av Nora81

Nora81
ons, 2021-02-10 - 14:53

Känner att det är dags att starta en ny tråd.
I förra tråden handlade det om att nå botten i medberoende och nu livet vidare.
Under några dagars isolering har insikterna sjunkit in, medberoendet tränades in och formades redan som barn och jag har sökt samma situationer igen som vuxen.
Jag har kommit till insikt av den enkla anledningen att jag är färdig med att leva så, jag har inte ansvar för någon annan än mig själv och resten är mitt val.
Första steget är att sätta tydliga gränser och den som inte vill/klarar av att respektera det kan omöjligen finnas kvar i mitt liv.
Det känns som en befrielse men också skrämmande och som en sorg som väller fram, vilken försummelse av sin tid på jorden.

Jag som alltid varit så stark för andra, haft mod osv känner mig plötsligt som en nyfödd (låter säkert löjligt) men plötsligt försvann känslan av att vara ensam med att ha hela världen på sina axlar.

Skickar alla er som behöver en styrkekram ?

InteMera
ons, 2021-02-10 - 19:33

Låter som du vandrar mycket lättare vidare, hela världen vilar inte längre på dina axlar och luften känns lätt och klar igen. Låter underbart! Unna dig att sväva fram och börja ditt nya liv med dig själv i centrum!

Nora81
fre, 2021-02-12 - 14:12

Ja, bara efter några dagar känner jag mig lättare, mer i balans, mer närvaro i möte med andra människor och friare på ngt sätt.
Det är nästan skrämmande när jag inser hur allting påverkat mig och hur sjukt allting är kring alkoholisten. Det är ju inte för en anhörig att ta ansvar för, det krävs ju professionella människor som ger stöd när de behöver det.
Det är fantastiskt väder ute och jag är så innerligt tacksam över att känna mig lugn, lugnet är en lyx.
Känner ingen som helst dåligt samvete, blir mest chockad över hur illa jag låtit mig bli behandlad egentligen och att jag skulle satt gränser mkt tidigare.
Önskar er alla en skön fredag fast jag vet att helgen är ångestframkallande för mycket många.
?

Nora81
mån, 2021-02-15 - 14:42

Jag fortsätter skriva här för det hjälper. På onsdag får jag tillbaka mina saker och har allting samlat igen. Fick meddelanden igår och idag men jag jobbar med mig själv. Känslor som dyker upp lär jag mig att hantera på ett mognare sätt än tidigare.
Vill bara tipsa om en man som har videos på youtube som hjälpt mig de senaste dagarna.
Hoppas det är ok för admin.
https://www.youtube.com/watch?v=nagE2MS2zrk
Ha en fin dag alla, ta hand om er!

Morgonsol
ons, 2021-02-17 - 05:19

Låter bra, Nora! Känner igen mig i sorgen du beskriver. Att försummat sig själv så länge och sin egen tid på jorden. Utplånat sig själv. Det är inte kärlek till sig själv. Våra liv inte mindre värda än någon annans . Frisk som sjuk. Så skönt att du får insikter !! Vi är rätt mycket i samma tankar, du o ja. Glad att du delar med dig. ?

Ja försöker just nu hitta balans mellan o va aktiv och att återhämta mig. Och att va ensam med mig själv. Se o känna efter.. vilka är mina behov? O lyssna på dom. Det är som att lära sig / barnet på nytt. Men Gud vad ja är värd detta nu !! Inte en dag för tidigt.. Har försummat mig själv så länge !!

Kram. Vi kämpar!❤

Nora81
ons, 2021-02-17 - 13:55

Det är ömsesidigt, känner som du i processen och känner igen mig i det du beskriver.
Så fint att du lyssnar på dina egna signaler och ger dig själv det du behöver Morgonsol. Det är så klart din rätt, din rätt att må bra och ingen blir hjälp av något annat egentligen,

Idag lämnades alla mina saker utanför min port med önskan från hans sida om att vi inte skulle ses. Jag fick ett SMS om att jag kunde få praktisk hjälp med senare flytt och han underströk att det är sån han är. Tidigare i veckan ville han inte ha med mig att göra mer..
Jag kände efter ett tag och valde att svara att jag vill avsluta helt idag.
Jag är inte intresserad längre att hålla dörrar halvöppna, oklarheter kring vad kontakten handlar om osv. Ovissheten kostar bara och det brister i ärlighet, öppenhet och vilka intentioner som ligger bakom.
Jag väljer att göra det som känns bra för mig och det jag vill. Jag slår inte undan fötterna hos någon som behöver hjälp men jag vill ha respekt.
Respekt för min tid och engagemang, det förutsätter ärlighet och att man bär sina problem annars blir det trassel, kaos och sårade känslor som inte gynnar någon. Jag vill inte låta som en "von oben" men det är en sak att man har missbruksproblem och psykisk ohälsa, en helt annan sak att vara elak, ljuga och ta mig för givet.

