av Yvonne 123

Yvonne 123
lör, 2021-11-06 - 16:41

Min man slutade dricka ett halvår, när jag kom en kväll var han förtvivlad och bad om hjälp (jag visste att han smyg drack, men han har alltid förnekat det), jag körde honom till ”avgiftningskliniken”. Läkaren sa (enligt min make) att han var inte så farligt på det och sa att han skulle få samtalsstöd, hålla sig nykter i 6 månader- sen skulle han typ bestämma om han skulle börja dricka socialt. Han var duktig, 8 månader utan en droppe. Sen var det dags att börja dricka socialt. Jag vet inte när det gick över från socialt till ”dricka ur skåpet igen”. Vi har det bra, han blir inte full så att han blir otrevlig, tjatig eller tråkig som han blev förr. I somras konfronterade jag honom efter att ha hittat flaskor och ett förändrat beteende. Bättring lovades och så blev det, fast nu är jag igång igen. Hittar fulla flaskor, tomma flaskor. Jag säger till mig själv: sluta leta! Varför behöver jag se flaskan för överbevisa mig själv. Han är ok, trevlig, snäll och mysig. Men vem är jag då som inte konfronterar honom, en medgörare, medberoende? Är jag en struts som sticker huvudet i sanden? Han har gjort klart för mig att han aldrig ska sluta dricka igen, jag var ingen då uttrycker han. Hans pappa satt 10 år på ett demensboende med en alkoholdemens, och min make hade en dålig relation med honom. När vi hade våra samtal (när han var nykter) så pratade vi mycket om att han aldrig ville bli som sin far, jag tycker han är på god väg.
Ska jag konfrontera honom? Eller ska han nå botten igen innan jag ska göra något? Eller ska livet bara rulla på? Vi har det bra…..ändå. Kloka råd hade varit underbart!

Li-Lo
mån, 2021-11-08 - 12:53

Hej Yvonne 123

Din tveksamhet inför vad som kan bli bäst för dig att göra nu är inte konstig att förstå. Vad skulle vara mest hjälpsamt för dig, för din parter, för relationen? Vem och vad är rimligt att ta ansvar för. Frågar som anhöriga nästan alltid brottas med. Jag hoppas att du strax får svar av andra användare här, det kan ta lite tid ibland.

Undertiden vill jag skicka med en liten undran: Vad händer i dig om du byter ut ordet "konfrontation" till en "en önskan om att förstå". Berätta om du vill.

Hoppas du har en fin start på veckan och att fler hittar till din tråd.

Vänligen
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet