Jag har varit tillsammans med min kille i 5 månader med två veckors uppehåll. Han är alkoholist men sa i början av förhållandet att han var nykter alkoholist. Han kommer när han vill och ringer och svarar när han vill. Han visar ingen empati när jag säger att jag nog behöver gå på anhörigstöd. Han blir endast rädd och säger att man inte ska nämna hans namn. Han har börjat sitta framför mig och dricka och det är ju upp till honom om han vill dricka för han måste ha viljan först. Han har ljugit både högt och lågt. Jag känner mig bara utnyttjad och han säger att han älskar mig. Jag kan inte ta mig ur, har nu fått ett stort kontrollbehov. Är det någon som känner igen sig.

@Humlans
Har svarat dig i annan tråd.
Du beskriver din situation precis så som min relation till ex såg ut.
Man blir utnyttjad, nu när jag ser tillbaka på min tidigare relation så ser jag att det var en väldigt sjuk relation. Allt var på hans premisser och jag var egentligen bara någon som hjälpte honom. Jag gick så in i det så jag var glad för brödsmulor han gav mig.
Han ljög, var otrogen, tryckte ner mig, förnedrade mig, lade skulden på mig, förtalade mig och jag hjälpte honom.
Trodde jag. När han behövde hjälp så lät det annorlunda.
Jag var tvungen att lämna precis allt för att överleva, tvungen att låta det slå botten för att sätta mig själv först.
Jag bad om hjälp och hade aldrig klarat att må så bra om jag inte tagit till hjälp.
Jag ville inte mer och nu känner jag livslust och mening med livet igen.
Det är mitt liv och det har jag tagit åter tillbaka och sparkat ut medberoende fasonerna.
Den punkten är helt personlig verkar det som, när man bara fått nog och reser sig upp igen. Tar ansvar för sig själv och låter andra vuxna människor göra detsamma.
Ta hand om dig, du är viktigast i ditt liv.

Nu är ju relationen relativt färsk som du skriver (5 månader). Om du redan efter den tiden ser och känner att det är såhär så är det garanterat så. Det kommer inte förändras och gör allt du kan för att lämna idag och bespara dig mycket huvudvärk och tråkigheter. Min erfarenhet är att ju snabbare man ser missbruket desto bättre. Mig tog det 6 år att ens se, och ytterligare 2 år att packa min väska. Spring nu och var glad att du enbart blev av med 5 månader så slipper du vakna upp om 6 år och undra varför du levt i det så länge...

En sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag. 🌹

Så länge han inte tar ett aktivt beslut om drickande kommer det att vara viktigare. Han har rätt tydligt, enligt mig, visat vad han prioriterar.

Du kan inte ändra på honom, eller hans drickande men du kan agera enligt vad du tolererar och inte tolererar.
Vad behöver du? Är det något man inte tolererar eller inte får tillbaka ska man gå. Svårt att släppa, jag vet, men om det är ens välmående som står på spel är det mest kloka.

Sköt om dig , kram.