Jag började dricka redan när jag var 12. Hade sett min pappa dricka under alla mina barndomsår och antar att jag tyckte att det var naturligt. Flera idiotiska steg och trauma senare, så kan jag nu fortfarande..Trots hjälp under många år av psykologer..dricka mig full, alla dagar i veckan om det passar sig. Det börjar alltid med ett glas "som ska vara gott till maten" eller "för att varva ner". Sen blir det 2-flaskor efter det. Bråk, ångest och dessa förbannade minnesluckor. Njurarna gör ont och magen har gått sönder. Mår illa i 2 dagar efter varje fylla och jag lovar mig själv att sluta, men sen sitter jag där igen. Jag hatar alkoholen lika mycket som jag älskar den. Och man är ju "konstig" eller "har problem" när man väljer att vara nykter. Jag vill inget annat än att komma ifrån det, få bort den här delen i mig som skriker efter det. Möta mig själv I spegeln och ge mig själv en chans. Men vart börjar man?