av Sara111

Sara111
fre, 2019-07-12 - 14:01

Hej,

Jag efterlyser personer som är i ett medberoende och som har lyckats hitta en lösning på problemet och även stannat kvar i förhållandet.
Först och främst undrar jag om det ens går, eller är enda sättet att komma ur en medberoendesituation att lämna den som dricker?
Min man har svårt att sluta när han väl börjat dricka och kommer då och då hem riktigt full. Han blir aldrig aggressiv eller ens otrevlig, bara full, oattraktiv och opålitlig.
I nyktert tillstånd är han en underbar person och pappa till våra barn och jag kan inte tänka mig en bättre man. Men så sitter de här destruktiva dryckesvanorna som en sten i skon och sliter på vårt förhållande.

Så jag bara undrar, finns det någon som har lyckats slå sig fri från det desktruktiva medberoendet utan att lämna sin partner? Och i sådana fall;
Hur gjorde ni?

Mycket tacksam för alla tips och tankar från de som vandrat på denna stig före mig.

Sara

fia94
fre, 2019-07-12 - 14:11

Jag har en pojkvän som dricker en del. Han dricker dock inte för att supa, utan hans problem är att när han väl börjat så har han svårt att sluta, han har inte riktigt en gräns. Har pratat med honom om det länge och nu för ett par dagar sedan ringde han äntligen beroendenheten där vi fått en tid på tisdag eftermiddag, jag ska även få följa med honom. Jag hoppas han tar detta på allvar och att man kommer fram till något bra tillsammans med dem där. I min värld finns det inte att jag vill lämna honom för jag vill dela hela mitt liv med honom, han är den bästa jag någonsin träffat. Så jag hoppas att det kan gå. Vill du så kan ju du och jag hålla kontakt i denna tråden om du vill? Kan ju vara skönt att ha människor att prata med <3

mulletant
fre, 2019-07-12 - 16:12

Välkommen! Så bra att du hittat hit! Jag är en sån person som lever kvar med en nykter alkoholist. Jag är säkert mycket äldre än du, alla våra barn var sen länge utflugna när allt slutligen ställdes på sin spets. Det som orsakade vändningen var att jag gick för att lämna honom. Då valde han mig och bort alkoholen. Ett och ett halvt år var det en slingrig väg sedan tog han ett återfall och det förde honom till AA. Jag har fått ”lära bort ”mycket medberoende, har gått på Alanon och vi är nu alltid då och då tillsammans på s.k konvent och deltar i möten. Jag vet flera som hittat ett gemensamt nyktert liv men jag tror inte det varit enkelt för någon. Här på forum finns också mänskor som valt nykterhet och lever kvar i relationen.
Läs gärna min tråd, det är inte min första, den finns inte längre att läsa. Forumet betydde oerhört mycket för mig under flera år. Det var min livlina. Nu läser jag sporadiskt och skriver sällan. Det är bra att skriva, dels för att skrivandet klargör och så kan du gå tillbaka och se din process. Gå gärna till Alanon. Allt gott! / mt
https://alkoholhjalpen.se/forum/det-vidare-livet/5747

Ullabulla
fre, 2019-07-12 - 17:51

Kanske.
Det beror på hur sjuk du är i det sk medberoendet.
Hur mycket du fixar och trixar.
Hur mycket engagemang och tid du lägger ned på något som egentligen inte är ditt problem.
Hur mycket av din tid och energi som går åt till att tänka på hur han mår och vad han behöver för att inte trilla dit igen.

Om du är riktigt djupt nere i det tänket så kan det vara svårt att vara kvar i relationen och samtidigt förhålla sig frisk.
I den bästa av världar så ska du kunna må utmärkt oavsett om han dricker eller inte,just pga att det är hans sjukdom och inte din.

Men för de flesta är detta förstås mycket svårt.
Man trasslar in sig och får en mängd med dysfunktionella beteenden runt en som dricker för mycket och som inte är alldeles lätta att tvätta av sig.

Men om du är riktigt villig att gå på djupet med dig själv och se vilken del av detta som du måste jobba på så kan det säkert gå vägen.

Just i avsaknad av alkoholist att hålla reda på så kan "sjukdomen" medberoende stå mycket tydligare i fokus.
Så länge man kan säga,om han bara slutade dricka så skulle jag minsann må mycket bättre och kunna leva ett värdigare liv.

Men det är inte alltid så enkelt.
Just i avsaknad av den beroende i sitt liv så blev i alla fall mitt liv tydligt beviset på att jag var sjuk och behövde mycket hjälp.
Jag sökte terapi via privat mottagning för mitt medberoende och också regelbunden mötesverksamhet via Alanon.

Sakta sakta så blev mitt liv bättre.
Och jag trodde som sagt att det var min partner som var roten till allt ont.
Ska tilläggas att jag förmodligen också är arbetsberoende,relationsberoende och vuxet barn.

