Jag har sakta, utan att vara medveten om det börjat en process att säga stopp. Läste många inlägg här och förstod att detta var på en nivå omöjlig att manövrera. Vi har levt i hopa i 5 år, gifta i två...
Han har druckit till och från hela tiden, där i mellan har vi trivts väldigt bra tillsammans. Han kan inte behålla några jobb, dricker sig redlös hemma... Jag hittar öl och vodkaflaskor överallt... I mängder. Jag blev så jobbig att han drog i måndags. Jag körde honom till bussen och sa att vi ses igen när du tagit ditt körkort.
Jag såg honom gå...och visste att jag nog aldrig mer kommer se honom.
Det tog två dagar, tills jag kunde få fram att jag inte stod ut mer. Att jag inte kan eller vill försörja en man. Att jag måste jobba extra för att betala av de skulder han dragit hit. Men att jag inte vågar när han är hemma. För han super och glömmer spisen. Han super fast mitt barn är hemma....
Han var redan full när jag sa det men långt här i från. Han skrek: Slänger du ut mig?
Jag vet vart han är nu... I en by, en helvetisk by där supandet är högt, misären och uppgivenheten sitter i väggarna. Jag bor och lever i en idyll... Här finns allt. Här fanns alla möjligheter på ett dukat bord, men han valde flaskan. Hela tiden valde han flaskan och sökte sig sen tillbaka till det elände han flytt i från.
Hur? Varför?
Jag har spelat in en liten film, när han är full och sitter på en stol. Som bevis. I mitt lilla vackra kök... Den spelar jag upp när saknaden från den friska mannen blir för stark.
Ingen vet om detta runt mig. Jag håller masken. Stenhårt. Måste se vart det landar. Om han dör. Om han försvinner...Är inte redo ännu. Lever här och är bara stilla. Tack Corona- det är enkelt att isolera sig just nu.
Han ringde hela tiden, i går när han var full. Jag sa, ring när du är nykter. Han nekade såklart men jag sa, jag vet och du vet. I dag har han inte ringt. Han sitter på den bänk, full som en alika som vi gick förbi för några år sedan... denna vackra, vackra människa som nog inte vill leva....Jag måste putta honom över kanten för att inte gå under själv.
Har tokstädat. Och slängt. Och rensat. överallt. Alla tusen fimpar är borta. Finns inte ett enda ställe jag kan hitta en flaska på...
Hjärtat värker och gör ont.
"EsterHanna". Du har börjat en process att säga stopp, önskar jag kommit dit. ?
Jag har svårt ta upp hans alkoholvanor med honom (min pojkvän) , hur det påverkar mig. Jag har gjort det enbart en gång. Vill så gärna ta upp det mera. Men, blir inte av. Vi båda vet troligen att vår relation inte är som det borde, men inget diskuteras. Alla galna och elaka saker han säger och gör på fyllan nämns inte dagen efter. Som att gårdagen inte ens existerat!
Jag är trött och frustrerad. Det har till och med gått så långt att jag börjat slarva med maten, har absolut ingen matlust. Trippar på tå och riktigt väljer mina ord och vad jag gör för att hålla husfriden. Han blir elak. Jag är totalt slut. Och det där ljudet av "ptscch"=ölburksöppnande, gör att jag tar en djuuup suck - jahha, nu är det kört. Enerverande ljud som driver mig till vansinne.
Samtidigt är ju hans nyktra sida ju den sida jag blev kär i. ❤️
Jag har heller inte berättat för dem omkring mig om min/vår situation. De vet att han festar en del ... Men inte så här. Skulle jag berätta vore det bland annat att jag skulle hänga ut honom, ett svek och det vill jag inte. Samtidigt känns det väldigt ensamt att inte prata om sånt här med sina vänner.
Tack för ditt svar. Har varit i den processen omedvetet ett bra tag nu...Det började när jag började ta undan lite pengar, inte mycket men lite här och lite där... Visste att han skulle lämna mig med skulder den dagen jag orkade klippa. Kändes konstigt att hålla undan pengar för den man lever med.
Men du.... så kan du ju inte ha det, att bli behandlat elakt är aldrig ok. Kanske försöka ringa in vad det är som hindrar dig från att gå? Hus och hem? Lån? Ekonomi? Barn? Kärlek?.... För mig var det drömmar, att äntligen ha någon som älskar mig villkorslöst. Och att ge honom chansen till ett bra liv. Men den bollen tog han inte. :/
Förstår vad du menar att man inte vill prata om det med familj och vänner. Man kanske inte behöver hänga ut honom, bara konstatera helt krasst att "vi tar en liten pause", beror ju hur livet ser ut för en såklart... Jag oroar mig mest för mina gamla föräldrar som är så glada för giftemålet och allt... De märkte inte ens att han var aspackad på julafton, är han så trött? var deras kommentar. Hemskt!
Elak är det som berör mig mest i det du skriver...det tar på en. Ord sårar och lämnar märken.
Kram. En dag i taget.
Att sätta stop omedvetet för din del kanske var ett slags tecken på självbevarelsedrift, en tanke bara.
Så han har skaffat skulder som du får stå för, vilken soppa. ? Hoppas det inte ställer till det så mycket ekonomiskt för din del. Kanske en bra idé prata med någon som kan hjälpa dig hur lägga upp det ekonomiska? Få till en strategi liksom.
Som tur är har vi inget som binder oss, t ex vi äger inget ihop och vi har inte gemensamt konto, inga barn ihop. Han har 2 barn han knappt träffar, för hans ex började sätta käppar i hjulet för umgänget. Högst förståeligt.
Det som binder mig till honom är de stunder han är nykter, då är han en fantastisk människa och jag hoppas ju att drickandet ska gå ner. Naivt kanske kan tyckas, men jag hoppas ju. ? Dessutom är jag rädd för vad en brytning kan göra med honom, att han börjar dricka ännu mera och blir mer destruktiv och begår självmord i fyllan till slut.
Sådan trist upplevelse på julafton du hade. ? Dina föräldrar är glada över giftermålet, känns säkert ledsamt för dig men läget är ju som det är. Kanske man inte behöver säga så mycket till anhöriga som du säger. Men att man ser till att man åtminstone pratar med NÅGON om vad som händer i sitt liv, att man inte håller det inom sig. ? Då blir det nog riktigt jobbigt. Detta forum är ju riktigt bra t ex.
Gällande att välja flaskan, förstår jag att han har begär men jag förstår inte på djupet den kraft alkoholen har. Att något sådant går före allt som enligt mig är viktigt i livet. Det är så mycket som förstörts för honom, bland annat relationer till familj och vänner .. Ännu finns jag kvar, frågan är väl hur länge jag orkar.
Senaste helg fick jag höra allt mellan himmel och jord.. Allt från att han inte vill ha något med mig att göra för jag betett mig dåligt (?) till att jag är helt underbar och den första tjej han nånsin upplevt att han vill gifta sig med. ?
Jag är hos mina föräldrar, tog ungar och drog. Min man är nykter sedan 3 mån men ändå svårt sjuk. Vi gifte oss för 1,5år sedan, varit tillsammans i 4. Så jag vet hur du känner. Men jag har berättat för flera nära och min man har genomgått behandling, men han är så otrevlig att leva med. Han hjälper sällan till, säger aldrig vart han är, sover i eget sovrum, ingen kontakt med någon och aldrig initiativ till att göra något, ingen närhet och så blir han fruktansvärt arg om jag säger något. Jag pallar inget mer, men måste hem och säga orden. Försöka få till ett samtal, hur vi löser det ekonomiska och det praktiska. Det värsta är att han kan inte lösa ut mig och vi köpte hans drömgård, inte min. Och han försöker starta upp en verkstad hemma så ännu inte inbringar så mycket. Man är så nerkörd i botten så det är som att bestiga Mount Everest utan syrgas. ❤
Så svårt att vara stark, skriver du, och ändå är det precis det du är när du omsatt tankarna till handling, i en riktning där du tar hand om dig själv och fokuserar på dina behov. Modigt och starkt.
Du skriver att ingen vet något och att du biter ihop och håller masken stenhårt. Fint att se att du ändå väljer att dela med dig här på forumet, hoppas att det kan vara någon form av ventil för dig. Du väljer naturligtvis själv vem och hur du vill berätta något för, men jag hoppas att det är okej att jag frågar om du har någon (närstående/vän eller professionell) att ventilera och bolla tankar med, om och när du känner dig redo? Om inte, vet du vad det finns för stöd att få för dig som närstående till någon som dricker?
Tack för ditt svar! Ja det ekonomiska är inte kul nu men ändå bättre än att ha någon som man sätter tro till och sen inte finns.
Så många gånger jag inte fattat att han varit full, inte fattat att han varit aspackad och jag trott att det varit stress...Jag fick ett brev av en uppdragsgivare som beskrev det jag märkt men då med krav på åter betalning. Han beskrev allt på 6 sidor, inget av det var nytt för mig och inget där kunde jag säga "nej det stämmer inte"... Jag bara betalade, bad om ursäkt och där började processen. Tror jag.
Jag har tänkt som du, han kommer dö om jag säger stopp. Och nu har jag gjort det och jag tror faktiskt han går under...Självmord är en sak som finns med i beräkningen här med.
Men du...jag /vi har ETT liv, ett enda. Jag vill ha det bra! Jag vill att min dotter ska se en stark och glad mamma!!! Det är vuxna människor vi talar om, de får reda sig själva. Hur vill du leva?
Måste vara hemskt för dig att han är så ambivalent i det han säger. Hoppet tänd och släcks, tänds och släcks...så svårt. Jag känner med dig. Kram
Tack för ditt svar! Forumet har hjälpt mig mycket här, har kunnat fråga. När jag läste vad andra skrev och fick svar på de frågor jag hade blev jag förbannad. Det var en bra drivkraft för mig, jag fullkomligt slängde ut honom.
Nu efter sörjer jag det som inte blev. Men då...Jag sålde alla hans jäkla hönor med, han matade och gjorde aldrig rent till dom.
Kanske du kan hitta någon drivkraft på ditt sätt, läs igen vad du skrev till mig. Du är nygift (!)och har en man som sover i eget rum och blir arg om du öppnar munnen...
Gårdar går att sälja, om han inte kan lösa ut dig. Du, så som jag är värda något bra tänker jag. Svårt, alltid svårt med barn med. En gång när jag jobbade extra var min dotter hemma med honom. Hon ringde och sa att han var sjuk. Jag panikkörde hem, han var redlös och låg på golvet. Kan knappt skriva det. Ångest!! Det är tre år sedan och först nu orkar och kan jag bryta. Hur galet är inte det? Men att bestiga Mount Everest utan syrgas tar tid...
Stor kram och vad bra att du är hos dina föräldrar.
Kram
Hej! Och tack för dina ord. Det gjorde att tårarna sprutade.
Forumet "backade upp" mig så jag klarade säga stop, bättre sent än aldrig.
Nej, jag har ingen att säga något åt.. Ingen alls. Jag skäms tror jag. Har en vän som jag pratar med varje dag och jag ljuger för henne.
Jag har dåligt samvete för jag i princip tagit hans liv, för det är så det känns. Samtidigt som jag höll på att kvävas av ansvaret att ha honom vid liv.
Jag vet faktiskt inte alls vart jag kan få stöd? Tar tacksamt i mot förslag för jag inser ju att jag behöver det. Känns som jag ska spricka snart av sorg...
Tack igen!
Hur jag vill leva? Frågar du. Jag vill "bara" ha det bra ... Trivas med tillvaron och det gör jag ju inte. Jag kräver inte mycket! ?? Ingen lyxvilla, ingen lyxbil...
Men känner mig fast. Låst. Hur jag än gör blir det fel, och det känns som att detta inte kommer att få ett lyckligt slut!
Kommer att tänka på min mamma som ofta frågade mig: "du, min skrutt, är du lycklig?" Skulle hon vara i livet, hon dog tyvärr förra året ?, och jag skulle svara "JA" på den frågan... Då hade hon genomskådat mig direkt!
Lämnar jag honom dalar han. Men samtidigt inser jag att jag kan komma att råka illa ut pga hans drickande. Jag kan hamna emellan, för han kan bli lite aggressiv då han dricker och jag har vid vissa tillfällen börjat säga ifrån. Jag bara kokar av frustration samtidigt som jag är ledsen över situationen. Kanske det bästa vore att lämna situationen, dra sug tillbaka, och inte börja opponera sig. Men jag kan inte låta bli! Inte att han slår men blir liksom "passivt aggressiv". Ibland säger han att han ska bland annat ge tillbaka på dem som behandlat honom illa genom livet.
Har du pratat något med honom efter att du bröt?
Härligt att du sagt Stopp! Jag tolkar att du börjat bygga upp ditt liv utan någon som tar massa energi och att du börjat se ljusare på tillvaron och framtiden. ?Gläder mig. Du har ju även en dotter att tänka på. En dag i taget.
Jag glömde ju skriva, att vad skönt för dig att få rensa, att få börja läka själv. Att du kunde få iväg honom. Jag förstår vad det har kostat. ❤ önskar dig sinnesro
Ja , mammor dom vet instinktivt... Man känner på sig. Beklagar med din mamma. Du har ju rimliga krav, du vill ha det gott. Passivt aggressiv är inte sunt. Jobbigt att vara i och tär på en. Min man är snäll. Så snäll. Han blir bara dryg men aldrig elak. När han blir full vill jag bara slå honom, blir så förtvivlad. Det gör jag ju inte men tror att om jag skulle göra det skulle han bara "ta i mot".
Ja, han ringer. Hör att han är full hela tiden. Han är i sin hemby, det är förödande för honom, han kommer gå under där. Aldrig resa sig igen. Han ringde vid 6 på morgonen i går, då hörde jag att han drack och han var påverkad. Men han blånekar. Jag sände honom länken till AA men han vill inte gå... Nähä!
Ja, bodde själv i tio år före jag träffade honom så jag är van. Har min borg. Tufft ekonomiskt men jag säljer saker nu...soffan, verktyg osv... Det måste gå.
Hoppas ok att jag frågar men har du möjlighet att ordna en bostad själv? Typ hyra en lägenhet? Ett ställe dit du kan dra dig tillbaka när han dricker? Kan kanske vara en start?
Kram, du har ändå börjat en process i ditt huvud. Ett steg.
Du har precis fattat ett mycket stort och svårt beslut, vilket gör det rimligt att det dyker upp tvivel och motstridiga tankar och känslor när du nu ska stå fast vid det. Det betyder inte att beslutet inte var rätt att fatta! Låter klokt att försöka lätta på den där tryckkokaren av skam och skuld, och få stöd att reda lite i tankarna och känslorna.
Det finns lite olika alternativ, men jag tänkte nämna två saker som varit hjälpsamma för andra. Något många verkar vara nöjda med är det anhörigstöd som kommunerna/stadsdelarna har hand om. Alla kommuner har anhörigkonsulenter dit en kan ringa (anonymt i ett första steg om en vill) eller maila för att se vad de har att erbjuda dig. Utbudet kan variera lite från kommun till kommun, men oavsett har de ett lagstadgat ansvar att ge dig som anhörig det stöd du behöver. Du hittar mer information genom att slå in "anhörigstöd" och din kommun/stadsdels namn i din sökmotor. Ett annat alternativ är Al-Anon, som liknar AA:s upplägg fast för de som lever/har levt nära någon som dricker. Slå in det i din sökmotor så hittar du till hemsidan, där det finns information om vad som finns på din ort eller digitalt. Vissa tycker att det är enklare att öppna upp sig för personer utanför det egna nätverket, är det så för dig kanske något av dessa alternativ kan vara något att prova?
Fint att höra att forumet varit hjälpsamt hittills, du får gärna fortsätta skriva här om hur det går för dig!
Har också den tanken att slå min pojkvän pga att jag blir förtvivlad, men gör det inte. Vänder det inåt i stället och härdar ut... Skulle jag göra det vet jag inte vad han skulle göra. Skulle inte förvåna mig om jag skulle få en smäll.
Min pojkvän är också snäll - i "vanliga" fall.
Vi bor på olika ställen. Så... Jag behöver ju inte träffa honom om jag inte vill. Men (antagligen medberoendehjärnan? ) jag känner att jag vill dit fastän han dricker.
Jag förstår. Ja den är svår den nöten, att vilja dit fast han utsätter dig för det han gör. Om ok att fråga, du behöver inte svara-får du professionell hjälp. Att bena i varför man utsätter sig själv för det ska jag försöka ta tag i. Svårt, har inga bra svar. Men tänker på dig.
Igår ringde han kl 6.30 på morgonen, då redan full...Hörde inget på hela dagen och inget idag. Så...idag på messenger ringde en kompis till honom, typ den enda han har från barndomsbyn... Han är så långt borta, kan inte se och inte "känna" honom längre.... Det är vilande. Han frågade rakt ut hur det stod till och jag bara rabblade allt... Han berättade att han förstod det då han försökt få kontakt men att han är full som en kastrull. Han föreslog Rehab, finns tydligen där. Kostnadsfritt med "hela paketet"... Han skulle gå förbi i eftermiddag och kolla om han var nykter nog och prata med. Han skulle ringa mig sedan och tala om hur läget var.
Få honom att skriva in sig på rehab... Vet inte om han tar den bollen eller om han måste sjunka ännu längre ner. Jag sa till honom att jag tror det finns risk för självmord. Han höll med.
Ja herre... Vad är meningen att jag ska lära mig av denna resan? Att sända honom tillbaka är som att sätta flaskorna i handen på honom...fri tillgång, bästa miljön och psykiskt - ett helvete. Svåraste jag gjort men nödvändigt. Nu är han sitt eget ansvar-jag tror inte han tar det. Synd på en sådan fin människa. Sörjer så....
Såg att det var socialtjänsten i min hemkommun som "håller i det"...Hm, även om jag inte arbetar på socialtjänsten så arbetar jag MED dom, har en annan roll där...Känns jobbigt. Får kolla upp annan väg....
EsterHanna. Blir berörd av det du skriver ... ?Jäkla alkohol. Att man kan gå ner sig så, och att du mår så dåligt. Jag tappar ord.
Men jag önskar att du hittar ljuspunkter i denna sorg, att t ex kontakta en kompis du inte träffat på länge. Att rå om dig själv och göra det du mår bra av. Du kanske är helt urlakad på energi och känner dig orkeslös men detta önskar jag dig. ❤️ Du har kommit på god väg att rå om dig själv, fastän det innebär sorg.
