Hej
Skriver här för att jag sedan över ett år radikalt dragit ner på mitt drickande. Mycket tack vare en underbar person på Beroendemottagningen här i kommunen, mina döttrars eviga tjatande och mitt avslut med mina s.k. vänner.
Har i över 4 års tid umgåtts med en man som jag gjort allt för känns det som. Men det har druckits alltför mycket och varit i princip fri tillgång på alkohol med hans vänner vilket jag inte klarar av!
Har fått höra att det är jag som har problem och att de klarar av alkoholen vilket jag har sett inte stämmer de gånger jag själv varit nykter.
Har startat om igen, ingen kontakt med exet eller de sk vännerna Utbildat mig, nytt jobb, men känner mig lite rastlös och ensam.
Måste fråga om detta är normalt: mina döttrar styr mitt liv känns det som! Ok jag har gjort tokiga saker, deras pappa säger att skilsmässan beror endast på mig vilket jag inte instämmer i.
Jag vet att jag varit alltför full ibland, somnat i tv-soffan och bråkat o packat en väska för att flytta. Detta var medans jag var gift. Efter skilsmässsan gick det lite över styr men jag tycker att det lugnade sig sen, när jag träffade mannen i mitt liv trodde jag.
Ja vi drack och älskade ihop i 4 år men inte blev jag lyckligare av det. Jag sa upp bekantskapen med hans vänner eller slutade träffade dom o sa att du o jag får träffas bara vi utan massa alkohol.
Nu ses vi inte heller, har fått en del fyllsms men även ett sms där han säger att mina barn styr mig och bestämmer över mig. OCH det är detta jag har funderingar över:
Är detta normalt:
Mina barn ringer och kontrollerar mig
Mina barn hotar med att säga upp bekantskapen med mig om jag träffar hans vänner
De hotar med att ta min hund ifrån mig
De åker o hämtar min hund när jag och den varit hos min pojkvän
T.o.m förbjöd mig att vara där hos honom och grilla=jag åkte då hem!!!
Gå ut och äta på restaurang med mina jobbarkompisar, herregud vilka förmaningar jag fick. Mig kan man inte lita på, dom vet nog vad som kan hända!!
Ja det var lite av allt jag får höra, är detta normalt?!?!