Dagens insikt är att när jag själv sätter gränser och inte väntar på att människor ska respektera de utan jag respekterar mina gränser själv så behåller jag lugnet inom mig, har självkontroll.
Så var det inte tidigare, jag hade ingen självkontroll och jag började bete mig som han gjorde i sitt missbruk.
Jag är tacksam över att jag hittat det verktyget och förstår att det enda sättet att få friskhet i situationen är att hjälpa sig själv.

Har funderat över om jag ska outa mig som jag gör här på forumet men jag är inte bekymrad över om någon känner igen mig. Jag har inte outat någon annan och det är min sanning.

Hoppas det kommer fler insikter på vägen....Stor "må väl" kram till dig Morgonsol.

Morgonsol
ons, 2021-02-17 - 21:19

Nora, helt rätt ! Du låter bestämd o klar över vad du förtjänar. Respekt! Precis som du skriver att vi ger det till oss själva. När omgivningen inte kan ge det. Vi struntar i dom o ger det till oss själva. Ja behöver ingen som inte vill ge mig respekt.. varför ska ja förnedra mig ? Å gränser !! Som du beskriver så bra. Hitta mina!! Mitt o min A: s relation spelas upp som en film för mig nu o fy FAN på ren svenska vad elak han varit. Ja är så jävla nöjd med mitt uppvaknande att ja valde o lämna denna psykiskt störda relation. Varför stå ut o plåga mig själv?? Han är sjuk. Men göra mig störd o psykiskt instabil?? Nej tack. O hålla på o argumentera mot varann. Ja är så less på det som var. Usch. Å ja håller med dig som du säkert förstår apropå inte ha kontakt. Vad ska man ha kontakten till o för? Det blir bara massa ledsamheter o ja lever ett liv på spänn där ja måste förhandla med mig själv, va på min vakt o försvara mig. Han har ju fått för sig att det är Ok att attackera mig o inte lyssna till ett nej. Nej men då slipper du mig. Halvöppen dörr. Nej. Ingen mening . Alla känslor som åker bergodalbana. Älskar, älskar inte...älskar hans underbara fina personlighet men älskar inte det elaka, aggressiva, nedtryckande osv. O allt. Men är det bara sjukdomen eller är han dum o elak ? SÅ förvirrande allt. Ja lämnat allt ist. Är han inte ond så får han själv upptäcka det. Ja är inte med på o va slagträ tills han kommer fram till det . Ja vet inte vem han är ju. Rätt skrämmande. Ja vet verkligen inte. Kanske får ja nån gång veta. Kanske inte. Ja kan inte göra nånting nu i alla fall. Ja kan ta ansvar för mig o mitt o det tänker ja fortsätta med.

Tröttiz
ons, 2021-02-17 - 21:26

Nora.
Jag är ju inte där du är nu, med separation menar jag ... Dock ger du mig kraft att inom mitt förhållande ge mig kraft till gränssättning. Att lyssna på vad jag tycker är okej och inte. Om han orkar med det, är ju en annan sak ... ?

Kram på dig,
och må så gott! ?

Nora81
tors, 2021-02-18 - 18:48

Morgonsol: du beskriver din situation precis som om det vore min situation. Uppvaknandet! Som du säger är jag så innerligt tacksam över och så glad att vi fått "uppvaknandet".
Jag har inga ord för för när jag tänker på det som varit. Det kanske inte behövs längre men det är ju en otrolig utveckling att reflektera över sina egna reaktionsmönster, gränssättningsförmåga och att hitta sitt friska jag i allt det sjuka. Du skriver att man inte vet vad som är sjukdomen eller personligheten hos de och så känner jag också.
Just nu känner jag bara att jag är glad att jag valt att lämna, jag trodde på hans ord och lägger ingen skuld på mig och han verkligen inte varit en god partner eller vad man nu ska kalla det.
Fint att vi har hittat tillbaka till vår känsla av värde igen och fokus på oss själva. För det är vårt ansvar, inget annat.
Tröttiz: vad skönt att höra att det ger dig kraft. Fortsätt göra saker som ger dig kraft. Det är det friska att växa, utvecklas och hitta vertyg till att hantera sig själv och det känner du allra bäst själv! Ingen blir hjälpt att dras ner och må dåligt.
Må väl och ta hand om er.