Så det var många nötter att knäcka :-)

Välkommen hit.
Mina två trådar hittar ni i Jaha och nudå här under anhörigsidan
Också min andra tråd när det började räta upp sig under: Dax att vända blad under det vidare livet.
Jag säger också som mulletant,forumet var min livlina och jag tillbringade många många timmar med att begrunda mig själv,mitt ex och den situation som gjort att jag låtit mig bli så fast i situationer och lösningar som uppenbart inte fungerade
Välkomna hit.

Zindi
fre, 2019-07-12 - 18:41

Jag vill stanna kvar i mitt förhållande, men det som gör mig till medberoende är att jag får upplysningar om vad han gör och inte gör. Det är jobbigt.
Nu har han blockerat mitt nummer...

Skrållan
fre, 2019-07-12 - 21:16

Det är så svårt att stanna kvar i ett förhållande om någon dricker. Hade helst velat leva med min man livet ut. Men när jag fick kraftig hjärtklappning varje gång han drack sig full, när jag började strunta i om han ramlade i trappan när han var full, när jag stängde av mina känslor och inte kände något alls när han var full, när jag kände att han sårade mig varje gång, när han började flirta med andra när han druckit, då var det dax att gå. Då ville jag ha ett annat liv. Då fanns inget alternativ. Men det är fortfarande svårt. Men det går.
Så jag vet inte hur man ska kunna stanna, och ändå själv bli hel.

Sara111
fre, 2019-07-12 - 21:32

Hej fia94,

Jag hoppas verkligen att din pojkvän fattar allvaret och att han hittar nya bättre vanor. Och jag förstår precis hur du känner när du säger att du inte vill lämna honom. För även härliga, snälla, godhjärtade personerna kan ha problem med sitt drickande.
Lycka till med mötet ni ska på.

Sara

Sara111
fre, 2019-07-12 - 22:02

Hej Ullabulla,

Tack för ditt svar.
En grej som jag har stångats med är kopplat till det du nämner om att i den bästa av världar så bör jag kunna må utmärkt oavsett om han dricker eller inte pga att drickandet är hans problem och inte mitt. Jag har läst liknande tips och tankegångar tidigare och jag tycker att det verkar vara ett vettigt sätt att tänka för att slå sig fri och byta fokus, och jag har även själv tagit steg i den riktningen.
Men, här kommer kruxet, det funkar ju inte när man har barn tillsammans. För det är ju inte bara hans problem, det är barnens problem också. Jag finner mig då och då i situationer då jag känner mig tvingad att välja mellan att själv ta konsekvenserna av drickandet eller att låta barnen ta smällen.
Krasst känner jag att barnen hindrar mig från att kunna bryta mig fri från medberoendet till fullo.

Har du liknande erfarenhet?

Ullabulla
lör, 2019-07-13 - 06:41

Är ju inte medberoende,det är ju sunt förnuft.
Ingen förälder i världen kan ju med gott samvete utsätta sina barn för en alltför onykter förälder.
Och ändå händer det rätt ofta i familjer med ett eskalerande missbruk.
När blir partnern för full?
Är barnen vakna då?
Vad händer om hen ramlar,spyr i soffan eller om något av barnen blir akut sjuk och behöver hjälp av en avsmullen förälder,osv osv.

Far de illa (jo förmodligen)
Men om vi inte själv har tillräcklig kraft att skydda dom eller tom lämna relationen så blundar vi med ena eller båda ögonen för det faktumet.
Jag är själv uppvuxen i familj med två missbrukande föräldrar och jag for illa.
Att som barn komma i skymundan och se sina föräldrar bete sig irrationellt eller otrevligt är inte ok eller kul.

Att som partner till en som missbrukar försöker skydda eller mörka för att det inte ska märkas så mycket kanske funkar bitvis.
Att sätta sig ned med barnet och säga att partnern är sjuk och kan inte låta bli och blir då konstig av "medicinen" är ju att flytta fokus och kanske låta barnen ta för stort ansvar och försöka lägga ett vuxenansvar på de som de inte kan axla.

Varför ska de ta ansvar för eller acceptera att en förälder är sjuk i ett missbruk och dessutom utsättas för det?
Eller utsättas för en varannan vecka tillvaro då den nyktra partnern inte är där och kan styra upp det hela om det går överstyr.

Jag kan inte svara på det,det är för svårt.
I mitt fall så hade jag en man som var fantastiskt mjuk kärleksfull och deltagande med sina barn både nykter och onykter.
Jag var där och pratade i ett senare skede med hans fd så hon fick vetskap.
Hon pratade då med barnen och gav de chansen att själv välja hur de ville göra.
Vara där,eller avstå.
och alltid ha chansen att komma tillbaka till mamman om de kände sig osäkra eller rädda.

Sen var jag ju där och kunde också se till att det blev rätt hyfsat.

Men barn ska inte behöva utsättas för detta.
Sen att det faktiskt sker,för att vi som partners låter det gå för långt,inte kan följa upp våra krav som vi ställt.
Ger en chans till osv,är ju mänsligt och ryms inom ramen för en relation.
Men att gång på gång låta det ske tycker jag minst lika mycket är den nyktra förälderns ansvar och kan inte enbart skyllas på den som dricker.
Den nyktra föräldern har ju i alla fall ett nyktert sinne och är inte kidnappad av alkoholen.
Och borde därför bättre kunna hitta strategier för vad man bör göra när partners inte kan avstå alkohol.

