@Frihetsjakten Låter som en bra tioårsbild, alltså scenario 2. Jag var livrädd för scenario 1. Fortsätter jag såhär är S2 fullt möjligt, gäller bara att inte glömma.

Bra kämpat med 31 dagar 👍🏻

@Torparn_76 Tack och bra kämpat själv! Jag tror det är bra med sådana målbilder, både en avskräckande och en lockande. Sedan är det individuellt vad man ser för mål, för någon är det kanske att få tilliten från sin familj igen eller annat. Jag som inte har familj eller så, får fokusera på mig själv allena.

Nykterheten fortsätter. Femte helgen som nykter passerad. Helgerna är alltid något speciellt då jag alltid är extra ensam på helgerna och just kvällarna är liksom perfekta för avkoppling. Avkoppling har varit förknippat med att jag måste vara lullig för att bli "mysglad" och "avkopplad". Vilket jag givetvis inte behöver.

Jag blickar tillbaka till hur livet var för bara 1,5 månad sedan. Oftast hade jag planer på att göra en massa på t.ex. lördagseftermiddagen, men i takt med att alkoholsuget ökade, så sket jag oftast i det jag skulle fixa med för att alkoholen skrek efter mig. Sedan rätt in i dimman, så fort det bara gick, för att bli mysigt lullig. Som om det stannade där.

Sedan uppvaknandet mitt i natten. Alldeles svettig. Hög puls. Kroppen kunde inte sova för att den processade alkoholen. Orolig sömn överlag. Vaknade hur trött som helst pga kass sömn och det första jag gjorde var att ta fram telefonen och kolla hur reaktionerna såg ut i sociala medier. Ibland upptäckte jag helt horribla inlägg jag skrivit, helt publikt, rätt framför näsan på vänner, potentiella dates, chefer och kollegor och alla möjliga som följer mig. Varenda kotte måste ha förstått att jag var på pickalurven när jag skrev det. Sedan svett och ångest på det när jag insett hur jag gjort bort mig i sociala medier.

Sedan klev jag upp och upptäckte hur risig magen var. Väl i badrummet såg jag mig i badrumsspegeln och såg hur risig hy jag hade fått. Hur trött och sliten jag började se ut i ansiktet. Hur den vältränade kroppen nu började se ut som Barbapappa.

En helg som denna nu, så alltså, vilken jävla LÄTTNAD att slippa allt det där. Få vakna utan ångest. Utsövd efter 8-9 timmars härlig och go sömn. Fräsch. Pigg. Energisk. Ingen ångest.

Denna vecka ska jag försöka hitta en läkare av något slag att anmäla mig till med start nästa vecka. Det kommer att bli minst 2 år med provtagningar (körkortsrelaterat) och jag vill helst inte gå till en lokal vårdcentral där jag blir igenkänd av folk, så ska påbörja en sökning efter en privatklinik alternativt se vad det finns för vård i andra kommuner/regioner. Första provtagningen blir nästa viktiga milstolpe för att se hur/om kroppen återhämtat sig. Ska i samma veva be att få ta testosteronprov då jag upplever att alkoholen skjutit ner testoproduktionen rätt ner i graven.

Innan allt detta så ska jag ha en till nykter vecka framför mig nu. Precis som alla veckor resten av mitt liv.
Aldrig mer det förbannade satans giftet.

Ännu en helnykter helg. Igår blandade jag till en alkoholfri drink och postade om det i sociala medier. Eftersom många varje helg ska basunera ut hur bra de mår med sina vinglas och drinkar, så kände jag att jag går motsatt håll och basunerar ut hur bra jag mår som inte dricker. Det är också ett sätt för mig själv att cementera att jag vill uppfattas som en helnykterist och en stolt sådan. Kanske, kanske så kan det inspirera någon annan i mitt flöde på nätet som går i tankarna att de borde dricka mindre.

En sak är säker; jag hade INTE klarat av att ta mig hit på egen hand. Hade jag inte tagit kontakt med hypnoterapeuten och betalat de där 2000 kronorna så hade jag suttit här idag med ångest efter gårdagens fylla osv.

Att jag chansade (desperat rop på hjälp / greppade efter halmstrån) på det där i januari månad är det bästa beslutet jag har tagit. Framför allt i år men kanske i hela mitt liv. Jag kanske precis räddade mitt liv i sista sekunden.

Insikten är tydlig; hur stark man än är som person (jag är vansinnigt stark, både fysiskt och psykiskt), så är alkoholen så lurig att den kidnappar en del av hjärnan som är stark och vänder den emot en själv. På så vis får man en väldigt stark fiende i form av drogberoendet. Det som är ännu starkare är dock hjälp/gemenskap. Hamnar jag i samma sits igen (gud förbjude), så måste jag ta hjälp. Jag tillhör inte dem som kan ta mig ur sådant här helt ensam, min hjärna lurar mig bara om och om igen.

