Here we go againe...

Ser ironiskt nog att jag varit medlem här i precis ett år... Ett år till av mitt liv har gått när allt kraschade... Mannen in på avgiftning och terapi i 3,5 månad. Jag sände pengar och drog runt allt här hemma. Kom hem. Kändes så där. Men gick bra tills efter 6 månader då söps det igen. Hittade honom med spritflaskorna i byxlinningen.

Försökte bryta men han ställde till sådant liv att jag valde att backa mycket för att få lugn och ro hemma pga dottern.
Han lovade såklart dyrt och heligt att inte supa. Ringde sin terapeut varje onsdag men tankarna har sakta förflyttats och jag har misstänkt att han dricker. Rastlösheten, personligheten byts och gör inget klart. Blir tveksam om han ens åkt i väg till jobb...
Jag har väntat... bidat tiden. Spelat ett spel. Vet att en dag kommer det spricka och då ska jag inte backa.

Vill åka till sitt hemland och ta "antabus" som piller i armen, finns det?
Bestämde helt plötsligt att åka en dag tidigare, tar ut 6000 kr på mitt kreditkort-jag hade kunnat vägra, varför får han ej betalt av killen han jobbar åt? Tänker långt bak i hjärnan att 6000 kr kostar det att bli fri...

Kompisen som alltid ställer upp,ordnar doktor-tid, privatsjukhus i covid-tider... I dag, kl 16 skulle han få sprutan i armen...
Kompisen ringde och berättade att han fått avboka, mannen super och där ryker 6000 kr igen.

Mannen ringer 18, hör att han druckit och jag säger att jag hör att han är full. Han nekar. Frågar om han varit hos doktorn men då lägger han på luren.

Pratar med besviken kompis och ber honom att inte hjälpa honom så han kan åka tillbaka hit. Sen börjar jag slänga och rensa-varför gör man alltid det? Alltid så börjar jag städa ut skåp, röja i ladan och städa askar osv...
Nu gäller det att ha stål i magen och hoppas de 6000 kr fort sups upp och att han inte nyktrar till nog för att ta sig hit igen. Sända in pappren och skiljas och sen meddela familj...som avgudar honom. Sorg.
Han kommer slåss för sitt liv när han är nykter nog för han kommer dö där nere.

Men nu räddar jag mig själv.

Gode gud gör så att detta går vägen nu! För så här orkar jag inte ha det mer!

Loggade in nu och såg att ni finns där...Tack för det. Inget från mannen i går, sovit dåligt. Nu ringde han-kl är 9 och han är redan full. Gråter. Ber om ursäkt. Jag beklagar och är lugn och icke anklagande. Finns liksom inget mer att ta i.... Bävar för att säga till dottern... Väntar lite till.

@Tröttiz , Tack för ord!! Jag vet -har tänkt på dig då och då, undrar hur det gått men nu ser jag ju. Det betyder att du kom i från det som gjorde dig illa, skönt!

Jag har levt dag för dag, lite ytligt-bara väntat på att det hela ska falla igen. Han hade ett ordentligt återfall efter rehaben, efter det har jag misstänkt att han har druckit men inte kunnat ta på det. Det skapar ju ett inte trevligt förhållande och hela jag har ju varit skogsgalen i bland utan att veta varför riktigt...Men nu förstår jag. För det finns ingen rim och reson i en människa som är påverkad.
Är så trött, så trött... och han finns i min hjärna, är så skraj att han ska ta sig hit från hemlandet. Men tror han super upp pengarna nu. Jag kommer aldrig, aldrig gå tillbaka.

Mår bättre idag. Han ringde i går , full. Ångerfull. Var kort. Pratade med kompisen som nu med backat undan, besviken och arg så klart... Han ska säga till när pengarna är slut och mannen iom det nykter. Så kan jag prata med honom. Jag har sagt till mannen att alla hans saker osv finns kvar här, han kan fixa någon som hämtar (jag kan packa i hop) eller se till att han är nykter och presentabel om han ska hämta själv.
Han får inte komma hit och leva rövare. Punkt. Sur och la på luren.

Jag blockat honom på telefon och vill inte avblocka...drar på det. Skönt, hade aldrig gjort så förut.
Tog med dottern, min kloka, fina tonåring ut på restaurang. Sa som det var. Hon blev inte förvånad och sa "Mamma, jag önskar dig en riktig man, inte en sådan som du måste säga till." Hon syftar på den stressade mannen som inte kunde sitta sitta still på min mammas födelsedagsmiddag utan måste gå och köpa en kaffe... konstigt att någon hade ställt ett glas öl bredvid kaffekoppen när jag kom in för att se vart han tog vägen..

Dessutom sa hon att hon inte märkt något på honom under de 6 år vi bott i hopa...Utom en gång när han sov i soffan, glömde spisen och hon fick väcka honom och han sa att hennes katt snart skulle dö...Katten är 22 år men mannen är så snäll annars och säger bara sådant när han är full.
Tänk att jag har lyckats undanhålla så mycket för henne, alla gånger han legat drängfull här hemma, mist jobb osv osv... Men det har kostat på.

