av jonan

Blir så trött på allt. Han är grinig och sur så fort jag gör något för mig själv. Hela tiden.
Han var asfull igår fast att vi hade gäster. Slutade med att jag gick och la mig.
Har tidigare skrivit i tråden vet inte vad jag ska göra av MargaretaVilhelmina. Men kom inte in på den .

etanoldrift
ons, 2016-01-06 - 09:39

Jag förstår er, Jonan och Fru & mamma!
Att lämna är inte gjort i en handvändning. Att veta vad man själv vill, efter många års medberoende är inte heller så enkelt.
Våra hjärnor är ju också "kidnappade" av alkoholen.. Inte så vi dricker själva, men av mönstret som blir när man bor tillsammans med en alkoholist.
Kan inte säga "lever", för vissa stunder känns det som man bara "överlever"..
Jag har själv tagit två steg fram och ett tillbaks.. Sidsteppat och krumbuktat.. Tagit beslut som jag sedan avvikit ifrån, för det var ju så "lugnt" och såg lite ljusare ut.. Och just DÅ, var jag inte framme vid min gräns..
Men när gränsen väl kom och stod där, så kändes det som att jag inte hade något val.
Jag såg ju för min inre syn vad som skulle hända (vi hade ju gått igenom den här "dansen" i många år, med endast små variationer på temat..) Jag insåg att vare sig det var vals, foxtrot eller bugg, så var det i grunden "dans", där han förde och jag på något outgrundligt sätt bara hade att följa..
Så jag tackade NEJ till andra dansen och gick..
Ta den tid ni behöver, gå tillbaks och läs vad ni skrivit ( se hur lika berättelserna blir..) Och känn tryggheten i att ni kommer att VETA, när det är nog!
Nej, det är ingen "klang och jubel-föreställning", utan troligen mycket tårar, ambivalenta känslor och ilska.. Men någonstans inom er kommer ni att känna att ni faktiskt nått en gräns och fortsätta planera resten av era liv utifrån den här känslan!
Nej det går inte fort, men varje tusenmila resa börjar med ett litet steg!

jonan
sön, 2016-01-10 - 13:13

Min lilla är sjuk, vattkoppor inget allvarligt. Men det som ör så jobbigt är ingen förståelse från mannen. Inget jag gör duger. Han får för lite uppmärksamhet, för lite pussar, för lite uppsksattning.
Jag orkar inte mer. Är slut.
Han har varit relativt nykter i flera dagar så det är han som nykter som jag oxå är trött på. Varför kan ha inte bara vara lite förstående.

Fru å mamma
sön, 2016-01-10 - 19:42

Liknande beteende hos min karl i hans sämre perioder. Allt är fel och alla är emot honom. Som att vi andra gaddat ihop oss mot honom. Barnen skriker och jag ger pikar om alkoholintaget, eller så gör jag inte tillräckligt mycket hemma. Det är otroligt synd honom, så en liten styrketår kan han väl vara värd när han nu är så missförstådd och ouppskattad? (Det sista säger han förstås inte, men jag märker ju att det är så hans argumentation slutar.)

Sen så påverkar ju alkoholen humöret även när de är nyktra. Så min erfarenhet är att det krävs en längre nyktrare period för att det ska bli bättre. Men det är lite som med hönan och ägget, det där med det dåliga humöret och alkoholintaget. Det ena ger mer av det andra. Och tyvärr så kommer det ju ofta när man själv också är trött, som när barnen är sjuka.

Här satsar vi fortfarande på ett nyktert 2016... Känner mig försiktigt optimistisk.

etanoldrift
mån, 2016-01-11 - 12:00

Ja då är ni på god väg.. Det är nämligen nästa stora suparhelg.. Säger det inte för att grusa några förhoppningar, utan för att jag själv, när jag tittar i backspegeln, känner igen mönstret..
De sista två åren gick det ju väldigt mycket upp och ner med alkoholintaget.. (och humöret) Från att ha varit något mer än salongsberusad under helgerna (och druckit under veckorna) så började det med att han var märkbart påverkad även under kvällarna vanliga jobbarveckor (dock skötte han jobbet) Klapp kanon åtminstone 2 helger av 4 och definitivt otrevligt berusad varje storhelg! Det var jul & nyår (fram till trettondagen) påskhelgen, valborg, kristi flygare och midsommar.. Semestern skulle firas samt ett par födelsedagar på hösten, sedan fortsatte det..
Till slut så upplevde jag inga lugna perioder längre.. mer än någon enstaka dag..

Fru å mamma
mån, 2016-01-11 - 17:59

Så ser jag även vabruari som ett hinder... Lite beroende på hur mycket vab det blir förstås. Men det brukar räcka med lite förkylningar och annat elände för att rubba balansen här hemma.