Ligger mycket i en sak min vän sagt nyligen, och jag insåg att hon begrep att jag inte berättar allt nämligen att : "Ibland måste man fatta beslut som krossar ens hjärta men är nödvändigt för ens själ". ? Klokt.
Han har bred bekantskapskrets, men få nära vänner och de dricker de med en hel del. Känner inte riktigt att han skulle få stöd - rätt stöd. Önskar att han hade vänner som dricker normalt eller inte alls.
Jo, jag har en professionell jag talat med men jag kom fram till saker jag redan visste... Men kände samtidigt att det var behövligt att prata med utomstående. Jag Gör ju inte det, inte ens med mina nära vänner.
Ja du... , man har inte alla svar här i livet varför saker blir som de blir, och allting kan man tyvärr inte kontrollera.
Jag hade kontakt med min pojkvän som berättade att han börjat tvivla på mina känslor för honom, och att han gärna önskar bli mer bekräftad ... ?
Tvivlar gör jag med, tror ni jag tog upp varför? Nej. Måste få kraft att prata om hans alkoholvanor - igen , men tycker det är fel att ta det per telefon.
Tvivlar bland annat pga detta magmol då han är onykter och fräck och att balansera det med de nyktra stunder han är en fantastisk människa. För det är han. Känns att jag ibland tappar förståndet. ? Kanske inte så konstigt att man inte "bekräftar" någon då läget är som det är, suck. ?
Sedan undrar jag, Kristoffer och ni andra, om man som beroende blir mer "mån" om att människor omkring en nästan ska dyrka marken man går på? ?
Nu skriver jag spontant vad jag tänkte när jag läste ditt meddelande, hoppas ok med dig. Man kanske inte alltid kan säga vad man egentligen borde/ vill säga till personen...Jag kunde det inte, jag var tvungen att putta i väg honom först, sen efter 2-3 dagar så kunde jag säga: Jag vill inte leva med dig om du dricker. Nu kan jag nästan säga: Jag vill inte leva med dig för du dricker.
Vet du...sänd ett sms...skriv så som du skrev här: "Jag hör att du vill bli mer bekräftad. Jag kan inte tillmötesgå dig på grund av att du dricker och blir fräck i mot mig. Jag mår inte bra av det."
Typ..något sådant. Jag personligen tycker det är lättare att vara tydlig i skrift. Fegt med ett sms? Näää....alla medel är tillåtna om man inte är dum eller elak tycker jag. Ett förslag bara....eller skriv ett brev, spela in det -ja det som passar dig. Du måste säga orden. Med klarhet. Inte linda in orden... Så svårt, så läskigt...
Jag skriver, suddar, skriver igen...
Bara ett förslag... hitta ditt sätt tänker jag. :)
Han ringde i går kväll och försökte prata nyktert. Blånekar till att han dricker. Jag sa det jag ville, ta hjälp, du har någon som vill och kan hjälpa dig-ta hans hand. Drick inte och gå och be om hjälp. Han sa,: jag tänker skjuta mig själv. Jag svarade "Du gör dina egna val."
Han sa: Du är den enda jag litar på som kan hjälpa mig...
Nej, sa jag-mig kan du inte räkna med, nu räddar jag mig själv i första hand.
Klick, luren på!
Ja vad ska man säga. Har sprängande huvudverk sen tre dagar , jag har aldrig ont i huvudet annars. Försöker stilla mig, försöker stilla sinne och hjärna men det går inte.
Säljer saker, soffa, bil, verktyg....måste få i hopa pengar till hans moms... Företag i mitt namn. Kunde varit värre, kunde gått mkt värre....intalar jag mig.
Har hittat två människor på kommunens hemsida, som jobbar fristående från socialtjänsten med anhörigstöd vid alkohol/drogberoende. De erbjuder 5 träffar i första hand...ringer dom. Tack!!!
Så skönt att du kommer vidare med att prata med någon. ?
Tack för förslaget till vad jag ska säga, svårt komma fram till det. Mitt huvud är ett kaos. Ja du vet känslan ... Känner att det mest ultimata vore att prata "öga mot öga". Men tar så emot att ta upp det med honom, kanske en rädsla att han avfärdar mig? Och att jag inte vet vad som händer då. Vet inte. Nog som du säger, att man inte behöver säga allt.
Du försöker stilla dig, har du provat Mindfulness?
Förresten Kristoffer ... Är det för hårt att säga till en alkoholberoende att man upplever en otrygghetskänsla då den dricker? Vill inte vara för hård, att han går helt i lås. Eller tänker jag för mycket kanske hur han tar mina ord?
Jag har en klump i magen då han dricker, och speciellt då han är onykter, om det "bara" är en känsla av obehag eller rentav en otrygghetskänsla vet jag inte. ?
Kompisen ringde. Han hade lyckats haffa honom utanför supar - stället och han var så pass att han kunde prata. Han hade erbjudit honom att komma hem till honom i morgon så ska han hjälpa honom med till läkare som skriver in på någon sorts rehab som är ca 4 månader... De kör hela kittet, psykologer, terapi osv osv...
Han hade varit stenhård mot honom, sagt att han måste vilja-annars är det graven han har framför sig. Vi kommer inte putta på, HAN måste vilja. När han började gråta om dottern, sa han bara iskallt "lägg av, du hämtade din dotter och var stenfull, så bara lägg av det där"
Min man var helt chockad när han förstod att jag/vi hade pratat och "outat" honom, vi visste, hans kompis (som han ser upp lite till) visste ALLT!!
Hela ridån föll...
Vet inte vad jag känner nu... Tar han det eller tar han det inte? Hans föräldrar super lika mycket dom, de är bara glada någon sätter flaskorna på bordet, de kommer aldrig hjälpa honom.
Han får en chans, en enda-tar han den eller inte...
Jag känner ingenting just nu...Behöver inte stressa, tar han rehab så blir han borta länge...tar han det inte blir han borta ännu längre. Säljer hans verktyg nu, måste få i hopa pengar. Soffan åker i morgon, tar in den gamla igen. Jobbar. Försöker stilla hjärnan. Mindfullness skrev Tröttiz, blir stressad av bara namnet, var ska jag börja?
Kändes bra att prata med kompisen i hembyn, undanhöll inget, fasaden var totalt nere. För första gången... Skönt!
Nu ser vi vad som händer i morgon...
Så skönt med kompisen hemmavid så du fick lätta på bördan. Håller så tummarna att han hoppar på rehab, för hans skull och för din. Svårt med mindfulness el yoga när man är superstressad med ångest, jag hör min syster, hon brukar säga, sov, ät och drick. Där är jag. Min man vägrar lämna hemmet, jag sa att då får jag väl växla upp. Hoppas du snabbt får besked så du vet vad du har att förhålla dig till. Va rädd om dig ?
Har inte hört något idag. Kompisen har inte ringt ännu... Ja ringde min man vid lunch. Full. Som en ...ja han kunde prata men inte mer. Han gick inte att resonera med. Jag vet inte, men förut var jag mera arg...Sup då!
Nu efter kompisen hört av sig så tändes det ett litet hopp...En liten chans. Det blev genast lite jobbigare då. En annan känsla är, om han tar rehab och blir ok... Ska vi leva i hopa då? Vågar man det? Vill jag ta chansen igen? Ska jag tillbaka på ruta ett då igen att försörja någon som bara ställer till det för sig.
Skäms lite för den tanken och känslan.... :/
Jag sörjer honom. Han kommer dö. Han plågas nu, plågar sig själv till döds. Ingen kommer göra något. Att det skulle sluta så här, så förtvivlad-arg-uppgiven. Värker i hjärtat.
Säljer saker. Ska få i hopa till det värsta, sen spara lite och åka en dag på spa med dottern... Bara ska!!!
Sjukade mig i morgon. Måste få andas en dag.
Kompisen ringde. Får med honom till läkare i morgon. Berättar att han är helt nere, och då menar jag nere, ligga på parkbänk-nere... För tre veckor sedan jobbade han, hade en anställd och dansade i köket... HUR kan detta hända?
Mannen ringde mitt i natten, full som en kastrull och sa att idag skulle han ut ur huset, föräldrarna slänger ut honom. Inte en gång har han reflekterat över hur jag har det och hur jag fixar all skit han lämnade efter sig... Ekonomiskt, känslomässigt och ...ja ni vet. Handlar om honom. Bara honom.
Han är lite störd över att jag har kontakt med kompisen, vad jag vet och inte... Eller så är det ett hopp hos honom att jag faktiskt bryr mig lite... Hur orkar man? Blocka på kvällar och nätter känner jag i alla fall, orkar inte vakna av hans fyllesamtal.
Jag vet... fick en lite släng av "jag då?" när han ringde...fattar att han inte reflekterar över mig. Kände mig så sviken, alla drömmar... Han är helt borta. Fattar inte att det går så fort. På något sätt är det väl jag / vårt liv här som har håligt i hopa honom. Förut!
För mig är det också den känslan jag brottas med, upprättelse och att den sjuka tar åtminstone ansvar för den som är närmast, nån j.. gång. Har förstått att det får man i regel inte, men det köper inte jag. Det är som du skriver en sån förbannad sorg och chock, förstår det som att ni inte heller har varit tillsammans länge och att din man kom med sjukdomen. Jag har känt mig så lurad in i något som jag inte ville ha eller visste. Och sen är det vi som ska ta skiten, ansvaret. Skönt ändå att du har kunnat skicka iväg din man, min klamrar sig kvar i min hemort 45mil hemifrån, han har inget umgänge och dom flesta på byn vet vad han har ställt till med. Jag har kommit fram till att det här har skadat en så mycket med all oro, svartsjuka ilska så man kommer aldrig bli den samma, det gäller att inte gå rakt in i kaklet utan försök att påminna dig att det är inte ditt fel och det är inte mycket vi kan göra åt sjukdomen. Kämpa ❤
EsterHanna. ? Som jag ser det gjorde du vad du behövde göra för ditt välmående. Man gör mycket för den andra. Man vrider ut och in på sig själv. Stångar huvudet i väggen. Inget händer. Men - en dag tar den orken slut. Vi människor är inga robotar som orkar med hur mycket som helst. Vi har en gräns, och dit har du kommit.
Du kanske undrar om du kan/kunnat göra mer för honom. Tänk i stället i så fall på vad du har gjort för honom. En tanke jag har bara ... För jag är övertygad om att det är en hel del! Och försök "ge dig en klapp på axeln" för att du funnits där.
Vad jag tolkat utifrån det du skrivit i dina inlägg hade du dragits ner i ett svart hål, eller snarare ha dragits ner ännu mer om du fortsatt med honom.
På sidan av, men kommer att tänka på att jag tycker mig förstå att alkoholister visar samma drag som narcissister ... Har läst lite om det, det är "jag jag" och allt elände skickas över på andra. Och man ser enbart sitt eget perspektiv.
Jag önskar att den dagen kommer fort då du känner ro i själen, och kan slappna av. Att känna trygghet i dig själv.
Precis!!! Jag växlar mellan tre lägen, sörja ,ingenting och förbannad. Ja han kom med sjukdomen, föräldrar, släkt och hela djäkla landet har sjukdomen, alla är alkoholister! Blir galen! Inte konstigt ni förlorade krigen, ni var för tusan fulla allihopa brukar jag tänka. Har dock inte fattat bredden av det, har smugit sig på, jag har flyttat gränser hela tiden.
Det sistnämnda väldigt mycket. Det enda jag kände, som en liten, subtil varningsklocka- var att skriva äktenskapsförord före vi gifte oss så min borg har jag kvar. Tur var väl det.
Jobbigt för dig att han klamrar sig kvar i din hemort, jag är evigt tacksam att han är långt bort nu...Kan se honom i miljön om jag blundar men jag "känner" honom inte... Delar din känsla av att bli lurad, han var inte ärlig. Han smög, gömde och talade osanning. Fan!
Ja du har rätt... Jag har stångat pannan i väggen tills det inte går mer. Det var som att trycka på en lysknapp. Stopp. Nu räcker det. Bort, bort, bort med dig.
Jag känner inte att jag kunde gjort mer, har gjort ALLT!!!Precis ALLT! Det är därför jag känner mig så himla sviken och ...lurad. Du har så rätt, det blir oerhörda narcissistiska beteenden. I,me and myself...
Tröttiz, hur går det för dig och hur mår Du?
Kram
Du känner att du gjort allt. Kanske en god idé att ha det som mantra? Och att försöka få det till din styrka.
"Jag gjorde allt. Nu måste jag tänka på att få mig själv på fötter". Skriv ner denna mening dagligen?
Ibland i livet går det inte som man önskar, i ditt fall innebär ju det att du gjort allt men att det inte räcker. Man kan inte styra allt. Har jag motvilligt kommit fram till. Man kan heller inte leva någon annans liv och inte styra det.
Får jag ge dig en utmaning? ? Vet inte hur du bor. Men om möjligt, gå in till en blombutik och köp en växt i någon form - i morgon eller snarast. En ros, en mynta ..? Vad som. Kanske märklig utmaning men det slog mig mitt i allt. Du får väl tycka jag är märklig ... ?
Hur jag har det. Tja ... Känns lite bättre. Han är nere på "bara" 5 - 6 öl om dagen och han menar att han skall ta ett halvårs uppehåll från och med den 1 september. Tror det när jag ser det. Man är realist att det inte funkar, men jag hoppas ju förstås.
Tack för fina ord!!! Jag antar utmaningen. Jag vet precis i vilken blomaffär blomman finns, en bild kom upp direkt jag läste...
Det stämmer verkligen att man kan inte leva någon annans liv... Idag har jag inte hört något. Första gången på 5 år vi inte hörts av. Jag låter det vila nu , han måste sakna något för att vilja göra en förändring. Men jag tvivlar..Kanske, kanske...Men det blir bra vilket som. Nu tar jag hand om mig själv.
Har möblerat om...städat, tänt ljus och gjort tee. Djuren ligger runt mig, man mår bra med päls runt fötterna. Regnet smattrar utanför.
Då har han ju en plan och måste dessutom inse att det finns ett problem. Annars behöver man ju inte ta ett uppehåll. Blir ju jobbigt att lova om man ej kan klara det sen... Vi får se vad som händer. Hoppas!
Kram och tack för pepp. Verkligen!
Hade tänkt prata med honom idag om drickande men kände/känner mig totalt orkeslös. Helslut. I och med att han önskar ta uppehåll borde jag ju vara glad och förhoppningsfull. Igår drack han för övrigt inget på hela kvällen. Minns inte senast han var spiknykter, oj är det så här det kan vara då "allt är som det ska".
Tycker inte att jag just idag känner något. Befinner mig i ett slags vakuum.. Overklighetskänsla.
Jag är inte glad, inte ledsen, inte arg. Är inte hungrig. Vill bara sova ... Och vakna lycklig.
Känns som han reflekterar över sin konsumtion i alla fall. Du behöver vila, så är det. Sov, läs och försök få ro.
Min man ringde i morse... Nykter. Bad om ursäkt. Sa att han behöver hjälp och kompisen ska köra honom osv... Ja, jag vet inte.
Har inte hört något mer sen... Jag jobbar på här, säljer och säljer. Snart fått i hop till det mest akuta.
En del av mig vill sända ett sms eller ringa, men vågar inte. Om han är full igen så...orkar inte. Måste bara få vara.
Rätt så bra.... Har fixat , jobbat i trädgård osv. Börjar få i ordning här hemma-skönt!
Min man ringde på kvällen. Han ligger i sängen, har typ legat hela dagen -kan inte riktigt avgöra om han är full eller inte. Han säger inte. Han bara väntar...låter deprimerad.
Han lovade att berätta vad som händer framöver.... ja, jag vet inte.
Som att sörja någon som död fast den personen lever. Kommer på mig själv att sakna honom. Tittar då på filmen jag har när han sitter full i köket...
Tittade på Svinalängorna i går, har du sett den? Om man tar och kryddar den uppväxten till det dubbla så har du nog min mans uppväxt. Fanns inte sociala myndigheter och han är äldst av tre. Ville du ha varmt, fick du samla ved, alkoholen flödade och syskon dog framför ögonen...Hemskt.
Det jag ändå reflekterar är över varför jag, liknar Leena-städar hysteriskt när något känns fel.... Klarar mig själv, vill bo på en öde ö typ... Gör allt det där som ingen annan gör, bygger mitt hus själv, klättrar Mount Everest, reder mig själv, jämt, jämt....Agerar direkt... Ställer i ordning, fixar, levererar....
Hm....
Som sagt jag saknar, hoppas han överlever och blir bättre....
Du då, hur var din söndag?
Kram
Låter som en bra söndag efter omständigheterna. Jobbigt du har det med honom och måendet hans. Och med ditt eget mående. Hoppas både du och han börjar må bättre snart. Att han väljer vård.
Tror det är bra att man aktiverar sig praktiskt som du gjorde igår. Bara man orkar ... Själv gjorde jag väldigt lite .. Mest bara vilade. Var trött. Kassar med "strykkläder" ropade på mig men jag orkade inte. Min pojkvän sov hela dagen. Inte så konstigt kanske. Vi är båda trötta - men av olika orsaker ...
Jag har kommit fram till att jag snarast så fort jag får tillfälle och ork måste prata med honom om drickande och t ex vissa situationer vi varit med om under de tillfällena. De har bara liksom "sopats under mattan" ... Helt galna situationer, faktiskt vid närmare eftertanke, som vi bara lämnat utan diskussion. Helt galet att jag bara lämnat vissa situationer utan att ta upp dem med honom ... ? Varför skulle han ta upp saker som innebär skam för hans del, kan mycket väl förstå honom i det. Men att inte diskutera stjälper ju både honom och mig känner jag. Måste ta tag i det, måste måste ....
Nej, jag har inte sett svinalängorna. Kanske jag ser den någon dag i veckan. ?
Jag VET att jag ska stötta, puscha och förstå...Men jag är bara sjukt ARG!!! Han ringde idag, det är så synd om honom, han vet att han gjort fel, ingen stöttar honom, alla är arga, någon lägger en död katt på trappen där han bor och..kan du sända 500 kr? Till biljetten till doktorn så han kan ta vård.
Han ska fixa sitt liv och ta vård för han vill tillbaka till mig.
Jag borde vara glad. Det enda jag är, är ARG.
Vill inte alls stötta den fb skitstöveln... Han har lämnat mig med all skit, han smygsuper/super och förstör... Sa till honom att vi har det galet mycket bättre nu, behöver inte oroa mig ett dugg för att någon är full hemma....