Jag pysslar här hemma. Gör fint. Boar! Rensar! Skriver lista på saker som måste göras före vintern och saker som kan vänta... Det blir lite terapi att skriva här, sänder en varm tanke till alla er som kämpar! Stay strong!

@Tröttiz , jag förstår! Kan ju vara så att du mentalt och omedvetet började stärka dig själv och se saken så som den faktiskt var...Och att han backade undan från det, för i dina ögon såg han sig själv... Och det är ju inte så bekvämt alltid. Loss kom du i alla fall. Ska ta det där med SPA på allvar! Kan behöva skrubba lite;)

Har sådan energi. Kom som ett brev på posten..
Åkt till tippen, klippt gräset, börjat måla om kökstaket...

Mannen ringde såklart direkt när jag blockat av. Tror han var full men kunde prata. Jag var tydlig. Jättetydlig. Rak och lugn och snäll.
Han började prata om ekonomin, förra gången när jag "gav med mig" var det just det som "skrämde" mig, han ville ha 100.000 kr i kontanter för allt han bidragit med här hemma... Gud. Snacka om att inte ha självinsikt. Jag har själv stått för hus och hem 80% av tiden, dessutom finansierat hans liv på behandlingshem...

Nåväl, jag sa att det finns inte på världskartan-han borde skämmas-vi har äktenskapsförord så mitt hem har han inte rätt till. Meddelade det till honom och sa att isf får du dra det till rätten. Sa även att han supit bort detta äktenskapet med, kanske det är tillräckligt för att sluta dricka. Han svarade "kanske"... Ja, vad säger man. Min mamma säger att mot "alkoholister och spädbarn står man maktlös" och kan bara hålla med.
Kramar till er alla!

Full som en kastrull skriker mannen som ett barn. Inte vackert. Arg, ledsen, förtvivlad och panikslagen. När jag står fast hotar han med " att ringa mina föräldrar". Gick en promenad och sen ringde min 82-åriga mamma och berättade då allt inkl varför. Medans vi pratade började mannen ringa henne. Jag sa att just nu är det ingen ide att prata i och med att han är onykter så hon blockade honom.

Hade ALDRIG klarat detta om han varit kvar i landet. Betydligt lättare nu när han finns på avstånd. Men så hemsk denna sjukdom är, så fruktansvärd.

@Tröttiz, Tack Tröttiz, du vet ju att jag drog den här valsen för precis ett år sedan... Men nu släpper jag inte-är inte ledsen, kan känna sorg för honom men jag har redan gått vidare för länge sedan. Har omedvetet bara väntat på rätt tillfälle. När han tog ut pengarna från kreditkortet sa jag ingenting-tänkte bara stilla att nu...Han åkte utan bråk, för att han ville-jag är hemma på torsdag igen... mmm...eller hur? Har fått blocka honom på både messenger och sms... Otrevlig och full, gapar och skriker.

Ibland är det bra och ibland sämre. Mannen kanske börjar förstå men han pendlar igenom alla "moode"... Elak-ska ta hunden-jag saknar dig-hoppfullhet-till uppgivenhet. Han ringer konstant.
Snäll på dagen-elak fram på em/kväll... Full då så klart.

Kom på i går att jag behöver ju faktiskt inte vara hans papperskorg. Ska blocka honom i längre perioder.
Har berättat för vänner som jag träffat och för familj. Njuter av mitt hem och min lilla stengård.

Denna ro, byter jag aldrig bort. Mest orolig att han ska komma hit. Vara som en osalig ande och supa runt här , i vår omgivning. Hoppas pengarna är slut snart... så länge de finns så dricker han och hoppas han dricker upp de alla. Kommer märka när han börjar tigga mer.
Måste få i väg hans saker till hemlandet. Rädd han ska komma hit när jag är på jobbet.

Jag har börjat sälja saker för att få i hopa till hålet i kreditkortet...Förhoppningsvis för sista gången!

Mannen kom tillbaka till slut men bor hos någon kompis. Han börjar förstå att skilsmässan är ett faktum och för första gången (behöver) han inte ljuga. "Jag ringer dig när jag nyktrat till" säger han... Det låter som det är en lättnad-han led mer förut när han inte "fick" dricka.
Tanken slår mig att han vill inte sluta, det är därför det inte går... Han vill inte!

Ringer när han är full och är otrevlig men nekar... Han var bara arg-inte full.... Jo, tjena!
Har inte så mkt energi som i början... Trött. Seg. Och Ledsen.
Har precis börjat jobba men skulle behöva en semester....
Kram på er alla!

Det är över nu känns det som. Har jag tillfrisknat nu?
Mannen har i veckan gjort allt för att det ska bli vi igen...hotat, bönat, bett och gråtigt. Förtvivlan och dödsångest.
Idag hämtade han mycket av sina saker och verktyg. Smal. Glåmig. Vet inte om han var helt nykter eller inte. Snäll.
Han grät i mina armar. Jag stod bergfast kvar. Gå till AA, sa jag. Hitta gud, bli troende eller dö. Han vill inte. Han vill inte sluta dricka. Han vill inte leva men orkar inte dö. Jag kände ingenting när han åkte förutom lite lättnad.