Jag börjar lite smått tappa räkningen på antalet dagar som jag varit nykter nu, så ska ta och skaffa någon slags kryss-kalender med. Jag vill fortsätta att liksom fira milstolpar och framgångar inom nykterheten, eftersom jag är en prestationsinriktad människa. Idag är det dag 41 som nykter och sonika siktar jag på dag 50 som nästa mål. 50 dagar låter ändå rätt häftigt, särskilt för en person som har druckit precis VARJE jävla dag senaste tre åren.

Denna vecka måste jag försöka komma till skott med att hitta en lämplig vårdinrättning för att lämna blodprover. Här är jag asnervös. Jag har redan valt bort vårdcentraler där jag vet att vänner arbetar, för jag vill inte riskera att springa på någon i korridoren och behöva förklara vad jag gör där. Värst är de ställena där jag vet att vänner arbetar som sjuksköterskor, eftersom det är just dem som tar blodproverna. Jag åker hellre till en annan kommun, men jag har lite svårt att hitta en vårdinrättning som verkar seriös och som vet vad de ska göra tyvärr.

Jag får nog chansa och bara ringa ett ställe imorgon måndag och se om jag kan få en tid. Är otroligt nervös över vad provsvaren kommer att påvisa också. CDTt borde ha normaliserats, eller bara vara aningen förhöjt och gamma GT likaså. Bpeth om nu det tas kommer vara strålande fint. MCVt däremot lär vara fuckat fortfarande. De alkoholförstörda/förstorade cellerna har nog inte dött och bytts ut ännu, så det kan ta en månad till. Det jag är nyfiken på är överlag hur levern fungerar just nu. Jag märker ju inga symptom och levern är en fantastisk mackapär, men jösses, den har inte fått vila ett smack. Den har liksom jobbat dygnet runt med att försöka avgifta mig under alla dessa år.

Det kommer att bli en nervös vecka med att se om jag kan få till en tid för provtagning och att få komma igång med det där bara, sedan ca 1v till med nervositet inför provsvaren. Jag har däremot inga problem med att ta emot ett starkt negativt besked, det är mer ovissheten innan som är jobbig.

@Frihetsjakten Heja dig, du jobbar på så himla bra 🤗 Det är fint att kunna vara en bra förebild för andra.

Jag kan tipsa om appen Nomo. Den håller räkningen på dagarna åt mig. Dey är jätteviktigt att mentalt fira varje målstolpe, ge sig själv en klapp på axeln. I början var varje dag en milstolpe, sen räknade jag antal veckor, antal månader och nu räknar jag helår och halvår.

Min nykterhetsdag är mer värd att fira än min födelsedag. Och jag behöver varken äta, dricka eller unna mig någonting. Mitt firande är mer mentalt - det känns som jag skuttar runt som en mallgroda 🐸 Och känner mig stolt så jag nästan spricker.

Kram 🐘

@Frihetsjakten Coolt att du lägger ut alkoholfria drinkar på nätet och vågar stå för och vill uppfattas som en stolt helnykterist😎. Varje dag nykter är häftigt och det är en skön känsla när dagarna ökar i antal och att komma till 50 dagar är skithäftigt! Jag har också appen Nomo som håller räkningen åt mig.

Håller med, man har ingen chans mot alkoholdjävulen. Jag fick oanade krafter, mentalt, från någonstans och lyckades vända på skutan själv, till stor del med hjälp av psykolog och forumet. Hade bestämt att om det inte funkar så kommer jag garanterat att ta ytterligare hjälp, för att leva som jag gjorde hade lett till undergång.

Jag minns att jag tänkte att det skulle gå tre månader och sedan ta prover för att ha hunnit återställa kroppen. Jag har inte kommit till skott än😂 och det har nu gått över 16 månader. Idag tänker jag att så länge kroppen känns bra så bokar jag ingen tid, men mest för att jag bortprioriterar den tiden för att gå dit och sällan går till VC.

Du jobbar på så bra! Ha en fin söndag🌞💕

@vår2022 Ja, alltså jag stör mig lite på att det är så cementerat i vårt samhälle att man måste dricka alkohol och jag som är singel blir faktiskt bortvald/ratad av en del singelkvinnor för att jag inte dricker. De vill liksom ha en man att dela en flaska vin med, som om det i sig vore det viktigaste i hela relationen. Jag vill verkligen gå i bräschen för att bryta det där. Låt dem som vill dricka, men lägg ner att berusning måste vara en norm liksom.

Vad gäller provtagning så behöver jag göra det av flera skäl, både fordon + att jag är sugen på att gå med i en skytteklubb på fritiden och lite annat. Har även funderat på helikoptercert. Oavsett så åker jag på minst 3 år med provtagningar så att jag verkligen kan styrka långvarig nykterhet. Tyvärr är det lite som en stämpel man ändå får, en gång alkis, alltid alkis liksom, så jag behöver "bevisa" att jag kan stå emot. Vilket i sig på ett sätt är bra, för det ger mig ytterligare en målsättning med nykterheten.

Tack snälla för input och go energi!

