Har druckit mycket sista tiden. Inte bara lite vin eller några öl på kvällen utan massor. Har haft rejäla minnesluckor och skickat meddelanden till folk jag inte känner på fb.
Lagt till nya vänner och skickat sms. Har fått berättat för mig vad jag gjort, men ville inte lyssna. För det orkade jag inte. Idag dämpade jag ångesten med att fly in i dimman och låtsas som ingenting. Men efter att ha somnat mitt på dan o sen vakna med total ångest, självmordstankar och en upplevelse av att allt är nattsvart blev jag rädd. Bad min man komma och kramas. Jag bara grät och grät.
Jag har fått samtalshjälp genom åren. KBT och sorgebearbetning. Men jag har aldrig varit riktigt ärlig i mina försök att inte dricka. Men en sak är säker. Jag kan uppenbarligen inte hantera alkohol. Nu styr den stora delar av mitt liv. Var ska jag köpa det? Vilken uppåtkick jag får redan av att veta att jag kommer att dricka. Sen följer det ofta samma mönster. Börjar dricka lite i smyg. Sen börjar jag glad i hågen med något projekt hemma som jag inte avslutar. Ställer mest bara till.
Min man o vuxna barn m fl har tröttnat ur på mig totalt. Jag är bara för mycket. Just nu känner jag mig hatad av alla. Inte minst mig själv.
När jag är nykter eller varit det några dagar känner jag mig pigg och glad. Har en sån livslust.
Orkar inte med den här karusellen längre. Nu får det vara slutdrucket. Får ta en dag i taget och helt enkelt möta alla mina känslor. Mina äkta känslor som inte är förstärkta och felvrängda av alkohol.Tänk vad mycket tid jag kommer få över.
Usch o fy. Nu vill jag bara gråta. O inte kan jag sova heller.