Min sambo dricker i stora mängder ca 3-4 bag in Box i veckan. Jag dricker inte alls. Han blir fruktansvärt bitter och verbalt elak. Dagen efter låssas han som ingenting, eller skyller allt på mig. Han har i tidigare äktenskap ätit antabus i 2 omgångar. När jag träffade honom så drack han med motta. När vi fick barn började han dricka igen. Förlorade körkortet och gick i beroende terapi med antabus och prover som följd. Jag trodde det skulle hjälpa, men när han fick körkortet tillbaka så börja det igen och han tycker inte att han har problem utan tycker jag ska bara acceptera att han vill dricka lite. Jag känner ett obehag då han e full, han är även manodepressiv utan medicinering och jag har ställt ultimatum oss eller spriten. Kommer han någonsin inse, eller ska jag gå? Jag vill inte att mitt barn växer upp på det sättet. När han är nykter e han en superbra pappa och vi har väldigt kul tillsammans men det är mer sällan nu.

Li-Lo

Hej Jeanette83
Välkommen till forumet. Vad bra att du hittat hit. Du beskriver din situation som att du står i ett vägskäl, stanna i relationen eller gå. Du vill ge ditt barn en nykter uppväxt och vara en trygg förälder. Kanske kan du av andras berättelser här komma närmare ditt eget beslut samtidigt som andra kan vara hjälpta av dina tankar och eventuella val. För vissa kan det finnas ytterligare vägar att gå, exempelvis att vara särbos. Du håller just nu på att formulera vad du vill ha i en nära relation och i ett delat föräldraskap. Att inför sig själv och andra tydliggöra sina gränser för vad som är ok är ett viktigt steg. Fortsätt gärna skriv.
Li-Lo
Alkoholhjälpem

så vill man ofta att någon härinne ska ha varit med om just samma sak och ge en hopp.
Hopp om att ett liv tillsammans ska vara möjligt och att det inte ska innehålla alkohol och annat trist.
Att det går att nå en som dricker för mycket och förmå denne någon att inse problemet och sluta dricka.Sanningen är sällan så enkel och vägen dit om den ens når dit är lång och snårig.Bara du kan ta ställning till om han är värd att vänta på.Om du har tålamodet att vänta.Om din kärlek är så stark att du tror på detta trots att dina barn och du bitvis far illa.
Men att vara härinne och skriva härinne och titta runt på andras resor från insikt i att man är hjälplös och olycklig till att ta små beslut om framtiden hjälper stort.
Sakta men säkert brukar insikter ploppa ned i huvudet på en och man börjar sakta förändra stora eller små saker som gör förändringar till det bättre.
Lycka till.