@Frihetsjakten Bra tänkt! Vi behöver dig på barrikaderna! Jag ifrågasätter också alkoholromantiken så fort jag får chansen. Så trött på att det ska drickas i tid och otid. Försöker påverka min arbetsplats tex, det är ett otyg att bjuda sin personal på alkohol.

När jag blev nykter för drygt 3 år sedan slutade jag också med dejtingappar. Det hade blivit ett destruktivt beroende, som blev etter värre med alkoholens hjälp. Sen dess har jag inte försökt dejta ens.

Jag är nog mogen för det nu, och jag ska tidigt berätta om min nykterhet. Jag är stolt över min nykterhet. Och att sitta och glo på en karl som dricker hela kvällen går fetbort. Han behöver inte vara nykterist, men väldigt många män tillbringar hela helgerna onyktra.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Förstår vad du menar och ja, hade jag varit en helt neutral partner så att säga helt utan någon historik runt alkohol, så hade jag bara varit glad över att träffa någon som inte dricker så mycket (eller alls) pga piggare, roligare och fräschare helger och stunder ihop, men för många så är helg så förknippat med att "koppla av tillsammans med alkohol". Det händer mig titt som tätt att jag säger att jag inte dricker och då upphör kontakten liksom och bara dör ut i appar som Tinder osv. Deras förlust, men ändå :)

VÅRDJAKTEN - en del av frihetsjakten. Jag både vill och behöver få lämna blodprover osv nu och jag känner mig mer peppad på det än på länge, trots att jag hatar nålsticken i armen mm. Fick rata en vårdcentral i en kommun pga att jag känner sköterskorna där. Ringde en annan, men kvinnan i telefonen var nästan otrevlig. Fick en otroligt olustig känsla. Ringde en tredje vårdcentral och de sa rakt av nej och att de inte hade tid för mig.

Så ringde jag en fjärde vårdcentral. Kvinnan lät skeptisk och tveksam först, men skulle kolla upp och återkomma och efter att ha pratat med läkaren så ringde hon och sa att de kunde hjälpa mig trots allt.

Detta gäller alltså ett läkarintyg som jag behöver skicka till Transportstyrelsen i slutet av sommaren. Alltså snacka om att jag skulle vilja gå ut i massmedia och bara skrika ut min frustration runt detta. Det är typ så här man bemöts, dessutom som nykter där man bara vill få hjälp med att stärka och bevisa nykterheten.

Tänk vad vårt samhälle hade kunnat spara in pengar på att få fler friska nyktra människor om man hade gjort det enklare att anonymt kunna få vård och hjälp "live".

Hej Frihetsjakten! En viktig sak för mig just nu är att kunna bortse från människor, nyheter, uppdrag what ever som gör mig upprörd, arg, irriterad. Bara hålla mig ifrån det. Att jag ofta blir uppstressad kan vara ett resultat av A. Men det är hur som helst viktigt att inte känna behovet av bedövning. Så. Du kanske alltid varit en engagerad person som känner in andra människor. Det är fint, men kanske för kostsamt just nu. Kort och gott: bry dig inte om dessa skeptiska surpuppor. Kanske tänkte de inte ens på det sätt du tror, kanske hade de bara en dålig dag. Hur som helst. Fimpa tankarna på dem, tycker jag. Se framåt mot jättebra provsvar (eller i alla fall provsvar :)

@Frihetsjakten ja,tyvärr är det väl så inom vården att hur mycket vi på golvet än vill hjälpa alla som mår dåligt, så finns det inte den fysiska möjligheten att få göra det. Det handlar väldigt sällan om patienten utan om de hårda kraven från ledningshåll. Men ta det inte personligt och man har ju rätt att söka vård var man vill. Starkt av dig att stå på dig. Jag vågar inte ens söka.

@Amanda L ja så är det! Hade det inte varit för att jag måååååååååste få igång provtagningen nu, så hade jag struntat i det hela helt, men det är många saker som står på spel. Det sköna är att jag har ju slagit på min största charm, är supertrevlig, talar om för vården vad jag behöver och hur de behöver agera osv, så jag är ju en "drömpatient" om man nu bara vill hjälpa - men hittills har det känts som om jag bara är en belastning.

Man ska ha klart för sig att för många är alkoholberoende ingen "sjukdom" osv heller, utan många lever fortfarande i tron om att man får skylla sig själv och "hur svårt kan det vara"-tänket.

@ISE Ja, så är det, och inget ont om all hårt arbetande vårdpersonal överlag! Det är väl mer att jag som nykter nu är egentligen inte i behov av vård i sig, utan ses nog mer bara som en belastning bara för att jag kommer och vill få läkarintyg och provtagningar. Hade jag ringt samma ställe och sagt att jag har gula ögonvitor och pissar blod så hade det varit annat ljud i skällan.

Jag ger mig dock inte, envishet är min superkraft. Nu verkar det som att jag har fått gehör hos en vårdcentral iaf, så första provtagningen blir nästa vecka. Blir förhoppningsvis lite bättre när jag får träffa dem live också och inte bara prata på telefon. Jag är alltid så charmig och trevlig att det ska till bra med grinollepersonlighet för att inte dra på smilbanden live :P