Har tänt ljus. Betalat 900 kr och ansökt digitalt om skilsmässa. Gått med hundarna. Massor med plats i skåp och garderober...Andas från magen igen. Jag byter aldrig bort detta lugn jag känner nu. Aldrig i hela mitt liv.
Tack gode gud att detta är över!

Hej mina fina vänner-det känns som jag "känner" er och är så tacksam för era rader!!! Det betyder mycket. Mannen ringer och ringer, messar och ringer. Elak, arg och utan reson i bland, snäll, ödmjuk och ledsen i bland. Energin tar tvärslut efter samtal med honom. Han ger sig icke, ska ha mig tillbaka, vill bo med oss och ska göra allt för att det ska lyckas. Varje dag får jag förklara att det aldrig kommer hända.
Vet snart inte vad jag ska göra med alla dessa samtal. Att få honom att se att jag försökt 1000 gånger, att jag ställt upp med ALLT, ekonomiskt och känslomässigt är lönlöst. Detta är mitt fel. Jag har ändrats, jag har träffat någon ny, jag har bara väntat på att han ska trilla dit så jag kan "sparka ut honom som en hund"...
Jag backar INTE, men det tar på mig. Trött. Blir helt dränerad....
Efter alla hot sa jag tillslut: Ja men gör det då! Ta hunden! Riv ut köket! Ta tvättmaskinen-jag struntar i vad du gör men hit flyttar du inte in igen... Sen var det inte aktuellt att hota mer....om det.
HUR i hela världen kan en sådan snäll människa bli så här? Obegripligt!
När ska jag få lugn och ro?
Han har ingen fast adress numera-hur gör man då? Vill inte han ska stå skriven här efter skilsmässan gått igenom....
Kram till er alla som kämpar där ute!!

@Morgonsol Tack, det där behövde jag höra... Får plocka fram minnen på en del av situationer som hänt när det blir för jobbigt. Jag blockerar i omgångar men blockerar av när jag känner mig stark för det, mest så han inte bara ska dyka upp här. Du har helt rätt i att han inte tillfrisknat ett dugg trots rehab, terapeuter och terapi... Han kör på. I går skulle han ta livet av sig, sen stämma mig på pengar och nu var det hot som: Snart kommer du få en riktigt överraskning....
Får munsår och huvudverk... blir stressad av honom. När allt är klart med skilsmässan så tänker jag säga stopp, annars ringer jag polisen. Orkar inte ha det så här längre... Tack igen Morgonsol, för ditt pepp!!

Godmorgon, har inte förstått hur jag levt i pause fören nu... Låtit saker förfalla, nu har jag sugit tag i det hela och tagit tillbaka mitt hem. Mannen ringde 8 ggr i går. Nu har de kompisar han jobbade med också försvunnit, de söp för mycket enligt honom. Jo tjena.
Han ringer min familj, härjar och gråter. Ingen hjälper honom, ingen ställer upp skriker han.
Vet inte vad jag ska göra, han är vuxen men vägrar ta ansvar för sig själv. Hans saker står packade men han hämtar inte. Han bor typ i kunders hus men det är ju bara frågan om när de säger tack och hej. När han inte levererar jobb.
Nu ska han åka uppåt landet och bo i skogen (min brors sommarstuga) säger han. Han går runt här när jag jobbar. Såg spår men visste inte. Men nu blev han svartsjuk på en sak och sa att han varit inne i huset. Hunden hjälper ju inte här. Nu är det att börja låsa...
Har sjukskrivit mig några dagar...

Jag skriver så jag inte ska glömma. Jag ber honom sluta sända "jag saknar dig" - meddelanden hela tiden, ringa och messa. Han ömsom hotar, klandrar och skyller till och med hans eget drickande på mig...Om jag hade tagit ett glas vin hade han sluppit smyga. Jag vet, jag hör det själv.
Nu sa han att han kommer explodera av sorg och saknad om två, tre dagar och han hoppas att jag besöker hans grav.
Jag håller fast vid min sak. Han slängde ut sig själv. Jag bara stängde dörren. Har sänt en lista med kommunens nummer till ekonomiskt bistånd och missbruksenheten samt hans samtalskontakt på VC.
Men detta tar på mig...det tär...

@Backen123 , Tack för dina ord...Bra ide om att åka i väg. Ja, detta är oerhört jobbigt. Han vägrar skriva på skilsmässopapprena med och då är det 6 mån betänketid fast vi inte har barn tillsammans... Helt sjukt!

Han är som ett barn. Skriker, hotar och messar... Han har ingen stolthet kvar, förnuft och verkar ha tappat alla gränser. Totalt gränslös. Jag försöker ta en dag i taget, och jag kommer som du, be till högre makter att han börjar titta inåt och se sin egen del i det hela.... Trodde inte det var så illa som det är. Önskar att han åker hem till sina föräldrar igen för då blir han nog kvar där... Jag är så glad att läsa att det har löst sig för dig:) Kram och fin dag!