Hemsk är jag... Vet inte vad det är för känslor, vill aldrig mer se honom och sen kan jag sakna den fina sidan av honom... Men när jag hörde hans röst blev jag blixförbannad!
Förstår att du är arg .. Du har varit med om mycket! Denna jäkla alkohol som vrider huvudet på folk, så är det bara jag jag jag ... ?
Det är ju som du säger att han har en fin sida, men att den sidan försvunnit alltmer tänker jag ..
Hoppas du hittar styrkan att komma vidare, och prata gärna med någon professionell om dina känslor. Du har mycket inom dig. ?
Själv funderar jag på alkoholists hjärna och logik ... ?
Från ena tidpunkten vill /ville pojkvännen min gifta sig med mig, andra stunden ville han göra slut pga enligt mig en petitess. Då jag sagt att giftermål är för hastigt in i vår relation, men att jag nämner mina känslor för honom så menar han samtidigt att jag ändå inte bekräftat honom tillräckligt.. ? Men har faktiskt inte känt mig manad till det då han varit mest onykter. Han har också fin sida, men ingen fin sida som onykter och den sidan vill jag inte bekräfta mina känslor till. Hoppas han kommer dricka mindre nu åtminstone, han har ju sagt så.
Och låter konstig. Han kanske håller sig halvfull på något sätt. Ligger mest hemma i sängen hos föräldrarna och väntar på...jag vet inte vad.
Vill inte jag ska prata med kompisen, han tycker han är snobbig och säger att han inte gillar att vi har kontakt. Nähä...
Att göra något själv förmår han inte. Han bara ligger där. Säger "jag älskar dig" och fiskar efter vad jag ska säga, säger att han förstår vad han gjort... Men jag blir bara irriterad.
Han har slutat supa för pengarna är slut, ingenting annat. Orkar inte....
Den kan bli tung för den sjuka, jag använder mig det uttrycket till mina nära, dom som vet, att nu är offerkoftan blöt igen ? han mår nog fruktansvärt dåligt, att hitta sin egen kraft i detta är nog väldigt svårt. Ibland känns det som dom gör det för att jävlas men jag tror inte det, inte idag imorgon kan min man bete sig illa igen och då ändrar jag mig säkert igen.Jag vet hur mycket energi det tar från dig, det är hemskt. Har du funderat över vad du vill innerst inne vill, utifrån det söka rätt hjälp utifrån, för din skull? Få hjälp att sätta orden, att få hjälp med tankarna som snurrar hela tiden som har varit värst för mig, att inte få stopp. Jag finns för min man, har funnits även när han har sårat mig, men jag har backat jättemycket och det är så skönt nu. Jag lever mitt liv som jag vill, nästan idag, sen får vi se.
Först när jag läste din kommentar fick jag fruktansvärt dåligt samvete...sviker jag honom nu, han är så nere... Men jag har stöttat sen dag 1. Han har fått ett dukat smörgåsbord, jobb, hem, kärlek, familj.... Han super ändå! Hans supande har dessutom ställt till det för mig. Han älskar mig men det räcker liksom inte. Jag kan inte ha en vuxen bäbis att försörja här hemma, jag har inte råd. Jag jobbade extra på kvällen, han låg däckad på golvet framför min 11 -åring som trodde han var sjuk....
Jag vet vad jag vill. Att han ska ringa och säga "Älskling, jag har ringt en läkare, jag tar hjälp nu. Och sen...." men han gör ...ingenting. Bara ligger och.... sen super han. Jag orkar inte. Kan inte. Vill inte! Men har så dåligt samvete!!!
Det var inte du som hade koftan utan den beroendesjuke, det jag menar är att dom tar så mycket energi, dom tycker så synd om sig själva och som du skriver vi servar allt åt dom och för dom. Ha inte dåligt samvete, du kan inte göra mer.? Jag menade i min text att jag finns där fast han inte egentligen förtjänar det, jag borde ha hivat ut honom och jag har provat, det blev bara som en parantes jag skrev, en egen reflektion, inte att du inte har funnits för din man. Hoppas så att han vaknar till och ringer dig för att säga nu är det dax, att botten är nådd
Förstår precis hur du känner och hur du kämpar och att du varken vet ut eller in. Jag levde så till och från i 20 år men de sista åren var det intensivt. Det tog mig oerhört lång tid att förstå att inget jag gör kan hjälpa honom. Först när jag förlikats med den tanken och på tanken att vara själv med barnen påbörjade jag redas att lämna och den processen tog två år efter att jag fattat ett beslut jag stod fast vid. Det måste få ta sin tid och du kanske inte är beredd att lämna eller ge upp honom för kanske finns det en möjlighet att han blir frisk. Kanske är han på botten och nu vänder det. Ingen vet på förhand och till slut så fattar man ett beslut även om det inte är lätt. För mig så hade jag gett honom så många chanser att jag inte längre trodde det kunde bli bra. Jag orkade inte bara överleva, jag ville börja leva. Jag har inte ångrat mig en sekund men det betyder inte att jag inte är ledsen och vilsen ibland. Att vara med om detta är svårt och omgivningen har också svårt att förstå. Försök att lägga någon timme per dag på att ta hand om dig själv där du tillåter dig att inte fokusera på honom utan bara på dig själv, det är en bra start.
Kram Blade Runner
Jag förstår, ingen fara alls-det var bra att du skrev och det var ännu bättre att jag missförstod för jag var tvungen att ifråga sätta mig själv, titta på mig själv för första gången... Det var oerhört svårt. Jag gick in och läste på lite och upptäckte att jag går över gränser, går över hans gräns när jag skriker och gormar och undrar vad han pysslar med. Jag ska försöka att inte göra det ...
Kram och tack för den insikten!!!
Ja, du har rätt ...Tack!! Jag vill inte lägga 20 år...jag har lagt 5, det är för mycket redan där. Vårt liv här hade varit underbart om han inte drack. Han dricker trots det. Trots vårt liv här. Han dricker hela tiden, mer eller mindre med korta, ibland lite längre perioder i mellan så - vad kommer vara skillnaden? Det är inte så att: första hade vi det bra, då drack han inte sen hade vi det dåligt eller han förlorade sitt jobb och DÅ började han dricka...
Han "hotar" i telefonen att han vill ta sitt liv... jag säger att det är hans val. Han vill att jag sänder pengar. Han jobbar inte, han ligger på en soffa.... totalt nere.
Han säger att han inte ska dricka igen om han kan komma hit, släpper jag på det orkar jag inte putta i väg honom igen...jag pallar inte denna resa igen. Jag behöver hjälp nu, känner jag. Ska kontakta anhörigstöd i min kommun idag....
Kram
Nykter i fyra dagar...Planer, ödmjukhet, sorg och lite jävlar anamma...Skulle åka och skriva in sig för någon sorts försäkring idag. Pratade med kompisen i går som har helt andra glasögon på än vad jag har. Han ser fullblodsalkoholisten men vet att det finns en fin människa där med. han har gjort samma resa med sin bror så ...luttrad är väl ordet. Jag kände ett litet hopp tändas. Tänker att kanske, kanske... Sände pengar, inte mycket men så han kunde köpa biljetter osv. Kompisen sa: sänd inga pengar, rädda honom inte. Mitt dumma nöt, tänkte jag men nu får vi se... I dag vid 12 var han ok, idag vid 15 i sängen igen, tror inte han var nykter...Jag mår inte bra, ska sova...kl 15...
Nu sänder jag inga mer pengar.
Nu pratar jag inte med honom om han inte är helt nykter.
Har ringt kommunens anhörigstöd, hon bokade in mig till en kvinna jag gått kurs med och haft kontakt med i andra ärenden, känns sådär....Hon är duktig men ...ingen vet om detta, alla tror vi lever tillsammans och att allt är frid och fröjd. Utom på hans sida då.... Skrev ett kort messenger meddelande till systern hans, hon svarade bara med en ledsen gubbe.
Kram på er därute!
Sänd inga pengar.. Lätt hänt att man i medberoendet gör det. Troligen hade jag själv gjort det. ? Skönt att du haft kontakt med anhörigstödet.
Fint att du kommit fram till att prata med honom enbart då han är nykter. För att du inte far mer illa, tror jag det är bra att sätta sådana gränser .. Fastän det säkerligen känns tufft. Men, som sagt, man är ingen robot som orkar med vad som helst.
Jag upplever det bra att du har kontakt med kompisen hans, nånstans tror jag att du kan få stöd av honom fastän han kanske inte direkt kan påverka ditt mående.
Tack för dina ord. Han ringde idag, len och fin i rösten. Ville ha mer pengar. Jag sa att jag sänder för sista gången, har inga själv... Sände 500 kr. Han skulle ringa om 30 min när han var hemma igen. Inte ett ljud, 5 timmars snart. Känns bra att jag sagt det, nu är det slut med finansiering.
Känn konstigt,har sett honom förut som ett offer, offer av en tuff uppväxt, offer av vad andra människor gjort mot honom osv men idag... Han ljuger, manipulerar mig, tigger pengar... känner mig plötsligt utnyttjad till tusen...
Vad fn....
Just när jag skriver här ringer han, låg men nykter...Blir så irriterad när han ringer och släpar sig fram i rösten. Vill prata med sin fru, vill inte prata...Sa det och bad att han skulle ge mig space. Höras i morgon...
Bra med kompisen, han har friska ögon att se...plus att han informerar mig lite vad som händer.
Tröttiz, hur mår du?
Tack ? jag mår bättre nu. Gjorde dock misstaget att inte prata alkoholvanor i helgen med honom ... Att sånt ska vara så jäkla svårt. ? Helt klart en spärr med det, typiskt medberoende-beteende har jag förstått.. ? Men blir så trött på mig själv. Börjar ju kännas så märkligt och frustrerande då saker och ting som hänt och händer i hans fylla sopas under mattan och man inte diskuterar dem! ...
Han hade en lugnare helg nu, vilket var skönt. Han ska ju ta en nykter period från september har han sagt (eget initiativ) så kanske han faktiskt nu i helgen jobbat med sig själv med att ta det lugnare. Nå, jag lär väl märka hur det går då vi gått in i september ..
... för du blir utsatt för känslomässig utpressning även om det kanske inte är hans avsikt. Du kan och ska inte ta ansvar för hans liv, det kan vara han själv göra. Det är så svårt och jag önskar dig att lycka till.
Blade Runner
Tack, ja du har rätt.
Jag skrev ett meddelande i går till honom. Kort och tydligt. Så tydligt att jag blev "nervös" av det själv. Vänligt men tydligt.
Skrev att " jag har levt under stark stress under en lång tid. Nu när Du inte är här kan jag stressa ner och andas igen. Jag vill aldrig, aldrig leva som jag gjort dessa senaste år med den oro som funnits. Du har gått över alla gränser och nu måste du ge mig lite frid och visa mig respekt att ge mig andrum.Jag behöver tid att återhämta mig. Jag lever mitt liv nu och du får leva ditt".
Han svarade inte på hela kvällen och hela fm.... Det tog.
Idag vid 12 kom ett meddelande att nu hade han med sin väns hjälp fixat alla papper och anmält sig för första steget för behandling.
Så där ja.
Jag har sålt allt som går att sälja. Hans bil åkte igår. Alla verktyg. Soffan. Jag fixar och donar. Städat och röjt, slängt och stuvat om. Njuter av en kopp kaffe i solen och sitter och tittar på stjärnhimlen i natten...
Skönt.
Jag kommer aldrig mer blanda in mitt liv med någons annan där jag inte har koll på vem som gör vem eller vems känslor jag faktiskt känner.
Hit men inte en jäkla millimeter till!
Så bra att du har satt din gräns!!
Det tar lite tid för oss medberoende men jag tror att till slut har vi nått vår botten och först då kan vi sätta tydliga gränser kring oss och sätta oss själva i fokus.
Mycket bra skrivet till honom?
Himla ledsamt att även vi ska nå vår botten för att sedan kravla oss upp. För att bygga upp oss. Att det ska till så mycket liksom.
Men vi bryr oss in i det sista tills det inte går mer, och vi är totalt slut ... ?
Undrat ibland vad min "botten" blir. ? För jag är nog så himla fast, fastän jag någonstans i förnuftet vet att något någon gång kommer att gå galet... Märkligt hur man är funtad.
Kram på er. ?
Bra skrivit EsterHanna. Har läst lite och läste ditt sista inlägg här.
Du verkar så modig, och sätter nu dig själv i första rummet, som det ska vara.
För mig tog det många många år.
Så ville bara säga, bra gjort. Du är på väg mot ett eget liv?
Han ringer ...hela tiden. Det är drama, tjut och anklagelser... Han har inga pengar, hittar inga jobb, jag stöttar honom inte, ingen bryr sig, kan jag sända pengar... Jag håller på att bli galen!
Jag är tydlig, försöker sätta gränser men han vägrar!
Vägrar!!!
Han ska få hjälp in på behandlingshem och måste ha pengar till cigaretter och jag bara...vad fn!!!
Hur ska jag hantera detta, vad ska man göra???
Att sitta lugnt i båten är svårare än man kan tro. Men om du kan, så gör det.
Det klart att det blir drama, om han inte har pengar, men det är ju inte ditt problem. Han är vuxen och kan ta ansvar för sig själv.
Så kan du stå emot, för din skull, så gör det. Eller vänta någon dag, så fixar han nog pengar av någon annan.
Det blir lätt drama runt alkoholisten. Och saker och ting måste ske med en gång. Allt för att du ska reagera och sätta över pengar direkt.
Tack för svar! Ja, så är det nog. Står lite chockad och handfallen, har inte sett det hela med dessa glasögonen på. Vet inte vem denna mannen är riktigt som kräver och kräver och kväver mig. Vill ta timeout från honom men då väsnas han runt ännu mer. Kan han inte bara tyst och stilla fixa sitt liv... Tack gode gud att han fysiskt är så långt borta. Hur orkar man om de tex bor i samma stad...? Helt slut!!! Kramar
Sätt dig ner och andas lite, ta det med så mycket ro du kan.
Det är inte din sak att fixa fram pengar till honom och känner du att du vill så blocka hans nummer, en dag, en vecka eller tills du samlat dig igen. Du behöver vila från det och låta honom ta vara på sig själv.
Tack, det var vad jag behövde. Andas. Ta det lugnt. Måste blocka honom när han gör så här. Gav mig ut i skogen med hunden, kände ro, andades-och så bara tokringer han och skriker och gapar, gråter och svär. Höll på hela kvällen och ringde sen mitt i natten....Då blockade jag.
Ser på kontoutdraget vart pengarna tickar och det beviset behövde jag. Det finansierar jag ICKE en enda gång till.
Kram igen och tack!!!!
Finns inget bättre ställe att samla ny energi. Jag gör likadant och går med min hund och försöker att bara vara där och släppa alla tankar och njuta.
Blocka honom varje gång du går i skogen och ge den stunden till dig själv, det är din egna tid där som du ska njuta av uran att bli störd.
Jobbig dag som ändå slutade bra. På något sätt... Som sagt ringer han och anklagar och har offerkofta på sig. Ringde 100 gånger fasta jag sa att jag arbetar och inte kan prata. Kompisen ringde, berättade att han dricker och ser ut som en uteliggare. De skulle åka in och skriva in honom i något system, då sa kompisen-"du åker inte i min bil sådär"...Nästa dag är han nykter, duschad och har rakat sig....
Nu har han inte druckit på två dagar för pengarna är slut, jag vägrar sända några pengar.
Han har problem med föräldrarna där han bor, tacka tusan för det.
Blockade honom hela em-var UNDERBART att gå i skogen med hunden....Det ska bli en vana, blocka och promenad. Andades....Kl 21 på kvällen tog jag bort blockeringen och då ringde han i upplösningstillstånd. Efter ett hetsigt samtal där han vill veta om det fortfarande är vi, om vi ska leva i hopa och om jag saknar honom (herregud!) kom jag på frågan: Tycker du att det är mitt fel att du sitter i den sits du gör?
Då blev det tyst.
Då sa jag att nu ska jag sova-jag vill INTE bli väckt för då blockerar jag dig. Nu tänker jag ta hand om mig , ta en kopp tee och läsa lite. Hejdå.
Varit tyst....
Ska ta ditt råd Azalea, egen tid i skogen...
Tack för kompisen informerar, han är väldigt nykter i sitt synsätt.... Har gjort samma procedur med 2 bröder och sin pappa....Fy, miljön är hemsk-får andnöd bara jag tänker på stället. Jag trodde att om man fick bättre alternativ i livet så tar man den chansen men icke...så funkar det visst inte.
Hoppas nu att han kommer in på behandlingshemmet. Hoppas, hoppas....
Han ringde. Nykter eller nästan nykter. Trevlig. Sansad. Bad om ursäkt. Har 13 kr kvar. Satte in 40 så han kan köpa ett paket cigg. Såg på kontot . Ciggen kostade 24.... Så det räckte till 2 öl med.
Så där ja. Nu vet jag vad cigg kostar.
Kan inte fatta att för 4 veckor sedan jobbade, levde vi i hopa... Det gick fort utför.
Han nekar så klart att han var full igår och i förrgår.
Kompisen ringde. Jo då-full var han. Grät gjorde han. Panik för jag blockat.
Kompisen har ringt, han är inskriven. Om 5 dagar ska han in på behandlingshem. Då ska han vara nykter. Max 0,2 promille får han ha.
5 dagar kvar.
Kompisen kör honom, släpper han av honom och sen tar han inget mer ansvar. Slut. Han får bara denna chansen. Annars får han leva på en parkbänk eller med hundarna, han är inte den enda som gör det där....
Behandlingshem...Åker in om 4 dagar. Gick fort och kostar inte en krona. "För män som mig" säger mannen... Vill ha hjälp, kan inte sluta dricka när affären ligger krypavstånd från ytterdörren. Och alla andra dricker.
Tänker att det är ett stort steg. Avgiftning, psykolog, grupp och enskild terapi-hela kittet.
Men jag vill ha distans. Litar inte på honom för 5 öre. Han frågar rakt ut: När jag kommer ut får jag komma hem?
Vill jag byta ut mitt lugn mot oro igen? Är han mitt ansvar igen då?
Krav jag vill ha:
AA
Arbete (halvtid ok)
Inte köra utan körkort
Aldrig en droppe sprit i detta hem
Delad ekonomi
Prövotid ca 6 månader? Eller?