Men det här är min åsikt,som vuxet barn och som medberoende.
Som ändå ibland stått farligt nära gränsen för vad som är ok för ett barn och tom klivit över den med stängda ögon och öron.
Så se mig inte som någon moraltant,jag har varit där och vet hur svårt det är.

Clara
mån, 2019-07-15 - 10:40

Nu blir det ju som att du flyttar över problemet. Istället för att kräva att han gör nåt åt sitt problem (för det ÄR ett problem att vara onykter och opålitlig med sina barn) ska du anpassa dig. Det är klart att du inte kan vara glad och hoppsan-hejsan med barnen om han ligger och fyllesnarkar i rummet bredvid, kanske efter att ha gjort bort sig. Varför kräver du det av dig själv, när du inte kräver nåt av honom? Om han inte kan dricka på ett vettigt sätt får han låta bli att dricka, åtminstone så länge barnen bor hemma. Det är den anpassningen som är mest rimlig att kräva.

Ullabulla
mån, 2019-07-15 - 11:30

Vad sara menar.
Så tror jag att hon menar att om hon släpper över sina barn i sin makes uppsikt vid en separation lämnar de "i klorna" på hans förmåga eller oförmåga att vara nykter.
Att det är därför många stannar kvar i en relation,för att kunna skydda barnen.
Att ljuga och manipulera för att få ha kvar sin drog hör ju till sjukdomen och det kan därför vara svårt som anhörig att få gehör hos soc osv.

Så det är som att välja mellan pest och kolera.
Så tolkar jag i alla fall Saras fråga.
Men jag kan ju ha fel.

Sara111
sön, 2019-07-28 - 01:30

Hej Clara,

Tack för ditt svar. Jag håller med dig! Om han inte kan dricka på ett vettigt sätt bör han absolut låta bli att dricka. Problemet är att han inte håller med om det. Hur menar du att jag ska kräva? Är det samma som ett ultimatum att om han inte slutar dricka så händer vadå, att jag lämnar honom?
Om jag lämnar honom så kommer han antagligen vilja ha halva vårdnaden vilket innebär att jag blir tvungen att lämna mina barn ensamma hos en person som kanske då och då blir för full för att vara lämplig till att vara ansvarig över barnen.
Jag önskar verkligen att det vore så lätt som du säger att jag bara kunde ställa krav på honom att inte dricka, det hade gjort mitt liv mycket enklare.

Sara111
sön, 2019-07-28 - 01:56

Hej Ullabulla,

Ja, det är precis så jag menar.
Att jag får välja vem som ska ta smällen, jag eller barnen. Och den situationen känner jag att jag har vare sig jag lämnar eller stannar kvar. Om jag lämnar min man måste jag lämna barnen ensamma med någon som antagligen inte alltid kommer vara nykter nog för att ta hand om dem. Total mardröm, mina barn är fortfarande små och behöver konstant bevakning.
Och om jag är kvar hos honom så hamnar jag även då i situationer där antingen jag eller barnen får ta smällen. Till exempel, om han kommer hem aspackad kl 5 på morgonen och det är tänkt att jag ska jobba tidigt och han ska ta hand om barnen på morgonen och ta med dem till förskolan så blir jag tvungen att välja mellan att täcka för honom, stanna kvar och ta hand om barnen och komma försent till jobbet. Eller inte låta honom slippa undan sitt ansvar och lämna barnen hos honom.
Alltså, antingen får jag ta smällen eller barnen.
Vad jag vill är att lämna allt ansvar på honom och låta hans drickande vara bara HANS problem, inte mitt. Men det går ju inte när man har barn tillsammans.

Eller finns det någon där ute som har en lösning som jag inte tänkt på?

Sara

Ullabulla
sön, 2019-07-28 - 20:26

Som att hans missbruk är ganska långt gånget.
Om han är onykter och inte kapabel att lämna barnen som avtalat.
Ja, vad kan du göra?

Dokumentera.spela in när han är avsmullen. Dölj kameran om du måste.

Sen går du tilll soc och anmäler.
Då skulle jag tro att de är med dig.

Ellee så riskerar du att inte möta förståelse för din situation utan kanske blir ifrågasatt varför du inte redan lämnat relationen om det är så illa.
Kanske ringa anonymt och rådgöra med dom.

I vilket fall,sätt dig ner och bena ut vad som är viktigast för dig.
Du och dina barns välbefinnande eller att vänta ut att din man ska välja att bli nykter.

Därifrån kan du kanske också se hur du ska börja agera.
För det låter inte hållbart.
Men det vet du nog redan.

Sara111
mån, 2019-07-29 - 00:00

Tack för tips.
Att börja dokumentera ska jag göra direkt. Jag ska också ta kontakt med en advokat. Det kan vara bra att höra vad de tycker jag ska göra i förebyggande för att skydda barnen vid eventuell skilsmässa. Och börja tänka ut en ekonomisk plan och en plan för boende.
För att kunna känna ett lugn i min själ behöver det finnas en väg ut och jag måste börja bana den vägen.