Herre Gud vilket drama det är... Han ringer, skriker och beter sig... Ringer min familj och mina vänner så de får blocka honom. Ringer mig om och om igen om jag inte svarar... Just nu ringde han för 8:e gången idag och har andnöd och kan inte andas. Säger att då ringer jag ambulans, då börjar han gapa och skrika och vill flytta hem.
Hur mycket ska man orka?
Tror det var Backen123 som skrev till mig att det är svårt att sitta still i båten när det stormar runt alkoholisten men dina ord upprepade sig i mitt huvud när han har andnöd i telefonen....
Blir tokig snart!!
Han vägrar skriva på skilsmässopapper och delgivning så 6 månaders väntan före skilsmässan går igenom.
Nu bor han i en husvagn med en supar-kompis 15 min härifrån.
Ge mig styrka-hur ska jag klara detta?

@Tofu , tack för ditt svar... Visste inte heller , känns inte så kul alls. Nu har han köpt bil med, han har inget körkort... Nej , jag kan inte flytta. Bor på en liten idyll som inger lugn redan :) men framförallt har jag en massa djur, jobb och barn i skola... Så det vill jag inte. Han kan dessutom inte sköta min bostad. Vi skrev äktenskapsförord (tack o lov) så mitt hem har jag kvar.
Jobbigt att han ringer MINA vänner och familj... helt sjukt.
Tror han hade druckit i går... Helt galen var han. Suck.

@Backen123, Ja, det är en tröst att läsa om andra i samma situation-man tror ju att man är ensam i kaoset när det pågår... Han kom i går när jag var hemma tidigare från jobbet. Kan inte avgöra om han dricker eller inte, han ser förfärlig ut, verkligen. Han sörjer, gråter och kan inte sova. Pratade med honom om detta att ringa mina vänner och gamla föräldrar typ 8-9 gånger i rad. Han menar att han har ingen, alla vänder honom ryggen och vad har jag sagt om honom.. Inget "Vad har jag gjort", ingen självreflexion. Han tänker inte skriva papper så får också vänta i 6 månader... Fy! Kan inte fatta att det är så. Han är ju även skriven här....
Nåväl, tog med ännu mer av alla grejjer han har i uthus osv så kan städa och röja lite till. Börjar bli kompis med dom på tippen... Haha!
Jag känner att jag har kommit över lycko-ruset att vara "fri", det tar på mig , detta kaos han skapar. Är trött. Och låg.
Backen123, har följt dig - du har kommit ett snäpp längre än mig men historien är ändå lika. Mitt företag och min lilla gård kommer han inte åt genom äktenskapsförord. Tack gode gud för det pappret.
Ta hand om er!

@Tröttiz Ja det är inte lätt. Allt det du nämner handlar ju om arbete med sig själv. Att kunna sätta gränser. Alla har vi olika medel sätt för det. Tror att om man klarar ett litet steg så är nästa steg lite större.. Hejja dig!

@Backen123 6 dagar kvar! För dig alltså:))) Själv får jag vänta till 25 februari. Jag sliter på. Röjer. Tömmer. Målar taket. Träffade vänner igår. Förvånade och sorgsna miner, han var ju så fin , så snäll... Ni gifte er ju nyss.... Varför får jag dåligt samvete? Precis som att jag skäms för jag inte "såg", skulle veta bättre, skulle ha märkt det... Ja, skäms och drar mig att berätta för vissa.
Mannen elak, jobbig och hotar när han är påverkad. Tyst och förtvivlad annars. Han förstår inte alls varför jag överger honom, han är ju sjuk och jag ska -i egenskap av hans fru-hjälpa honom. Han tror att jag träffat någon ny, han verkar tro att det är den sista gångens "misstag" som gör att jag sagt stopp. Förstår inte att det är alla dom andra tusen gångerna som liksom lett fram till mitt beslut. Sista gången var "inte första återfallet men det sista" för min del. Han kan inte förstå det hela alls... Undrar om han spelar eller om förnekelsen hör sjukdomen till....

Har skrivit till en jurist nu... Hur är det möjligt att man ska stå ut med 6 månaders terror för att han, min missbrukare-inte vill skriva på skilsmässan?
Han ringer morgon och kväll, gråter, är hotfull och sen ber om ursäkt. Jag blir bara helt slut av det hela. Han kommer hit när jag är på jobbet och går runt i min bostad. Han är skriven här , så det har han också rätt till säger han.
I dag sa han att han också att han skulle ta min hund med sig. Jag äger hunden men han anser att han har rätt i hunden. Han är påverkad, kör bil utan körkort...Ska ta regnr nästa gång och filma när han kör. Ringa polisen. Orkar inte detta! Vad ska man göra, hur ska man stå ut?

@Nora81 Tack för svar! Ja, vill inte bli sjuk av stress :(
Orosanmälan till socialtjänsten har jag funderat på. Ofredande , det är nog det jag får gå på. Gör en polisanmälan snart. Orkar inte med honom... Tack Nora!

Nu har jag bokat tid med en jurist... Har fattat det som att bodelning går att göra även före betänketiden går ut.... Bättre låta annan person ta i det. Mannen fortsätter ringa, messa och kräva videotjatt på Messenger. Svarar aldrig där. I går lät han mindre onykter. Och därmed lättare att prata med. Jag står fast-han vägrar ta det till sig. Detta är en fas, jag är hans fru, han kommer kämpa, vi behöver ta en paus bara osv....