Något mer som jag inte tänker på?
Är jag för mycket?
Dina så kallade "krav" tror jag är normaltillstånd för majoriteten! Ja, utom en droppe sprit och AA, det är ju krav som bara kommer fram då spriten är ett problem. Så nej, du är absolut inte för mycket!!!! Du är värd det där alla gånger.....
Du är inte för mycket. Listan är vad du önskar ha av en relation just nu, det är din upplevelse och det kan inte vara för mycket tänker jag. ❤️
Du skriver att du inte vet vad du känner. I och med det du varit med om kan jag förstå om du känner så, du har ju haft ett totalkaos. Inte konstigt att man blir som avtrubbad gällande känslor till slut i det läget .
alltid att man får inte mer än man klarar av. Vet inte om det kan stämma men vad jag lär mig av detta. I kväll talade jag om att "nu stänger jag av telefonen för jag behöver lugn och ro"... Och så gör jag det. Har aldrig hänt förut, så skönt!!
Mannen min ligger i sängen och väntar på Tisdag. Mellan 11 och 13 ska han skriva in sig. Ibland går det ok och prata , mest på morgonen men när han låter släpigare på rösten efter lunch blir jag bara så sjukt irriterad...
Den listan kan nästan vilken gubbe somhelst uppfylla.
Det du har glömt, finns det någon kärlek och tillit kvar?
Lyssna på dej själv, vad känner du egentligen?
Du har bara ett ansvar - det är att vara ärlig emot dej själv.
Vad jag menar med att din kravlista kan vem som helst uppfylla, det är att dina förväntningar på en kärleksrelation är på tok för låga.
Glöm inte bort dej själv ❤
Du är så stark och modig som vågat och orkat ta steget till det liv du vill leva. Kram till dig och stå på dig. Jag har varit där du är just nu och det är tufft. Som många skriver så är det jätteskönt att ha någon nära att prata med och som kan finnas där och stötta och peppa när det blir jobbigt.
Skrivs min man in på behandlingshem. Kl 9... Han har varit nykter de två sista dagarna. Och såklart en annan person. Jag frågar om han inte märker skillnaden och jo, det gör han ju. Så nu...från parkbänken in i vård. Ni som följt med i svängarna vet ju att han ej är i Sverige, trodde inte det skulle vara så lätt att komma in på behandling i detta landet han är i men...kompisen verkar veta vilka trådar han ska dra i. Korruption när den är som bäst antar jag sarkastiskt! Jag själv...Andas, jobbar, går med hunden, pluggar (ska söka in till polishögskolan ) andas igen....Frid till er där ute!
Ester Hanna, detta är ett fantastiskt steg i rätt riktning. Han får nu den hjälp han behöver för att bryta mönster och avgiftas. Du har gjort allt du kan och du ska vara väldigt stolt över den redan oavsett utfall.
Kram
Blade Runner
Tack! Det värmde. Googlade lite på vårdhemmet, lite andra regler än i Sverige.... Frivilligt att gå in, du skriver på ett papper och pang! Sen är du inlåst. Galler för fönstren. 24/7 med arbete med sig själv, enskilt, i grupp.
Han skrev att redan är satt på detox vad nu det betyder. Avgiftning antar jag.
10 dagar avgiftning och sen 8 veckor terapi.
Får lite "Gökboet-känsla" när jag tittar på byggnaderna på bilder på nätet...Ryser.
Kram
I går skrattade jag för första gången på ....gud, vet inte hur länge sedan. I ett samtal med mannen som befinner sig på en låst avdelning i 10 dagar. Piller, dropp och ja gud vet allt.... Inte silkesvantar direkt. Jag sa, att tyckte det kändes märkligt att han var där. Han svarade att han är precis på rätt ställe. Nu är det förändring som gäller.
Blir glad. För jag jobbar med min sida. Pratar, skriver här, läser.... Deltar i onlinemöten, har en tid hos anhörigstöd på kommunen osv osv.
Orkar inte leta, misstänka och älta det gamla, känns inte rätt heller om personen i fråga faktiskt genomgått vård och gör ett försök. Det var det som var mitt krav. Han föll och hade tur att det fanns en person som hjälpte honom på rätt sätt, dvs visade honom möjligheten och valet var hans. Denna personen var inte jag, jag hade redan släppt och städade undan honom. Det är han medveten om.
I nöd och i lust... Nja, det finns gränser där tänker jag.
Kram
Länge sedan jag skrev nu... Går in och läser lite då och då. Ser nya som kämpar. Min man valde behandling. Först 10 dagar avgiftning, ny 9 veckor i behandling. Terapi, enskilt och i grupp tre gånger om dagen. Han får skriv-läxor och lär sig.... I dag tackade han mig för jag fanns kvar i hens liv trots allt han utsatt mig för.
Jag vet inte om jag är bitter eller äntligen hittat gränsdragningar men det kan jag säga, när han kommer hem igen är det andra regler som gäller i detta huset.
Vill bara säga hej och kram till er alla, samt tack-ni hjälpte mig när mörkret var som störst!
Har suttit och läst igenom alla kommentarer...Sitter just nu i soffan med min man. 10 dagars avgiftning och sen 6 veckor terapi. Enskilt och i grupp. Han har gått upp 12 kg och ser nu normal ut. Ja som ni förstår är han ju som en ny människa efter all terapi... Han ska ha fortsatt kontakt varje onsdag med sin terapeut och kan nå honom när han vill.... Viste inte vad jag kände när jag hämtade honom vid bussen i går morse. Åkte oduschad i pyjamas och kände mig mest off...Skeptisk. I dag bättre. Gått två timmar i skogen tillsammans, har aldrig hänt förut. Vi får se. En dag i taget. Vet dock att gränser finns och dessa kommer inte, inte, inte att rubbas. Jag lever MITT liv och han lever SITT liv tillsammans. Kramar! En dag i taget!!
5 dagar har gått, jag vet det är inte mycket. Han lever nöjd och glad, nykter och med många insikter efter tre månaders terapi. Jag ...alltså jag vet inte. Jag hade det så lugnt och skönt när han satt på behandling. Ingen oro. Ingen vånda. Jag försörjer honom och jag pallar inte mer.
Har svårt att klara mig varje månad och står själv med alla räkningar. Har sänt honom pengar när han varit på behandlingshemmet och trodde såklart han skulle suga tag i ett jobb när han kom hem.
Men nej....talar om för mig att jag bara tänker på pengar och att jag pressar honom. Jag ber honom bara försörja sig själv. En halvtid. En 30 % -tjänst. Göra något för att bidra ekonomiskt till vår försörjning.
Vet snart inte vad ag ska ta mig till.
Jag får snart panik. Blev bråk. Han pratat med sin terapeut i telefon. Jag har ingen att prata med förutom er.
Det är så svårt även för oss som står bredvid en som dricker. Man kämpar och kämpar och helt plötsligt vill den som dricker, bli nykter. Det som man önskat. Men det har ju hänt så mycket mer runt drickandet. Man har blivit sårad på så många sätt. Och du, EsterHanna, ska dessutom försörja er båda. Inte undra på att det är tungt.
Jag vet när jag levde med min man, så i slutet ville jag nästan inte att han skulle bli nykter, för jag var redan på väg, och hade varit det länge, pga hans drickande. Och jag kunde inte längre lita på honom. Andra saker hade hänt.
Tänker att du själv skulle behöva prata med någon. Så att du också får det stödet du behöver. Jag pratade med en anhörigstödjare. Det tyckte jag var bra.
Ja precis. Tack för dina ord, behövde verkligen dem just nu. När jag äntligen pallade att säga stopp var jag redan på väg...Och nu är vi tillbaka fast utan alkohol. Och jag bara känner att jag orkar inte. Det handlar BARA om honom hela tiden. Jag ska göra som du sa, ta kontakt med en anhörigstödjare. Bra tips!
Jag kände som du Skrållan, tyckte nästan det var bättre när han drack på slutet eftersom jag var klar med allt. Tyckte också att det var oroligt mär han u korta perioder var nykter och jag bara väntade på när det skulle börjas igen.
Min man var också iväg på behandlingar under npgra omgångar och jag tyckte det var jättejobbigt när han kom hem och plötsligt skulle allt vara så bra.
Han hade gått i terapier och gjort allt möjligt och bearbetat sig själv
som jag inte fick vara delaktig i.
Så det kändes som jag var kvar i bitterhet och ilska från allt som varit och hänt innan behandling och jag klarade inte av att bara svänga om och låtsas och glömma allt som varit.
Ska tillägga att han inte går att prata med om känslor och sånt som hänt....locket på.
Du behöver stöd som Skrållan säger. Det är ett alldeles för tungt lass för dig att bära.
Får han någon ersättning? A-kassa eller F-kassa, isåfall ska han ju använda av det och hjälpa till med räkningarna.
Min man blev av med jobbet för 2 år sedan och jag har också kämpat med att betala allt. Alla hans ersättning försvann ner i halsen......
Fick höra så många gånger att jag bara tänker på pengar också då.
Fina du, sök stödsamtal och försök få hjälp av honom till räkningarna.
Tänkte på en sak en fd alkoholist så till mig när jag var som mest slut på allt som jag betalade och fixade:
Så länge han har försörjning och servicepersonal så kommer inget bli bättre!
De orden träffade mig och jag blev mycket tuffare med att han måste hjälpa till.
Hoppas verkligen att det löser sig för dig och skickar en stor kram?
Azalea
Tack älskade du för svar. Jag är så otroligt vilse just nu. Arg, ledsen och vet inte vad jag känner.
Har hjälpt honom att anmäla sig på arbetsförmedlingen idag efter "bråket"... Jag kan inte fatta att han har mage att utnyttja mig så men det var väldigt bra att läsa det som sas till dig...
Om jag fortsätter betala så kommer inget ändras. Herregud, när jag sa att "du får försörja dig själv" blev han som en sur barnunge! Som om detta krav var helt uppåt väggarna!!! Jag tänker vara stenhård från och med nu, pallar inte att jag daltar fortfarande. TACK! Verkligen, så underbart att ha er här inne.
Var länge sedan jag var här...men nu är det nog dags igen. Kom hem från terapi och behandling precis före jul. Suttit i soffan sen dess. Glad, nöjd, nykter och tillfreds. Han gjorde ett halvhjärtat försök att studera. Nu för 3 veckor sedan fick han ett tillfälligt jobbprojekt. Tillbaka på ruta ett. Alla , exakt alla signaler på onykterhet men blånekar. Han säger att det är beteende som inte kommer gå bort. Va? Stämmer det? Glansiga ögon, deprimerad, sover, glansiga ögon, otrevlig, skriker, glömmer mat på spisen så risk för brand... Tror inte han kommer fullfölja detta jobbprojektet heller. Vad ska jag göra? Orkar inte en runda till...
Nekat i tre dagar. Legat till sängs, arg, dum och skriker. Skulle han aldrig göra annars. Röker massor och ute i garaget konstant. Nekar, nekar, neka. Smyger mig ut på tå, gömmer mig och hör hur han kommer... Pang-tar honom på bar gärning med ölburken i näven. Två tomma spritflaskor och massa ölburkar... Tack för jag försörjt dig i ett år, nu fick du lite pengar och då kunde du inte hålla dig, trots rehab, terapi och inlåsning...
Jag var så lugn. Tömde burkarna och sa att i detta hemmet dricks inte mer. Han åkte. Gick in. Skrev ut blanketten om flyttanmälan och skilsmässa. Nu är det över. 6 år av mitt liv, tack gode Gud!!
Tack ni fina... När jag skrev inlägget i morse kände jag mig så stark. Nu känner jag mig så sorgsen. Av vad alkoholen ställer till med. Kan man skylla allt på alkoholen? Min man är så snäll, mjuk och vänlig. Men han tar fel val. Är det alkoholen? Det är ju han! Nu är han hemma, ligger med bakisångest från hell uppe i gästrummet. Pank. All lön gick åt till sprit. Jag sa, du får inte en krona av mig. Inte en enda krona. Jag är inte arg, inte upprörd, bara sorgsen och lättad med att det är över. Fast nu måste han packa i hopa sig och flytta, han måste flytta "hem" och där kommer han supa tills han dör. Och det kommer gå fort.
Han är väl inte den första att supa bort sitt liv, familj och fru och inte den sista...
Ja alladessa känslor som kommer och går hela tiden. Kan gå riktigt bra några dagar och sen kommer sorgen över det som inte blev eller ilskan för allt som blivit förstört.
Jag har tagit väldigt mycket distans till mitt ex för jag märker hur dåligt jag mår av att träffa honom. Tyvärr så ockuperar han vårt hus och vägrar samarbeta om bodelning eller flytta ut.
Jag håller mig undan det jag kan men måste ändå ut och kolla till så huset är okej, klippa gräs mm.
Tyvärr måste jag även kolla upp så att han lever😪 Så nergången som han är så kan vad som helst hända.
Men söta du❤ Vi kan inte hjälpa och hålla dem under armarna längre, varken känslomässigt eller ekonomiskt. Vi har gjort vårt bästa och valet ligger hos dom nu om de vill återta livet igen.
Det är en sorg varje dag men den viktigaste personen i våra liv är vi själva.
Skickar en stor kram till dig 🧡 Azalea
Azalea.....
Tack! Och detsamma till dig-har följt din story och läst vad du gått och går i genom. Just nu är jag mest orolig över att han kör mopeden (som han inte har kort till) samt onykter. Jag äger inte mopeden längre, skrev över den i går på honom. Vill inte bli i hopakopplad med honom om han åker fast. Skrivit ut papper om "Flyttning från Sverige", ska jag be honom skriva på där? Han har ju en adress i annat land...Åker han fast så bor han ju inte här i alla fall...Kan jag sända in skilsmässopappren själv? Vi har ju inga gemensamma barn... Berättade för min bror i dag. Han undrade varför jag inte sagt något... Sa att jag nog hoppats det skulle ordna sig. Usch , vad rörigt detta blir-vet vare sig fram eller tillbaka...Mannen sover hela dagen, bakis som tusan. Ringde och ömkar sig själv. Typ "Har du glömt mig nu?" Herregud.... Vad tusan ska jag göra??
Å vad ni kämpar EsterHanna och Azalea. Ni är så starka, även om det inte känns så. När ni någon gång ser tillbaka på allt detta, så kommer ni se er styrka.
Man kan väl alltid skicka in skilsmässoansökan själv. Har man barn blir det väl längre betänketid. Vill han inte skriva på?
När ni inte har barn ihop så går det fort. Det gjorde det för mig och mitt ex. Tror bara det tog några veckor.
Det är svårt att vara hård och stå fast i allt. Men det måste bli så. För en själv men också för den som är beroende. Det kan ju faktisk rädda honom. En stor kram till er båda🥰
Du kan skicka in pappren själv så får han en delgivning på det.
Våra barn är vuxna men han ville inte skiljas och då blev det 6 månaders betänketid först innan det kunde gå igenom. Så bara skicka in dom.
Bra att du skrev över moppen på honom så du inte behöver ta det ansvaret. Jag har mina bilar hos mig så min man inte kör dom ivf. Jag vet ju att han kör onykter var tredje dag och då får han göra det med sin egen bil.
Så skönt att du har delat med dig till din bror. Det är skönt att inte bära allt själv och att kunna bolla tankar med npgon man litar på.
Ta hand om dig 🧡 Azalea
6:e dagen
Jag har sakta, utan att vara medveten om det börjat en process att säga stopp. Läste många inlägg här och förstod att detta var på en nivå omöjlig att manövrera. Vi har levt i hopa i 5 år, gifta i två...
Han har druckit till och från hela tiden, där i mellan har vi trivts väldigt bra tillsammans. Han kan inte behålla några jobb, dricker sig redlös hemma... Jag hittar öl och vodkaflaskor överallt... I mängder. Jag blev så jobbig att han drog i måndags. Jag körde honom till bussen och sa att vi ses igen när du tagit ditt körkort.
Jag såg honom gå...och visste att jag nog aldrig mer kommer se honom.
Det tog två dagar, tills jag kunde få fram att jag inte stod ut mer. Att jag inte kan eller vill försörja en man. Att jag måste jobba extra för att betala av de skulder han dragit hit. Men att jag inte vågar när han är hemma. För han super och glömmer spisen. Han super fast mitt barn är hemma....
Han var redan full när jag sa det men långt här i från. Han skrek: Slänger du ut mig?
Jag vet vart han är nu... I en by, en helvetisk by där supandet är högt, misären och uppgivenheten sitter i väggarna. Jag bor och lever i en idyll... Här finns allt. Här fanns alla möjligheter på ett dukat bord, men han valde flaskan. Hela tiden valde han flaskan och sökte sig sen tillbaka till det elände han flytt i från.
Hur? Varför?
Jag har spelat in en liten film, när han är full och sitter på en stol. Som bevis. I mitt lilla vackra kök... Den spelar jag upp när saknaden från den friska mannen blir för stark.
Ingen vet om detta runt mig. Jag håller masken. Stenhårt. Måste se vart det landar. Om han dör. Om han försvinner...Är inte redo ännu. Lever här och är bara stilla. Tack Corona- det är enkelt att isolera sig just nu.
Han ringde hela tiden, i går när han var full. Jag sa, ring när du är nykter. Han nekade såklart men jag sa, jag vet och du vet. I dag har han inte ringt. Han sitter på den bänk, full som en alika som vi gick förbi för några år sedan... denna vackra, vackra människa som nog inte vill leva....Jag måste putta honom över kanten för att inte gå under själv.
Har tokstädat. Och slängt. Och rensat. överallt. Alla tusen fimpar är borta. Finns inte ett enda ställe jag kan hitta en flaska på...
Hjärtat värker och gör ont.
En dag i taget....
"Esterhanna ..."
"EsterHanna". Du har börjat en process att säga stopp, önskar jag kommit dit. ?
Jag har svårt ta upp hans alkoholvanor med honom (min pojkvän) , hur det påverkar mig. Jag har gjort det enbart en gång. Vill så gärna ta upp det mera. Men, blir inte av. Vi båda vet troligen att vår relation inte är som det borde, men inget diskuteras. Alla galna och elaka saker han säger och gör på fyllan nämns inte dagen efter. Som att gårdagen inte ens existerat!
Jag är trött och frustrerad. Det har till och med gått så långt att jag börjat slarva med maten, har absolut ingen matlust. Trippar på tå och riktigt väljer mina ord och vad jag gör för att hålla husfriden. Han blir elak. Jag är totalt slut. Och det där ljudet av "ptscch"=ölburksöppnande, gör att jag tar en djuuup suck - jahha, nu är det kört. Enerverande ljud som driver mig till vansinne.
