Jag skäms, jag skäms och sen skäms jag lite till. I många år lyckades jag hålla mitt missbruk hemligt som egentligen började med Cannabis, det gjorde min ångest nästan obefintlig och jag kunde fungera som en normal människa, hade sedan 20 års ålder en samordnarroll inom vården, hade festman, bil, lägenhet och katt. Men med missbruket kom vänner i samma sits som i slutändan inte tänkte en sekund extra över att hugga mig i ryggen och eftersom jag sedan barn haft fruktansvärt dålig självkänsla och varit mobbad blev varje breakup som jordens undergång. Mitt förhållande började i tonåren och varade nästan 10 år, jag gick in i en bubbla och var helt uppslukad av honom och missbruket blev värre och värre. Jag försökte ta mig loss många gånger och när jag sedan lyckades var cannabis inte lika lätt att få tag på och alkoholen kom in (som jag alltid höll mig ifrån innan eftersom jag inte kunnat hantera den) sen eskalerade allt och jag gjorde mer och mer extrema saker för att skada mig själv eftersom jag faktiskt förtjänade att tryckas ner. Nu har jag vaknat upp men fick en psykos och har nu extremt fruktansvärda mardrömmar. Finns det någon som har erfarenhet av detta? Det känns som att allt dumt jag gjort onykter kommit ikapp i drömmar men även i vaket tillstånd och som att allt detta hänt under 4 veckors tid. Så nu när jag kämpar för att vara nykter kämpar jag också med att orka leva, hur ska jag kunna förlåta mig själv? Hur fungerar det egentligen med minnet vid tillnyktrande? Hela mitt liv de senaste 15 åren spelas upp u mitt huvud dagarna i ända och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Även alla saker som jag varit utsatt för som inte varit okej kommer tillbaka och jag blir så ledsen över att jag behandlat mig själv och tolererat att detta fått hända mig. Snälla hjälp, jag vill inte dricka eller röka mer. Jag vill må bra, vara nykter, hitta vänner och gemenskap, följa drömmarna i mitt liv igen.