Så jag tar en vecka i taget. Men påsk vore såklart en milstolpe!

jonan
ons, 2016-01-20 - 22:21

Nu har vi det lite lugnare igen. Men det är oxå jobbigt då jag bara går å letar efter tecken på att han druckit. Så fort det blir fredag så börjar jag undra.

etanoldrift
ons, 2016-01-20 - 22:52

För ett år sedan hade jag nog kallat det för en "lugnet före stormen" period.. Jag hoppas att ni har kunnat prata och att han menar allvar..
Leta tecken, gör man med ryggmärgen som medberoende..
Vad du gör, så lita på magkänslan! (den brukar inte ha fel)
Allt gott och en nykter tillvaro önskar dig! Kram / e

jonan
fre, 2016-01-22 - 22:56

Tack etanoldrift ?. Nä vi har inte pratat, finns ingenting att prata om. Redan sagt allt. Han vet.
Med min magkänsla så kan jag säga att han har druckit ikväll och tjattat med andra tjejer igen. Känns så.
Så tråkigt och krossande ?
Men inget nytt

malo71
lör, 2016-01-23 - 22:57

... och oj vad jag känner igen mig.

Kan bara säga – lyssna inåt.
Som så många andra har skrivit på diverse ställen här på forumet så ställ inte ultimatum om du inte kan/orkar fullfölja.
Min botten kom och passerade. Jag ställde ultimatum "Sluta smygsupa annars åker du ut" som jag inte fullföljde. Gång på gång.

Jag fick problem med panikångest.

Jag tolererade ett beteende som jag egentligen inte accepterade.
Jag var inte ärlig mot mig själv.
Gör fruktansvärt ont att släppa taget om honom, men tror och hoppas att jag vinner tillbaka mig själv.

Kan du se er leva likadant om 5 år? 10 år? Orkar du?

All styrka till dig oavsett vilken väg du väljer.

Kram!

Blueeyes
ons, 2016-02-03 - 14:15

Hur går det för dig??? Här är bollen i rullning nu. Trolig skilsmässa på g. Men jag kan säga dig att jag är fruktansvärt nervös och orolig för barnen (fast min man är jag i nuläget inte orolig för att lämna med barnen) så käns det så SKÖNT att ha tagit beslutet och talat om att jag kommer flytta.

Jag hoppas att du oxå klarar av det. Det kommer lösa sig med barnen.

Styrkekram!

jonan
mån, 2016-02-08 - 21:18

Jag vågar inte lämna mina barn ensamma med min man om det är helg. Fixar alltid barnvakt om jag ska bort. Nu vill jag iväg på en grej i juni men hittar ingen som kan vara barnvakt.
Hur ska jag göra? Måste boka nu de närmsta dagarna.
Ska jag boka å hoppas jag hittar någon som kan ta hand om mina barn under tiden eller ska jag strunta i det?
Det skulle verkligen vara roligt att åka ??

etanoldrift
mån, 2016-02-08 - 23:26

Hej Jonan.. Tråkigt att det kör ihop sig för dig..
Men det är ju faktiskt några månader kvar till juni.. Har du hittat någon du kan prata med om hela din situation?
För det låter lite som du är på upphällningen..?
Kanske behöver du en kurator som kan börja hjälpa dig att bena ut saker och ting.. Kanske kan du får hjälp ett jourhem som kan avlasta dig med barnen om du vågar uppmärksamma mannens alkoholmissbruk?
Styrkekram så länge/ e

jonan
tis, 2016-02-09 - 22:19

Jag bokade ??. Blandade känslor men nu får jag bara köra på. Hoppas att der löser sig. Mår lite illa när jag tänker på det.
Kram på er alla därute ?

etanoldrift
tis, 2016-02-09 - 22:34

Ja, det nya ger alltid lite fjärilar i magen.. Hoppas du hittar nån att prata med, det brukar kännas mycket bättre då!
I alla fall behöver du lite lugn och ro för att samla ihop dig själv! Att leva som vi gjort, är skitjobbigt (många fattar inte HUR jobbigt, med dessa eviga berg och dalbanor!) De "beroende" tycker ju mest synd som sig själva och blir skitförbannade om man inte håller med..
Det är ingen barnlek att vara beroende, och det är säkert skitsvårt att ens tänka på att sluta, men det ger en ingen rätt att trakassera andra i omgivningen. Tyvärr är det få av dem som ens gör ett ärligt försök.. Och till slut orkar man inte med alla krossade löften och lögner och oro.. Man går sönder invärtes..
Håller tummarna för dig!
kram/e