Samtidigt är ju hans nyktra sida ju den sida jag blev kär i. ❤️
Jag har heller inte berättat för dem omkring mig om min/vår situation. De vet att han festar en del ... Men inte så här. Skulle jag berätta vore det bland annat att jag skulle hänga ut honom, ett svek och det vill jag inte. Samtidigt känns det väldigt ensamt att inte prata om sånt här med sina vänner.
Sköt om dig. En dag i taget.
Tröttiz
Tack för ditt svar. Har varit i den processen omedvetet ett bra tag nu...Det började när jag började ta undan lite pengar, inte mycket men lite här och lite där... Visste att han skulle lämna mig med skulder den dagen jag orkade klippa. Kändes konstigt att hålla undan pengar för den man lever med.
Men du.... så kan du ju inte ha det, att bli behandlat elakt är aldrig ok. Kanske försöka ringa in vad det är som hindrar dig från att gå? Hus och hem? Lån? Ekonomi? Barn? Kärlek?.... För mig var det drömmar, att äntligen ha någon som älskar mig villkorslöst. Och att ge honom chansen till ett bra liv. Men den bollen tog han inte. :/
Förstår vad du menar att man inte vill prata om det med familj och vänner. Man kanske inte behöver hänga ut honom, bara konstatera helt krasst att "vi tar en liten pause", beror ju hur livet ser ut för en såklart... Jag oroar mig mest för mina gamla föräldrar som är så glada för giftemålet och allt... De märkte inte ens att han var aspackad på julafton, är han så trött? var deras kommentar. Hemskt!
Elak är det som berör mig mest i det du skriver...det tar på en. Ord sårar och lämnar märken.
Kram. En dag i taget.
EsterHanna
Att sätta stop omedvetet för din del kanske var ett slags tecken på självbevarelsedrift, en tanke bara.
Så han har skaffat skulder som du får stå för, vilken soppa. ? Hoppas det inte ställer till det så mycket ekonomiskt för din del. Kanske en bra idé prata med någon som kan hjälpa dig hur lägga upp det ekonomiska? Få till en strategi liksom.
Som tur är har vi inget som binder oss, t ex vi äger inget ihop och vi har inte gemensamt konto, inga barn ihop. Han har 2 barn han knappt träffar, för hans ex började sätta käppar i hjulet för umgänget. Högst förståeligt.
Det som binder mig till honom är de stunder han är nykter, då är han en fantastisk människa och jag hoppas ju att drickandet ska gå ner. Naivt kanske kan tyckas, men jag hoppas ju. ? Dessutom är jag rädd för vad en brytning kan göra med honom, att han börjar dricka ännu mera och blir mer destruktiv och begår självmord i fyllan till slut.
Sådan trist upplevelse på julafton du hade. ? Dina föräldrar är glada över giftermålet, känns säkert ledsamt för dig men läget är ju som det är. Kanske man inte behöver säga så mycket till anhöriga som du säger. Men att man ser till att man åtminstone pratar med NÅGON om vad som händer i sitt liv, att man inte håller det inom sig. ? Då blir det nog riktigt jobbigt. Detta forum är ju riktigt bra t ex.
Gällande att välja flaskan, förstår jag att han har begär men jag förstår inte på djupet den kraft alkoholen har. Att något sådant går före allt som enligt mig är viktigt i livet. Det är så mycket som förstörts för honom, bland annat relationer till familj och vänner .. Ännu finns jag kvar, frågan är väl hur länge jag orkar.
Senaste helg fick jag höra allt mellan himmel och jord.. Allt från att han inte vill ha något med mig att göra för jag betett mig dåligt (?) till att jag är helt underbar och den första tjej han nånsin upplevt att han vill gifta sig med. ?
Nästan där
Jag är hos mina föräldrar, tog ungar och drog. Min man är nykter sedan 3 mån men ändå svårt sjuk. Vi gifte oss för 1,5år sedan, varit tillsammans i 4. Så jag vet hur du känner. Men jag har berättat för flera nära och min man har genomgått behandling, men han är så otrevlig att leva med. Han hjälper sällan till, säger aldrig vart han är, sover i eget sovrum, ingen kontakt med någon och aldrig initiativ till att göra något, ingen närhet och så blir han fruktansvärt arg om jag säger något. Jag pallar inget mer, men måste hem och säga orden. Försöka få till ett samtal, hur vi löser det ekonomiska och det praktiska. Det värsta är att han kan inte lösa ut mig och vi köpte hans drömgård, inte min. Och han försöker starta upp en verkstad hemma så ännu inte inbringar så mycket. Man är så nerkörd i botten så det är som att bestiga Mount Everest utan syrgas. ❤
Hej EsterHanna!
Hej EsterHanna!
Så svårt att vara stark, skriver du, och ändå är det precis det du är när du omsatt tankarna till handling, i en riktning där du tar hand om dig själv och fokuserar på dina behov. Modigt och starkt.
Du skriver att ingen vet något och att du biter ihop och håller masken stenhårt. Fint att se att du ändå väljer att dela med dig här på forumet, hoppas att det kan vara någon form av ventil för dig. Du väljer naturligtvis själv vem och hur du vill berätta något för, men jag hoppas att det är okej att jag frågar om du har någon (närstående/vän eller professionell) att ventilera och bolla tankar med, om och när du känner dig redo? Om inte, vet du vad det finns för stöd att få för dig som närstående till någon som dricker?
Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet
Tröttiz
Som svar på EsterHanna av Tröttiz
Tack för ditt svar! Ja det ekonomiska är inte kul nu men ändå bättre än att ha någon som man sätter tro till och sen inte finns.
Så många gånger jag inte fattat att han varit full, inte fattat att han varit aspackad och jag trott att det varit stress...Jag fick ett brev av en uppdragsgivare som beskrev det jag märkt men då med krav på åter betalning. Han beskrev allt på 6 sidor, inget av det var nytt för mig och inget där kunde jag säga "nej det stämmer inte"... Jag bara betalade, bad om ursäkt och där började processen. Tror jag.
Jag har tänkt som du, han kommer dö om jag säger stopp. Och nu har jag gjort det och jag tror faktiskt han går under...Självmord är en sak som finns med i beräkningen här med.
Men du...jag /vi har ETT liv, ett enda. Jag vill ha det bra! Jag vill att min dotter ska se en stark och glad mamma!!! Det är vuxna människor vi talar om, de får reda sig själva. Hur vill du leva?
Måste vara hemskt för dig att han är så ambivalent i det han säger. Hoppet tänd och släcks, tänds och släcks...så svårt. Jag känner med dig. Kram
Backen 123
Som svar på Nästan där av Backen123
Tack för ditt svar! Forumet har hjälpt mig mycket här, har kunnat fråga. När jag läste vad andra skrev och fick svar på de frågor jag hade blev jag förbannad. Det var en bra drivkraft för mig, jag fullkomligt slängde ut honom.
Nu efter sörjer jag det som inte blev. Men då...Jag sålde alla hans jäkla hönor med, han matade och gjorde aldrig rent till dom.
Kanske du kan hitta någon drivkraft på ditt sätt, läs igen vad du skrev till mig. Du är nygift (!)och har en man som sover i eget rum och blir arg om du öppnar munnen...
Gårdar går att sälja, om han inte kan lösa ut dig. Du, så som jag är värda något bra tänker jag. Svårt, alltid svårt med barn med. En gång när jag jobbade extra var min dotter hemma med honom. Hon ringde och sa att han var sjuk. Jag panikkörde hem, han var redlös och låg på golvet. Kan knappt skriva det. Ångest!! Det är tre år sedan och först nu orkar och kan jag bryta. Hur galet är inte det? Men att bestiga Mount Everest utan syrgas tar tid...
Stor kram och vad bra att du är hos dina föräldrar.
Kram
Tack för du skrev
Kristoffer!!
Som svar på Hej EsterHanna! av Kristoffer
Hej! Och tack för dina ord. Det gjorde att tårarna sprutade.
Forumet "backade upp" mig så jag klarade säga stop, bättre sent än aldrig.
Nej, jag har ingen att säga något åt.. Ingen alls. Jag skäms tror jag. Har en vän som jag pratar med varje dag och jag ljuger för henne.
Jag har dåligt samvete för jag i princip tagit hans liv, för det är så det känns. Samtidigt som jag höll på att kvävas av ansvaret att ha honom vid liv.
Jag vet faktiskt inte alls vart jag kan få stöd? Tar tacksamt i mot förslag för jag inser ju att jag behöver det. Känns som jag ska spricka snart av sorg...
Tack igen!
EsterHanna
Hur jag vill leva? Frågar du. Jag vill "bara" ha det bra ... Trivas med tillvaron och det gör jag ju inte. Jag kräver inte mycket! ?? Ingen lyxvilla, ingen lyxbil...
Men känner mig fast. Låst. Hur jag än gör blir det fel, och det känns som att detta inte kommer att få ett lyckligt slut!
Kommer att tänka på min mamma som ofta frågade mig: "du, min skrutt, är du lycklig?" Skulle hon vara i livet, hon dog tyvärr förra året ?, och jag skulle svara "JA" på den frågan... Då hade hon genomskådat mig direkt!
Lämnar jag honom dalar han. Men samtidigt inser jag att jag kan komma att råka illa ut pga hans drickande. Jag kan hamna emellan, för han kan bli lite aggressiv då han dricker och jag har vid vissa tillfällen börjat säga ifrån. Jag bara kokar av frustration samtidigt som jag är ledsen över situationen. Kanske det bästa vore att lämna situationen, dra sug tillbaka, och inte börja opponera sig. Men jag kan inte låta bli! Inte att han slår men blir liksom "passivt aggressiv". Ibland säger han att han ska bland annat ge tillbaka på dem som behandlat honom illa genom livet.
Har du pratat något med honom efter att du bröt?
Härligt att du sagt Stopp! Jag tolkar att du börjat bygga upp ditt liv utan någon som tar massa energi och att du börjat se ljusare på tillvaron och framtiden. ?Gläder mig. Du har ju även en dotter att tänka på. En dag i taget.
Kram. ?
Oj
Som svar på Backen 123 av EsterHanna
Jag glömde ju skriva, att vad skönt för dig att få rensa, att få börja läka själv. Att du kunde få iväg honom. Jag förstår vad det har kostat. ❤ önskar dig sinnesro
Tröttiz
Som svar på EsterHanna av Tröttiz
Ja , mammor dom vet instinktivt... Man känner på sig. Beklagar med din mamma. Du har ju rimliga krav, du vill ha det gott. Passivt aggressiv är inte sunt. Jobbigt att vara i och tär på en. Min man är snäll. Så snäll. Han blir bara dryg men aldrig elak. När han blir full vill jag bara slå honom, blir så förtvivlad. Det gör jag ju inte men tror att om jag skulle göra det skulle han bara "ta i mot".
Ja, han ringer. Hör att han är full hela tiden. Han är i sin hemby, det är förödande för honom, han kommer gå under där. Aldrig resa sig igen. Han ringde vid 6 på morgonen i går, då hörde jag att han drack och han var påverkad. Men han blånekar. Jag sände honom länken till AA men han vill inte gå... Nähä!
Ja, bodde själv i tio år före jag träffade honom så jag är van. Har min borg. Tufft ekonomiskt men jag säljer saker nu...soffan, verktyg osv... Det måste gå.
Hoppas ok att jag frågar men har du möjlighet att ordna en bostad själv? Typ hyra en lägenhet? Ett ställe dit du kan dra dig tillbaka när han dricker? Kan kanske vara en start?
Kram, du har ändå börjat en process i ditt huvud. Ett steg.
Tips på anhörigstöd
Du har precis fattat ett mycket stort och svårt beslut, vilket gör det rimligt att det dyker upp tvivel och motstridiga tankar och känslor när du nu ska stå fast vid det. Det betyder inte att beslutet inte var rätt att fatta! Låter klokt att försöka lätta på den där tryckkokaren av skam och skuld, och få stöd att reda lite i tankarna och känslorna.
Det finns lite olika alternativ, men jag tänkte nämna två saker som varit hjälpsamma för andra. Något många verkar vara nöjda med är det anhörigstöd som kommunerna/stadsdelarna har hand om. Alla kommuner har anhörigkonsulenter dit en kan ringa (anonymt i ett första steg om en vill) eller maila för att se vad de har att erbjuda dig. Utbudet kan variera lite från kommun till kommun, men oavsett har de ett lagstadgat ansvar att ge dig som anhörig det stöd du behöver. Du hittar mer information genom att slå in "anhörigstöd" och din kommun/stadsdels namn i din sökmotor. Ett annat alternativ är Al-Anon, som liknar AA:s upplägg fast för de som lever/har levt nära någon som dricker. Slå in det i din sökmotor så hittar du till hemsidan, där det finns information om vad som finns på din ort eller digitalt. Vissa tycker att det är enklare att öppna upp sig för personer utanför det egna nätverket, är det så för dig kanske något av dessa alternativ kan vara något att prova?
Fint att höra att forumet varit hjälpsamt hittills, du får gärna fortsätta skriva här om hur det går för dig!
Varma hälsningar,
Kristoffer
Har också den tanken att slå
Som svar på Tröttiz av EsterHanna
Har också den tanken att slå min pojkvän pga att jag blir förtvivlad, men gör det inte. Vänder det inåt i stället och härdar ut... Skulle jag göra det vet jag inte vad han skulle göra. Skulle inte förvåna mig om jag skulle få en smäll.
Min pojkvän är också snäll - i "vanliga" fall.
Vi bor på olika ställen. Så... Jag behöver ju inte träffa honom om jag inte vill. Men (antagligen medberoendehjärnan? ) jag känner att jag vill dit fastän han dricker.
Kristoffer!!
Som svar på Tips på anhörigstöd av Kristoffer
Tack, ska genast kolla upp båda två sakerna!
Tack igen!
Tröttiz..
Som svar på Har också den tanken att slå av Tröttiz
Jag förstår. Ja den är svår den nöten, att vilja dit fast han utsätter dig för det han gör. Om ok att fråga, du behöver inte svara-får du professionell hjälp. Att bena i varför man utsätter sig själv för det ska jag försöka ta tag i. Svårt, har inga bra svar. Men tänker på dig.
Andra tar över...
Igår ringde han kl 6.30 på morgonen, då redan full...Hörde inget på hela dagen och inget idag. Så...idag på messenger ringde en kompis till honom, typ den enda han har från barndomsbyn... Han är så långt borta, kan inte se och inte "känna" honom längre.... Det är vilande. Han frågade rakt ut hur det stod till och jag bara rabblade allt... Han berättade att han förstod det då han försökt få kontakt men att han är full som en kastrull. Han föreslog Rehab, finns tydligen där. Kostnadsfritt med "hela paketet"... Han skulle gå förbi i eftermiddag och kolla om han var nykter nog och prata med. Han skulle ringa mig sedan och tala om hur läget var.
Få honom att skriva in sig på rehab... Vet inte om han tar den bollen eller om han måste sjunka ännu längre ner. Jag sa till honom att jag tror det finns risk för självmord. Han höll med.
Ja herre... Vad är meningen att jag ska lära mig av denna resan? Att sända honom tillbaka är som att sätta flaskorna i handen på honom...fri tillgång, bästa miljön och psykiskt - ett helvete. Svåraste jag gjort men nödvändigt. Nu är han sitt eget ansvar-jag tror inte han tar det. Synd på en sådan fin människa. Sörjer så....
Kristoffer!!
Som svar på Kristoffer!! av EsterHanna
Såg att det var socialtjänsten i min hemkommun som "håller i det"...Hm, även om jag inte arbetar på socialtjänsten så arbetar jag MED dom, har en annan roll där...Känns jobbigt. Får kolla upp annan väg....
EsterHanna. Blir berörd av
Som svar på Andra tar över... av EsterHanna
EsterHanna. Blir berörd av det du skriver ... ?Jäkla alkohol. Att man kan gå ner sig så, och att du mår så dåligt. Jag tappar ord.
Men jag önskar att du hittar ljuspunkter i denna sorg, att t ex kontakta en kompis du inte träffat på länge. Att rå om dig själv och göra det du mår bra av. Du kanske är helt urlakad på energi och känner dig orkeslös men detta önskar jag dig. ❤️ Du har kommit på god väg att rå om dig själv, fastän det innebär sorg.
Ligger mycket i en sak min vän sagt nyligen, och jag insåg att hon begrep att jag inte berättar allt nämligen att : "Ibland måste man fatta beslut som krossar ens hjärta men är nödvändigt för ens själ". ? Klokt.
Han har bred bekantskapskrets, men få nära vänner och de dricker de med en hel del. Känner inte riktigt att han skulle få stöd - rätt stöd. Önskar att han hade vänner som dricker normalt eller inte alls.
Jo, jag har en professionell jag talat med men jag kom fram till saker jag redan visste... Men kände samtidigt att det var behövligt att prata med utomstående. Jag Gör ju inte det, inte ens med mina nära vänner.
Ja du... , man har inte alla svar här i livet varför saker blir som de blir, och allting kan man tyvärr inte kontrollera.
Hoppas att han inser läget och skriver in sig.
En dag i taget EsterHanna. Kram. ?
Kristoffer och EsterHanna och
Kristoffer och EsterHanna och andra :
Jag hade kontakt med min pojkvän som berättade att han börjat tvivla på mina känslor för honom, och att han gärna önskar bli mer bekräftad ... ?
Tvivlar gör jag med, tror ni jag tog upp varför? Nej. Måste få kraft att prata om hans alkoholvanor - igen , men tycker det är fel att ta det per telefon.
Tvivlar bland annat pga detta magmol då han är onykter och fräck och att balansera det med de nyktra stunder han är en fantastisk människa. För det är han. Känns att jag ibland tappar förståndet. ? Kanske inte så konstigt att man inte "bekräftar" någon då läget är som det är, suck. ?
Sedan undrar jag, Kristoffer och ni andra, om man som beroende blir mer "mån" om att människor omkring en nästan ska dyrka marken man går på? ?
Tröttiz
Nu skriver jag spontant vad jag tänkte när jag läste ditt meddelande, hoppas ok med dig. Man kanske inte alltid kan säga vad man egentligen borde/ vill säga till personen...Jag kunde det inte, jag var tvungen att putta i väg honom först, sen efter 2-3 dagar så kunde jag säga: Jag vill inte leva med dig om du dricker. Nu kan jag nästan säga: Jag vill inte leva med dig för du dricker.