Morgonsol
tors, 2021-02-18 - 21:14

Nora. Det är så bra att vi verkar ha liknande resa?❤ Vi verkar förstå varann o ge varann kraft att gå i rätt riktning. Ja tycker ja vaknar upp när ja läser dina inlägg. Det ger mig insikter hur fel en missbruksrelation är på så många plan. SÅ destruktivt. Ja beundrar de kvinnor som klarar vara kvar i en destruktiv missbruks relation. Som kan ha gränser som respekteras av alkoholisten. Som inte tar åt sig av elakheter. Ja är inte den typen av person som är så pass hårdhudad. Men att gå var sannerligen ingen enkel sak så ja är väldigt stolt över mig. O tacksam. Att ja förstår att det är bäst men också klarade det känslomässigt. För det är där svårigheten ligger. Att veta med förnuftet att jag för bådas skull borde gå är en sak men att faktiskt göra det är en annan. Ja har behandlat min A som nån jäkla Gud. Nu inser ja att det finns en Gud o det är inte min A. (?)Hur underbar han än visat att han kan va nykter. Ja insett att ja har behov av att se upp till nån/nåt. Nån att alltid lita på. Det är inte min A. Det är en kraft större än jag. Ja kallar det Gud. Vet inte hur mycket du sätter din tillit till en högre kraft men.. ja får ihop bitarna när ja inser detta. Utan denna kraft går ja vilse. Så tacksam ☺ Det andliga i mig kommer fram nu. Ja växer !! Så tacksam !!

Morgonsol
fre, 2021-02-19 - 19:41

En fundering såhär på kvällen. Är alkoholister besatta av Djävulen på nåt vis ? Den ondskan som kommer från dom är över allt ja varit med om. Å tycker det satt spår i mig. Ja tänker på detta varje dag. Får verkligen inte ihop bilden av honom. Det är bara så skruvat allt ihop. Han som älskade mig så. O ändå behandlade mig som sämsta. Varför förstöra ALLT? Inte va rädd om mig alls. Är dom så sjuka att dom inte kan tygla sig alls?? Uppenbarligen... Det är så.svårt att förstå tycker ja. Helt galet. Han har alltså sabbat allt mellan oss. Bra jobbat. Ja är så jävla arg !!

Nora81
sön, 2021-02-21 - 16:31

Morgonsol, har inga svar på varför det är så. För jag får det inte heller till att stämma. Det skrämde mig många gånger, den där aggressiviteten.
Ilskan kommer över mig ibland hur fan man kan bete sig så illa mot någon man säger sig älska och ibland orkar jag bara inte tänka på det.
Har känt mig trött och i min egna bubbla i några dagar och därför inte varit inloggad så mkt.
Hoppas det är bra med dig.

Kram

Morgonsol
sön, 2021-02-21 - 20:52

Nora det är helt förståeligt. Att leva på utan att gå in här varje dag .. Nej det är svårt att förstå den här sjukdomen. Är nog det som retar mig mest. Inte få ihop allt så det blir begripligt. Blir mycket grubblerier i mig o det retar mig att ja har dessa tankar i mitt huvud. Vill inte ha dom där. Men sen inser ja vid närmare eftertanke att det var inte så.värst längesen ja lämnade. Min tids uppfattning stämmer inte riktigt.. det hänt så mycket att det känns som det gått.längre tid än det har gjort. O klart ja måste tillåta mig att bearbeta detta o separationen. Ja stannar i alla fall upp nu o reflekterar. Det är framsteg. Ja har trygghet omkring mig. Ja söker mig till människor som är bra för mig. Ja försöker göra saker ja mår bra av o utveckla de talanger ja har. Våga leva liksom. Kram till dig. Hoppas du mår ok.

