Patagonia

Hej! Ett första stapplande inlägg här, har läst många trådar och känner igen mig så otroligt mycket.
Ledsen för långt första inlägg på förhand, behöver skriva av mig.

Jag har egentligen vetat att jag dricker för mycket länge nu, men det är idag själva insikten att jag måste föränrda mitt liv, annars kommer det nog inte gå så bra.
Tänker att det får bli någon slags dagbok här där jag skriver ner tankar och resan.

Egentligen startade resan för 10 år sedan, då var jag den som kunde gå på fest nykter, dricka coca-cola istället och hade lika roligt ändå. Sen har vägen varit lite krokig, flyttat runt om i landet och även jobbat utomlands. Fått hjärtat krossat och blev deprimerad. Dock har jag aldrig riktigt tagit tag i det utan istället blev det mer och mer vin för att kuna sova osv. Men fortfarande väldigt kontrollerat och inte mer än något glas de kvällar det behövdes.

Däremot har senaste årens hemmajobb i kombination av hög arbetsbörda och ensamstående fått vin att bli en daglig vana. Gärna 1-2 flaskor varje kväll förutom söndagar då jag inte har någon alkohol kvar att dricka utan har haft sån ångest istället. Flera gånger har jag vaknat full, försovit mig osv, men eftersom det i princip 3 meter till jobbet har jag alltid kunnat hålla tiderna ändå. Fyllan har kunnat maskeras och klingat av lagom till lunch och då har jag tagit mig till systemet och fixat nya flaskor så dom ska vara kylda till kvällen. Väldig dyr vana har det blivit och sparpengar har gått åt.

Igår blev det lite för mycket på jobbet, fick en panikattack och grät i ett möte med kollegor. Sedan ringde HR mig och vi hade ett för mig väldigt ärligt samtal och jag bad om hjälp. Så nu är den bollen i rullning och dom var väldigt förstående och snälla. Sedan drack jag fram till 2 på natten.
Idag tog jag nästa steg och ringde upp familjemedlemmar och sa att jag är alkoholist och vill förända mitt liv. Eftersom familjen är utspridd på olika världsdelar och städer går det inte att snabbt bara åka till någon, men mamma kommer hit imorgon och ska bo hos mig ett tag och på måndag är det dags för första aa-mötet, hon ska följa med som stöd. Dock var dom väldigt glada att jag vågade berätta och stöttar till 100%

Kan inte låta bli att fundera på hur man hamnade i detta läge, har ett väldigt bra liv nu egentligen och blir arg på mig själv, samtidigt som jag vet att det är en sjukdom och måste behandlas. Sitter här och är helt skakig i kroppen, knoppen är helt slut och jag svettas. Men har inget vin hemma så det är skönt att inte ens kunna överväga att dricka.
Är så glad ändå att jag kommit till insikten att det får räcka nu men gissar att första tiden kommer vara extremt tuff.
Det kommer bli en livslång resa och arbete.

@Patagonia Välkommen hit.

@Patagonia skrev:"Är så glad ändå att jag kommit till insikten att det får räcka nu men gissar att första tiden kommer vara extremt tuff." Så är det såklart men med tanke på de stegen du redan har tagit och den insikten du har känns det som att du ändå har goda förutsättningar för att klara av detta.

Det där med att bli arg på dig själv. Alla alkoholister är ju inte parkbänksalagare. Vi finns i alla möjliga former och ämbeten och åldrar. Det är egentligen ingen som går säker, men de flesta av oss känner nog att det är så onödigt att vi försatt oss själva i den situationen. Men det finna ju egentligen inget att göra åt det som varit utan man kan bara göra det bästa framåt. Jag förstår att du får stöd på annat håll och det är jättebra, men många finner även detta forum bra att kunna skriva i för man kan skriva lite öppnare om hur man känner kanske då det ju är anonymt och man är bland vänner.

Patagonia

@TappadIgen Tack snälla!
Första dagen idag helt utan alkohol på länge, men också första dagen utan att redan planera måndagens inköp. Har ett annat lugn än t.ex. förra söndagen, tror det är på grund av att nu är det sagt och 'hemligheten' är inte lika hemlig längre. Hade väldigt märkliga drömmar inatt och sov oroligt men sov i alla fall mer än tidigare, så ändå något :)

Fick också höra från min ena bror att vår pappa, farfar och farbror alla hade beroende, det visste jag inte innan då jag var väldigt ung när mamma och pappa separerade och sedan har vi inte haft så mycket kontakt alls. Och vi har inte pratat om det i familjen förut heller. Men pappa är nykter nu och eventuellt får det bli ett steg längre fram att höra av mig till honom.

Har börjat lyssna på 'Jag som var så rolig att dricka vin med' och känner igen mig i den, otroligt fint berättad och kommer nog kunna få styrka av den längre fram också. Brukar alltid ta mig an saker praktiskt och alltid med ganska stängt känslosinne, men just detta kommer nog bli en mer känslosam väg, vilket är lite skrämmande.

@Patagonia Det känns ju absolut som att du är på rätt väg :) Som du vet är det ju också en hel del arbete, men det kommer att vara värt det. Skönt att du kan känna ett lugn redan nu också. Det gäller bara att jobba på. Om du skriver om din resa här så har du ju egentligen ut två saker av det. En sak är ju att du bearbetar det själv genom att skriva om det och formulera dina tankar så att andra förstår dem. Den andra är ju att även andra i efterhand kan läsa om vad du har gått igenom och inspireras av det.

Du kanske redan nu har kikat i lite andra trådar också? Vi som finns här har ju väldigt olika bakgrunder och historik men även mycket gemensamt. Kanske hittar du någon som du kan känna igen dig lite mer i och följa dem lite?