Vet du...sänd ett sms...skriv så som du skrev här: "Jag hör att du vill bli mer bekräftad. Jag kan inte tillmötesgå dig på grund av att du dricker och blir fräck i mot mig. Jag mår inte bra av det."
Typ..något sådant. Jag personligen tycker det är lättare att vara tydlig i skrift. Fegt med ett sms? Näää....alla medel är tillåtna om man inte är dum eller elak tycker jag. Ett förslag bara....eller skriv ett brev, spela in det -ja det som passar dig. Du måste säga orden. Med klarhet. Inte linda in orden... Så svårt, så läskigt...
Jag skriver, suddar, skriver igen...
Bara ett förslag... hitta ditt sätt tänker jag. :)
Han ringde i går kväll och försökte prata nyktert. Blånekar till att han dricker. Jag sa det jag ville, ta hjälp, du har någon som vill och kan hjälpa dig-ta hans hand. Drick inte och gå och be om hjälp. Han sa,: jag tänker skjuta mig själv. Jag svarade "Du gör dina egna val."
Han sa: Du är den enda jag litar på som kan hjälpa mig...
Nej, sa jag-mig kan du inte räkna med, nu räddar jag mig själv i första hand.
Klick, luren på!
Ja vad ska man säga. Har sprängande huvudverk sen tre dagar , jag har aldrig ont i huvudet annars. Försöker stilla mig, försöker stilla sinne och hjärna men det går inte.
Säljer saker, soffa, bil, verktyg....måste få i hopa pengar till hans moms... Företag i mitt namn. Kunde varit värre, kunde gått mkt värre....intalar jag mig.
Lev väl. Ett steg i taget.
Kristoffer!!
Har hittat två människor på kommunens hemsida, som jobbar fristående från socialtjänsten med anhörigstöd vid alkohol/drogberoende. De erbjuder 5 träffar i första hand...ringer dom. Tack!!!
Så skönt att du kommer vidare
Som svar på Tröttiz av EsterHanna
Så skönt att du kommer vidare med att prata med någon. ?
Tack för förslaget till vad jag ska säga, svårt komma fram till det. Mitt huvud är ett kaos. Ja du vet känslan ... Känner att det mest ultimata vore att prata "öga mot öga". Men tar så emot att ta upp det med honom, kanske en rädsla att han avfärdar mig? Och att jag inte vet vad som händer då. Vet inte. Nog som du säger, att man inte behöver säga allt.
Du försöker stilla dig, har du provat Mindfulness?
Förresten Kristoffer ... Är
Förresten Kristoffer ... Är det för hårt att säga till en alkoholberoende att man upplever en otrygghetskänsla då den dricker? Vill inte vara för hård, att han går helt i lås. Eller tänker jag för mycket kanske hur han tar mina ord?
Jag har en klump i magen då han dricker, och speciellt då han är onykter, om det "bara" är en känsla av obehag eller rentav en otrygghetskänsla vet jag inte. ?
Ännu en dag...
Ringer och är full, super utan stopp.
Kompisen ringde. Han hade lyckats haffa honom utanför supar - stället och han var så pass att han kunde prata. Han hade erbjudit honom att komma hem till honom i morgon så ska han hjälpa honom med till läkare som skriver in på någon sorts rehab som är ca 4 månader... De kör hela kittet, psykologer, terapi osv osv...
Han hade varit stenhård mot honom, sagt att han måste vilja-annars är det graven han har framför sig. Vi kommer inte putta på, HAN måste vilja. När han började gråta om dottern, sa han bara iskallt "lägg av, du hämtade din dotter och var stenfull, så bara lägg av det där"
Min man var helt chockad när han förstod att jag/vi hade pratat och "outat" honom, vi visste, hans kompis (som han ser upp lite till) visste ALLT!!
Hela ridån föll...
Vet inte vad jag känner nu... Tar han det eller tar han det inte? Hans föräldrar super lika mycket dom, de är bara glada någon sätter flaskorna på bordet, de kommer aldrig hjälpa honom.
Han får en chans, en enda-tar han den eller inte...
Jag känner ingenting just nu...Behöver inte stressa, tar han rehab så blir han borta länge...tar han det inte blir han borta ännu längre. Säljer hans verktyg nu, måste få i hopa pengar. Soffan åker i morgon, tar in den gamla igen. Jobbar. Försöker stilla hjärnan. Mindfullness skrev Tröttiz, blir stressad av bara namnet, var ska jag börja?
Kändes bra att prata med kompisen i hembyn, undanhöll inget, fasaden var totalt nere. För första gången... Skönt!
Nu ser vi vad som händer i morgon...
En dag i taget
Så skönt med kompisen hemmavid så du fick lätta på bördan. Håller så tummarna att han hoppar på rehab, för hans skull och för din. Svårt med mindfulness el yoga när man är superstressad med ångest, jag hör min syster, hon brukar säga, sov, ät och drick. Där är jag. Min man vägrar lämna hemmet, jag sa att då får jag väl växla upp. Hoppas du snabbt får besked så du vet vad du har att förhålla dig till. Va rädd om dig ?
Tack för fina ord ni alla...
Har inte hört något idag. Kompisen har inte ringt ännu... Ja ringde min man vid lunch. Full. Som en ...ja han kunde prata men inte mer. Han gick inte att resonera med. Jag vet inte, men förut var jag mera arg...Sup då!
Nu efter kompisen hört av sig så tändes det ett litet hopp...En liten chans. Det blev genast lite jobbigare då. En annan känsla är, om han tar rehab och blir ok... Ska vi leva i hopa då? Vågar man det? Vill jag ta chansen igen? Ska jag tillbaka på ruta ett då igen att försörja någon som bara ställer till det för sig.
Skäms lite för den tanken och känslan.... :/
Jag sörjer honom. Han kommer dö. Han plågas nu, plågar sig själv till döds. Ingen kommer göra något. Att det skulle sluta så här, så förtvivlad-arg-uppgiven. Värker i hjärtat.
Säljer saker. Ska få i hopa till det värsta, sen spara lite och åka en dag på spa med dottern... Bara ska!!!
Sjukade mig i morgon. Måste få andas en dag.
Kaos
Kompisen ringde. Får med honom till läkare i morgon. Berättar att han är helt nere, och då menar jag nere, ligga på parkbänk-nere... För tre veckor sedan jobbade han, hade en anställd och dansade i köket... HUR kan detta hända?
Mannen ringde mitt i natten, full som en kastrull och sa att idag skulle han ut ur huset, föräldrarna slänger ut honom. Inte en gång har han reflekterat över hur jag har det och hur jag fixar all skit han lämnade efter sig... Ekonomiskt, känslomässigt och ...ja ni vet. Handlar om honom. Bara honom.
Han är lite störd över att jag har kontakt med kompisen, vad jag vet och inte... Eller så är det ett hopp hos honom att jag faktiskt bryr mig lite... Hur orkar man? Blocka på kvällar och nätter känner jag i alla fall, orkar inte vakna av hans fyllesamtal.
Ledsamt..
Som svar på Kaos av EsterHanna
att det gått så långt. Beklagligt. Att det gått så att han är totalt i botten.
Att inte reflektera hur du har det... Verkar som att han inte kan reflektera över situationen över huvud taget i och med att han verkar helt "borta".
Tröttiz
Som svar på Ledsamt.. av Tröttiz
Jag vet... fick en lite släng av "jag då?" när han ringde...fattar att han inte reflekterar över mig. Kände mig så sviken, alla drömmar... Han är helt borta. Fattar inte att det går så fort. På något sätt är det väl jag / vårt liv här som har håligt i hopa honom. Förut!
Jag då
För mig är det också den känslan jag brottas med, upprättelse och att den sjuka tar åtminstone ansvar för den som är närmast, nån j.. gång. Har förstått att det får man i regel inte, men det köper inte jag. Det är som du skriver en sån förbannad sorg och chock, förstår det som att ni inte heller har varit tillsammans länge och att din man kom med sjukdomen. Jag har känt mig så lurad in i något som jag inte ville ha eller visste. Och sen är det vi som ska ta skiten, ansvaret. Skönt ändå att du har kunnat skicka iväg din man, min klamrar sig kvar i min hemort 45mil hemifrån, han har inget umgänge och dom flesta på byn vet vad han har ställt till med. Jag har kommit fram till att det här har skadat en så mycket med all oro, svartsjuka ilska så man kommer aldrig bli den samma, det gäller att inte gå rakt in i kaklet utan försök att påminna dig att det är inte ditt fel och det är inte mycket vi kan göra åt sjukdomen. Kämpa ❤
EsterHanna. ? Som jag ser
Som svar på Kaos av EsterHanna
EsterHanna. ? Som jag ser det gjorde du vad du behövde göra för ditt välmående. Man gör mycket för den andra. Man vrider ut och in på sig själv. Stångar huvudet i väggen. Inget händer. Men - en dag tar den orken slut. Vi människor är inga robotar som orkar med hur mycket som helst. Vi har en gräns, och dit har du kommit.
Du kanske undrar om du kan/kunnat göra mer för honom. Tänk i stället i så fall på vad du har gjort för honom. En tanke jag har bara ... För jag är övertygad om att det är en hel del! Och försök "ge dig en klapp på axeln" för att du funnits där.
Vad jag tolkat utifrån det du skrivit i dina inlägg hade du dragits ner i ett svart hål, eller snarare ha dragits ner ännu mer om du fortsatt med honom.
På sidan av, men kommer att tänka på att jag tycker mig förstå att alkoholister visar samma drag som narcissister ... Har läst lite om det, det är "jag jag" och allt elände skickas över på andra. Och man ser enbart sitt eget perspektiv.
Jag önskar att den dagen kommer fort då du känner ro i själen, och kan slappna av. Att känna trygghet i dig själv.
Kämpa på. En dag i taget.
Backen123
Som svar på Jag då av Backen123
1
Backen123
Som svar på Jag då av Backen123
Precis!!! Jag växlar mellan tre lägen, sörja ,ingenting och förbannad. Ja han kom med sjukdomen, föräldrar, släkt och hela djäkla landet har sjukdomen, alla är alkoholister! Blir galen! Inte konstigt ni förlorade krigen, ni var för tusan fulla allihopa brukar jag tänka. Har dock inte fattat bredden av det, har smugit sig på, jag har flyttat gränser hela tiden.
Det sistnämnda väldigt mycket. Det enda jag kände, som en liten, subtil varningsklocka- var att skriva äktenskapsförord före vi gifte oss så min borg har jag kvar. Tur var väl det.
Jobbigt för dig att han klamrar sig kvar i din hemort, jag är evigt tacksam att han är långt bort nu...Kan se honom i miljön om jag blundar men jag "känner" honom inte... Delar din känsla av att bli lurad, han var inte ärlig. Han smög, gömde och talade osanning. Fan!
Tröttiz
Som svar på EsterHanna. ? Som jag ser av Tröttiz
Ja du har rätt... Jag har stångat pannan i väggen tills det inte går mer. Det var som att trycka på en lysknapp. Stopp. Nu räcker det. Bort, bort, bort med dig.
Jag känner inte att jag kunde gjort mer, har gjort ALLT!!!Precis ALLT! Det är därför jag känner mig så himla sviken och ...lurad. Du har så rätt, det blir oerhörda narcissistiska beteenden. I,me and myself...
Tröttiz, hur går det för dig och hur mår Du?
Kram
Gjort allt.
Som svar på Tröttiz av EsterHanna
Du känner att du gjort allt. Kanske en god idé att ha det som mantra? Och att försöka få det till din styrka.
"Jag gjorde allt. Nu måste jag tänka på att få mig själv på fötter". Skriv ner denna mening dagligen?
Ibland i livet går det inte som man önskar, i ditt fall innebär ju det att du gjort allt men att det inte räcker. Man kan inte styra allt. Har jag motvilligt kommit fram till. Man kan heller inte leva någon annans liv och inte styra det.
Får jag ge dig en utmaning? ? Vet inte hur du bor. Men om möjligt, gå in till en blombutik och köp en växt i någon form - i morgon eller snarast. En ros, en mynta ..? Vad som. Kanske märklig utmaning men det slog mig mitt i allt. Du får väl tycka jag är märklig ... ?
Hur jag har det. Tja ... Känns lite bättre. Han är nere på "bara" 5 - 6 öl om dagen och han menar att han skall ta ett halvårs uppehåll från och med den 1 september. Tror det när jag ser det. Man är realist att det inte funkar, men jag hoppas ju förstås.
Tröttiz
Som svar på Gjort allt. av Tröttiz
Tack för fina ord!!! Jag antar utmaningen. Jag vet precis i vilken blomaffär blomman finns, en bild kom upp direkt jag läste...
Det stämmer verkligen att man kan inte leva någon annans liv... Idag har jag inte hört något. Första gången på 5 år vi inte hörts av. Jag låter det vila nu , han måste sakna något för att vilja göra en förändring. Men jag tvivlar..Kanske, kanske...Men det blir bra vilket som. Nu tar jag hand om mig själv.
Har möblerat om...städat, tänt ljus och gjort tee. Djuren ligger runt mig, man mår bra med päls runt fötterna. Regnet smattrar utanför.
Då har han ju en plan och måste dessutom inse att det finns ett problem. Annars behöver man ju inte ta ett uppehåll. Blir ju jobbigt att lova om man ej kan klara det sen... Vi får se vad som händer. Hoppas!
Kram och tack för pepp. Verkligen!
Inga känslor.
Som svar på Tröttiz av EsterHanna
Hade tänkt prata med honom idag om drickande men kände/känner mig totalt orkeslös. Helslut. I och med att han önskar ta uppehåll borde jag ju vara glad och förhoppningsfull. Igår drack han för övrigt inget på hela kvällen. Minns inte senast han var spiknykter, oj är det så här det kan vara då "allt är som det ska".
Tycker inte att jag just idag känner något. Befinner mig i ett slags vakuum.. Overklighetskänsla.
Jag är inte glad, inte ledsen, inte arg. Är inte hungrig. Vill bara sova ... Och vakna lycklig.
Tröttiz
Som svar på Inga känslor. av Tröttiz
Känns som han reflekterar över sin konsumtion i alla fall. Du behöver vila, så är det. Sov, läs och försök få ro.
Min man ringde i morse... Nykter. Bad om ursäkt. Sa att han behöver hjälp och kompisen ska köra honom osv... Ja, jag vet inte.
Har inte hört något mer sen... Jag jobbar på här, säljer och säljer. Snart fått i hop till det mest akuta.
En del av mig vill sända ett sms eller ringa, men vågar inte. Om han är full igen så...orkar inte. Måste bara få vara.
EsterHanna
Som svar på Tröttiz av EsterHanna
Hur har söndagen gått för dig? ?
Tröttiz
Som svar på EsterHanna av Tröttiz
Rätt så bra.... Har fixat , jobbat i trädgård osv. Börjar få i ordning här hemma-skönt!
Min man ringde på kvällen. Han ligger i sängen, har typ legat hela dagen -kan inte riktigt avgöra om han är full eller inte. Han säger inte. Han bara väntar...låter deprimerad.
Han lovade att berätta vad som händer framöver.... ja, jag vet inte.
Som att sörja någon som död fast den personen lever. Kommer på mig själv att sakna honom. Tittar då på filmen jag har när han sitter full i köket...
Tittade på Svinalängorna i går, har du sett den? Om man tar och kryddar den uppväxten till det dubbla så har du nog min mans uppväxt. Fanns inte sociala myndigheter och han är äldst av tre. Ville du ha varmt, fick du samla ved, alkoholen flödade och syskon dog framför ögonen...Hemskt.
Det jag ändå reflekterar är över varför jag, liknar Leena-städar hysteriskt när något känns fel.... Klarar mig själv, vill bo på en öde ö typ... Gör allt det där som ingen annan gör, bygger mitt hus själv, klättrar Mount Everest, reder mig själv, jämt, jämt....Agerar direkt... Ställer i ordning, fixar, levererar....
Hm....
Som sagt jag saknar, hoppas han överlever och blir bättre....
Du då, hur var din söndag?
Kram
EsterHanna
Låter som en bra söndag efter omständigheterna. Jobbigt du har det med honom och måendet hans. Och med ditt eget mående. Hoppas både du och han börjar må bättre snart. Att han väljer vård.
Tror det är bra att man aktiverar sig praktiskt som du gjorde igår. Bara man orkar ... Själv gjorde jag väldigt lite .. Mest bara vilade. Var trött. Kassar med "strykkläder" ropade på mig men jag orkade inte. Min pojkvän sov hela dagen. Inte så konstigt kanske. Vi är båda trötta - men av olika orsaker ...
Jag har kommit fram till att jag snarast så fort jag får tillfälle och ork måste prata med honom om drickande och t ex vissa situationer vi varit med om under de tillfällena. De har bara liksom "sopats under mattan" ... Helt galna situationer, faktiskt vid närmare eftertanke, som vi bara lämnat utan diskussion. Helt galet att jag bara lämnat vissa situationer utan att ta upp dem med honom ... ? Varför skulle han ta upp saker som innebär skam för hans del, kan mycket väl förstå honom i det. Men att inte diskutera stjälper ju både honom och mig känner jag. Måste ta tag i det, måste måste ....
Nej, jag har inte sett svinalängorna. Kanske jag ser den någon dag i veckan. ?
Kram. ?
Blir tokig, är så j-a arg...
Jag VET att jag ska stötta, puscha och förstå...Men jag är bara sjukt ARG!!! Han ringde idag, det är så synd om honom, han vet att han gjort fel, ingen stöttar honom, alla är arga, någon lägger en död katt på trappen där han bor och..kan du sända 500 kr? Till biljetten till doktorn så han kan ta vård.
Han ska fixa sitt liv och ta vård för han vill tillbaka till mig.
Jag borde vara glad. Det enda jag är, är ARG.
Vill inte alls stötta den fb skitstöveln... Han har lämnat mig med all skit, han smygsuper/super och förstör... Sa till honom att vi har det galet mycket bättre nu, behöver inte oroa mig ett dugg för att någon är full hemma....
Hemsk är jag... Vet inte vad det är för känslor, vill aldrig mer se honom och sen kan jag sakna den fina sidan av honom... Men när jag hörde hans röst blev jag blixförbannad!