Han lägger det utanför sig själv, kanske för att inte bryta i hopa helt.
Jag vill gärna ha mandat för att han inte kan gå in i huset osv, enligt honom kan han det iom att han står skriven här.
Skönt med beslutet om juristen.
Vilken ja mardröm...

@Nora81 Tack Nora för din input... Ja, jag försöker. Blockar långa perioder men blir orolig att han ska dyka upp ist då. Men nu hände något i går. Han skrev på Messenger typ" Har du slutat älska mig sådär, bara på en sekund?!!!" och arg gubbe.
Svarade för en gångs skull , " Nej, det har tagit lång tid. Långsamt. Gång efter gång har du svikligt mig genom att dricka. En dag hade jag inget mer att ge och nu är det tomt."
Inte ett enda ljud på 15 timmar. Så skönt!
Fyllt bilen igen. Tippen.... Herregud vad jag röjer. Så skönt. Önskar alla en fridfull helg där ute!

I morse när jag vaknade hade jag 58 missade samtal på sms och Messenger. Samt ett självmordsmeddelande. Tänker polisanmäla detta. Måste ta reda på vart han bor.... Känner mig sjukt otrygg.
Detta är helt galet och jag undrar om detta verkligen händer?

Hej, tack för ni finns och för ni stöttar. Jag ringde polis, de noterar och ska hålla utkik efter hans bil. De tipsade även om att jag kunde kontakta tingsrätten och få ett kortvarigt beslut fram till skilsmässan att han inte har tillträde till huset.
Mannen blockade jag. Tyst en halv dag , i går ringde han på kvällen och gråter och beklagar sig. Alla har vänt honom ryggen, bråkat med föräldrar, bilen gått sönder OCH han måste betala HYRA! Det anklagade han mig för, jag försökte synliggöra att jag stått själv med alla räkningar jämt och BOENDEKOSTNADER! Han fattar inte, säger ja men jag lagade ju mat! Herregud!
Det som räddar mig, det är att gå in här och läsa vad jag skrivit tillbaka i tiden, det gör jag när jag "börjar tycka lite synd om" slår till... Oumbärligt!
Jag önskar han åker hem till sitt hemland-men det har han inga planer på...ännu.

Nykter man ringer. Han har inga pengar, det är anledningen till nykterheten. Och såklart underbar. Med självinsikt och förståelse. Ber mig att ge honom ett litet hopp, ett enda litet, litet hopp för framtiden. Känner att detta är svårt att ta det sista hoppet från någon. Säger att han får inget från mig, jag kan inte ge något löfte alls mer, jag vill inte mer... Han tolkar min sekund av tystnad som att jag tvekar och jag måste trycka på att jag menar allvar. Det är som att behöva vrida om kniven ... Outhärdligt! Sörjer.
Går in på gymmet. Kör styrkelyft så det svartnar för ögonen. Nu känns det bättre. Min frid byter jag aldrig ut igen!

Tack Backen! Tänkte på dig den 11 september-då gick er skilsmässa igenom eller hur? Ja, det är en bra regel men vet inte om jag vill ge honom ett hopp om ett år. Har inte koll på om han dricker eller inte... Och vill inte bo under samma tak, vill inte släppa efter inför min dotter. Hon bor hemma . hon ska se en stark mamma som INTE försätter sig själv eller henne i en risk. Han har mycket att ordna, jobb, pengar', körkort....
Vågar inte säga till honom att jag står kvar här och väntar...fast han ber mig om det. Snälla, vänta på mig-jag måste fixa mitt liv. Du är det enda i mitt liv som betytt något osv... Hur kan man säga så när man har ett barn dessutom?
Samma tak är helt uteslutet men jag är rädd för att det hela är för sent. Faktiskt. När jag sätter ner foten är det stop. Men gud vad ont det gör och vad svårt det är.

@Backen123 , precis så är det-precis där är jag nu. Har plöjt på, igenom allt-tror inte jag fällt en enda tår. Har inte fått chans att sörja alls... Nu ringer min a och är drängfull. När jag inte svarar ringer han dottern. Hon sätter på högtalaren och han kan knappt prata. Hjälper henne avsluta samtalet och sedan blocka honom. Vi pratar om det sen...
Fy, vet inte hur jag ska bli av med detta-nya brev med delgivning ang skilsmässan kommer. Men han skriver inte på ett endaste papper....

Ringde och var tvärfull, orkar inte prata med honom. Då ringer han min dotter. Hon sätter på högtalaren. Han kan knappt prata och ömkar sig själv och ska ge henne råd om skolan. Så hemskt sjuk. Jag hjälper henne avsluta samtalet, hon får blocka honom. Vi pratar lite om det hela i bilen nästa morgon.
Mannen ringer på kvällen, mer nykter . Nej , han var inte full-bara trött.
Ser rött. Blir galen. Verkligen. Han blir tyst. Och lite chockad. Lägger på luren. Orkar inte med honom längre. Blir tokig på hans beteende, verkligen.
Ska kontakta tingsrätten i dag. Se om man kan skynda på den där j-a skilsmässan...