Nora81
mån, 2021-02-22 - 21:31

Fina morgonsol, hur har du det?
Vi är så lika i reaktionsmönster verkar det som. Känner igen det du beskriver om tid och uppfattningen om tid i allt detta som hänt. Jag blir arg på mig själv när jag börjar känna för mkt och liksom säger till mig själv att du har ju vetat vad du gett dig in i.
Min mammas röst, fast jag inte har kontakt med henne idag så ekar den där.
De senaste dagarna har jag gråtit, gråtit som ett barn och det känns rätt lugnande efteråt.
Det känns läkande. Kan skriva flera sidor men det är nog tråkig läsning för alla andra.
Det har gått en månad sedan jag körde honom till avgiftningen snart och bara ett par veckor sedan jag valde att bryta kontakten helt. Det får ta tid och jag kommer ge det tid.
Jag vill aldrig någonsin igen ge mig in i det medberoendemönster jag har latent inom mig. Det behöver brytas en gång för alla.
Så för nu och en tid framåt så behöver jag ensamtid och tid för reflektion.
Får erkänna att jag känner mig helt vilsen, alla planer om framtiden och hur det skulle se ut har ju fullständigt raserats.
Kram på dig morgonsol.

Morgonsol
tis, 2021-02-23 - 21:02

Nora. Blir alltid glad när du skrivit ☺ Vi har nog mycket samma tankar. Det är skönt att inte känna sig så ensam som det annars är lätt att göra. Förstår på dig att det är tungt nu . Gråt ut ! Som du skriver, det är läkande. Inte hålla inne med känslor. Utan vara ärlig mot sig. Det vinner vi på.

Slå inte på dig att du dragits till honom. Vi rår inte för de destruktiva mönster vi bär med oss. Men vi har en chans att ändra på dom när vi väl insett dom o det är det vi håller på med nu, eller hur ?! Du har gjort allt du kan för din A men har du gjort allt för dig själv ? Ja har inte. Som Ana Diaz sjunger : Du ska va din bästis " så sant. Ja tränar på att ge mig kärlek i form av massage, varma duschar, pratar snällt o förlåtande till mig själv . Går bra !! Ja tycker mer o mer om mig nu när ja är lojal mot mig själv. Kram till dig. Du kämpar ❤

Nora81
tis, 2021-02-23 - 22:34

Detsamma Morgonsol (ditt namn passar så bra), du är som en morgonsol på forumet och blir så glad med när jag ser inlägg från dig!
Idag skrev jag ett brev till honom, för mig själv, jag är så jävla arg på hur han tagit sig rätten att förnedra mig.
Satt mig i klistret så jävla många gånger utan att ta ansvar för det. Snackat skit om mig när han varit supasugen för att legitimera sitt egna beteende och så fort han supit färdigt bara kommit tillbaka som ingenting utan att stå för det han sagt och gjort.
Just idag blir jag förbannad när jag läser om hur vi anhöriga ska stötta osv. Det kan ju funka om det bara är sjukdomen men när man blir psykiskt misshandlad så tycker jag det är helt galet att få det rådet.
Grrrr! Nog ska man vara empatisk, det är jag och har varit men jag tar fan inte skit eller accepterar nåt verklighetsförvrängt för att han ska kunna fortsätta bedra sig själv och mig.
En enda jävla ursäkt hade hjälp men nej, det får man dra fram och i samma sekund får man höra hur värdelös man är själv.
Har ej haft kontakt på en vecka och jag inser att det är nyttigt, ju mer distans desto mer insikter om vad fan han egentligen gjort.
Vet du vad jag är mest förbannad över? Det är den otroligt självcentrerade mentaliteten, helt utan insikt om vad man förorsakat andra av sorg och problem.
Vill inte gråta en enda tår mer för honom. Om någon säger att jag ska förlåta så spricker jag just nu; först om främst är jag förbannad över att han ljugit, bedragit, manipulerat om och om och om igen utan att visa någon villighet till att göra något med sitt problem. Totalt gått över de gränser jag satt för vad som är ok för mig och inte.
Ja herregud, allt som jag accepterat för att det är "synd om honom". Trots att han bara i ett svep kunnat slänga ut mig när han känt sig sugen på att supa eller vad han nu ägnat sig åt.
Puh.
Du har all anledning att tycka om dig själv Morgonsol, vem behandlar någon man påstår sig älska på det viset?
Kram!