EsterHanna
Förstår att du är arg .. Du har varit med om mycket! Denna jäkla alkohol som vrider huvudet på folk, så är det bara jag jag jag ... ?
Det är ju som du säger att han har en fin sida, men att den sidan försvunnit alltmer tänker jag ..
Hoppas du hittar styrkan att komma vidare, och prata gärna med någon professionell om dina känslor. Du har mycket inom dig. ?
Själv funderar jag på alkoholists hjärna och logik ... ?
Från ena tidpunkten vill /ville pojkvännen min gifta sig med mig, andra stunden ville han göra slut pga enligt mig en petitess. Då jag sagt att giftermål är för hastigt in i vår relation, men att jag nämner mina känslor för honom så menar han samtidigt att jag ändå inte bekräftat honom tillräckligt.. ? Men har faktiskt inte känt mig manad till det då han varit mest onykter. Han har också fin sida, men ingen fin sida som onykter och den sidan vill jag inte bekräfta mina känslor till. Hoppas han kommer dricka mindre nu åtminstone, han har ju sagt så.
Han ringer...
Och låter konstig. Han kanske håller sig halvfull på något sätt. Ligger mest hemma i sängen hos föräldrarna och väntar på...jag vet inte vad.
Vill inte jag ska prata med kompisen, han tycker han är snobbig och säger att han inte gillar att vi har kontakt. Nähä...
Att göra något själv förmår han inte. Han bara ligger där. Säger "jag älskar dig" och fiskar efter vad jag ska säga, säger att han förstår vad han gjort... Men jag blir bara irriterad.
Han har slutat supa för pengarna är slut, ingenting annat. Orkar inte....
Offerkofta
Den kan bli tung för den sjuka, jag använder mig det uttrycket till mina nära, dom som vet, att nu är offerkoftan blöt igen ? han mår nog fruktansvärt dåligt, att hitta sin egen kraft i detta är nog väldigt svårt. Ibland känns det som dom gör det för att jävlas men jag tror inte det, inte idag imorgon kan min man bete sig illa igen och då ändrar jag mig säkert igen.Jag vet hur mycket energi det tar från dig, det är hemskt. Har du funderat över vad du vill innerst inne vill, utifrån det söka rätt hjälp utifrån, för din skull? Få hjälp att sätta orden, att få hjälp med tankarna som snurrar hela tiden som har varit värst för mig, att inte få stopp. Jag finns för min man, har funnits även när han har sårat mig, men jag har backat jättemycket och det är så skönt nu. Jag lever mitt liv som jag vill, nästan idag, sen får vi se.
Backen123
Som svar på Offerkofta av Backen123
Först när jag läste din kommentar fick jag fruktansvärt dåligt samvete...sviker jag honom nu, han är så nere... Men jag har stöttat sen dag 1. Han har fått ett dukat smörgåsbord, jobb, hem, kärlek, familj.... Han super ändå! Hans supande har dessutom ställt till det för mig. Han älskar mig men det räcker liksom inte. Jag kan inte ha en vuxen bäbis att försörja här hemma, jag har inte råd. Jag jobbade extra på kvällen, han låg däckad på golvet framför min 11 -åring som trodde han var sjuk....
Jag vet vad jag vill. Att han ska ringa och säga "Älskling, jag har ringt en läkare, jag tar hjälp nu. Och sen...." men han gör ...ingenting. Bara ligger och.... sen super han. Jag orkar inte. Kan inte. Vill inte! Men har så dåligt samvete!!!
Du sviker inte
Det var inte du som hade koftan utan den beroendesjuke, det jag menar är att dom tar så mycket energi, dom tycker så synd om sig själva och som du skriver vi servar allt åt dom och för dom. Ha inte dåligt samvete, du kan inte göra mer.? Jag menade i min text att jag finns där fast han inte egentligen förtjänar det, jag borde ha hivat ut honom och jag har provat, det blev bara som en parantes jag skrev, en egen reflektion, inte att du inte har funnits för din man. Hoppas så att han vaknar till och ringer dig för att säga nu är det dax, att botten är nådd
Fina EsterHanna
Som svar på Backen123 av EsterHanna
Förstår precis hur du känner och hur du kämpar och att du varken vet ut eller in. Jag levde så till och från i 20 år men de sista åren var det intensivt. Det tog mig oerhört lång tid att förstå att inget jag gör kan hjälpa honom. Först när jag förlikats med den tanken och på tanken att vara själv med barnen påbörjade jag redas att lämna och den processen tog två år efter att jag fattat ett beslut jag stod fast vid. Det måste få ta sin tid och du kanske inte är beredd att lämna eller ge upp honom för kanske finns det en möjlighet att han blir frisk. Kanske är han på botten och nu vänder det. Ingen vet på förhand och till slut så fattar man ett beslut även om det inte är lätt. För mig så hade jag gett honom så många chanser att jag inte längre trodde det kunde bli bra. Jag orkade inte bara överleva, jag ville börja leva. Jag har inte ångrat mig en sekund men det betyder inte att jag inte är ledsen och vilsen ibland. Att vara med om detta är svårt och omgivningen har också svårt att förstå. Försök att lägga någon timme per dag på att ta hand om dig själv där du tillåter dig att inte fokusera på honom utan bara på dig själv, det är en bra start.
Kram Blade Runner
Backen123...
Som svar på Du sviker inte av Backen123
Jag förstår, ingen fara alls-det var bra att du skrev och det var ännu bättre att jag missförstod för jag var tvungen att ifråga sätta mig själv, titta på mig själv för första gången... Det var oerhört svårt. Jag gick in och läste på lite och upptäckte att jag går över gränser, går över hans gräns när jag skriker och gormar och undrar vad han pysslar med. Jag ska försöka att inte göra det ...
Kram och tack för den insikten!!!
Blade Runner!
Som svar på Fina EsterHanna av Blade Runner
Ja, du har rätt ...Tack!! Jag vill inte lägga 20 år...jag har lagt 5, det är för mycket redan där. Vårt liv här hade varit underbart om han inte drack. Han dricker trots det. Trots vårt liv här. Han dricker hela tiden, mer eller mindre med korta, ibland lite längre perioder i mellan så - vad kommer vara skillnaden? Det är inte så att: första hade vi det bra, då drack han inte sen hade vi det dåligt eller han förlorade sitt jobb och DÅ började han dricka...
Han "hotar" i telefonen att han vill ta sitt liv... jag säger att det är hans val. Han vill att jag sänder pengar. Han jobbar inte, han ligger på en soffa.... totalt nere.
Han säger att han inte ska dricka igen om han kan komma hit, släpper jag på det orkar jag inte putta i väg honom igen...jag pallar inte denna resa igen. Jag behöver hjälp nu, känner jag. Ska kontakta anhörigstöd i min kommun idag....
Kram
Berg och dalbana
Nykter i fyra dagar...Planer, ödmjukhet, sorg och lite jävlar anamma...Skulle åka och skriva in sig för någon sorts försäkring idag. Pratade med kompisen i går som har helt andra glasögon på än vad jag har. Han ser fullblodsalkoholisten men vet att det finns en fin människa där med. han har gjort samma resa med sin bror så ...luttrad är väl ordet. Jag kände ett litet hopp tändas. Tänker att kanske, kanske... Sände pengar, inte mycket men så han kunde köpa biljetter osv. Kompisen sa: sänd inga pengar, rädda honom inte. Mitt dumma nöt, tänkte jag men nu får vi se... I dag vid 12 var han ok, idag vid 15 i sängen igen, tror inte han var nykter...Jag mår inte bra, ska sova...kl 15...
Nu sänder jag inga mer pengar.
Nu pratar jag inte med honom om han inte är helt nykter.
Har ringt kommunens anhörigstöd, hon bokade in mig till en kvinna jag gått kurs med och haft kontakt med i andra ärenden, känns sådär....Hon är duktig men ...ingen vet om detta, alla tror vi lever tillsammans och att allt är frid och fröjd. Utom på hans sida då.... Skrev ett kort messenger meddelande till systern hans, hon svarade bara med en ledsen gubbe.
Kram på er därute!
EsterHanna.
Som svar på Berg och dalbana av EsterHanna
Sänd inga pengar.. Lätt hänt att man i medberoendet gör det. Troligen hade jag själv gjort det. ? Skönt att du haft kontakt med anhörigstödet.
Fint att du kommit fram till att prata med honom enbart då han är nykter. För att du inte far mer illa, tror jag det är bra att sätta sådana gränser .. Fastän det säkerligen känns tufft. Men, som sagt, man är ingen robot som orkar med vad som helst.
Jag upplever det bra att du har kontakt med kompisen hans, nånstans tror jag att du kan få stöd av honom fastän han kanske inte direkt kan påverka ditt mående.
Kram på dig. ?
Tröttiz
Som svar på EsterHanna. av Tröttiz
Tack för dina ord. Han ringde idag, len och fin i rösten. Ville ha mer pengar. Jag sa att jag sänder för sista gången, har inga själv... Sände 500 kr. Han skulle ringa om 30 min när han var hemma igen. Inte ett ljud, 5 timmars snart. Känns bra att jag sagt det, nu är det slut med finansiering.
Känn konstigt,har sett honom förut som ett offer, offer av en tuff uppväxt, offer av vad andra människor gjort mot honom osv men idag... Han ljuger, manipulerar mig, tigger pengar... känner mig plötsligt utnyttjad till tusen...
Vad fn....
Just när jag skriver här ringer han, låg men nykter...Blir så irriterad när han ringer och släpar sig fram i rösten. Vill prata med sin fru, vill inte prata...Sa det och bad att han skulle ge mig space. Höras i morgon...
Bra med kompisen, han har friska ögon att se...plus att han informerar mig lite vad som händer.
Tröttiz, hur mår du?
EsterHanna
Som svar på Tröttiz av EsterHanna
Tack ? jag mår bättre nu. Gjorde dock misstaget att inte prata alkoholvanor i helgen med honom ... Att sånt ska vara så jäkla svårt. ? Helt klart en spärr med det, typiskt medberoende-beteende har jag förstått.. ? Men blir så trött på mig själv. Börjar ju kännas så märkligt och frustrerande då saker och ting som hänt och händer i hans fylla sopas under mattan och man inte diskuterar dem! ...
Han hade en lugnare helg nu, vilket var skönt. Han ska ju ta en nykter period från september har han sagt (eget initiativ) så kanske han faktiskt nu i helgen jobbat med sig själv med att ta det lugnare. Nå, jag lär väl märka hur det går då vi gått in i september ..
Kram på dig. En dag i taget. ❤️
Jättebra att du tar stöd
Som svar på Blade Runner! av EsterHanna
... för du blir utsatt för känslomässig utpressning även om det kanske inte är hans avsikt. Du kan och ska inte ta ansvar för hans liv, det kan vara han själv göra. Det är så svårt och jag önskar dig att lycka till.
Blade Runner
Blade Runner!
Som svar på Jättebra att du tar stöd av Blade Runner
Tack, ja du har rätt.
Jag skrev ett meddelande i går till honom. Kort och tydligt. Så tydligt att jag blev "nervös" av det själv. Vänligt men tydligt.
Skrev att " jag har levt under stark stress under en lång tid. Nu när Du inte är här kan jag stressa ner och andas igen. Jag vill aldrig, aldrig leva som jag gjort dessa senaste år med den oro som funnits. Du har gått över alla gränser och nu måste du ge mig lite frid och visa mig respekt att ge mig andrum.Jag behöver tid att återhämta mig. Jag lever mitt liv nu och du får leva ditt".
Han svarade inte på hela kvällen och hela fm.... Det tog.
Idag vid 12 kom ett meddelande att nu hade han med sin väns hjälp fixat alla papper och anmält sig för första steget för behandling.
Så där ja.
Jag har sålt allt som går att sälja. Hans bil åkte igår. Alla verktyg. Soffan. Jag fixar och donar. Städat och röjt, slängt och stuvat om. Njuter av en kopp kaffe i solen och sitter och tittar på stjärnhimlen i natten...
Skönt.
Jag kommer aldrig mer blanda in mitt liv med någons annan där jag inte har koll på vem som gör vem eller vems känslor jag faktiskt känner.
Hit men inte en jäkla millimeter till!
Tack till alla er. Idag är en bra dag.
Heja ?
Så bra att du har satt din gräns!!
Det tar lite tid för oss medberoende men jag tror att till slut har vi nått vår botten och först då kan vi sätta tydliga gränser kring oss och sätta oss själva i fokus.
Mycket bra skrivet till honom?
Kramar från Azalea?
Botten ja ... ?
Som svar på Heja ? av Azalea
Himla ledsamt att även vi ska nå vår botten för att sedan kravla oss upp. För att bygga upp oss. Att det ska till så mycket liksom.
Men vi bryr oss in i det sista tills det inte går mer, och vi är totalt slut ... ?
Undrat ibland vad min "botten" blir. ? För jag är nog så himla fast, fastän jag någonstans i förnuftet vet att något någon gång kommer att gå galet... Märkligt hur man är funtad.
Kram på er. ?
Bra EsterHanna
Bra skrivit EsterHanna. Har läst lite och läste ditt sista inlägg här.
Du verkar så modig, och sätter nu dig själv i första rummet, som det ska vara.
För mig tog det många många år.
Så ville bara säga, bra gjort. Du är på väg mot ett eget liv?
Skrållan
Som svar på Bra EsterHanna av Skrållan
Tack för fina ord, det värmde. Fått fint stöd här inne. Sänder dig varma tankar och en stor kram!
Håller på att bli tokig!!!
Han ringer ...hela tiden. Det är drama, tjut och anklagelser... Han har inga pengar, hittar inga jobb, jag stöttar honom inte, ingen bryr sig, kan jag sända pengar... Jag håller på att bli galen!
Jag är tydlig, försöker sätta gränser men han vägrar!
Vägrar!!!
Han ska få hjälp in på behandlingshem och måste ha pengar till cigaretter och jag bara...vad fn!!!
Hur ska jag hantera detta, vad ska man göra???
Att sitta
Att sitta lugnt i båten är svårare än man kan tro. Men om du kan, så gör det.
Det klart att det blir drama, om han inte har pengar, men det är ju inte ditt problem. Han är vuxen och kan ta ansvar för sig själv.
Så kan du stå emot, för din skull, så gör det. Eller vänta någon dag, så fixar han nog pengar av någon annan.
Det blir lätt drama runt alkoholisten. Och saker och ting måste ske med en gång. Allt för att du ska reagera och sätta över pengar direkt.
Skrållan!
Som svar på Att sitta av Skrållan
Tack för svar! Ja, så är det nog. Står lite chockad och handfallen, har inte sett det hela med dessa glasögonen på. Vet inte vem denna mannen är riktigt som kräver och kräver och kväver mig. Vill ta timeout från honom men då väsnas han runt ännu mer. Kan han inte bara tyst och stilla fixa sitt liv... Tack gode gud att han fysiskt är så långt borta. Hur orkar man om de tex bor i samma stad...? Helt slut!!! Kramar
Andas!!
Sätt dig ner och andas lite, ta det med så mycket ro du kan.
Det är inte din sak att fixa fram pengar till honom och känner du att du vill så blocka hans nummer, en dag, en vecka eller tills du samlat dig igen. Du behöver vila från det och låta honom ta vara på sig själv.
Styrka ftån Azalea
Azalea
Tack, det var vad jag behövde. Andas. Ta det lugnt. Måste blocka honom när han gör så här. Gav mig ut i skogen med hunden, kände ro, andades-och så bara tokringer han och skriker och gapar, gråter och svär. Höll på hela kvällen och ringde sen mitt i natten....Då blockade jag.
Ser på kontoutdraget vart pengarna tickar och det beviset behövde jag. Det finansierar jag ICKE en enda gång till.
Kram igen och tack!!!!
EsterHanna ... ?
Som svar på Azalea av EsterHanna
Tänkt på hur du har det,
hur har dagen gått?
Kram.
Skogen?
Som svar på Azalea av EsterHanna
Finns inget bättre ställe att samla ny energi. Jag gör likadant och går med min hund och försöker att bara vara där och släppa alla tankar och njuta.
Blocka honom varje gång du går i skogen och ge den stunden till dig själv, det är din egna tid där som du ska njuta av uran att bli störd.
Kram och må väl?Azalea
Tröttiz och Azalea..
Som svar på Skogen? av Azalea
Jobbig dag som ändå slutade bra. På något sätt... Som sagt ringer han och anklagar och har offerkofta på sig. Ringde 100 gånger fasta jag sa att jag arbetar och inte kan prata. Kompisen ringde, berättade att han dricker och ser ut som en uteliggare. De skulle åka in och skriva in honom i något system, då sa kompisen-"du åker inte i min bil sådär"...Nästa dag är han nykter, duschad och har rakat sig....
Nu har han inte druckit på två dagar för pengarna är slut, jag vägrar sända några pengar.
Han har problem med föräldrarna där han bor, tacka tusan för det.
Blockade honom hela em-var UNDERBART att gå i skogen med hunden....Det ska bli en vana, blocka och promenad. Andades....Kl 21 på kvällen tog jag bort blockeringen och då ringde han i upplösningstillstånd. Efter ett hetsigt samtal där han vill veta om det fortfarande är vi, om vi ska leva i hopa och om jag saknar honom (herregud!) kom jag på frågan: Tycker du att det är mitt fel att du sitter i den sits du gör?
Då blev det tyst.
Då sa jag att nu ska jag sova-jag vill INTE bli väckt för då blockerar jag dig. Nu tänker jag ta hand om mig , ta en kopp tee och läsa lite. Hejdå.
Varit tyst....
Ska ta ditt råd Azalea, egen tid i skogen...
Tack för kompisen informerar, han är väldigt nykter i sitt synsätt.... Har gjort samma procedur med 2 bröder och sin pappa....Fy, miljön är hemsk-får andnöd bara jag tänker på stället. Jag trodde att om man fick bättre alternativ i livet så tar man den chansen men icke...så funkar det visst inte.
Hoppas nu att han kommer in på behandlingshemmet. Hoppas, hoppas....
5 dagar kvar
Han ringde. Nykter eller nästan nykter. Trevlig. Sansad. Bad om ursäkt. Har 13 kr kvar. Satte in 40 så han kan köpa ett paket cigg. Såg på kontot . Ciggen kostade 24.... Så det räckte till 2 öl med.
Så där ja. Nu vet jag vad cigg kostar.
Kan inte fatta att för 4 veckor sedan jobbade, levde vi i hopa... Det gick fort utför.