@Nora81 , Ja du har rätt. Han är drängfull just nu. Kan knappt prata. Jag vet inte vart han bor just nu men han sa att han ringt till kommunens alkoholhjälp men att han inte får hjälp där. Vet inte om det stämmer men de vill nog han ska vara lite nyktrare före de ens pratar med honom. Han säger att är på väg att "gå ner sig", men jag kan inget göra... Han var full redan vid 10 i morse. Suck. Detta är hemskt.

Dagarna går. Har gjort en anonym orosanmälan till socialtjänstens vuxeninstans. Han var lite mer nykter i måndags och då var jag desperat i telefonen efter alla samtal och försök till facetime när jag arbetar. Sa ifrån rejält. Han kom med argument som "men min bil är sönder", "jag kan inte sova", Jag saknar dig" och svarade att jag bryr mig inte längre.... Orkar inte mer, bryr mig inte-han får fixa det själv nu. Han tog in det och la på luren. Skrev till en gratis-jurist och fick reda på att iom att han flyttat ut, kan han inte flytta in igen, då huset är mitt och äktenskapsord finns. Då kan man begära avhysning.
Skilsmässan reg när tingsrätten tog i mot den , INTE när han blir delgiven-och det är ju skönt! 6 månader....Nu var det tyst hela dagen i går-första gången någonsin. Fick sådan ro , blandat med lite...oro? Lite konstig känsla, är van vid hans tele-terror...Får vänja om mig. Blockade honom ändå-för ville inte ta chansen att få natten störd. Tänk, att jag skriver detta om en sådan snäll och vänlig människa... Alkoholen gör verkligen om folk.

Måste jag stå ut med hans telefonsamtal? Ingår det i något jäkla kontrakt jag skrivit på? Nej, det gör det INTE! Börjar bli sjukt förbannad på honom... Riktigt arg. Han ringer och drygar sig om hunden, sa att han kan väll ta den då. Nä, det ville han inte-han vill ses och sitta ner och prata om hunden. Tror inte det, hunden stannar här och tänker INTE sitta ner med honom. Tänker faktiskt inte ens svara på hela helgen. Håller på att explodera! Sen ringde en kompis till mig och berättade att han ringt henne, hon svarade inte. Så hemskt. Skäms lite fast jag inte borde...
Kan han inte flytta här ifrån? Måste han klänga sig kvar?

@AK Tack, verkligen-för dina ord. Jo, det är en tanke som slagit mig. Jag funderar på att byta nummer till min dotter men ska vänta på ett nyktert tillfälle och säga att en gång till , och jag polisanmäler.
Han ringer till mina vänner dessutom, kan inte tro att han håller på så här. Tack igen för pepp-det hjälpte verkligen!

Nu har jag ringt mitt telebolag och tagit bort telefonsvararen på min dotters och min telefon. I natt ringde han flera gånger och sen började han igen vid 6-tiden... Blockad så såg bara att svararen gick i gång. Oerhört stressande. Telebolaget tog bort svararen så nu är det lugnt. Och tyst. Han ringde på jobbet en gång, svarade men han är så onykter att jag la på luren. Nu ska jag vila. Så skönt!!

I dag stod en delgivningsman på hustrappan. Letade efter min man för att delge honom om skilsmässan. Ringde honom och han svarade nykter. Delgivningskillen förklarade för honom per telefon, mannen sa att han skulle ringa tbx med sin adress. Vilket han inte gjorde. Delgivningsmannen gav mig ett papper med hans namn och delgivning... Fattar ingenting men hoppas nu de 6 månaderna börjar gälla. Ansökte om skilsmässa den 15 Augusti så nästan 8 veckor har de sökt honom.
Mannen ringde efter en timme och bad och bönade om en chans till... han hade ingenstans att bo, inga pengar, kommer inte klara vintern och hur kan jag göra så här? När han bara råkat dricka 5-6 öl en enda gång?
Jag känner att förnekelsen måste väl ändå ha vissa gränser? Tror de på allvar själva på det dom säger? Jobbigt att stå i mot idag pga nykterheten-lättare när han är onykter.

Tack för era pepp och kommentarer. I dag var en tung dag. Mannen ringde, onykter men det nekas som vanligt alltid. Han har ingenstans att bo. 2-3 dagar sen är det bar backe som gäller. Sa att han skulle åka hem och ta in på Rehab igen. Men det behövs ju inte eftersom han ej dricker...Suck. Samtalet gick då över i hot om att han ska ta livet av sig. Trots att jag vet, så är det obehagligt. Han säger "Du ska få se vad jag kommer göra"... "hoppas du kommer till min grav" osv...
Hade jag vetat vad han befann sig hade jag ringt polisen. Hur kan detta vara samma man jag giften mig med? Hur kan någon förändras eller bli så här? På så kort tid? Jag sa att jag inte kan ta ansvar för en vuxen människa men det lyssnar han inte på. Usch-blir låg. Och illa till mods.
Tänder ljus. Tittar på film. Går med mina hundar. Fikat med en vän. Vinden viner utanför men här inne värmer brasan. Kram till er alla!

