av afton

afton
tis, 2021-10-05 - 00:19

Jag har tärt på mitt liv genom att dricka nu i 15 år, många trevliga minnen men också otroligt mycket dåliga. Jag tror det är dem bra minnena som gjort att jag fortsätter dricka då jag ofta tänker att det blir kul eller jag behöver slappna av. Det är främst sista året som allt skenade då jag jobbade för mycket och började självmedicinera för all stress och ångest. Jag kände att mitt liv var totalt pest och bedövade med alkohol. I min släkt finns finns otroligt tråkig historia utav alkoholmissbruk, så långt vi kan spåra. Däremot har jag under min uppväxt som barn aldrig stött på alkohol eller sett berusade människor. Iallafall, så blev jag utbränd och sjukskriven en längre period, där togs blodprov som indikerade på för mycket intag men dock ”endast ” 0,33 i bpeth. Det blev min första väckarklocka. Jag började träna stenhård på gym och slutade i princip dricka efter det, gymmet blev min räddning. Men tyvärr trodde jag att jag kunde hantera drickandet när det blev tillfälle socialt me. Tyvärr, efter första klunken så skriker min kropp efter mer! Dopaminet vill flöda, det gör aldrig det annars känns det som så man suger åt sig som en svamp. Förra veckan var ett tillfälle som efter uppehåll på en månad återigen spårade ur. Jag har nu med hjälp utav familj och sambo bestämt mig för att avstå helt men är rädd för mig själv att jag ska börja övertala folk att denna gången kan man unna sig osv. Jag har inte suget efter alkoholen känner jag men det lockar mig i vissa situationer. Litar inte på mig själv helt enkelt. Ska jag säga till mina anhöriga att va stenhårda och inte lyssna på mig? Bör jag prata med vänner osv och berätta att dem inte ska fråga mig om sånna situationer? Jag tror jag skulle klara mycket själv men om någon punchar och vill ut på av eller liknade så skulle jag nog trilla dit en kväll igen vilket jag inte vill. Känner som jag själv är min värsta fiende. Min träning är min största morot för att slippa dricka vilket jag är glad över, och jag var en gång en person som aldrig drack, tills jag upplevde de tröstande effekterna i berusningen. Vill att detta skall ta slut! Funderat på aa eller liknande fast vet inte om jag vill det, jag dricker inte ofta nu men varje gång så blir det för mycket ! Snälla ge mig lite råd och tips hur jag ska göra för att ta mig förbi detta fördärv!

torpet
tis, 2021-10-05 - 07:24

Välkommen. Har också problem sedan väldigt, väldigt länge. Är också relativt ny här. Två veckor ca. Så jag kanske inte har alla mandat i världen att ge dig goda råd härifrån forumet, men min erfarenhet sedan jag gick med här är att det blir ett riktigt viktigt ramverk för processen att ha som vana att skriva och läsa här. Mig hjälper det. Känns bättre och säkrare än alla andra gånger jag försökt. Det blir som en ledsagare. Det flyter ut mindre och hela processen bir mer konkret och påtaglig. Dessutom tror jag på idéen på att saker som "sägs", formuleras blir "sannare" och mer verkliga än om allt bara stannar i tanken. Lätt att tankarna till slut bara blir abstrakt mos annars. När jag skriver ner finns vad jag tänkt/känt svart på vitt och det kan hjälpa att gå tillbaka till det där svart/vita när jag upplever att det blir svårt att få styrsel på alla tankar. Lycka till!

Getingen
fre, 2021-10-08 - 05:08

Jag känner igen mig precis! Jag har länge inbillat mig att jag kan kontrollera mitt drickande, att jag inte har ett Beroende. Men tanken på en fredagskväll utan alkohol har gett mig panik!
Tillslut blev det för många bakfulla lördagar, söndagar, måndagar, (när festat rejält bakfull i tre dagar) varannan helg gick det fint. Kunde sluta i tid. Varannan helg jävulsk ångest, o trött flera dagar.
Ja, det hjälper att berätta för sina vänner att man vill ha hjälp med att vara alkoholfri! Det känns skamligt att berätta att Jag är en sån som har problem, för all ångest syns inte alltid. Du kanske verkar vara en som festar glatt, en festlig prisse, utan några bekymmer. Men att man är en sån som inte kan hantera det, det måste du nu erkänna för omgivningen!
Det kommer gå bra! 😊