Han nekar så klart att han var full igår och i förrgår.
Kompisen ringde. Jo då-full var han. Grät gjorde han. Panik för jag blockat.
Kompisen har ringt, han är inskriven. Om 5 dagar ska han in på behandlingshem. Då ska han vara nykter. Max 0,2 promille får han ha.
5 dagar kvar.
Kompisen kör honom, släpper han av honom och sen tar han inget mer ansvar. Slut. Han får bara denna chansen. Annars får han leva på en parkbänk eller med hundarna, han är inte den enda som gör det där....
Vet inte vad jag känner
Behandlingshem...Åker in om 4 dagar. Gick fort och kostar inte en krona. "För män som mig" säger mannen... Vill ha hjälp, kan inte sluta dricka när affären ligger krypavstånd från ytterdörren. Och alla andra dricker.
Tänker att det är ett stort steg. Avgiftning, psykolog, grupp och enskild terapi-hela kittet.
Men jag vill ha distans. Litar inte på honom för 5 öre. Han frågar rakt ut: När jag kommer ut får jag komma hem?
Vill jag byta ut mitt lugn mot oro igen? Är han mitt ansvar igen då?
Krav jag vill ha:
AA
Arbete (halvtid ok)
Inte köra utan körkort
Aldrig en droppe sprit i detta hem
Delad ekonomi
Prövotid ca 6 månader? Eller?
Något mer som jag inte tänker på?
Är jag för mycket?
Apropå kravlistan...
Dina så kallade "krav" tror jag är normaltillstånd för majoriteten! Ja, utom en droppe sprit och AA, det är ju krav som bara kommer fram då spriten är ett problem. Så nej, du är absolut inte för mycket!!!! Du är värd det där alla gånger.....
Kramar ?
Rimligt EsterHanna
Som svar på Vet inte vad jag känner av EsterHanna
Du är inte för mycket. Listan är vad du önskar ha av en relation just nu, det är din upplevelse och det kan inte vara för mycket tänker jag. ❤️
Du skriver att du inte vet vad du känner. I och med det du varit med om kan jag förstå om du känner så, du har ju haft ett totalkaos. Inte konstigt att man blir som avtrubbad gällande känslor till slut i det läget .
Kram på dig.
Min mormor sa...
alltid att man får inte mer än man klarar av. Vet inte om det kan stämma men vad jag lär mig av detta. I kväll talade jag om att "nu stänger jag av telefonen för jag behöver lugn och ro"... Och så gör jag det. Har aldrig hänt förut, så skönt!!
Mannen min ligger i sängen och väntar på Tisdag. Mellan 11 och 13 ska han skriva in sig. Ibland går det ok och prata , mest på morgonen men när han låter släpigare på rösten efter lunch blir jag bara så sjukt irriterad...
Kravlistan
Den listan kan nästan vilken gubbe somhelst uppfylla.
Det du har glömt, finns det någon kärlek och tillit kvar?
Lyssna på dej själv, vad känner du egentligen?
Du har bara ett ansvar - det är att vara ärlig emot dej själv.
Vad jag menar med att din kravlista kan vem som helst uppfylla, det är att dina förväntningar på en kärleksrelation är på tok för låga.
Glöm inte bort dej själv ❤
Hej EsterHanna
Du är så stark och modig som vågat och orkat ta steget till det liv du vill leva. Kram till dig och stå på dig. Jag har varit där du är just nu och det är tufft. Som många skriver så är det jätteskönt att ha någon nära att prata med och som kan finnas där och stötta och peppa när det blir jobbigt.
Idag...
Skrivs min man in på behandlingshem. Kl 9... Han har varit nykter de två sista dagarna. Och såklart en annan person. Jag frågar om han inte märker skillnaden och jo, det gör han ju. Så nu...från parkbänken in i vård. Ni som följt med i svängarna vet ju att han ej är i Sverige, trodde inte det skulle vara så lätt att komma in på behandling i detta landet han är i men...kompisen verkar veta vilka trådar han ska dra i. Korruption när den är som bäst antar jag sarkastiskt! Jag själv...Andas, jobbar, går med hunden, pluggar (ska söka in till polishögskolan ) andas igen....Frid till er där ute!
Fantastiskt
Som svar på Idag... av EsterHanna
Ester Hanna, detta är ett fantastiskt steg i rätt riktning. Han får nu den hjälp han behöver för att bryta mönster och avgiftas. Du har gjort allt du kan och du ska vara väldigt stolt över den redan oavsett utfall.
Kram
Blade Runner
Blade Runner!
Som svar på Fantastiskt av Blade Runner
Tack! Det värmde. Googlade lite på vårdhemmet, lite andra regler än i Sverige.... Frivilligt att gå in, du skriver på ett papper och pang! Sen är du inlåst. Galler för fönstren. 24/7 med arbete med sig själv, enskilt, i grupp.
Han skrev att redan är satt på detox vad nu det betyder. Avgiftning antar jag.
10 dagar avgiftning och sen 8 veckor terapi.
Får lite "Gökboet-känsla" när jag tittar på byggnaderna på bilder på nätet...Ryser.
Kram
Ett skratt...
I går skrattade jag för första gången på ....gud, vet inte hur länge sedan. I ett samtal med mannen som befinner sig på en låst avdelning i 10 dagar. Piller, dropp och ja gud vet allt.... Inte silkesvantar direkt. Jag sa, att tyckte det kändes märkligt att han var där. Han svarade att han är precis på rätt ställe. Nu är det förändring som gäller.
Blir glad. För jag jobbar med min sida. Pratar, skriver här, läser.... Deltar i onlinemöten, har en tid hos anhörigstöd på kommunen osv osv.
Orkar inte leta, misstänka och älta det gamla, känns inte rätt heller om personen i fråga faktiskt genomgått vård och gör ett försök. Det var det som var mitt krav. Han föll och hade tur att det fanns en person som hjälpte honom på rätt sätt, dvs visade honom möjligheten och valet var hans. Denna personen var inte jag, jag hade redan släppt och städade undan honom. Det är han medveten om.
I nöd och i lust... Nja, det finns gränser där tänker jag.
Kram
I behandling
Länge sedan jag skrev nu... Går in och läser lite då och då. Ser nya som kämpar. Min man valde behandling. Först 10 dagar avgiftning, ny 9 veckor i behandling. Terapi, enskilt och i grupp tre gånger om dagen. Han får skriv-läxor och lär sig.... I dag tackade han mig för jag fanns kvar i hens liv trots allt han utsatt mig för.
Jag vet inte om jag är bitter eller äntligen hittat gränsdragningar men det kan jag säga, när han kommer hem igen är det andra regler som gäller i detta huset.
Vill bara säga hej och kram till er alla, samt tack-ni hjälpte mig när mörkret var som störst!
ESTERHANNA ?
Som svar på I behandling av EsterHanna
EsterHanna, hur ser din tillvaro ut nu? Ett tag sedan du skrev.
?
Tröttiz och alla andra underbara!
Har suttit och läst igenom alla kommentarer...Sitter just nu i soffan med min man. 10 dagars avgiftning och sen 6 veckor terapi. Enskilt och i grupp. Han har gått upp 12 kg och ser nu normal ut. Ja som ni förstår är han ju som en ny människa efter all terapi... Han ska ha fortsatt kontakt varje onsdag med sin terapeut och kan nå honom när han vill.... Viste inte vad jag kände när jag hämtade honom vid bussen i går morse. Åkte oduschad i pyjamas och kände mig mest off...Skeptisk. I dag bättre. Gått två timmar i skogen tillsammans, har aldrig hänt förut. Vi får se. En dag i taget. Vet dock att gränser finns och dessa kommer inte, inte, inte att rubbas. Jag lever MITT liv och han lever SITT liv tillsammans. Kramar! En dag i taget!!
Nu behöver jag lite hjälp...
5 dagar har gått, jag vet det är inte mycket. Han lever nöjd och glad, nykter och med många insikter efter tre månaders terapi. Jag ...alltså jag vet inte. Jag hade det så lugnt och skönt när han satt på behandling. Ingen oro. Ingen vånda. Jag försörjer honom och jag pallar inte mer.
Har svårt att klara mig varje månad och står själv med alla räkningar. Har sänt honom pengar när han varit på behandlingshemmet och trodde såklart han skulle suga tag i ett jobb när han kom hem.
Men nej....talar om för mig att jag bara tänker på pengar och att jag pressar honom. Jag ber honom bara försörja sig själv. En halvtid. En 30 % -tjänst. Göra något för att bidra ekonomiskt till vår försörjning.
Vet snart inte vad ag ska ta mig till.
Jag får snart panik. Blev bråk. Han pratat med sin terapeut i telefon. Jag har ingen att prata med förutom er.
Det är så svårt
Det är så svårt även för oss som står bredvid en som dricker. Man kämpar och kämpar och helt plötsligt vill den som dricker, bli nykter. Det som man önskat. Men det har ju hänt så mycket mer runt drickandet. Man har blivit sårad på så många sätt. Och du, EsterHanna, ska dessutom försörja er båda. Inte undra på att det är tungt.
Jag vet när jag levde med min man, så i slutet ville jag nästan inte att han skulle bli nykter, för jag var redan på väg, och hade varit det länge, pga hans drickande. Och jag kunde inte längre lita på honom. Andra saker hade hänt.
Tänker att du själv skulle behöva prata med någon. Så att du också får det stödet du behöver. Jag pratade med en anhörigstödjare. Det tyckte jag var bra.
Skrållan...
Som svar på Det är så svårt av Skrållan
Ja precis. Tack för dina ord, behövde verkligen dem just nu. När jag äntligen pallade att säga stopp var jag redan på väg...Och nu är vi tillbaka fast utan alkohol. Och jag bara känner att jag orkar inte. Det handlar BARA om honom hela tiden. Jag ska göra som du sa, ta kontakt med en anhörigstödjare. Bra tips!
Man blir osäker
Jag kände som du Skrållan, tyckte nästan det var bättre när han drack på slutet eftersom jag var klar med allt. Tyckte också att det var oroligt mär han u korta perioder var nykter och jag bara väntade på när det skulle börjas igen.
Min man var också iväg på behandlingar under npgra omgångar och jag tyckte det var jättejobbigt när han kom hem och plötsligt skulle allt vara så bra.
Han hade gått i terapier och gjort allt möjligt och bearbetat sig själv
som jag inte fick vara delaktig i.
Så det kändes som jag var kvar i bitterhet och ilska från allt som varit och hänt innan behandling och jag klarade inte av att bara svänga om och låtsas och glömma allt som varit.
Ska tillägga att han inte går att prata med om känslor och sånt som hänt....locket på.
Du behöver stöd som Skrållan säger. Det är ett alldeles för tungt lass för dig att bära.
Får han någon ersättning? A-kassa eller F-kassa, isåfall ska han ju använda av det och hjälpa till med räkningarna.
Min man blev av med jobbet för 2 år sedan och jag har också kämpat med att betala allt. Alla hans ersättning försvann ner i halsen......
Fick höra så många gånger att jag bara tänker på pengar också då.
Fina du, sök stödsamtal och försök få hjälp av honom till räkningarna.
Tänkte på en sak en fd alkoholist så till mig när jag var som mest slut på allt som jag betalade och fixade:
Så länge han har försörjning och servicepersonal så kommer inget bli bättre!
De orden träffade mig och jag blev mycket tuffare med att han måste hjälpa till.
Hoppas verkligen att det löser sig för dig och skickar en stor kram?
Azalea
Azalea
Som svar på Man blir osäker av Azalea
Tack älskade du för svar. Jag är så otroligt vilse just nu. Arg, ledsen och vet inte vad jag känner.
Har hjälpt honom att anmäla sig på arbetsförmedlingen idag efter "bråket"... Jag kan inte fatta att han har mage att utnyttja mig så men det var väldigt bra att läsa det som sas till dig...
Om jag fortsätter betala så kommer inget ändras. Herregud, när jag sa att "du får försörja dig själv" blev han som en sur barnunge! Som om detta krav var helt uppåt väggarna!!! Jag tänker vara stenhård från och med nu, pallar inte att jag daltar fortfarande. TACK! Verkligen, så underbart att ha er här inne.
Låter bra?
Det är alldeles för lätt om de bara kan luta sig tillbaka och låta npgon annan göra jobbet.
Bamsekram❤Azalea
Var länge sedan jag var här…
Var länge sedan jag var här...men nu är det nog dags igen. Kom hem från terapi och behandling precis före jul. Suttit i soffan sen dess. Glad, nöjd, nykter och tillfreds. Han gjorde ett halvhjärtat försök att studera. Nu för 3 veckor sedan fick han ett tillfälligt jobbprojekt. Tillbaka på ruta ett. Alla , exakt alla signaler på onykterhet men blånekar. Han säger att det är beteende som inte kommer gå bort. Va? Stämmer det? Glansiga ögon, deprimerad, sover, glansiga ögon, otrevlig, skriker, glömmer mat på spisen så risk för brand... Tror inte han kommer fullfölja detta jobbprojektet heller. Vad ska jag göra? Orkar inte en runda till...
Nekat i tre dagar. Legat…
Nekat i tre dagar. Legat till sängs, arg, dum och skriker. Skulle han aldrig göra annars. Röker massor och ute i garaget konstant. Nekar, nekar, neka. Smyger mig ut på tå, gömmer mig och hör hur han kommer... Pang-tar honom på bar gärning med ölburken i näven. Två tomma spritflaskor och massa ölburkar... Tack för jag försörjt dig i ett år, nu fick du lite pengar och då kunde du inte hålla dig, trots rehab, terapi och inlåsning...
Jag var så lugn. Tömde burkarna och sa att i detta hemmet dricks inte mer. Han åkte. Gick in. Skrev ut blanketten om flyttanmälan och skilsmässa. Nu är det över. 6 år av mitt liv, tack gode Gud!!
När man läser texten, tänker…
När man läser texten, tänker man "fan vad bra" men det är ju inte så enkla känslor för dig. Men jag vill ändå säga, bra gjort!
Vill bara logga in lite…
Vill bara logga in lite snabbt här på morgonen och säga vad modig du är. Så lugnt du bemöter honom. Bra gjort. Styrka till dig🙏
Tack ni fina... När jag…
Tack ni fina... När jag skrev inlägget i morse kände jag mig så stark. Nu känner jag mig så sorgsen. Av vad alkoholen ställer till med. Kan man skylla allt på alkoholen? Min man är så snäll, mjuk och vänlig. Men han tar fel val. Är det alkoholen? Det är ju han! Nu är han hemma, ligger med bakisångest från hell uppe i gästrummet. Pank. All lön gick åt till sprit. Jag sa, du får inte en krona av mig. Inte en enda krona. Jag är inte arg, inte upprörd, bara sorgsen och lättad med att det är över. Fast nu måste han packa i hopa sig och flytta, han måste flytta "hem" och där kommer han supa tills han dör. Och det kommer gå fort.
Han är väl inte den första att supa bort sitt liv, familj och fru och inte den sista...
@Backen123 ....Nää...kom…
@Backen123 ....Nää...kom just på det med. Just nu känner jag sorg faktiskt... Är så ledsen för min skull och hans skull.
@Skrållan ....Tack. Det går…
@Skrållan ....Tack. Det går upp och det går ner... Kramar
Ja alladessa känslor som…
Ja alladessa känslor som kommer och går hela tiden. Kan gå riktigt bra några dagar och sen kommer sorgen över det som inte blev eller ilskan för allt som blivit förstört.
Jag har tagit väldigt mycket distans till mitt ex för jag märker hur dåligt jag mår av att träffa honom. Tyvärr så ockuperar han vårt hus och vägrar samarbeta om bodelning eller flytta ut.
Jag håller mig undan det jag kan men måste ändå ut och kolla till så huset är okej, klippa gräs mm.
Tyvärr måste jag även kolla upp så att han lever😪 Så nergången som han är så kan vad som helst hända.
Men söta du❤ Vi kan inte hjälpa och hålla dem under armarna längre, varken känslomässigt eller ekonomiskt. Vi har gjort vårt bästa och valet ligger hos dom nu om de vill återta livet igen.
Det är en sorg varje dag men den viktigaste personen i våra liv är vi själva.
Skickar en stor kram till dig 🧡 Azalea
Azalea..... Tack! Och…
Azalea.....
Tack! Och detsamma till dig-har följt din story och läst vad du gått och går i genom. Just nu är jag mest orolig över att han kör mopeden (som han inte har kort till) samt onykter. Jag äger inte mopeden längre, skrev över den i går på honom. Vill inte bli i hopakopplad med honom om han åker fast. Skrivit ut papper om "Flyttning från Sverige", ska jag be honom skriva på där? Han har ju en adress i annat land...Åker han fast så bor han ju inte här i alla fall...Kan jag sända in skilsmässopappren själv? Vi har ju inga gemensamma barn... Berättade för min bror i dag. Han undrade varför jag inte sagt något... Sa att jag nog hoppats det skulle ordna sig. Usch , vad rörigt detta blir-vet vare sig fram eller tillbaka...Mannen sover hela dagen, bakis som tusan. Ringde och ömkar sig själv. Typ "Har du glömt mig nu?" Herregud.... Vad tusan ska jag göra??
Å vad ni kämpar EsterHanna…
Å vad ni kämpar EsterHanna och Azalea. Ni är så starka, även om det inte känns så. När ni någon gång ser tillbaka på allt detta, så kommer ni se er styrka.
Man kan väl alltid skicka in skilsmässoansökan själv. Har man barn blir det väl längre betänketid. Vill han inte skriva på?
När ni inte har barn ihop så går det fort. Det gjorde det för mig och mitt ex. Tror bara det tog några veckor.
Det är svårt att vara hård och stå fast i allt. Men det måste bli så. För en själv men också för den som är beroende. Det kan ju faktisk rädda honom. En stor kram till er båda🥰
Du kan skicka in pappren…
Du kan skicka in pappren själv så får han en delgivning på det.
Våra barn är vuxna men han ville inte skiljas och då blev det 6 månaders betänketid först innan det kunde gå igenom. Så bara skicka in dom.
Bra att du skrev över moppen på honom så du inte behöver ta det ansvaret. Jag har mina bilar hos mig så min man inte kör dom ivf. Jag vet ju att han kör onykter var tredje dag och då får han göra det med sin egen bil.
Så skönt att du har delat med dig till din bror. Det är skönt att inte bära allt själv och att kunna bolla tankar med npgon man litar på.
Ta hand om dig 🧡 Azalea