som jag inte kan få stopp på. Det liksom bara maler på konstant, fast jag inte vill. Om varför jag valt att dricka, hur jag bettet mig, Hur många minnesluckor jag haft listan kan göras oändlig. Jag har till och med börja tänka i banorna hur jag jag kan börja dricka vin i gen utan att någon ska märka något. Jag känner mig lika ertappad varje gång av mina egna tankar. Men än så länge är det bara tankar och jag ska låta det få vara så. För jag skäms inför mig själv att jag ens tänker tanken, är jag verkligen så taraktärslös ? Nej jag vill inte tro det i alla fall. Jag vet ju så väl vad jag vill, så varför kommer dessa vidriga tankar. I bland känns det som om jag inte orkar stå ut, utan det lättaste vore att dricka det där förbannade vinet. Men då slår jag ju undan benen för mig själv. Jag får just nu ta mina dagar minut för minut, timme för timme. För jag tänker inte ge vika nu, aldrig i hela helvete. För då kommer ångesten och oron bli värre än någonsin, och jag måste börja om från början.