Okej, jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Men det handlar iaf om min pappa. Jag är 21 gammal och bor fortfarande hemma tillsammans med min mamma och pappa och yngre bror. Jag har nu under ca två år märkt och studerat pappas drickande och jag vet att han inte dricker på ett "normalt" sätt. Han dricker bara på helgerna (vad jag vet) och har dricker aldrig så pass mycket att han blir full. Problemet är att han smyger. Jag har tex. märkt att han går in i köket och sätter på vattenkranen för att det inte ska höras när han häller upp vin. Han hade plockat ut en box vin där det var kanske 3 glas kvar i och ställt ut den i tvättstugan så att han lätt skulle komma åt den utan att någon sett. Jag har lärt mig att se när och hur han gör det. Och jag har blivit mästar på att bara dycka upp i exempelvis köket när han står och dricker upp vinet.
Jag konfronterade honom en gång i vintras och han erkände men samtidigt förnekade. Jag sa till honom att om det fortsätter så berättar jag för mamma. Och det fortsatte. Han blev mer diskret men eftersom att jag lärt mig hans mönster så var det ändå lätt att se. Jag berättade för mamma och hon förnekade men sa att hon skulle hålla ögonen öppna. Frågade henne efter några veckor om hon sett något, men nej. Trots att jag sett det flera gånger. Idag så var jag ute i köket och så hörde jag pappa knäppa en öl inne i badrummet. Jag går in i vardagsrummet och berättar för mamma att jag tänker konfrontera honom och fråga varför han känner sig tvungen att gömma sitt drickande. Jag tänker ockå att jag kommer att få henne stöd. Pappa kommer ut och sätter sig och jag frågar honom varför. Han förnekar. Jag berättar vad jag hörde och ifrågasätter hans argument för jag ser tydligt hur han ljuger. Han erkänner "typ" tillslut men får det typ att låta som att "jaja visst så är det sluta nu". Jag säger att jag absolut aldrig skulle vara arg på honom pga drickandet eftersom att jag vill hjälpa honom på något sätt. Förnekelse. Jag känner mig så otroligt sårad över var att han så solklart satt och ljög för mig. Men det jag blev mest besviken på var min mamma. Hon sa inte ett skit och när vi slutat prata med varandra sa hon "Jahopp vad vill vi kolla på för film då?" .
Jag vet fan inte vad/hur jag ska göra. Jag vill ju hjälpa min pappa och få honom att må bättre. Är ju så jävla rädd att allting ska bli ännu värre. Vad hade ni gjort?