@Backen123 - det blir så jobbigt för de kollrar runt hjärnan, precis som du beskriver. Det är ju ingen människa som kan låsa in någon annan... Men det orimliga blir en verklighet som vi dras in med i... Jag dras också med skammen...Ni gifte er ju nyss, säger folk. Det är ju precis vad man vill höra. Jag säger, han dricker och känner sen att nästa outsagda fråga är "men visste du inte det"?
Och min tanke är just den, visste jag inte? Jo. Anade kanske men såg inte "tydligt" . Det tog tid. Denna fina människa dolde ett stort missbruk för mig ända från början... Jag reagerade mera på att han inte fick något gjort, aldrig kom till skott...tacka tusan för det när all kraft måste ha gått åt att dölja, smyga och ljuga. Som att kämpa på en sjunkande båt. Han var som en tonåring. Och nu är han som ett övergivet barn, totalt handlingsförlamad och bara skriker. Gör ingenting, tar inte tag i någonting. En dag- pengar- supa- en dag-pengar-supa...
Jag har fått mer gjort här hemma än på de år vi varit tillsammans... Har bättre ekonomi, kan betala för saker jag inte hade råd till, bättre relation med min dotter, umgås med vänner och efter ha velat runt hittat energi att fortsätta framåt med nya ideer. Mitt liv var på standby på grund av honom. Han tog all energi och jag trivdes ändå med hans sällskap. Han är en fin, snäll och god människa. Som nu är en helt annan person.
Skammen-att jag borde förstått-den har vi gemensamt...men man ser inte tydligt. Man gör så gott man kan just då. Och nu har vi i alla fall haft styrkan att ändra våra liv , vi har klivit av deras drama. All heder åt oss, vilken bedrift!!!!
Stor kram !!!

@Tröttiz Du har så rätt Tröttiz , att vårda oss själva är viktigt. Att du har kontakt med din ex man är ditt val, du känner säkert när det räcker och att när din gräns är nådd. Bra att ni inte lever tillsammans.... Det hjälper ju till. Är så tacksam att man har något eget att stänga dörren till. Kram och fin dag till dig!

@Tröttiz Du har så rätt Tröttiz , att vårda oss själva är viktigt. Att du har kontakt med din ex man är ditt val, du känner säkert när det räcker och att när din gräns är nådd. Bra att ni inte lever tillsammans.... Det hjälper ju till. Är så tacksam att man har något eget att stänga dörren till. Kram och fin dag till dig!

Fick papper från tingsrätten idag. Skilsmässan går i genom den 13 April-22.
Känns som en evighet men spelar ingen roll egentligen, jag har sakta börjat promenera bort, bort från ständig oro och ständiga tvivel och misstankar. Så skönt!
Sen undrar jag ju vart den fina mannen tog vägen? Han är borta och det sups och ljugs som aldrig förr. I går ringde han och var så full att han inte kunde prata. Tyst långa stunder och jag satt lika tyst själv. Till slut sa jag bara "Herre gud, vad full du är-sök hjälp!" Tystnad!
Har bytt tillbaka till mitt efternamn.
Städar ur. Han försvinner sakta mer och mer. Skrev ett meddelande i helgen till mig: Jag dör, kan någon hjälpa mig... Svarade inte...men tänkte att tänk om han dör nu... Han ringde två dagar senare och lät som inget hade hänt. Orkar inte ens kommentera det hela. Suck!

@Tröttiz -Ja det stämmer, förundras över hur "lätt" det var när jag väl tog steget. Det var det som var svårast-att låta allt krascha. Kapitulera! Jag lever ett liv och bra saker händer en efter en, små och stora... Det är som han aldrig bott här, fast en del saker finns kvar. Så märkligt. Hoppas du mår fint! Kram

....Och där åkte mannen fast för olovlig körning, rattfylla och vårdslöshet i trafik.
Fick tillbringa natten i häktet. Arg som ett bi för jag vägrar hämta bilen.'..

@Åsa M Tack! Ja, jag är förvånad hur jag klarar att säga stopp. Han säger "nu skjuter jag mig själv" Jag säger "du gör dina val". Men det sätter sig ändå i skallen på något sätt. Dottern och jag har det bra, vi pratar mer. Jag lägger min kraft på henne.
Han var full redan på bussen hem från polisen. Brorsan säger "fortsätt orosanmäla" men jag har gjort en redan, han är aktiv i missbruk som han förnekar. Vet inte vad de kan göra?
Han säger att han hade alkohol i blodet hos polisen och jag säger "men körde du full?". -Nää, jag dricker inte, svarar han då.
Herregud, -man börjar ju nästan skratta.
När solen gick ner idag i en obeskrivligt vacker himmel, satte jag mig på en stubbe och tackade högre makt att jag slipper stå i kaoset, slipper stå med oron och att jag tog mig ur det hela-och det i tid....