Morgonsol
ons, 2021-02-24 - 08:08

Nora, ut med alla känslor ! Jättebra❤ Insikter om att man känner sig lurad o nedtryckt är inte särskilt kul. Men det är ju så att vi medberoende tvingas förneka hur eländigt det är för att orka va i relationen. Ja märker själv också att först nu inser ja hur nedbrytande, han faktsikt var. O att ja hade.ALLDELES för mycket tålamod o väntade på förändring. Men precis som A.som behöver vi medberoende nå vår känslomässiga botten innan vi tar steget. Vi är så.insyltade att vi ser inte klart o framför ser vi inte hur dåligt vi behandlar oss själva när vi bara står ut o står ut. Väntar vi på medalj eller?! Våra A är ju sjuka. De fattar inget såﾆlämge de inte tar hjälp. Precis som vi! Vi fattar heller inte vårt eget beteende förrän vi tar hjälp o börjar jobba med oss själva o inte lägger fokus på honom. Ja är så sjukt tacksam för alla insikter ja fått senaste tiden. TACK! Säger ja bara. Som du skriver. Att uppmuntra o visa förståelse för alkoholisten kan man göra men inte om han slår.på dig med ord o inte respekterar dig o dina gränser. Då har han gått för långt och får komma längre i sitt tillfrisknande. Slå på dig är aldrig OK. Oavsett om han är.sjuk eller inte. Du ska inte behöva ta hans skit. KRAM

Nora81
tors, 2021-02-25 - 03:00

Tack Morgonsol för att du rullar tillbaka den bollen, jag är också sjuk i det som har så stort fokus på honom.
Haha, skrattade till när jag läste om medaljen. Nej, ingen medalj här.
Var väldigt skönt att få ut ilskan igår. Får liksom kraften tillbaka.
Älskar mitt nya jobb och är så tacksam för det.
Har kikat runt lite grann och fått inspiration för min nya lgh. Kände mig till och med förväntansfull igen en stund.
Har läst på forumet för att förstå och det har hjälpt. Har gjort en budget för att spara upp pengar.
Så är i slutet av dagen så är jag nöjd och inser att det är nödvändigt att släppa ut alla känslor. Tänker inte hålla tillbaka, det ger mig också förståelse för hur påverkad jag blivit av allt. Har ju fått höra hur aggressiv, överkänslig och hur fel jag haft under hela den här tiden.
Det är läskigt att jag under resans gång åsidosatt mig själv så att jag ens inte vet vad jag känner.

Det känns som ett så bra stöd att läsa dina svar Morgonsol. Lämnar min mailadress till admin imorgon om du skulle vilja ha någon att bolla med eller få stöd någon gång så finns jag om inte så är det också helt ok.

Tröttiz
ons, 2021-02-24 - 23:41

Det här med "känslomässig botten" undrade jag länge vad är, och om jag har en sådan.

Det kom jag fram till att jag hade eller har ... I någon form åtminstone. En kväll blev det för mycket, han var onykter och jag sade hejdå, jag gav en kort puss och så gick jag hem. I all världens oväder. Lång väg. Det helt enkelt räckte. Efter det såg jag vår situation utifrån ett uppifrån-perspektiv och sido - perspektiv. Vet inte riktigt hur förklara det. ? Jag blev med ens som starkare. Och såg tillbaka på alla knäppa saker som hänt, hjärnan snurrade som tillbaka. Märklig känsla. Vilka saker man varit med om som man inte ens nämnt för den andre dagen efter, som om det vore det naturligaste i världen. Sopat under mattan. Nya tag. Förnekelse och känslor är ingen bra kombo.

Kram på er! ?

Nora81
ons, 2021-02-24 - 23:54

Hej Tröttiz.
Min känslomässiga botten innebar att jag inte längre stog ut med situationen. Det var liksom att möta en vägg. Jag mådde så dåligt av att leva i kaoset att för att överleva så var jag tvungen att förändra situationen för mig själv.
Så jag flyttade hem, satte gränser för honom men han var så respektlös mot mig att jag inte hade ngt annat val än att bryta helt. Sakta börjar man resa sig från botten och förstå vilken djävla mardröm man levt i. Förnekelsebubnlan liksom spricker.
Kanske är det din botten eller kanske är du på god väg. Du valde att gå lång väg, i skit väder för att du ville bort ifrån det. Det är såna steg och episoder som tillslut samlas till en stor duns.
Var rädd om dig.