@Tröttiz -precis!! Han blev som tosig för jag inte ville hämta bilen som stod någonstans. Jag bara: Aldrig i hela världen, jag vill inte ha något med ditt kaos att göra.
Brevet från polisen kommer hit, han är ju skriven här...
Kram

Pratade med mannen när han precis blivit släppt från polis och satt på tåget hem. Blir antagligen grov rattfylla. Fängelse. Vore skönt. Han vill skjuta sig själv. Där har vi ju varit förr.
Han var onykter redan på tåget och blev värre på kvällen. Ringde och beklagade sig, vill att jag hämtar den kraschade bilen. Sa nej. Såklart.
Sedan dess är telefonen avstängd. Har aldrig hänt förut. Prövade ringa i fredags och i går en gång.
I går ringde jag polisen. Berättade allt men då de ej vet var han befinner sig, kan de inte göra något. Men det finns ändå en anmälan. De såg att bilen står på en verkstad. Rent medmänskligt känns det rätt att göra så här.

Röjde. Slänger. Städar ut. Lever. Kramar på mitt barn.

Tack Backen! Varför kan de bara inte ta hand om sig själva som en vuxen människa?
Undrar hur länge det ska gå före man efterlyser någon? Ska jag åka till byn och leta? Ringa personen han ev skulle jobba med? Vad är mitt ansvar? Vi är gifta tom 12 April...
Om han är död, vem saknar honom? Ingen? Vet i vilken by han finns men inte vilket hus.
Anmälan finns hos polisen men det var ju bara efter 2 dagar, de kunde inte göra något.

Tack Backen! Varför kan de bara inte ta hand om sig själva som en vuxen människa?
Undrar hur länge det ska gå före man efterlyser någon? Ska jag åka till byn och leta? Ringa personen han ev skulle jobba med? Vad är mitt ansvar? Vi är gifta tom 12 April...
Om han är död, vem saknar honom? Ingen? Vet i vilken by han finns men inte vilket hus.
Anmälan finns hos polisen men det var ju bara efter 2 dagar, de kunde inte göra något.

Och där poppade han upp igen som gubben i lådan och undrade vad fan jag ville? Att försvinna i 5 dagar efter själmordsmeddelande på telefonsvararen bekymrade inte honom.
Han hade haft strul med något kontantkort och allt vad det var, och jag kände bara ...Vad bra, nu vet jag! Om han så försvinner för evigt kommer jag ALDRIG oroa mig igen. Skönt!

Hej, ni alla som kämpar...Är inte inne här lika ofta nu, ibland tittar jag in och ser nya som kämpar. Reflekterar att det är en process där man verkligen befinner sig på en skala... Jag själv mår bra och andas med magen när mannen låter mig vara ifred. Han blir förvånad över att jag är så kall och arg mot honom-han som är så "snäll". Och full. Det är som ett rött skynke framför en tjur när han ringer, pratar och alla hans ego-sidor och brist att ta egenansvar som förut så väl doldes i den snälla, "jag är ett offer"-mannen är så tydliga för mig. Jag ber honom sluta/jag blockar/spärrar/svarar inte osv men han fortsätter sända sms, hjärtan och ringa. Nu blockar jag i flera dygn.
Börjar också reflektera över en besvikelse, jag har ju hoppats, gift mig, stöttat-och misslyckats. Fan! Han vill inte bli frisk. Han gör inte "allt" för att bli frisk...
Vi har en betänketid som går ut den 12 april, iom att han inte vill skriva på pappren. Dock har han sagt att han vill skriva på nu så håller på att förbereda nya papper. Vore skönt att inte vara gift när han får sin dom ang rattfyllan...
Till alla er här inne, sänder jag massor av styrka!

@Åsa M Tack Åsa. Ja, tiden tickar och en dag är det April. Ha en fin dag!

@Tröttiz -ja, Tröttiz-jag gör det verkligen, kan titta tillbaka här och inte ens känna igen mig eller det liv som var... Hur kunde jag leva i det? Känns helt overkligt-är som det aldrig existerat. Känns som det aldrig har hänt mig. Mycket konstigt. Just nu väntar han nog på en dom för grov rattfylla-jag hoppas på fängelse. Och vård. Och att han blir frisk och får ett bra liv. Utan mig. Hoppas allt väl med dig.

Min alkoholist släpper mig inte. Han messar, ringer och skriver. Ber på sina bara knän, en chans till, allt är annorlunda, han dricker inte längre, en chans till, en chans till..... I bland kommer hoten och svartsjuka men oftast är det offerkofta.
Nu har jag haft det så här sen 1 Augusti.
Han har ingen bil.
Bor i ett hus tom den sista december-sen bostadslös
Något halvmärkligt arbete
Inga pengar
Skriker och gapar, gråter och lever rövare. Vill flytta hem, saknar hunden, saknar allt och ...

Jag är så trött. Så trött. Jag blockar och blockar av. Svarar inte och svarar. Vet inte vare sig ut eller in.
Sa att han skulle skriva på papperna till skilsmässan, jag skaffade fram allt igen sen ångrade han sig.
Han vill inte åka hem till sitt hemland där hans dotter finns. Han är arg för kommunen inte ger honom en bostad.
Att neka, säga stopp, och jag vill inte mer...det kostar på. Fy fan, säger jag.